Hemma espressobar i Montpellier

För några veckor sedan åkte jag och Charlie till Barcelona. På vägen dit stannade vi till i Montpellier för att hälsa på Charlotte, en kompis till Charlie, som startat en svensk espressobar där.

Charlotte stack till Frankrike utan vare sig franskakunskaper eller särskilt mycket pengar i bagaget, men har på något finurligt sätt och med sin stora charm lyckats skrapa ihop en lokal, all köksutrustning och möbler till ett helt kafé.

Kaféet heter Hemma espressobar och ligger i den gamla stadskärnan av Montpellier.

Om du pluggar i Montpellier, vilket faktiskt ganska många svenskar gör, eller om du har vägarna förbi Montpellier ändå får du gå in och dricka en riktig svensk latte med en svensk kanelbulle eller kokosboll till. Hälsa i så fall från mig!

Charlie utanför espressobaren en solig måndagsmorgon i april.

I de smala gränderna är utsikten bäst uppåt.

Om jag minns rätt ligger kaféet precis i början på Rue des Teissiers.

Cykla på Rivieran

Jag var ute och cyklade lite i Antibes och Juan-les-Pins tidigare idag och trots att vägbyggarna börjat inse att cykelbanor kanske inte är helt onödigt trots allt, så har de bilburna fransmännen inte alls samma inställning.

Cyklar är inte ett transportmedel här, det är ett tränings- och tävlingsredskap. Skall man cykla någonstans måste man göra det väldigt fort, i trikå och duscha efteråt. Det går inte att bara cykla.

Jag tog lite bilder på nybyggda fina cykelbanor när jag var ute (klicka på bilderna för detaljstudier):

Enda skillnaden mot förr är att det nu finns gröna bilder på cyklister under bilarna.

”Finns det en yta, kan man parkera!”

En lördagshinderbana.

Körkortsteoriprov på franska

De av er som läst min blogg ett tag vet att jag håller på att försöka ta ett motorcykelkörkort.

På franska.

Det är nog det bästa jag har gjort för mina språkkunskaper i baguettespråket. Efter att ha gått på teorilektioner (tittat på DVD och svarat på frågor) sedan oktober är det dags att göra provet.

Le code de la route (vägkoden).

Nästa vecka smäller det och jag hoppas att jag är redo eftersom min körkortskompis Per redan har gjort provet och klarat det.

Bilden visar en liten vägskyltshistoria på franska (klicka på den för att se hela).

Franska lexikonet populärare än någonsin

Jag vet att det har varit en hel del inlägg om mitt lexikon, men jag måste få dela med mig av besöksstatistiken den här knappa första månaden som lexikonet funnits.

Man kan inte kalla det något annat än succé. Försök själva.

Här är en graf över antalet besök (klicka för förstoring)

Alltså från noll till knappt 400 besök/dag på mindre än en månad.

Det populärast ordet att slå upp just nu är av någon konstig anledning handväska. Vill du slå upp något eller hjälpa till att översätta fler ord är det bara att sätta igång »

Amadeus kommer till CHARM

Nästa vecka är det dags för Chalmers arbetsmarknadsdagar, CHARM. Det är en mässa på två dagar där företag kan göra reklam för sig och försöka locka till sig framtidens ingenjörer. Eftersom Chalmers är den bästa skolan i Sverige är det många företag som vill försöka få tag i chalmeristerna. Så också Amadeus.

Känner du för att jobba med IT inom ett riktigt stort, utländskt företag borde du kolla vad du kan göra hos oss. Vi hanterar miljontals flygförfrågningar varje dag från våra kunders webbsiter. Kunder som Lufthansa, AirFrance, Thai Air, Finnair, Quantas, Iberia, mm använder våra produkter för sina webbsiter.

Vår GDS (Global Distribution System) är ett av världens största system för flighter, hotell, etc. Mängder av resebyråer kopplar upp sig mot vår GDS för att ta reda på tider, priser, tillgänglighet och köpa biljetter till deras kunder.

Känner du för att jobba i Nice i Frankrike eller någon annan stan i världen där vi har kontor tycker jag att du skall komma till vår monter på CHARM. Har du inte möjlighet att komma dit skall du istället titta på vår webbsite och om det låter intressant skicka in ditt CV till oss.

Vi finns i V-huset på Chalmers, tisdag den 12 februari och onsdag den 13 februari, se kartan till höger.

Måndagsstrejken är över

Bussförarna här i Antibes har strejkat. Den här gången körde de med en måndagsstrejk, dvs de körde inte buss på måndagar.

Det finns en ny buss här som heter 100. Den har alltid varit lite speciell för den går trots att det är strejk. Jag vet inte hur den gör, kanske har den en busschaufför som inte är med i facket?

Nu skall måndagsstrejken vara över för den här gången enligt Ma Ville.

Nu blir det strejk igen

Nu har amerikanarna gjort fransmännen arga igen. Internetbokhandeln Amazon får inte lov att erbjuda ”gratis frakt” för bokköp över 200 kr i Frankrike. Anledningen är, skriver NyTeknik, en lag från 1981 som förbjuder bokhandlare att rabattera böcker med mer än 5%.

Amazons VD har skickat ut ett brev till de franska Amazonkunderna och förklarat att Frankrike är det enda landet i världen som gör denna rabatt olaglig (naturligtvis, finns det ett enda land i världen som gör något som ingen annan så är det med största säkerhet Frankrike).

Nu har 120 000 fransmän uttryckt sitt stöd för Amazon och slopandet av ”lagen om för mycket rabatt” (inte lagens officiella namn). Inom några dagar kan vi alltså vänta oss rejäla kravaller mellan upprörda bokhandlare och galna läsare.

Franskt förbud trasslar till Amazons bokaffär, NyTeknik.

Skinka i tandkrämen

Häromdagen frågade min franska kollega Nicolas om vi också har skinka i tandkrämen precis som norrmännen.

Han är inte helt flytande i engelska ännu, eller rättar sagt, han kan några ord engelska (med franskt uttal) så jag trodde att jag missuppfattat vad han sa, men han upprepade: Har ni verkligen skinka i tandkrämen? Varför har ni det?

Han förklarade att hans tidigare franska kollega nu fått jobb i Oslo och försöker anpassa sig till den norska kulturen. En dag när den nyblivne norrmannen kom hem med en ny tandkrämstub gjorde han upptäckten att tandkrämen i Norge innehåller skinka.

Jag hävdade bestämt att vi inte har någon skinka i tandkrämen i Sverige. Inte ens i Norge har de skinka i tandkrämen, sa jag. Efter ytterligare några försök till klarhet insåg jag tillslut vad vår franska vän köpt.

Härlig fransk matlagningspodcast

Jag har ingen tv, gillar matlagning och behöver lära mig franska. Le Casse-croûte är en podcast perfekt för mig.

Vincent på bilden ovan lagar med lite ojämna mellanrum fantastiska franska och utländska rätter framför kameran. Han har hela tiden glimten i ögat och är mycket professionell.

Man lär sig både roliga tillrättningar och nya franska ord som är bra att kunna när man är ute och äter.

Titta in på www.casse-croute.fr eller öppna podcasten direkt i iTunes Store, om du är intresserad.

Här ser vi ”Pavé de cabillaud et mousse de lait fumée”, dvs torskbit med rökt mjölkmousse.

La bûche de Noël – fransk jultårta

För er som undrar vad jag har hittat på med den vackra vinjettbilden över Antibes som jag förut hade här ovan på bloggen så skall jag nu berätta hur det ligger till med den saken.

Ni vet ju vid det här laget att man äter gåslever till förrätt på julmiddagen och anka till huvudrätt. Men efter det kommer vedklabben och det tror jag inte att jag har berättat.

La bûche betyder alltså vedklabb och är en slags rulltårta med smörkräm som fransmännen äter till efterrätt på jul. När den är klar skall den alltså se ut som en vedklabb.

Men det är många som tycker att smörkrämen är lite väl fet och jag håller med. Vi fick en bûche i matsalen några dagar innan jul och det var faktiskt ganska äckligt. Istället för en riktig bûche köper många istället en glassvariant som är lite lättare att få ner i magen. Jag gjorde en vanlig svensk rulltårta som avslutning på den franska middagen och det blev utmärkt. Rulltårta är underskattat. Behöver bara fem minuter i ugnen, helt utan fett och mycket enkelt att vispa ihop. Det enda som kan vara svårt är att få loss bakplåtspappret när den är klar, men penslar man med lite kallt vatten på pappret lossnar den fint.

Läs mer på Wikipedia på franska eller på engelska.

Vackra, men inte särskilt lika vedklabbar.

Alice Petrén om hemlängtan i P1

Sveriges Radios syderuopakorrespondent, Alice Petrén, gör julprogram om hemlängtan.

Vi utlandssvenskar längtar nog alla hem lite granna ibland. Vi saknar familj och vänner, maten, kulturen och traditionerna. Jag har tur som kan åka hem till Sverige ganska enkelt, vilket jag tror minskar min hemlängtan mycket. Bara vetskapen om att jag kan åka hem gör att hemlängtan (den riktiga, jobbiga) blir mycket mindre.

Annica Lantz har julledigt och istället får några av SRs utrikeskorrespondenter runt om i världen sända julspecialprogram i P1 i julveckan.

På juldagen är det Maria-Person Löfgren från Moskva, på annandagen Alice Petrén från Paris och den 27 december Hanna Sahlberg från Peking.

Programmet från Paris heter Jul i världen med Alice Petrén och sänds 15:03 på annandag jul och eventuellt väntar en liten överraskning i programmet.

Sveriges Radio ger oss julmusik

Sveriges Radio är mycket duktiga på att erbjuda oss utlandssvenskar radiosändningar. Alla(?) deras kanalar går att lyssna på över nätet och programmen går även att lyssna på i efterhand på webben eller som podcasts.

Inför julen har SR startat två nya kanaler för alla oss som vill ha mer och behändigare julstämning. SR Bjällerklang och SR Klassisk Jul.

Läs mer och lyssna på www.sr.se/julen och tack Linda för tipset.

Svenska granen skänkt och tänd

Precis som förra året har Sverige skänkt en gran till Nice. Det är vår konsul i Nice, Åke Almroth, som arrangerat det hela. och VDn för Västkustens Skog AB, Bernt Ivarsson som skänkt granen.

På Place Massena står den blå-guldiga granen och lyser upp mitt i Nice.

 

En liten skylt vid granens fot förklarar varifrån granen kommer och vem som skänkt den.

Tack för en fin gran! 

Svenska konsulatet i Nice bjuder in till julstämning

Ikväll kommer granen från västkusten till Nice! Från www.consulat-suede.fr:

”Dec 8

Kl 17:50

Luciatåget utgår från Hôtel de Ville i Nice till granen vid Forum Masséna.

Kl 18:00

Den svenska granen skänkt av Västkustens Skogs AB tänds på Place Massena! Högtidligheten förrättas av Sénateur Maire de Nice Jacques Peyrat och Sveriges Ambassadör i Frankrike Gunnar Lund.

Kl 20:00

Julkonsert i den fantastiska kyrkan St Pierre d’Arène 62, rue de France, (bakom Hôtel Negresco), Nice

Musikalisk knäck, marsipan och marmelad, nötter, apelsiner och ris à la Malta. Kom och låt dina öron fyllas av läckra julgotter när Vokalkvartetten VOX frossar i sånger med ljuvligt juliga förtecken. Staffansvisor, Jul Jul, strålande Jul, O Helga natt, Jingle Bells, Marias vaggsång, Deck the Hall, When you wish upon a star. Andäktiga stunder. Blandat med många leende minutrar.

Vokalkvartetten VOX är en av Vara Konserthus fasta, professionella ensembler. De fyra sångarna har gjort sig kända för sin varma och öppna utstrålning med fin publikkontakt. Oavsett om VOX sjunger en madrigal, folkvisa eller nyskriven konstmusik genomsyras framförandet av lusten att levandegöra musikens alla känslor och färgskiftningar.

Nyligen gjorde kvartetten med Allan Edwall-porträttet Grovdoppa ånyo succé i Göteborgs Stadsteaters lunchteaterserie. Ensemblen hänger sig gärna åt den äldre musiken, såväl renässans- och barockmusik. VOX är dock lika framgångsrik i den helt nya repertoaren där man genom åren fått en mängd ny musik skriven direkt för ensemblen. Men nu till jul är det ju de gamla vanliga sångerna vi vill höra. Det får vi från VOX. Men vi får också höra en del sånger som vi kanske inte ännu har placerat i vår julmusikönskelista.

Du får möta Katarina Lundborg (mezzosopran), Tore Sunesson (tenor), Matts Johansson (baryton) och Ulrika Åhlén Axberg (sopran) – alltså vokalkvartetten VOX som denna höst fått den världsberömda sopranen Barbara Bonney som konstnärlig coach. Ett unikt tillfälle att få möta en sällsynt begåvad grupp.

Fritt inträde! Kollekt till förmån för Le Forneau Economique, soppkök i Vieux Nice!”

Fransk konst

Det här är en intressant bild från Nice och Place Massena. Jag tror att det är någon form av konst, men jag är inte helt säker. Jag vet heller inte om fåglarna ingår i skapelsen eller om de bara utnyttjar den för att vila på hög höjd.

Den personliga integriteten är ju viktig här i Frankrike så det kanske är en form av låtsasövervakning, utan videokameror, men som ändå ger känslan av att man är övervakad. Storebröderna ser dig?

Klicka för förstoring

Äntligen vinter på Rivieran

Det har varit kallt, regnigt och trist väder på Rivieran i nästan en vecka, eller mer? Men idag verkar det äntligen som vintern har kommit. Det är nämligen bara på hösten och våren som det regnar här. Idag är det sol och femton grader, precis som det ska vara.

Jag sitter och dricker söndagskaffet i t-shirt på min balkong och det är bland det bästa som finns.

Amadeus 20th anniversary

I oktober fyllde Amadeus tjugo år och eftersom tjugo är så många och så jämnt bestämde vi oss för att göra ett riktigt häftigt födelsedagskort.

I somras ägnade vi en hel förmiddag på Amadeus campus i Sophia Antipolis för att skapa en mänsklig pil. Alla fick varsin födelsedagst-shirt:

Med våra t-shirts blev vi dirigerade att springa åt olika håll och stanna på olika ställen och… omtagning! Det var svettigt och kul och resultatet blev bra.

Titta på födelsedagsskortet med filmen här »

En väska i Mouans-Sartoux

Jag har köpt en väska i Tyskland. En amerikansk väska i Tyskland. Den heter ”The Daily L” och är gjord av Crumpler. Jag skall ha den till min kamera och mina färgglada kort.

Idag var det någon här och försökte leverera väskan, men jag var på jobbet. Det är konstigt att fraktbolagen och webbaffärerna fortfarande inte har fattat att de flesta av deras kunder jobbar på dagarna. Vad är det för vits att köra omkring och leverera paket när ingen är hemma?

När jag kom hem låg det en lapp i brevlådan som sa att min väska finns i Mouans-Sartoux. Det är en bit bort så jag får ta en utflykt på lunchen imorgon. Men utflykter på Rivieran är nästan alltid trevliga. Om Mouans-Sartoux har något spännande att erbjuda så lovar jag att berätta det för er, mina kära bloggläsare.


Stor karta

Hobie Cat-segling i Antibes

Igår hade vi ledig dag här i Frankrike för att fira alla helgon (la Toussaint). Istället för att fira ett enda helgon åkte jag, Daniel och ett gäng andra kollegor till Plage Sailis för att segla Hobie cat.

Hobie cats är små katamaraner (segelbåtar med flera skrov) som är mycket lätta och smidiga. Varken jag eller Daniel hade seglat katamaran förut, men vi har seglat mycket annat så vi trodde inte att det skulle bli några problem.

En katamaran sedd framifrån.

Efter genomgång av reglerna av den stränga seglingsfröken fick vi bära ner båtarna i vattnet och börja segla. Vi skulle segla runt, runt tre bojar, men det lyckades vi missuppfatta så vi seglade dit det fanns mest vind hela tiden. Vi ville ju bara segla lika fort som Skywalker!

När det var dags för lunch sa fröken att om vi inte skärpte till oss skulle vi få sitta på stranden hela eftermiddagen (vilket faktiskt hade varit bättre för det visade sig att vinden försvann helt efter lunch).

För att visa att vi var riktigt duktiga seglingspojkar la vi på stora charmen och fick följa med ut igen efter den härliga lunchen i solen på stranden. Denna gången skulle vi alla hålla ihop gruppen och det var inga som helst problem för vi kom ca 500 m ut från stranden och sedan tog vinden slut. Hela gruppen låg, i grupp, och guppade.

Vi vände och seglade mycket långsamt tillbaka till stranden igen och avslutade äventyret. Sammanfattningsvis var det en mycket vacker dag på Rivieran, men lite för lite vind för segling.

 

Det blir många roder när varje båt har dubbla.

Antibes till vänster och de numera snöklädda Alperna i bakgrunden.
Vy från Club Nautique Antibes.

Carte Noir – Det svarta kortet

I min miniföljetång om de franska färgglada korten har vi idag kommit fram till det svarta kortet – Carte Noir! Det är egentligen inte ett kort, åtminstone inte det Carte Noir som jag använder. Men heter något Carte Noir får det lov att vara med i min följetång.

Det svarta kortet använder man med fördel på jobbet i en liten maskin som Jeremy köpt. Vi snackar alltså kaffe här. Kaffe förpackat i små dosetter som också kallas T-Disc. Det finns olika sorter av det svarta kortet och den bästa är faktiskt den röda, espresson.

Här är de olika sorterna som jag testat hittills:

Expresso – Bäst!
Voluptuoso – Mellanting mellan espresso och svenskt kaffe. Inte mycket att ha.
Petit Déjeuner – ”Frukost”, ganska likt vårt svenska kaffe, men Jeremy tillåter bara att man dricker det på morgonen eller möjligtvis förmiddagen.
Chocolate – Mycket dålig och vattning chokladliknande vätska. Köp aldrig!
Colombia – Har jag fortfarande inte testat.

Fyra timmar närmre ett motorcykelkörkort

Igår hade jag min första riktiga körlektion på motorcykel. Jag och Per träffade vår körskollärare klockan 14 och vi var inte tillbaka vid körskolan igen förrän klockan 18. En rejäl första lektion alltså!

Vi började stenhårt helt utan trams. Körskolläraren (le professeur) skjutsade Per på den ena motorcykeln och jag fick köra själv och ensam på den andra motorcykeln. Läraren vet ju att jag har kört liten motorcykel i ett år.

Vi körde till en lugn parkering bortanför la Fontonne och började med genomgång av motorcykeln. Sedan var det krypkörning, krypkörning med svängar, serpentinbana, åtta med koner och paus. Därefter pratade vi lite om högerregeln och sedan åkte vi ut på vår första (riktiga) lektion i trafik.

Läraren körde först i bil och sedan följde jag och efter mig körde Per.  Vi körde på supervackra franska vägar i bergen och i skogen, genom små franska byar med smala vägar och små korsningar och ner till havet och kustvägen tillbaka.

Jag förstår bara enstaka ord som läraren säger men det går rätt bra ändå. Han måste dock tro att vi är helt knäppa för vi svarar bara ”ja, ja” på allt han säger och sedan testar vi oss fram.

Jag har gjort en liten skiss över de vanligaste orden för oss motorcyklister. Hojjen är den jag övningskörde på igår, en Suzuki 500.

Klicka på bilden för att förstora den. 

För lätt att hitta min blogg

Det har börjat komma in klagomål på att min blogg är lite för populär bland sökresultaten på Google. Om man tex söker på franska tangentbord hamnar man på min blogg. Och söker man på frankrike och kesella hamnar man på min blogg. Och när det inte finns vettiga svar på bloggen om vad man tex ersätter kesella med när man är i Frankrike blir folk upprörda.

Ärlig talat drabbade detta även mig då vi skulle baka cheesecake igår och när vi sökte efter någonting att ersätta kesellan med hamnade vi på min blogg vilket hjälpte föga.

I fortsättningen, när jag lärt mig nya saker som jag skrivit om på min blogg tidigare eller fått nya tips på spännande saker, skall jag försöka skriva det här så att den som söker skall finna.

Att lära sig det franska körsättet ordentligt

Jag har gett mig in på mitt hittills största franska projekt; jag skall försöka ta körkort på franska. Jag skall alltså frivilligt försöka lära mig att framföra ett fordon på ett sämre sätt än vad jag brukar. Jag skall lära mig att köra mot rött, göra farliga omkörningar, parkera på trottoarer (både med och utan varningsblinkers), tuta på bussar, svära, vifta, skrika samt stanna utanför bageriet med motorn igång, gå in och handla en baguette och komma ut igen -utan att känna mig stressad!

Ni som läst min blogg från start vet att jag köpte en motorcykel för drygt ett år sedan. Det är en Honda CBR 125 som jag är jättenöjd med. Men den börjar kännas lite liten och klen nu när jag har vant mig. Men för att få köpa en större och mer kraftfull motorcykel måste jag ta A-körkort (en lätt motorcykel får man köra på B-körkort här i Frankrike, om man haft B-körkortet i minst två år).

Jag funderade ett tag på att ta motorcykelkörkortet i Sverige när jag ändå är hemma på besök, men jag tror faktiskt inte att det är tillåtet. Man måste vara fast bosatt i Sverige för att ta körkort där, om jag har förstått det hela rätt.

Förra onsdagen skrev jag in mig på en körskola här i Antibes och fick betala en himla massa pengar för jag köpte ett helt körkortspaket. I paketet ingår 20 körtimmar (vilket är ett lagkrav här i Frankrike), obegränsat med ”teorilektioner” (en teorilektion går ut på att man gör ett test med 40 frågor från en mycket informativ DVD-film), teoriprov, uppkörning samt ett femtiotal olika blanketter.

Första målet är att klara teoriprovet, ”Code de la route”. Det är samma teoriprov för motorcykel som för bil så jag måste lära mig en hel del. Eftersom jag ännu inte kan franska måste jag dessutom lära mig alla frågor och deras korrekta svar utantill.

Malmö Aviation slutar flyga till Nice

Det verkar som Malmö Aviation har återgått till att enbart flyga inkrikes. De har visserligen flighter till Bryssel, men de flygs av deras partner Brussel Airlines. Nice finns således inte kvar bland destinationerna.

Trist att förlora ännu ett direktflyg mellan Nice och Göteborg, men å andra sidan var det alltid svårt att hitta några bra flighter, som inte redan var fullbokade, med Malmö Aviation.

Just nu är det alltså Sterling (som för övrigt har lite rabatt just nu) och RyanAir till Marseille som är de aktuella flygbolagen så vitt jag vet.

L’Assomption

Idag är det l’assomption här nere i Frankrike. På svenska kallas högtiden Marie Himmelsfärd eller Marias Upptagning. Det är en katolsk högtid och vi är lediga idag!

Passagen skriver: ”… Av dessa är Marie Himmelsfärd den 15 augusti den äldsta och fanns redan på 400-talet i den grekiska liturgin och ett par sekler senare i den katolska. Den är också en av de främsta av alla Mariadagarna, men inte förrän 1950 förklarade påven Pius XII den som dogm.”

Man kan läsa lite till på Wikipedia.

Jag skall snart åka in till Nice och kolla hur man firar l’assomption.

Franska tangentbord

Alla språk har ju sina egenheter. Svenskan har åäö, engelskan har w och använder det, franskan har sina accenter.

Men det mesta är ju samma. D, t, g, b, u ser likadana ut på svenska, engelska och franska. Q, a, w, s, z är också identiska på de flesta språk. Man kan därför fråga sig hur fransmännen tänkte när de tillverkade sitt första tangentbord.

Det lät nog så här

– ”Jag tycker att semikolon är viktigare än punkt! Kan vi inte tvinga folk att hålla nere shift för att skriva en punkt?”

– ”Bien sûr”

– ”Och jag tycker att vi ska ha vänsterparentes på femman och högerparantes på gradteckenet jättelång från femman!”

– ”Bien sûr”

Jämför gärna med ditt svenska tangentbord och skänk mig en stilla tyckasyndomtanke. Jag skall börja kalla mig Klqs.

Nya iMacar på Rivieran

I tisdags släppte Apple nya datorer igen. Det är lika härligt varje gång.

Jag har haft min gamla bärbara dator i ett och ett halvt år nu så den är helt klart avskriven för längesedan. Det är en mycket fin och vit iBook G4 och jag köpte den egentligen bara för att jag var tvungen att ha något när jag slutade mitt förra jobb eftersom jag hade en bärbar dator för jobbet på den tiden.

Jag har ju alltid gillat bärbara datorer mycket eftersom man kan ha dem överallt. I soffan, i sängen, i köket, på balkongen, i stan, på jobbet, på stranden, i bilen och båten och så vidare. Men å andra sidan är de dyrare och har sämre skärm, tangentbord, mus, ja egentligen är ju allt lite sämre förutom just mobiliteten.

Igår åkte jag därför med Johannes till Cannes för att besöka macaffären där. Jag var ganska säker på att de inte skulle ha fått in de nya modellerna på så kort tid, jag ville egentligen bara ta en titt på affären och förbereda det ”riktiga besöket”. Så fort vi klev in i affären fick jag dock se det svarta äpplet och insåg alltså att de nya modellerna redan kommit hit till Rivieran. Försäljaren sa att han hade ett enda exemplar kvar av modellen som jag var intresserad av, den stora 24-tummaren. Han förklarade (naturligtvis) att han var helt säker på att sälja den under eftermiddagen.

Eftersom det här kom helt oförberett för mig hade jag varken bil eller pengar i Cannes så jag var tvungen att inse att det inte kunde bli någon ny dator. Så nära! Istället satte vi oss på croisettan, tittade ut över stränderna och åt varsin brioche.

Sjuttiotre? Nä, sextiotretton

Rörmokarn kom hem till mig igår och lade sig på rygg i hallen med huvudet under varmvattenberedaren. Efter ett tag kom han fram och förklarade att han pillat på termostaten och att allt var igång igen. Men om det inte skulle ha blivit något varmvatten efter ett dygn var det bara att ringa så skulle han komma och byta ut termostaten.

Redan på kvällen var dock vattnet riktigt varmt och skönt och jag kunde ta en dusch.

Det här var nog mitt första riktiga franskatest och jag klarade det. När jag fick rörmokarns telefonnummer muntligt för att skriva ner på ett papper blev det dock 63 istället för 73, men det är ju så himla svårt när de inte har ett vettigt talsystem! Jag menar: sextiotretton!?

Temperaturen ökar minskar

Utomhus är det fortfarande knappt 30 grader och helt okej väder. När man är van från Sverige att varje morgon gå upp och kolla vad det är för väder känns det lite trist när det alltid är perfekt här.

Temperaturen som minskar är inte den utomhus utan den i min lägenhet. Jag får nämligen inget varmvatten längre. Jag har en egen varmvattenberedare så det är ju enkelt att förstå att det är den som har lagt av. Trist och besvärligt. I torsdags kväll var vattnet fortfarande ljummet och jag tänkte ”jaja, nu när det är så varmt ute är det okej att duscha kallt”, men i fredags morse hade vattnet kallnat helt och det var riktigt, riktigt obehagligt att duscha.

Jag förberedde mig på ett halvtidsjobb med att fixa det här problemet. Jag har nämligen hört hur mina kompisar blir behandlade av sina hyresvärdar. De flesta hyresvärdar (agencys kallas de här), försöker att på alla sätt låta bli att arbeta. Först måste man ringa dem så ofta att det är besvärligare för dem att svara i telefon hela tiden än att fixa problemet. När inte det hjälper måste man hota med att inte betala hyran. Mycket tråkigt system, men så fungerar det tydligen här.

Min agency har dock alltid varit hjälpsamma och trevliga. Det kanske har att göra med att jag vägrar betala automatiskt till dem, vilket är det gängse sättet här nere. Man lämnar ut sin bankinformation och mottagaren kan dra pengar lite hur de vill från ens bankkonto. Jag åker istället varje månad ner till agencyn med en check och lämnar över personligen. Det uppskattar mitt kontrollbehov.

Eftersom jag lider av en svag telefonskräck och denna blir ännu värre när jag skall parata i telefon på ett språk som jag inte kan, skrev jag ett mail till min agency. Jag hade inga förhoppningar på att de skulle svara (jag skrev tillochmed på engelska!), men jag var tvungen att göra något för att kunna skjuta på det där samtalet några dagar till.

I fredags kväll åkte jag till Sverige för en minisemester över helgen. Och trots att vädret var ungefär likadant som min iskalla dusch så fanns det iaf varmvatten inomhus.

Nu precis när jag satt och våndades ringde plötsligt telefonen och det var rörmokarn (tror jag) som undrade när han kunde komma (tror jag). Jag frågade om han pratade engelska och han svarade ”Non!”. Då berättade jag för honom att han kunde hämta nyckeln hos agencyn varpå han svarade ”va? klockan fem?”. Jag försökte igen och denna gången berättade att han kunde hämta nyckeln istället för låssmeden. Då gick det bättre och han sa att han skulle snacka med agencyn.

Det skall bli spännande att se hur min lägenhet ser ut ikväll.

Apropå telefonskräck så har jag köpt en ny telefon som man kan ringa genom Skype med, den skall jag testa ikväll.

Oceanographic Museum and Aquarium i Monaco

I tisdags tog jag och Charlie tåget till Monaco för att gå på Oceanografiska museet. Först åt vi lunch på ett café som heter Bilig Cafe. Vi påpekade dock varken stavfelen eller att det faktiskt var ganska dyrt, särskilt med tanke på hur maten smakade.

Bilig Cafe. Foto: Max Petersson

Efter en ganska lång, men mycket vacker promenad längs utsidan av udden väster om hamnen kom vi till hissen som ledde upp till museet. Det finns hissar överallt i Monte Carlo eftersom hela staden ligger i en bergssluttning.

Det kostar €12,50 att besöka oceanografiska museet och en kaffe på taket kostar €1,70. Man behöver minst en kaffe för att smälta alla häftiga intryck från akvariet.

För det är nämligen akvariet som gör hela besöket. Egentligen är det bara ett jättestort akvarie och många mindre, men det hela är väldigt snyggt gjort och djuren, växterna och monstren inne i akvarierna är så otroligt häftiga att man inte behöver något mer.

Här följer ett litet urval av skumma varelser som vi hittade.

Rakbladsfisk, simmar på höjden med massa små fenor. Ser otroligt dum ut och kan säkert inte svänga. Som en stel, smal och ful manet.

Stenfisk, försöker imitera en sten och lyckas ganska bra. Simmar lika bra som en pingvin flyger. En av de giftigaste fiskarna som finns. Av de människor som skadat sig på en sån här leder 25% av fallen till döden.

Det här är faktiskt inte maskar utan riktiga fiskar, men de sitter så där. De har inga planer på att simma iväg när de vuxit till sig. Jag tycker att det verkar lite utsatt, men de kan ju alltid dra sig tillbaka om de känner sig hotade.

Otroliga växter som ser mycket vackra, men farliga ut fanns det gott om. Det gula kletet i nedre högra delen av bilden är enligt skyltarna en fisk, men jag har svårt att tro det.

De här maneterna hade inte alla trådar i syskrinet när deras DNA sattes ihop. De simmar nämligen nedåt istället för uppåt som vanliga maneter. Detta innebär att de tillslut når botten och där fortsätter de att simma neråt och kommer inte mycket längre i livet.

Mamma och pappa Nemo.

Charlie visar havsabborre som simmar runt, runt, runt.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Oceanographic Museum & Aquarium i Monaco. Jag har hittat två länkar för mer info, www.visitmonaco.com (kolla hur fräck själva museebyggnaden är!) och www.oceano.mc/.

En svensk midsommar i Frankrike

Ulf Lundell sitter och berättar om sin gård i Skåne i radions sommarprogram just nu. Och jag kan höra det här nere. Det är bra och det känns nästan som en riktig svensk sommar.

Något annat väldigt svenskt och somrigt är midsommar, som vi firade vid Fort Carré igår.

Vi samlade ihop svenskarna och några enstaka fransmän och begav oss iväg med egentrillade köttbullar, sill, nästan färsk potatis, nästan gräddfil, knäckebröd, nubbe, öl, blomsterkransar och jordgubbar. Vi hittade en underbar plats med utsikt över havet, bergen, städerna och kvällshimlen. För att inte vara Sverige var det en av de bästa platserna man kan fira midsommar på.

Vi hade gjort sånghäften med snapsvisor och vi fick fransmännen att sjunga Helan går och dricka dragonvodka som Johan gjort.