Dag 10: Flyttbilen kommer

Efter gårdagens planeringssvårigheter kom flyttbilen punktligt på morgonen den tionde dagen.

Moving truck

Flyttbilen packas. Foto: Klas Petersson

Day 10: Moving

De sista kartongerna åker ner med hissen. Foto: Klas Petersson

Efter väl utfört arbete kom de kvarlämnade stolarna på balkongen väl till pass när vi tog kaffe i den gassande förmiddagssolen.

Dag 12: Packa inför flytten

Det har blivit dags att packa ihop mina persedlar i fina paket och skicka hem dem till Sverige.

Här är tex paket nummer 21:

Day 12: Packing

Alla saker får inte plats i flyttlådor, då får de bli sina egna paket. Gissa vad som finns i det här. Till höger i bild bjuder jag på lite naket.

Moving boxes

Två fällstolar på balkongen är några av de få saker som inte får följa med till Sverige. De gör större nytta här under mina sista dagar för mitt projekt att bli solbränd innan jag kommer hem.

Sterling i konkurs

Då har ännu ett lågprisbolag gått i konkurs. Sterling lämnar in sin konkursansökan idag och de med bokade biljetter får ingenting tillbaka.

Befinner man sig redan på sitt resmål får man själv ordna hemresan. Alla flygningar med Sterling är inställda.

”Passagerer som lige nu befinder sig i udlandet, boende på hotel eller som har lejet bil gennem Sterlings samarbejdspartnere, har stadig mulighed for at blive på hotellet eller have bilen i den periode som de har betalt for, da disse er betalt direkte til Sterlings samarbejdspartnere. Med hensyn til flybilletten retur bliver man desværre nødt til at finde andre alternativer for at komme hjem.”

Hela pressmeddelandet finns att läsa på Sterlings hemsida »

Dag 19: Summera tillgångarna

Med bara nitton dagar kvar här i EMU-Europa är det dags att börja summera mina tillgångar och fundera på hur dessa bäst skall förvaltas eller spenderas.

Euron är fin på det sättet att man slipper växla så ofta. Jag har varit i Tyskland, Spanien, Italien och Slovenien utan att behöva tänka på att växla pengar innan.

Men euron har löjligt små mynt. 1 cent är värd ca 10 öre och används fortfarande, precis som tvåcentare och femcentare.

De bruna mynten funkar inte ens i kaffeautomater eller tågbiljettsmaskiner. Ingen vill ha dem.

Vad skall jag göra med mina centar? Just nu: 19,42€ i mynt.

Dag 20: Åter söderut

Efter anställningsintervjun och en liten helgvisit i Göteborg bar det åter hem mot Rivieran. Den här gången med Lufthansa.

Lufthansa har en rätt imponerande och väldigt tråkig transitterminal i Frankfurt. Hela terminalen är Lufthansas och den är byggd som en enda lång gång med gater på båda sidor. Ibland hamnar man i A-delen och ska till B-delen, då får man gå under landningsbanan i den färgglada tunneln. Det är bara kul om man inte har bråttom.

Men den här gången flög jag via München.

I München fick man gratis te, men det var också det mest uppseendeväckande som hände.

Dag 23: Absinthebaren i Antibes

Den, under 1900-talets början, förbjudna drycken Absinthe serveras på klassiskt vis med iskallt vatten och socker i en liten charmig bar mitt i Antibes.

Absinthe är en alkoholstark dryck som tillverkas av en mängd örter, däribland fänkål, anis och malört. Alkoholhalten kan vara så hög som 82%, men oftast ligger den på 45% – 75%. Det är en färglös dryck, men av tradition brukar den färgas svagt grön.

På Absinthebaren i Antibes finns ett fyrtiotal olika absinthesorter att välja mellan. Det finns också både absinthevin och absintheöl.

Absinthe dricks med iskallt vatten och socker och när de två vätskorna blandas blir det en utfällning som gör hela drycken mjölkvit.

För preparationen av drycken används dessutom en speciell, platt och stor sked som sockerbiten vilar på medan det kalla vattnet sakta droppar genom sockerbiten och ner i glaset.

Absinthe, socker och vatten. Foto från Wikipedia.

På absinthebaren finns förutom mängder av absinthe också mängder av hattar och en glad pianist. Ett trevligt ställe att ta en eftermatendryck alltså.

Absinthebaren i Antibes hittar ni på Rue Sade nära Cours Masséna:


Klicka för större karta

Lågsäsong i La Grande Motte

Jag var i Barcelona i våras, som ni säkert vet. Efter den resan skrev jag några blogginlägg, men detta verkar ha glömts bort i ett blogghörn och aldrig blivit publicerat. Det handlar om La Grande Motte som nog var den konstigaste staden vi besökte på Barcelonatrippen. Här följer inlägget:

På väg hem från Barcelona stannade vi till i en liten strandstad som heter La Grande Motte. Eftersom det fortfarande bara var april hade turisterna inte börjat anlända. Staden var helt död och de fåtal ställena som var öppna hade två-tre stammisar som gäster.


Klicka för större karta

Eftersom klockan bara var sex på kvällen när vi gav oss ut för att hitta något att äta bestämde vi oss för att leta upp en bar först. I Frankrike dricker man gärna och ofta en ”appero” eller appertif innan maten. Det kan vara lite vad som helst men oftast något lite starkare för att få igång hungern och förbereda sig på de tre härliga franska rätterna som väntar.

Efter en ganska lång promenad upp och ner och kors och tvärs genom de fåtal kvarter staden huserade hittade vi en bar som uppfyllde båda kriterier vi hade: inomhus och med trevlig belysning. När vi kom in kändes det mer som en replokal än som en bar, men stämningen var trevlig. Eller stämning och stämning, det var en kille i tjugoårsåldern som spelade guitar hero och hans kompis som surfade på sin laptop på bardisken. Det var dock inga problem att få varsin öl och medan vi pratade om världen spelade killarna ”live” musik.

När det var dags att bege sig fick vi inte ens betala normala priset €3 för ölen. Kompis-/lågsäsongspriset var tydligen 2€50, som sig bör, för en liten öl här.

Klockan hade väl inte hunnit bli mer än sju efter detta och eftersom den vanliga mattiden i Frankrike snarare är nån gång efter åtta-nio bestämde vi oss för att ta en bar till och lära känna the locals i La Grande Motte ännu bättre.

Vi hamnade på en liten amerikainspirerad bar med lädersoffsbås, biljardbord, en bartender, hans fru och deras två vänner. Alla hängde i baren. En liten terrier och en betydligt större retriever hängde också i baren. Vi bad att få varsin öl och istället för att få svar från bartendern var det hans fru (helt klädd i vitt och guld) som svarade ”självklart” med svag amerikansk brytning på sin franska vartefter hon gav sin make en blick som fick honom att genast hälla upp två öl.

Med varsin öl och två hundar som ville vara närmre mig än vad jag tyckte var anständigt satte vi oss vid ett bord. Det kändes riktigt trevligt att vara i ett turisttomt La Grande Motte och vi undrade hur det ser ut där i juli och hur sådana här små barer kan överleva vintermånaderna.

Middagen därefter var utomordentligt god med en massa franska läckerheter som jag faktiskt har glömt nu.

Sterling lägger ner Göteborg-Nice?

Kan det vara så att ännu ett flygbolag väljer att lägga ner rutten Göteborg – Nice? Tidigare har både Malmö Aviation och FlyMe gjort samma sak under min tid här på Rivieran.

Sterling är för tillfället det enda flygbolaget som flyger direkt mellan Göteborg och Nice. På deras webbplats kan man se att de just nu flyger denna rutt sex gånger per vecka till och med den 26 oktober. Sedan finns det inga fler flighter inplanerade i tidtabellen.

Med bara två veckor kvar till den 26 oktober verkar det inte heller som detta är något som kommer att uppdateras. Någon som har mer information om det här?

Dag 28: Skiftbyte på Rivieran

Just som Charlie och Sandra åkt tillbaka till Sverige kom Olof, David och Patrik hit. Olof är en vän till mig, David är en vän till Olof och Patrik är en vän till David.

Olof var här för två år sedan och gjorde sig känd som han som åkte till flygplatsen en dag innan flyget skulle lyfta härifrån.

För att återfå förtroendet tog han på sig rollen som reseledare för hela årets sällskap. Det slutade med att deras väskor försvann och att de istället fick varsin necessär och T-shirt av det franska flygbolaget. Men de var glada ändå och slapp bära sina väskor från flygplatsen.

 

Dag 33: Aquasplash i Antibes

Aquasplash är ett vattenland precis norr om Antibes, mot Nice. Det hänger ihop med Marineland, som jag skrivit om förut.

Aquasplash är lagom stort och bättre än jag trodde. Eftersom vi var där i slutet av säsongen (slutet av september) var det väldigt få andra besökare så vi hade praktiskt taget parken för oss själv.

Det fanns sex klassiska rutschkanor, två övertäckta som man åkte på halvuppblåsta gummiringar i, fyra flacka långsamma varav en av dem hade en plaststol mitt i, en vågmaskin och en barnavdelning med en massa smårutschkanor.

Sedan fanns SideWinder:

SideWinder är ett fritt fall i liten gummibåt i skejtboardramp med vatten.

Den näst bästa rutschkanan (efter SideWinder naturligtvis) var den röda till höger. Foto: Sandra.

Dag 34: Rosévin och pizza i Nice

Jag satt som vanligt på kontoret och jobbade medan Sandra och Charlie bestämde sig för att åka till Nice och spana in stan.

Den här bilden som jag kommit över skvallrar ganska tydligt om att det inte var någon budgetsemester för våra svenska vänner. Vilka lyxlirare!

Överblivna kanter och antagligen en tom flaska rosévin. Foto: Sandra

Dag 37: Sverigebesök på stadsmuren i Antibes

Ni som följer bloggen vet att jag inte har många dagar kvar här i Frankrike. Jag håller ju på att räkna ner och använder hela nedräkningen som en fotoutmaning. Jag försöker ta en bild per dag och det är mycket svårare än man tror.

På den trettiosjunde dagen kom Charlie och Sandra på besök för att få en veckas sol, bad och rivierarelaxande.

Jag kan inte ta ut semester längre eftersom jag har sagt upp mig från jobbet så Charlie och Sandra fick ha kul helt på egen hand medan jag jobbade och slet på kontoret.

Sandra har fotat och jag har fått lov att publicera hennes bilder här på bloggen. Det här blir alltså en liten fotokupp i min utmaning, men det viktigaste är ju att jag publicerar bilder som ni, mina kära läsare, kan bli inspirerade av. Vem som har tagit dem spelar ju ingen roll.

Vi börjar här till höger med bilder från den stora stadsmuren runt Antibes. Charlie och Sandra poserar med Medelhavet i bakgrunden på varsitt kort.

I de kommande inläggen väntar en veckas upptäckande av Antibes och de andra städerna längs Rivieran.

Den förarlösa metron i Paris

Har precis åkt med den förarlösa metron linje 14 i Paris. Det kändes rätt konstigt att stå längst fram och inse att det är en dator som kör.

Jag har ju jobbat en del med datorer i mitt liv och kan härmed avslöja att det inte alltid blir som man tänkt sig.

Den här gången gick dock allt bra och jag kom fram till min destination. Nedan en bild från en av de nya tillhörande stationerna.

 

Turista i Paris kloaksystem

Efter den vackra lunchen i Montmartre bytte vi tema och drog oss ner mot Seine igen för att ta oss ner i Paris kloaksystem.

Jag vet inte om man kan kalla det turistaktivitet, men det var ganska intressant att se hur det ser ut under en storstad nuförtiden.

Den största uppgiften i kloaksystemet är att få bort sand och skräp som lägger sig på botten. För denna syssla har de ganska primitiva redskap i form av båtar som går längs rören och bygger upp vattenmassor framför sig och ”högtryckstvättar” bort smutsen med hjälp av vattentrycket. Smart, men inte så hightech.

Lunch i Montmartre

Montmartre är en stadsdel i norra Paris som är känd för de flesta svenskar från filmen med Amelie.

Montmartre är en mycket pittoresk liten stadsdel på toppen av en sluttning. Längst upp ligger en rejäl kyrka och utsikten därifrån är magnifique.

Efter ett par hundra trappsteg uppför och några varv i de smala gränderna med de många restaurangerna var klockan lunch. Vi hittade en liten avsides krog som visade sig ha ett mycket bra kök. Jag åt en fransk klassiker, blanquette de veau, buljongkokt kalv i gräddsås med en ristimbal. Utsökt!

Utsikten över Paris från Montmartre

Velib tour

I Paris finns det brungråa cyklar man kan låna och lämna tillbaka på olika cykelstationer runt om i stan. Det är ett avancerat system med elektroniska kort som låser och låser upp cyklarna. Velib kallas systemet; antagligen en förkortning av velo och libre.

Nu har vi cyklat fram och tillbaka mellan sevärdheterna halva dan och det känns som jag cyklat tour de France.

Weekend i Paris

Äntligen är det dags för Parisresan. Jag har varit i Frankrike i exakt två år och insåg att jag inte kan lämna landet utan att ha besökt den välkända och alltid nämnda staden.

Jag fick eftermiddagen ledigt och sitter nu på flygplatsen och väntar på boarding. Aude och Olivier är också med och Victor är redan i Paris. Jag kommer alltså ha tre äkta fransmän som guider.

Jag skall försöka blogga då och då från Paris så att det känns 2008.

14:05 till Orly

Lågprisbolagen inte alltid billigast

Det har blivit dyrare att flyga mellan Nice och Göteborg. När jag kom hit för två år sedan kunde man hitta tur och returbiljetter för 800 kr med FlyMe. Det var tider det!

Det enda lågprisbolaget, faktiskt det enda flygbolaget över huvudtaget, som flyger direkt mellan Nice och Göteborg nu är Sterling. Men Sterling har förändrat sig och har bara behållit de dåliga sakerna lågprisbolagen står för, dvs man måste betala för att få ta med bagage, man måste betala om man vill ha något att dricka eller äta på planet och man måste till och med betala för att få betala! Vad de däremot inte har behållit är de låga priserna.

Jag har en vän som skall hälsa på mig i slutet av september. Sterling säljer biljetter 23-30 september för 3288 kr. Skall du ha bagage kostar det istället 3376 kr och skall du betala resan kostar det mellan 1,12% och 3,75% extra beroende på korttyp (totalpris 3414-3500 kr).

Söker man istället efter billigaste flighten hos Travelstart (en av mina annonsörer och en mycket bra sida som jag kan rekommendera) får man reda på att KLM är billigast, med ett pris på 2 793 kr. Vill man styra över flygtiden ännu mer kan man gå direkt till KLM eller AirFrance webbsida och söka. Jag lyckades hitta en ännu bättre avgång hos AirFrance för 263€, alltså ungefär 2500 kr.

Orkar du inte mellanlanda? Vill du flyga direkt och komme hit på två och en halv timme? Räcker det med tre avgångar i veckan? Har du välfyllda kontokort? Välj Sterling.

Annars, flyg reguljärt. Den största nackdelen är helt klart mellanlandningen, men om du kan stå ut med det kan du faktiskt spara en hel del pengar, eller köpa några bra böcker för dem och läsa på planet.

Andra fördelar med att flyga reguljärt är att det går många avgångar varje dag, du kan ta med bagage och du får ofta något att äta eller dricka ombord.

För dig som vill hitta en billig resa hit till Rivieran gäller alltså:
1. Travelstart
2. AirFrance
3. KLM
4. Lufthansa

Dag 68: Att gå under en landningsbana

I torsdags åkte jag hem till Göteborg eftersom fransmännen är lediga varje år den 15 augusti för att Maria gjorde något som de lärde fortfarande tvistar om.

Jag flög reguljärt eftersom Sterling bara flyger nån gång då och då nuförtiden. Flyger man reguljärt härifrån Nice till Göteborg måste man mellanlanda och jag gjorde det i Frankfurt.

På FRA (som vi säger på jobbet) eller Frankfurt Airport finns det antagligen hundratals gater och för att ta sig mellan A-gaterna och B-gaterna måste man gå i en jättelång underjordisk tunnel under landningsbanan. Tunneln är verkligen jättelång och för att muntra upp lite har tyskarna satt in spejsiga ljus som skiftar färg. Så för alla er som inte brukar hänga där kommer här dagens bild.

Helgens segling till Port-Cros

I lördags åkte vi ner till Cavalaire, nära St Tropez, för ännu en härlig segling med Victors båt.

Vi tog lilla vändan, vilket innebär ön Port-Cros, ca tre timmar från hamnen. På Port-Cros låg vi i en vik och snorklade, åt vattenmelon och tog det soft.

Nicolas har lånat ut sitt vidvinkelobjektiv till mig så att jag skulle kunna ta riktigt stora bilder från båten. Med min egen blixt och vidvinkelobjektivet kunde jag tex ta en sån här bild med hela sittbrunnen i motljus:

Jag har lagt upp de andra bilderna på flickr »

Sterlings FlyMeHome flyger hem utlandssvenskar

Jag letar runt på Internet efter bra och billiga flygresor hem till Göteborg.

Sterling verkar numera vara det enda flygbolaget som flyger direkt Nice-Göteborg och de flyger bara tre gånger per vecka och alla avgångar på dåliga tider förutom den på tisdag kväll, men hur bra är det att flyga hem på en tisdag? Det blir ju nästan en veckas semester om man vill ha en helg hemma och det är inte riktigt vad jag hade planerat.

Efter några timmar på Sterlings site hittade jag vad Sterling kallar FlyMeHome, en liten trevliga rabatt för oss svenskar som bor utomlands och som jag därför känner mig tvungen att dela med mig av till mina svenska vänner här nere.

Från Sterlings hemsida:

”FlyMeHome är ett erbjudande till skandinaver som är bosatta i Spanien, Frankrike, Storbritannien, Italien och Holland.

Med FlyMeHome kan du både enkelt och billigt resa hem till Skandinavien.

Om du bor i Spanien, Frankrike, Storbritannien, Italien eller Holland – och är medlem i FlyMeHome – erbjuder Sterling dig en attraktiv förmån.”

Med FlyMeHome får man 10% rabatt på Internetpriserna.

(Sterling skriver 20%, men det är bara om man jämför med att boka via telefon och vem bokar flygbiljetter via telefon numera?)

”För att få ta del av FlyMeHome-förmånerna måste du uppfylla följande villkor:

  • Du ska vara medlem av Club Sterling. Anmäl dig till Club Sterling på www.sterling.nu – och det är helt gratis!
  • Du ska vara bosatt i Spanien, Frankrike, Storbritannien, Italien eller Holland.
  • Resan ska starta FRÅN en av Sterlings destinationer i utlandet och gå TILL Skandinavien (FlyMeHome-förmånerna gäller naturligtvis både ut- och hemresa).”

Avgångstiderna är dock fortfarande lika usla som innan och priserna är högre än i höstas så på det hela taget ett mediokert erbjudande, men tanken är trevlig.

Vinnaren utsedd!

Helgens tävling om den spanska konstnären Antonio Gaudi är avslutad och vinnaren är utsedd.

Av totalt sex inskickade svar var tre helt korrekta och av dem har vi dragit en vinnare som kallar sig:

Wilbur

Här följer de korrekta svaren så som de var inskickade av Wilbur:

  1. I vilken stad finns följande skulptur?
    Barcelona
  2. Vad heter konstnären som skapat skulpturen?
    Antonio Gaudi
  3. Vad heter kyrkan?
    Temple Expiatori de la
    Sagrada Familia
  4. Hur många torn har kyrkan och vad representerar tornen?
    12 torn till apostlarna
    4 till evangelisterna
    1 till Heliga Jungfrun
    1 till Jesus Kristus
    (det högsta)
    Totalt 18 torn.

Wilbur vinner det fantastiska priset att få ett önskeinlägg på bloggen och jag räknar med att bli kontaktad inom de närmsta veckorna med ett sådant.

Imorgon åker jag till Kroatien och seglar lite på en sådan här i en vecka så det kommer att vara lite lugnt på bloggen ett tag.

Tävling!

Tävlingen är redan avgjord »

Det var jättelångesedan jag hade tävling på bloggen. Så nu är det dags igen. Det blir kulturtema och priset är ett önskeinlägg på bloggen.

För att ha chansen att vinna behöver du svara rätt på följande 4 frågor:

1. I vilken stad finns följande skulptur?

2. Vad heter konstnären som skapat skulpturen?

Samme konstnär har även ritat kyrkan nedan som började byggas 1882 och som fortfarande inte är färdig.

3. Vad heter kyrkan?

4. Hur många torn har kyrkan och vad representerar tornen?

Skicka in dina svar med formuläret nedan. Skriv Tävling som ämne:

Tävlingen är redan avgjord »

PS. Jag vet att jag varit dålig på att dela ut tidigare priser, men det kommer, det kommer, så småningom. DS.

Musée d’Art Moderne et d’Art Contemporain i Nice

I helgen var jag på moderna museet i Nice. För alla som ännu inte har varit där måste jag verkligen rekommendera det.

Inne i museet försvann stadens ljud och liv helt och hållet; trots att hela museet är byggt över en väg. Alla väggar och tak var helt vita och det var ett lugnt, mjukt ljus överallt.

Konsten låter jag vara okommenterad så att ni kan gå dit förutsättningslöst.

Det kostar 4€ att gå in och all annan info finns nog på museets hemsida:
www.mamac-nice.org

b-kelly-carton.jpg

Utanför museet hängde en ko.

b-carton.jpg

Ljusgubbarna från Place Massena hängde på väggarna.

Imorgon åker jag till moderna museet i Vence som tydligen också skall vara intressant.

Att arbeta i Frankrike i maj

I Frankrike är maj en av de allra bästa månaderna när det kommer till lediga dagar. Se bara här:

1 maj: Arbetarfesten (Fête du travail)

8 maj: Segerdagen av andra världskriget (Fête de la victoire 1945)

12 maj: Annandag pingst (Lundi de Pentecôte)

Dessutom skall jag till Kroatien och segla en vecka så det blir nog inte mycket gjort i maj.

Hemma espressobar i Montpellier

För några veckor sedan åkte jag och Charlie till Barcelona. På vägen dit stannade vi till i Montpellier för att hälsa på Charlotte, en kompis till Charlie, som startat en svensk espressobar där.

Charlotte stack till Frankrike utan vare sig franskakunskaper eller särskilt mycket pengar i bagaget, men har på något finurligt sätt och med sin stora charm lyckats skrapa ihop en lokal, all köksutrustning och möbler till ett helt kafé.

Kaféet heter Hemma espressobar och ligger i den gamla stadskärnan av Montpellier.

Om du pluggar i Montpellier, vilket faktiskt ganska många svenskar gör, eller om du har vägarna förbi Montpellier ändå får du gå in och dricka en riktig svensk latte med en svensk kanelbulle eller kokosboll till. Hälsa i så fall från mig!

Charlie utanför espressobaren en solig måndagsmorgon i april.

I de smala gränderna är utsikten bäst uppåt.

Om jag minns rätt ligger kaféet precis i början på Rue des Teissiers.

Mont Sainte Victoire

Nu har jag kört förbi Mont Sainte Victoire så många gånger att det är dags att ta reda på vem det egentligen var som målade av det hela tiden och varför det är känt.

När man närmar sig Aix en Provence österifrån på A8:an är landskapet ganska platt. Men plötsligt ser man ett karakteristiskt berg till höger på horisonten.

Berget heter Saint Victoire och är 1011 meter högt på toppen. Det är alltså inte något särskilt högt berg, men eftersom landskapet är så platt i övrigt i omgivningarna utmärker sig berget.

Inte så högt, men speciellt. Mont Sainte Victoire sett från A8:an.

Det skall finns en bilväg upp på berget och många vandringsleder. Det är också populärt att klättra på berget. En del av berget är nationalpark och det finns ett fåtal byar på berget, tex Le Tholonet och Saint-Anonin-sur-Bayon.

Vad gäller konstnärerna som gillade att måla berget är det nog Cézanne som varit flitigast. Paul Cézanne, som bodde i krokarna, målade av berget över 60 gånger. Se några exempel på ibiblio.

Paul var kompis med Picasso som också gillade berget. 1958 köpte Pablo ett fjortonhundratalsslott vid bergets norra fot. När han senare dog (i Mougins, inte långt härifrån) 1973 begravdes han vid sitt slott.

Wikipedia skriver att också Wassily Kandinsky, Peter Handke och Guy Gavriel Kay blivit inspirerade av berget i sitt skapande.

Läs mer på tex Aix en Provences turistinformationsida och titta på några fler av konstverken genom att bildsöka på Google.

Dans le noir? Bli blind för en kväll

När jag var i London bjöd min lillebror med mig till restaurangen Dans le Noir?, vilket naturligtvis är franska och betyder I mörkret?.

Entren till Dans le noir? i London.

Restaurangen i London följer konceptet som startades i Paris för två år sedan. Redan då var alla servitörer blinda och för att hitta till ditt bord är du tvungen att ledas dit av din servitör.

I restaurangen är det verkligen helt mörkt. Inte ens efter ett tag, då ögonen borde ha vant sig, kunde man se någonting. Menyerna valde vi när vi kom dit, innan vi gick in i mörkret, och man fick även välja vin och säga till om det var något man var allergisk mot.

Det var en ganska konstig upplevelse att sitta och försöka samtala och äta i totalt mörker. För mig var det två skillnader som märktes mest. För det första var det väldigt svårt att hälla upp vin. Var är flaskan? Var är glaset? Har det börjat komma något ur flaskan? Är glaset fullt? Det bästa sättet tyckte jag var att stoppa ner ett finger i glaset och hälla på det. Då visste man både att det kom något ur flaskan och när glaset började bli fullt. Det såg nog inte så snyggt ut, men det spelade ju ingen roll på den här restaurangen.

Den andra skillnaden som slog mig var att alla ljud hördes mycket mer. I vanliga fall kan man fokusera hörseln genom att se vem som pratar och läsa deras läppar, men i mörkret var man tvungen att lyssna på allt för att kunna urskilja om någon sa något till mig.

Att äta var inte särskilt svårt. Man fick känna efter lite med händerna för att veta att man var klar, men annars var maten nog ganska snäll och jag tror att man kunde äta allt som fanns på tallriken. Det gjorde jag och jag mår fortfarande bra. Maten var god, men det är inte därför man skall besöka denna restaurangen.

Ett kul koncept som ger en liten känsla för hur det är att vara blind, antar jag. Man är ganska utlämnad till andra människor när man inte ser någonting.

Slutligen ett foto som jag tog inne i restaurangen:

dans_le_nor.jpg

I restaurangen var det kolsvart.

Sommarens första seglats

Idag har jag varit ute på havet och seglat lite för första gången i år. Victor, Johan, Johannes och jag åkte ner till båten redan igår kväll för en trevlig middag och för att kunna starta så tidigt som möjligt idag.

Vädret har varit lite sisådär de senaste dagarna, men när vi vaknade i morse sken solen ordentligt och vinden var ganska lugnt till en början.

En underbar seglingsdag på Medelhavet.

Efter frukost stack vi iväg sydväst mot Ils du Levant och sedan slog vi mot Cap Nègre. Vid stranden i bukten, i skydd från västanvinden bakom udden, ankrade vi för lunch:

Cap Nègre

Jag blev sjösjuk, trots den ganska lugna sjön, och lyckades inte få i mig så mycket mat. Istället gick jag in och somnade i ruffen.

Några timmar senare vaknade jag och då höll vi som bäst på att ramma ett gäng båtar i hamnen i Cavalaire. Det hade blåst upp rejält sedan vi lämnade hamnen i morse och tilläggningen blev mycket svår. Victor hade dock varit förutseende nog att ringa upp hamnvakten (la capitainerie?) och be om hjälp att lägga till. Tack vare hamnvaktens motorbåt fick vi ordning på skutan och kunde backa in till rätt båtplats (här i Frankrike backar man in både med bilar och båtar när man parkerar).

Turisterna och sommargästerna har börjat komma till Rivieran så för att undvika söndagsköerna på väg hem tog vi ”genvägen” upp på bergen och genom vingårdarna innanför St Tropez.

En av många små vindruvsodlingar norr om St Tropez.

Huspriserna i London

När jag var och hälsade på lillebror i London passade jag naturligtvis på att kolla in hans lägenhet i Camden.

Huspriserna i London är riktigt, riktigt höga. Max bor i Zone 2 som är den näst mest centrala. Zone 1 är City och West End och sedan går zonerna ut från centrum med stigande nummer.

De är sex stycken som delar en trerumsvåning i ett hus och de betalar £ 1840 i månaden. Alltså drygt 20 000 kr i månaden! Och jag kan härmed avslöja att det inte är för boendestandarden man betalar dyrt i Lodon. Det är för läget.

Bakom den rosa gardinen döljer sig en lägenhet för sex personer.

Trädgården mot gatan. Dags för en liten vårstädning snart?

För att skona känsliga läsare har jag inte tagit med några bilder inifrån lägenheten.

Meza, Floridita och de andra barerna i London

Påskhelgen gick i barernas tecken. Min lillebror har precis utbildat sig till bartender och hans jobb är betydligt roligare att besöka än mitt!

I fredags besökte vi Meza bar (där han jobbar) och Floridita, den spanska baren en trappa ner.

Max med tre cocktails på Floridita, den spanska baren en våning ner.

Mezas bardisk en långfredag.

Här ligger Meza bar:

I lördags, påskafton, var det först en bar (vilken?) och sedan B@1 och på söndagskvällen gick vi till Road House för att kolla in lite flairing (när bartendrarna visar hur duktiga de är på att jonglera och trixa samtidigt som de häller upp drinkarna).

Sex stycken blandade B51-55. Vi var bara fem och jag har fortfarande inte förstått vart den sjätte shotten tog vägen.

Helt enkelt en riktigt bra barrunda i London!

Påsken i London

Jag drar till London över påsk för att hälsa på lillebror som tror han äger stan sedan han blev bartender där.

Max har redan skrivit om besöket på sin blogg, där man också kan läsa om när han gick in i lyktstolpen på Oxford Street så att åtgärder var tvungna att vidtagas.

Så här såg han ut förra påsken, lillebror.

Efter att jag hade bokat resan fick jag reda på att Daniel och Sophie också skall dit över påsk. Samma plan! Som om inte tillfälligheterna fått nog visade det sig idag på lunchen att även Martin och Nekrida åker dit!

Det är alltså London som gäller för årets äggätande. Nu vet ni, och det var här ni läste det först!

Skärmflygarna i Roquebrune Cap Martin

Roquebrune Cap Martin är tydligen känt för sina oliver och skärmflygare. Någon lär rätta mig om jag har fel, men jag tror det handlar om base jump, dvs att man hoppar ut från en klippa. Betydligt farligare och fräckare än från en flygfarkost alltså.

Jag tycker att den här skylten är fångad i rätt ögonblick och det går inte att anklaga Roquebrun Cap Martin för falsk marknadsföring (istället kan vi anklaga dem för att ha ett för svårstavat namn).

Max ser på sevärdheter.

Skärmflygare på väg ner mot Medelhavet.

Notre Dame de la Garde i Marseille

I december skrev jag ett inlägg om att åka till Marseille. Allt blev som planerat, tågen gick som de skulle och kyrkan stod på sin kulle.

För alla som ännu inte har varit i Marseille kan jag, precis som mina kollegor, rekommendera att besöka Notre Dame de la Garde som är en riktigt maffig kyrka med otrolig utsikt över Marseille.

Notre Dame de la Garde med sin förgyllda Maria och gossebarnet.

Det verkar som fransmännen hugger ut tackkort till kyrkan i sten. Känns lite omständigt, men det håller nog längre än ett e-mail.

Marseille består av ett gytter av hus. Detta är en del av utsikten från kyrkan.

Ett franskt lexikon att ta med

Mobilversionen av mitt franska lexikon är lanserad. Jag har haft betatestandet igång för en utvald skara användare ett tag och är nu redo att lansera tjänsten till den stora allmänheten.

Ställ in din telefon efter din operatörs alla kryptiska instruktioner så att du kan surfa med den. Gå sedan in på m.fransktlexikon.se från din mobil.

m.fransktlexikon.jpg

Funkar det bra? Skriv en kommentar.

Funkar det inte? Kontakta din mobiloperatör.

Amadeus kommer till CHARM

Nästa vecka är det dags för Chalmers arbetsmarknadsdagar, CHARM. Det är en mässa på två dagar där företag kan göra reklam för sig och försöka locka till sig framtidens ingenjörer. Eftersom Chalmers är den bästa skolan i Sverige är det många företag som vill försöka få tag i chalmeristerna. Så också Amadeus.

Känner du för att jobba med IT inom ett riktigt stort, utländskt företag borde du kolla vad du kan göra hos oss. Vi hanterar miljontals flygförfrågningar varje dag från våra kunders webbsiter. Kunder som Lufthansa, AirFrance, Thai Air, Finnair, Quantas, Iberia, mm använder våra produkter för sina webbsiter.

Vår GDS (Global Distribution System) är ett av världens största system för flighter, hotell, etc. Mängder av resebyråer kopplar upp sig mot vår GDS för att ta reda på tider, priser, tillgänglighet och köpa biljetter till deras kunder.

Känner du för att jobba i Nice i Frankrike eller någon annan stan i världen där vi har kontor tycker jag att du skall komma till vår monter på CHARM. Har du inte möjlighet att komma dit skall du istället titta på vår webbsite och om det låter intressant skicka in ditt CV till oss.

Vi finns i V-huset på Chalmers, tisdag den 12 februari och onsdag den 13 februari, se kartan till höger.

Exjobba i Frankrike 2008

Är det dags att söka exjobb eller skriva uppsats i slutet av din högskoleutbildning? Varför inte göra det på den franska Rivieran?

Amadeus kan i år erbjuda över 300 exjobb runt om i världen. De flesta här i Nice.

Amadeus grundades 1987 av fyra flygbolag: AirFrance, Lufthansa, SAS och Iberia. Nu är Amadeus en världsleverantör av IT-tjänster till reseindustrin.

Här i Nice/Sophia Antipolis sker den största delen av utvecklingen av vår mjukvara. Vi är ca 3000 medarbetare bara här i Nice vilket gör det till ett av de största (det största?) företagen här i Sophia Antipolis.

Arbetena finns inom områderna Applied Mathematics, Software Engineering, Work Process Organization, Business and Marketing och Support and Administration.

Längden på exjobben är vanligtvis mellan 4 månader och 1 år. Jag har gjort ett litet utdrag på förslag till exjobb på 6 månader med lokalisering här i Nice:

Läs mer

Måndagsstrejken är över

Bussförarna här i Antibes har strejkat. Den här gången körde de med en måndagsstrejk, dvs de körde inte buss på måndagar.

Det finns en ny buss här som heter 100. Den har alltid varit lite speciell för den går trots att det är strejk. Jag vet inte hur den gör, kanske har den en busschaufför som inte är med i facket?

Nu skall måndagsstrejken vara över för den här gången enligt Ma Ville.