Dag 1: Sista middagen i Frankrike blev indisk

Min näst sista dag i Frankrike ägnades åt att åka tlll agencyn och lämna in nycklarna till lägenheten. Jag trodde jag skulle få tillbaka depositionen, men så tänkte tydligen inte agencyn. Jag får nog sätta upp de pengarna på kontot för det franska äventyret.

På kvällen gick vi och åt på en indisk restaurang. Jag, mina nya tvättmaskinsägare och Victor åt god mat, men skumma efterrätter.

Den här vann priset Sämst utseende och smak, friterat bröd i sockerlag med pistage:

Day 1: Indian turds

Indisk dessert. Skumt utseende och lika skum smak. Foto: Klas Petersson.

Själv åt jag nån form av saffransgröt med mandel. Lös, söt och knapgrig. Foto: Klas Petersson.

Dag 5: Le Brulot utan pasta

För att jag lånade ut mitt garage till Daniel när han var ”mittemellan lägenheter” ville han bjuda mig (och Victor som lånade ut en soffplats) på middag.

För att få revansch vad gäller den franska maten ville fransmannen att vi skulle äta middag på en riktig fransk restaurang. I Antibes finns Le Brulot och Le Brulot Pasta. Två restauranger med samma ägare.

Jag har tidigare varit på Le Brulot Pasta några gånger och ätit mycket gott, men servicen är så dålig att man glömmer hur maten smakar. Det tar minst tre timmar att äta en middag på Le Brulot Pasta.

Le Brulot (opastaversionen) har å andra sidan alltid varit stängd när jag har gått förbi vid middagstid. Så det här är inga lätta restauranger att uppskatta.

Men denna kväll var det öppet och vi hade bokat bord så allt var upplagt för en fin smakupplevelse. Och så blev det.

Det började med denna fantastiska vedugnsbakade kantarelltallkrik med mängder av persilja och vitlök. Svamp i överflöd och två tallrikar räckte gott som förrätt till sex personer.

Day 5: Fantasiska kantareller

Huvudrätten bestod av något konstigare kreationer: små friterade sardiner med citron och en kall sås samt dagens rätt i form av panerad kyckling och tagliatelle bolognese. Pastan var god, men kycklingen lite väl panerad.

Jag kan rekommendera Le Brulot som är en mycket charmig restaurang med karaktärsrika servitörer och servitriser. Men boka bord innan.

Läs mer på: www.brulot.com

Dag 13: Vinbaren i Antibes, Les Sens

Fransmännen erkänner: Vill du ha ett gott och prisvärt vin köp inte ett franskt.

Franska viner görs efter konstens och lagens alla regler och slipper därför alla tillsatser vid tillverkningen. Vinerna formas efter väder och vind, sol och jord, lagring och ålder. Det är naturligt och en konst.

Utländska viner formas istället efter hur resultatet skall bli. Under processens gång från druva till vin kan vinet påverkas på mängder av sätt, tex genom att byta tunnor eller tillsätta smaker och socker.

Ett utländskt vin är mycket bra, ofta till och med bättre än franska viner. Men inte äkta.

Säger fransmännen.

I Antibes vinbar finns mängder av både franska och utländska viner. Vi testade tre olika från Chile, Argentina och Frankrike. Alla tre mycket goda. Min favorit var det avslutande sauternvinet, vitt, svalt, sött och med en tydlig smak av saffran.

Day 13: The Wine Bar in Antibes

Vinbaren i två våningar, baren på övervåningen och shoppen på undervåningen. Foto: Klas Petersson.

Les Sens
Adress: 10 rue Sade, 06600 Antibes
Telefon: 04 93 74 57 06

Dag 14: Squash eller zucchini?

I Sverige har vi en grönsak som ser ut som en stor gurka med köttigare kött. Egentligen är det en pumpafrukt och vi kallar den squash eller zucchini och vi vet inte skillnaden. Till och med Wikipedia famlar och beskriver dem som samma grönsak.

På engelska och franska är det olika grönsaker:

franska — engelska
courge — squash
courgette — zucchini

Efter lite djupare studier i ämnet (jag har inte så mycket för mig på min semester) har jag kommit fram till att courge antagligen är vad vi på svenska kallar kurbits. Alltså inte målningsstilen från Dalarna utan gurkfrukten kurbits, närmare bestämt flaskkurbits.

Hur som helst är både courge och corgette två ganska smaklösa och fasta grönsaker som kan användas på samma sätt. Tex skurna i bitar eller skivor och frästa tillsammans med andra grönsaker med mer smak.

I senaste grönsakskorgen fick jag en baddare till flaskkurbits:

Day 14: Courge

Jättekurbits.

Dag 17: Franska bär, insekter och kontor

Det är fredag och för att återigen försöka förädla våra fotografiska färdigheter begav vi oss ut i skog och mark.

Den lilla rundan i skogen bakom kontoret börjar bli välkänd för oss och det finns verkligen inte mycket att föreviga på bild. Nästan alla träd är likadana, det mesta är torrt och brunt och solen kastar sina strålar på samma sätt som förra gången.

Efter några tafatta försök att hitta fantastiska kreationer av löv och kottar kom vi fram till ett träd med knallröda och brandgula bär. Jag har aldrig sett dem förut och jag skulle beskriva bären ungefär som litchi-frukter, men det tror jag inte att det är.

Day 17: French fruits and insect

Inte Litchi? Här med en grön gäst. Vet du vad bäret eller trädet heter? Foto: Klas Petersson.

Efter ett tag kom vi ut på öppnare mark och kunde se våra kontor. Visst ligger det fint, mitt förra jobb?

Amadeus

Amadeus kontor i Sophia Antipolis. Foto: Klas Petersson.

Det enda Nicolas tyckte värt att publicera var en bild på Johan.
– Johan, du får vara försiktig så inte benen dina går av.

Dag 31: Le Comptoir de la Tourraque i Antibes

Day 31: Le Comptoir de la Tourraque - AntibesDagen efter Oktoberfesten var hastigheten på mig och mina gäster något reducerad. Om jag minns rätt gick vi upp ganska sent, städade lite, undrade var en halv, rosa, kvadratisk handdukshängare tagit vägen och gick och vilade lite till.

Men sen gick vi ut och åt för framåt kvällen började vi vakna till och (iaf jag) fick lust att äta riktigt god mat.

Jag hade några restauranger på gång, men ingen av dem passade (jag hittade dem inte) så det blev ett helt nytt ställe. Le Comptoir de la Tourraque hette det och jag vet inte vad det betyder.

De hade en ganska begränsad men spännande meny. Tryffel med fläsk och potatis, sallad med pilgrimsmusslor, getostsallad med rödbetor och den klassiska gåslevern, till förrätt. Huvudrätterna var än mer smakfulla, med bland annat en perfekt stekt kalvfilé och en ravioli med hummerfyllning (bilden).

Jag kan varmt rekommendera Le Comptoir de la Tourraque i Antibes. Priserna var över medel, men det var servicen också.

Dag 32: Oktoberfest

När vi en dag satt och åt lunch på terrassen utanför matsalen, som vi alltid gör, kom vi att börja prata om Oktoberfesten. Ni vet när det sitter tusen tyskar i ett tält och dricker öl i gigantiska mängder, äter korv och surkål och sjunger tyrolervisor.

Vi ville åka till Tyskland.

Men efter några tafatta försök förra året var det nog ingen som riktigt ville försöka sig på det projektet igen. Istället tänkte vi som så ofta förr: ”om inte vi kan komma till festen, får festen komma till oss”.

Senare samma eftermiddag var facebook-eventet offentliggjort och en riktigt, riktigt regnig lördagskväll några dagar senare kom det hem en massa glada vänner till mig och festade loss på surkål, korvar, öl och oktoberfestmusik.

Någon snarkade på toaletten, en halv handdukshängare försvann och jag hade surkål kvar i kylen i 11 dagar innan jag var tvungen att slänga den för att den började byta utseende.

Som en vanlig oktoberfest alltså.

Day 30: Oktoberfest

Anders och Stephanie oktoberfestar loss. Foto: Klas Petersson?

Dag 34: Rosévin och pizza i Nice

Jag satt som vanligt på kontoret och jobbade medan Sandra och Charlie bestämde sig för att åka till Nice och spana in stan.

Den här bilden som jag kommit över skvallrar ganska tydligt om att det inte var någon budgetsemester för våra svenska vänner. Vilka lyxlirare!

Day 34: Rosé and pizza

Överblivna kanter och antagligen en tom flaska rosévin. Foto: Sandra