Det blåa kortet

Det är dags att dra igång en miniföljetong här på bloggen. Följetongen kommer att handla om Frankrikes alla färgglada kort. Jag vet inte varför fransmännen tenderar att ge sina kort färger eller för den delen varför vi inte gör samma sak i Sverige. Det känns väldigt pedagogiskt och svenskt det här.

Kort, i det här sammanhanget, är typiskt kort av kontokortsstorlek som innehåller lite information och som är tänkt att förenkla eller försvåra bärarens vardag och som oftast kostar pengar på ett eller annat sätt. Men korten kan också vara i pappersform, som vi kommer att få möjlighet att se.

Jag tror att målet i en fransmans liv är att samla så många olika kortfärger som möjligt. Jag har än så länge bara fyra.

I den här första delen är det alltså dags för det blåa kortet: Carte Bleue.

För gemene fransman skulle jag tro att Carte bleue inte är mer än en synonym för Visa-kort/kontokort. Men det finns faktiskt en liten historia om carte bleue.

Det var sex franska banker som 1967 tillsammans bildade Carte Bleue: BNP, CCF, Crédit du Nord, CIC, Crédit Lyonnais och Société Générale. (Jag anlitar naturligtvis banken med flest accenter, av princip.)

Redan sex år senare, 1973, började fransmännen åka utomlands, alltså utanför Frankrike, dvs till andra länder! Därför skapades Carte Bleue International, med VISA-koppling. Numera har korten både Carte bleue-logo och VISA-logo.

Det som faktiskt är värt att notera i sammanhanget är att Frankrike ligger långt före Sverige rent tekniskt sett med sina kontokort. Det förekommer tex aldrig att man får skriva några signaturer vid kortköp här eftersom alla affärer och restauranger som tar kort har terminaler där man får trycka in sin kod istället. Betalar man med kort på restaurang kommer kyparen fram med en liten handhållen terminal som han håller fram mot en då man skall slå koden. Man behöver alltså aldrig lämna kortet utom synhåll vilket är mycket bra. Dessutom använder terminalen microchippet på kortet istället för magnetremsan och kortet måste sitta kvar i terminalen under hela transaktionen. Så tiden då krogägare kunde ha en extra liten magnetremseläsare under bardisken och dra kortet där innan det drogs på riktigt är över. Eller ja, det är ju inte helt sant eftersom magnetremsan fortfarande är kvar på kortet. Men det var iaf en fin tanke.

För övrigt använder vi fortfarande checkar här nere. Ett mycket intressant system och väldigt bra för att lära sig hur man skriver siffror på franska.

11 kommentarer till “Det blåa kortet”

  1. tekniskt sett heter det väl. Sen är jag nyfiken på vad det är för extra färg du har lyckats lura till dig för jag kan inte komma på mer än tre.

  2. Ja, du har helt rätt. Jag börja tappade svenskat redan. Vilken den fjärde kortet är får du läsa om snart, men du har den redan.

  3. Heter det inte: Vilket det fjärde kortet är får du läsa om snart, men du har det redan. Alternativt får du byta ut kortet mot färgen för att det skall låta bra. Ordet den ger ändelsen -en på slutet och ordet det ger ändelsen -et på slutet i svenska språket. Min analys är att det verkar som om du inte är helt klar över vilket ord du syftar på….

  4. För övrigt går din klocka fel, jag skrev minsann inte alls inlägg kl 7.29 utan 8.29….jag är väl inte för tidigt på jobbet?! Det har aldrig hänt innan isf 🙂

  5. Åtminstone har jag inte lika många färger som du…en av dem har jag ingen användning för sedan i mars.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *