GP tipsar om Riviera-konst

Franska rivieran är fullt av museer och jag har redan skrivit om några av dem när jag var på plats. Mina favoriter är: Picassomuseet i Antibes, Havsmuseet och akvariet i Monaco och Moderna museet i Nice.

För några dagar sedan skrev även Göteborgs-Posten om konst längs rivieran:
GP: Njut av konst längs Rivierans kust »

Häftigaste museet är nog Fondation Maeght som ligger uppe i bergen. Mycket modern konst och mycket utomhus.

Fondation Maeght

Fondation Maeght. Foto: Sébastien Bertrand

Nerifrån. Foto: Klas i Frankrike

Picasso-museet i Antibes. Underifrån. Foto: Klas i Frankrike

Dag 1: Sista middagen i Frankrike blev indisk

Min näst sista dag i Frankrike ägnades åt att åka tlll agencyn och lämna in nycklarna till lägenheten. Jag trodde jag skulle få tillbaka depositionen, men så tänkte tydligen inte agencyn. Jag får nog sätta upp de pengarna på kontot för det franska äventyret.

På kvällen gick vi och åt på en indisk restaurang. Jag, mina nya tvättmaskinsägare och Victor åt god mat, men skumma efterrätter.

Den här vann priset Sämst utseende och smak, friterat bröd i sockerlag med pistage:

Day 1: Indian turds

Indisk dessert. Skumt utseende och lika skum smak. Foto: Klas Petersson.

Själv åt jag nån form av saffransgröt med mandel. Lös, söt och knapgrig. Foto: Klas Petersson.

Dag 2: Min tvättmaskins nya hem

Day 2: The new home for my washing machineMin franska tvättmaskin som har tuggat och gått nästan utan att gnälla i två år har fått nya ägare och ett nytt hem.

Det nya hemmet är faktiskt ovanför Drinkers Club där jag tog min avskedsöl.

Det var förbannat tungt och krångligt att bära upp tvättmaskinen för den smala stenspiralstrappan, men det gick tillslut. Efter inkoppling visade det sig till och med att den fortfarande fungerade.

Tvättmaskinen bor numera där det ser ut som en stor vattenläcka ägt rum genom fönstret. Foto: Klas Petersson

Dag 5: Le Brulot utan pasta

För att jag lånade ut mitt garage till Daniel när han var ”mittemellan lägenheter” ville han bjuda mig (och Victor som lånade ut en soffplats) på middag.

För att få revansch vad gäller den franska maten ville fransmannen att vi skulle äta middag på en riktig fransk restaurang. I Antibes finns Le Brulot och Le Brulot Pasta. Två restauranger med samma ägare.

Jag har tidigare varit på Le Brulot Pasta några gånger och ätit mycket gott, men servicen är så dålig att man glömmer hur maten smakar. Det tar minst tre timmar att äta en middag på Le Brulot Pasta.

Le Brulot (opastaversionen) har å andra sidan alltid varit stängd när jag har gått förbi vid middagstid. Så det här är inga lätta restauranger att uppskatta.

Men denna kväll var det öppet och vi hade bokat bord så allt var upplagt för en fin smakupplevelse. Och så blev det.

Det började med en fantastisk vedugnsbakad kantarelltallkrik med mängder av persilja och vitlök. Svamp i överflöd och två tallrikar räckte gott som förrätt till sex personer.

Huvudrätten bestod av något konstigare kreationer: små friterade sardiner med citron och en kall sås samt dagens rätt i form av panerad kyckling och tagliatelle bolognese. Pastan var god, men kycklingen lite väl panerad.

Jag kan rekommendera Le Brulot som är en mycket charmig restaurang med karaktärsrika servitörer och servitriser. Men boka bord innan.

Läs mer på: www.brulot.com

Dag 6: Glasåtervinningsdagen

Med mindre än en vecka kvar till hemfärd var det dags att städa ur kylen och återvinna en massa halvtomma senaps- och marmeladburkar i glasåtervinningen.

På väg tillbaka hem fick jag syn på den här maffiga solnedgången.

Den franska himlen försökte charma mig att stanna kvar, men jag gick inte på det. Utanför min lägenhet. Foto: Klas Petersson

Dag 7: Mynteliminering

Innan tillbakaresan till de svenska kronornas land är ett av mina projekt att bli av med alla franska mynt. Jag summerade mina mynt den nittonde dagen till 19,42€ och jag fick några fina tips från er bloggläsare vad jag skulle göra med dem.

Jag gick faktiskt till Carrefour med alla mynt och tänkte spendera dem, men jag handlade för för mycket och hamnade i en endast kort-kassa. Det franska sättet hade ju naturligtvis varit att försöka ändå, men jag klarade det inte. Den psykiska påfrestningen från mitt svenska omdöme blev för stor.

Jag bangade.

Istället gick jag till järnvägsstationen och köpte en biljett till Nice i en av automaterna. Där kunde jag bli av med 5-centare och allt större så jag började mata på.

Plötsligt gick det inte att lägga i fler och på skärmen stod det:

”Du har lagt i maximalt antal mynt: 36, nu får du tillbaka allt.”

Ur maskinen kom vartenda ett av de 36 mynten jag stoppat i.

Slutligen försökte jag på en bar i Antibes men barvärdinnan blev förbannad och skrek:

”Är de där till mig!? De där kan du behålla själv! Jag har en hel låda med dem där under disken! Jag bjuder på ölen!”

Ingen vill ha bruna mynt.

Eurocentar till förbannelse. Foto: Klas Petersson.

Dag 8: Fransmännen versus ordning och reda

Amadeus är ett stort företag som har utvecklat många rutiner och processer för de saker som skall utföras. Tex finns det en rutin för hur man slutar på Amadeus.

Först får man rent fysiskt gå till HR (personalavdelningen) och säga att man vill sluta. Det gjorde jag redan i somras eftersom jag hade några månaders uppsägningstid. Några dagar innan slutet börjar det dyka upp mail om ”the checkout procedure” och då kan man följa sin egen avveckling på intranätet. Ett flertal steg skall utföras innan man får lov att lämna företaget. Allt är mycket välordnat och ofranskt.

Allteftersom de sista dagarna går förvandlas fler av de röda kryssen i listan över saker som måste slutföras, till gröna bockar. Tex blev ledningskommitténs kryss ganska snart till en bock. Undrar vad som hände där? Sedan kom det ett mail om att jag var skyldig DVD-uthyrningen på jobbet 3 euro sedan ett år tillbaka. Kontorsautomatiseringen (en fantastisk avdelning på jobbet som sköter allt som har med kontoren, datorerna och telefonerna att göra. Berätta gärna din bästa kontorsautomatiseringshistoria i kommentarerna.) skulle besökas och jag fick ett OK men jag vet egentligen inte vad som hände.

Slutligen skulle min RSA-token (den fräcka lilla säkerhetsdosan som hela tiden visar nästan slumpmässiga nummer) lämnas åter och sedan var det klart. Jag frågade mannen i det sista kontoret jag besökte om det bara var att gå nu och han sa ”yes”. Så jag gick.

På måndag morgon ringde chefen och sa ”Klas, du måste komma hit och checka ut”. Så mycket för den välplanerade processen. De hade inte tagit med det sista stegen som var själva utcheckningen.

Så jag begav mig ut i den franska kollektivtrafiken:

Day 8: French bus times (in October)

”Obs! Nya tidtabeller gäller från 2 september.” Taget i slutet av oktober. Vem satte upp den här lilla varningen och när? Hade det inte varit bättre att sätta upp nya tidtabeller när man ändå var där och klistrade?

På jobbet var det ett himla ståhej i receptionen när jag försökte förklara att jag slutat fredagen innan men ändå ville gå till jobbet. När de insett att jag behövde ett tillfälligt passerkort/badge för att besöka HR igen och få mina sista papper frågade damen:

– ”Which company are you from, sir?”.

– ”Well, I was from Amadeus last Friday”.

– ”It doesn’t work with Amadeus in the computer, do you already have a badge?”

Och sedan tog vi allt från början igen.

Dag 9: Mitt nya bloggkylskåp

Nästan alla mina saker har försvunnit från min lägenhet. De är sålda, bortskänkta eller tillbakaflyttade till Sverige.

Den enda yta som inte är ett golv är mitt kylskåp och det fick således bli blogghörna. Härifrån når jag nu ut i världen.

Day 9: The blog fridge

Datorbord med inbygd dryckeskylare. Foto: Klas Petersson.

Dag 10: Flyttbilen kommer

Efter gårdagens planeringssvårigheter kom flyttbilen punktligt på morgonen den tionde dagen.

Moving truck

Flyttbilen packas. Foto: Klas Petersson

Day 10: Moving

De sista kartongerna åker ner med hissen. Foto: Klas Petersson

Efter väl utfört arbete kom de kvarlämnade stolarna på balkongen väl till pass när vi tog kaffe i den gassande förmiddagssolen.

Dag 12: Packa inför flytten

Det har blivit dags att packa ihop mina persedlar i fina paket och skicka hem dem till Sverige.

Här är tex paket nummer 21:

Day 12: Packing

Alla saker får inte plats i flyttlådor, då får de bli sina egna paket. Gissa vad som finns i det här. Till höger i bild bjuder jag på lite naket.

Moving boxes

Två fällstolar på balkongen är några av de få saker som inte får följa med till Sverige. De gör större nytta här under mina sista dagar för mitt projekt att bli solbränd innan jag kommer hem.

Dag 13: Vinbaren i Antibes, Les Sens

Fransmännen erkänner: Vill du ha ett gott och prisvärt vin köp inte ett franskt.

Franska viner görs efter konstens och lagens alla regler och slipper därför alla tillsatser vid tillverkningen. Vinerna formas efter väder och vind, sol och jord, lagring och ålder. Det är naturligt och en konst.

Utländska viner formas istället efter hur resultatet skall bli. Under processens gång från druva till vin kan vinet påverkas på mängder av sätt, tex genom att byta tunnor eller tillsätta smaker och socker.

Ett utländskt vin är mycket bra, ofta till och med bättre än franska viner. Men inte äkta.

Säger fransmännen.

I Antibes vinbar finns mängder av både franska och utländska viner. Vi testade tre olika från Chile, Argentina och Frankrike. Alla tre mycket goda. Min favorit var det avslutande sauternvinet, vitt, svalt, sött och med en tydlig smak av saffran.

Day 13: The Wine Bar in Antibes

Vinbaren i två våningar, baren på övervåningen och shoppen på undervåningen. Foto: Klas Petersson.

Les Sens
Adress: 10 rue Sade, 06600 Antibes
Telefon: 04 93 74 57 06

Dag 14: Squash eller zucchini?

I Sverige har vi en grönsak som ser ut som en stor gurka med köttigare kött. Egentligen är det en pumpafrukt och vi kallar den squash eller zucchini och vi vet inte skillnaden. Till och med Wikipedia famlar och beskriver dem som samma grönsak.

På engelska och franska är det olika grönsaker:

franska — engelska
courge — squash
courgette — zucchini
Efter lite djupare studier i ämnet (jag har inte så mycket för mig på min semester) har jag kommit fram till att courge antagligen är vad vi på svenska kallar kurbits. Alltså inte målningsstilen från Dalarna utan gurkfrukten kurbits, närmare bestämt flaskkurbits.

Hur som helst är både courge och corgette två ganska smaklösa och fasta grönsaker som kan användas på samma sätt. Tex skurna i bitar eller skivor och frästa tillsammans med andra grönsaker med mer smak.

I senaste grönsakskorgen fick jag en baddare till flaskkurbits:

Day 14: Courge

Jättekurbits.

Helgen 16 och 15: Segling till Porquerolles

En helg i oktober seglade vi till ön Porquerolles utanför Toulon. Vädret var som vanligt utmärkt med fin vind och mycket sol. Vi snittade väll en 6 knop så resan från Cavalaire så seglatsen tog ca fem timmar.

Vi stannade till och tog en simtur i första viken på Porquerolles innan vi gick vidare till öns hamn där vi låg för natten.

Porquerolles hamn. Foto: Klas Petersson

Hela besättningen utom fotografen på väg in mot öns restauranger på lördagskvällen. Foto: fotografen

På väg hem i bilen, utsikt över La Capte. Foto: Klas Petersson

Fler bilder finns på flickr »

Dag 17: Franska bär, insekter och kontor

Det är fredag och för att återigen försöka förädla våra fotografiska färdigheter begav vi oss ut i skog och mark.

Den lilla rundan i skogen bakom kontoret börjar bli välkänd för oss och det finns verkligen inte mycket att föreviga på bild. Nästan alla träd är likadana, det mesta är torrt och brunt och solen kastar sina strålar på samma sätt som förra gången.

Efter några tafatta försök att hitta fantastiska kreationer av löv och kottar kom vi fram till ett träd med knallröda och brandgula bär. Jag har aldrig sett dem förut och jag skulle beskriva bären ungefär som litchi-frukter, men det tror jag inte att det är.

Inte Litchi? Här med en grön gäst. Vet du vad bäret eller trädet heter? Foto: Klas Petersson.

Efter ett tag kom vi ut på öppnare mark och kunde se våra kontor. Visst ligger det fint, mitt förra jobb?

Amadeus kontor i Sophia Antipolis. Foto: Klas Petersson.

Det enda Nicolas tyckte värt att publicera var en bild på Johan.
– Johan, du får vara försiktig så inte benen dina går av.

Dag 20: Åter söderut

Efter anställningsintervjun och en liten helgvisit i Göteborg bar det åter hem mot Rivieran. Den här gången med Lufthansa.

Lufthansa har en rätt imponerande och väldigt tråkig transitterminal i Frankfurt. Hela terminalen är Lufthansas och den är byggd som en enda lång gång med gater på båda sidor. Ibland hamnar man i A-delen och ska till B-delen, då får man gå under landningsbanan i den färgglada tunneln. Det är bara kul om man inte har bråttom.

Men den här gången flög jag via München.

I München fick man gratis te, men det var också det mest uppseendeväckande som hände.

Dag 22: Möbelutförsäljning

Jag säljer ut mitt hem på jobbets intranet. Mina svenska kvalitets-IKEA-möbler får göra ny nytta i franska hem.

Bokhyllan gick till en snickarglad fransman som kom hit med hela verktygslådan och monterade ner min bokhylla i dess beståndsdelar på knappt 2 minuter vartefter han sa ”Hela mitt hem är byggt av IKEA”.

Dag 23: Absinthebaren i Antibes

Den, under 1900-talets början, förbjudna drycken Absinthe serveras på klassiskt vis med iskallt vatten och socker i en liten charmig bar mitt i Antibes.

Absinthe är en alkoholstark dryck som tillverkas av en mängd örter, däribland fänkål, anis och malört. Alkoholhalten kan vara så hög som 82%, men oftast ligger den på 45% – 75%. Det är en färglös dryck, men av tradition brukar den färgas svagt grön.

På Absinthebaren i Antibes finns ett fyrtiotal olika absinthesorter att välja mellan. Det finns också både absinthevin och absintheöl.

Absinthe dricks med iskallt vatten och socker och när de två vätskorna blandas blir det en utfällning som gör hela drycken mjölkvit.

För preparationen av drycken används dessutom en speciell, platt och stor sked som sockerbiten vilar på medan det kalla vattnet sakta droppar genom sockerbiten och ner i glaset.

Absinthe, socker och vatten. Foto från Wikipedia.

På absinthebaren finns förutom mängder av absinthe också mängder av hattar och en glad pianist. Ett trevligt ställe att ta en eftermatendryck alltså.

Absinthebaren i Antibes hittar ni på Rue Sade nära Cours Masséna:


Klicka för större karta

Dag 24: Picassomuseet i Antibes har återöppnat

The Picasso Museum in AntibesPablo Picasso har förärats ett museum i Antibes. Nu har det återöppnat efter en lång renovering.

Under de två år jag har bott här i Antibes har museet varit stängt för renovering, men nu i somras återöppnade det med full kraft. Pablo och alla hans kompisar finns med.

Museet ligger väldigt fint, längst ut vid havet i befästningarna runt Antibes. Inuti är det vitt och det kostar sex pengar att gå in.

I ett hörn av varje rum sitter det en tant och löser korsord. Om man tar upp sin kamera ropar hon ”mössjö, mössjö”. Men det är inte därför man går till Picassomuseet.

Den finaste tavlan var helt svart och inte målad av Pablo. Detta är faktiskt sant för jag har frågat mina kompisar och de håller med. Stor, svart och med en fantastisk struktur.

Mer om Picasso finns att läsa på Wikipedia »

Mer om museet finns på Antibes hemsida »

 

Dag 26: En fransk busshållplats

Hur man vet att man är på en fransk busshållplats:

  • Trottoaren man står på är ungefär en halvmeter bred
  • Tidtabellsskylten är i höjd med magen
  • Tidtabellen gäller inte längre/är för fel linje/finns inte
  • Den elektroniska tavlan som skall räkna ner till nästa buss piper istället för att räkna
  • Tidtabellen har bara med de större hållplatserna och inte den man befinner sig på
  • Det finns inga fransmän i närheten, eftersom fransmännen vet bättre än att försöka åka buss
  • Bussarna stannar inte

Hur man åker buss i Frankrike:

  • Om det är ljust ute går man till en hållplats och väntar. När det kommer något som är större än en bil viftar man tills det stannar. Annars upprepa.
  • När något stannar går du på och låter oftast bli att betala för det är ”gratisvecka”.
  • Gå av innan du hamnar i trafikstockning / bussen går sönder på motorvägen.

Dag 29: Kvällshimlen i Antibes

En tisdag i september var jag ute och gick en kvällspromenad i mitt kvarter och förvånades över alla ledningar som går kors och tvärs genom luften. Kanske är det telefonledningar och isåfall har det här blogginlägget åkt i en av dem. Det är spännande.

Jag önskar att fler visste hur Internet fungerar; hur vackert Internet är uppbyggt. Och hur det kan fungera trots att det är så stort och komplicerat. Tänk att bilden av telefonledningen här nedanför går igenom telefonledningen som den avbildar och kan komma till er i Sverige!

Vackert!

Dag 31: Le Comptoir de la Tourraque i Antibes

Dagen efter Oktoberfesten var hastigheten på mig och mina gäster något reducerad. Om jag minns rätt gick vi upp ganska sent, städade lite, undrade var en halv, rosa, kvadratisk handdukshängare tagit vägen och gick och vilade lite till.

Men sen gick vi ut och åt för framåt kvällen började vi vakna till och (iaf jag) fick lust att äta riktigt god mat.

Jag hade några restauranger på gång, men ingen av dem passade (jag hittade dem inte) så det blev ett helt nytt ställe. Le Comptoir de la Tourraque hette det och jag vet inte vad det betyder.

De hade en ganska begränsad men spännande meny. Tryffel med fläsk och potatis, sallad med pilgrimsmusslor, getostsallad med rödbetor och den klassiska gåslevern, till förrätt. Huvudrätterna var än mer smakfulla, med bland annat en perfekt stekt kalvfilé och en ravioli med hummerfyllning (bilden).

Jag kan varmt rekommendera Le Comptoir de la Tourraque i Antibes. Priserna var över medel, men det var servicen också.

Dag 37: Sverigebesök på stadsmuren i Antibes

Ni som följer bloggen vet att jag inte har många dagar kvar här i Frankrike. Jag håller ju på att räkna ner och använder hela nedräkningen som en fotoutmaning. Jag försöker ta en bild per dag och det är mycket svårare än man tror.

På den trettiosjunde dagen kom Charlie och Sandra på besök för att få en veckas sol, bad och rivierarelaxande.

Jag kan inte ta ut semester längre eftersom jag har sagt upp mig från jobbet så Charlie och Sandra fick ha kul helt på egen hand medan jag jobbade och slet på kontoret.

Sandra har fotat och jag har fått lov att publicera hennes bilder här på bloggen. Det här blir alltså en liten fotokupp i min utmaning, men det viktigaste är ju att jag publicerar bilder som ni, mina kära läsare, kan bli inspirerade av. Vem som har tagit dem spelar ju ingen roll.

Vi börjar här till höger med bilder från den stora stadsmuren runt Antibes. Charlie och Sandra poserar med Medelhavet i bakgrunden på varsitt kort.

I de kommande inläggen väntar en veckas upptäckande av Antibes och de andra städerna längs Rivieran.

Dag 38: Fullmåne över Medelhavet

På den trettioåttonde dagen var det fullmåne över Medelhavet. Månen heter la lune på franska och fullmånen heter la pleine lune.

Vill du lär dig fler franska ord? Testa det svensk-franska lexikonet.

PS. Nu kan man gå framåt och bakåt mellan inläggen här på bloggen. När du tex sitter och läser om hur högt Eiffeltornet är kan du enkelt gå framåt till Dag 46 eller bakåt till Dag 48 genom länkarna under inlägget.

Såhär:

Dag 43: Let’s rock

Idag var den stora händelsen Apples Let’s rock-event.

Apple presenterade nya iPod nano i mängder av färger och i rätt form. Till skillnad från den gamla korta och breda. De nya iPoddarna har en accelerometer i sig så att de kan känna av om man håller dem upprätt eller vågrätt och vrider bilden därefter. Precis som iPhone.

En massa nya färger på iPod nano.

Dag 44: Överraskningsfödelsedagsfest

Jag och Victor hade bestämt att vi skulle programmera lite på måndagskvällen efter Parisresan. Jag håller på att lära mig Objective-C, ett programspråk till macen.

Just när jag sitter och läser om NSTableView och delegate-classer ser jag plötsligt Johannes ute på Victors balkong. Jag blir lie skärrad för Victor bor på sjunde våningen, men det är inget mot vad jag blir när jag ser mig omkring och ser att lägenheten är full av folk!

En hel massa underbara människor hade kommit för att överraska mig och fira min födelsedag. Och jag fick två paket! En digital fotoram och en raviolitillsats till min pastamaskin.

Tyvärr verkar gruppbilden som vi tog ha försvunnit ut i cyberspace efter alla kortbyten när vi testade den nya digitala fotoramen som jag fick.

Tack så hemskt mycket allihopa!

Dag 50: Födelsedagsförberedelser

Varje gång det är dags att fira något blir det croissanter på kontoret. Men efter några år och en hel del croissanter tröttnar man lätt på dessa bakverk.

För min kommande födelsedag ville jag istället baka något svenskt och bjuda på på jobbet.

Valet föll på Ambrosiakakan som är en apelsinförgylld sockerkaka. Carrefour hade till och med inlagda apelsinskal, faktiskt mycket fräschare och saftigare än de vi har hemma.

Allt är alltså redo för baket av årets födelsedagskaka.

 

Dag 52: Gratin d’aubergine

På den femtioandra dagen blev det auberginegratäng, gratin d’aubergine, till middag. Jag har inte bestämt mig för om jag tycker aubergine är över- eller underskattat ännu. Lyckas man med auberginen kan den bli riktigt delikat, men misslyckas man smakar den inte mycket och har en ganska oangenäm konsistens. I det här fallet blev den bra.

Ett recept från ICA på auberginegratäng med tomat och mozzarella för er som blev hungriga.

Lunch i Montmartre

Montmartre är en stadsdel i norra Paris som är känd för de flesta svenskar från filmen med Amelie.

Montmartre är en mycket pittoresk liten stadsdel på toppen av en sluttning. Längst upp ligger en rejäl kyrka och utsikten därifrån är magnifique.

Efter ett par hundra trappsteg uppför och några varv i de smala gränderna med de många restaurangerna var klockan lunch. Vi hittade en liten avsides krog som visade sig ha ett mycket bra kök. Jag åt en fransk klassiker, blanquette de veau, buljongkokt kalv i gräddsås med en ristimbal. Utsökt!

Utsikten över Paris från Montmartre

Dag 53: Zoo Parc Cap-Ferrat

På den femtiotredje dagen gick jag på zoo. Zoo Parc Cap-Ferrat (notera hur de har olika flaggor på sin hemsida så att man skall tro att man kan välja språk).

En bit ut på Cap Ferrat, halvön precis öster om Nice, ligger zoot. Det fanns lejon, tigrar, krokodiler, lemurer, lemurer och lemurer.

I en av lemurburarna fick man gå in och lemurerna var nyfikna och flockades gärna runt mig. Men innan de hann gå till attack och slita mig i stycken kom zoopojken och zooflickan med lemurmat och genast fanns det något intressantar för lemurerna att sysselsätta sig med.

Jag tog ett gäng bilder som jag har publicerat på flickr »

Dag 56: Det som inte var fint nog för Sverige

Ni vet väll vid det här laget att jag tar kort nästan varje dag och publicerar här på bloggen som en form av nedräkning till återflytten till Sverige. Vissa dagar är svårare än andra att fånga på bild, tex dag 56.

Jag har inget annat foto från dag 56 än bilden ovan. Detta är alltså det som blev över när Pär flyttade härifrån för drygt ett år sedan.

Riktigt fina grejer Pär!

En tandborste, en tejp, en röd lampa, lite plastpåsar, några handdukar, en gardin med rattar, en röd tennisboll, ett gästpasserkort utan utgångsdatum, 7 vinglas, två vita sneakers, en tub kontaktlim och ungefär 100 värmeljus.

Något någon vill ha?

PS. Jag har redan använt upp tvättmedlet. DS.

Dag 59: Litet lördagsparty

I lördags skulle vi egentligen gått till la Siesta, nattklubben på stranden, men arrangören drog sig ur och kvar satt vi ett gäng hemma hos mig.

Det blev en utdragen förfest istället och eftersom vi var rätt möra efter att ha legat på stranden hela dagen var det riktigt skönt att låta festen komma till oss istället för tvärtom.

Jag har satt ihop ett litet bildspel från kvällen. Jag tror att Johan och Max har tagit de flesta bilderna. Bildspelet finns på flickr »