Det här är en intressant bild från Nice och Place Massena. Jag tror att det är någon form av konst, men jag är inte helt säker. Jag vet heller inte om fåglarna ingår i skapelsen eller om de bara utnyttjar den för att vila på hög höjd.
Den personliga integriteten är ju viktig här i Frankrike så det kanske är en form av låtsasövervakning, utan videokameror, men som ändå ger känslan av att man är övervakad. Storebröderna ser dig?
Klicka för förstoring
I lördags gick premiärturen för 1:ans spårvagnslinje i Nice. Sedan jag flyttade hit, och långt innan dess, har centrala Nice varit en byggarbetsplats för att göra om bilvägar till spårvägar. Nu börjar stan bli riktigt vacker.
Som jag har förstått det kommer det att komma fler och fler linjer. Jag vet dock inte varför 1:an kom först, det känns inte så franskt.
Enligt mina tolkningar av www.tramway-nice.org kommer man inom några år att kunna åka spårvagn hela vägen till flygplatsen.
Många snart-överkörda tår.
Ett transportmedel som går på gräs måste tillhöra framtiden.
Hållplats: ”Operan – Gamla stan”.
1:ans linjesträckning i Nice. För mig blir det bra att kunna åka från centralen ner till gamla stan.
Spårvagnarna i Nice låter exakt likadant när de svänger som de hemma i Göteborg.
På torsdag kommer iPhone till Frankrike. iPhone är Apples mobiltelefon som naturligtvis kommer att förändra världen som vi lever i, precis som Apple gjorde med iMac.
Det fina med Frankrike, till skillnad från USA, är att Apple är tvingade att sälja en operatörsupplöst version också. Jag återkommer nästa vecka och berättar om iPhone är lika fin som den verkar.
Vi har ställt fram den allra finaste julgransfoten vi kunde hitta i Nice. Nu väntar vi bara på den traditionsenliga svenska granen.
Det har varit kallt, regnigt och trist väder på Rivieran i nästan en vecka, eller mer? Men idag verkar det äntligen som vintern har kommit. Det är nämligen bara på hösten och våren som det regnar här. Idag är det sol och femton grader, precis som det ska vara.
Jag sitter och dricker söndagskaffet i t-shirt på min balkong och det är bland det bästa som finns.
Igår firade vi att Amadeus fyllde 20 år. Mellan 1987 och 2007 har vi skapat riktigt stora resebokningssystem tillsammans med våra kunder.
Födelsedagskalaset ägde rum på Palais Nikaïa i Nice och vi var flera hundra medarbetare där för att fira. Vi fick champagne och gåslever som sig bör i Frankrike. Hummerpaté, lamm med kronärtskocka, curaçaosorbet och mer champagne stod också på menyn.
Cyril, Marion, jag och Victor utanför Palais Nikaïa.
Space Invaders var på besök och sköt alla gäster med grön laser.
Nästan alla var där!
Akrobatik i luften.
I oktober fyllde Amadeus tjugo år och eftersom tjugo är så många och så jämnt bestämde vi oss för att göra ett riktigt häftigt födelsedagskort.
I somras ägnade vi en hel förmiddag på Amadeus campus i Sophia Antipolis för att skapa en mänsklig pil. Alla fick varsin födelsedagst-shirt:
Med våra t-shirts blev vi dirigerade att springa åt olika håll och stanna på olika ställen och… omtagning! Det var svettigt och kul och resultatet blev bra.
Min kollega Nicolas försöker välja mobiltelefon och kör på ”slumpmetoden”: ole dole doff. Tyvärr blundade han när han pekade på de olika modellerna och hamnade med fingret mitt emellan Razr och en SonyEricsson.
Så här går hur som helst ramsan och det är samma melodi som på svenska:
Ams, tram, gram,
Pic et pic et colégram,
Bour et bour et ratatam,
Ams, tram, gram
SNCF är det franska järnvägsbolaget, som SJ men naturligtvis med fler bokstäver eftersom det är franskt. SNCF står för Société nationale des chemins de fer français, alltså Nationellt företag för de franska järnvägarna.
Herr Oliv har gjort en parodi på strejken i följande YouTube-film. Tillochmed icke fransktalande borde uppskatta denna vackra musikvideo där YMCA är utbytt mot SNCF:
Här i Frankrike är chaufförer, lokförare och andra inom transportbranschen i strejk. DN skriver om det, GP skriver om det, SR skriver om det, och igen.
Trafikarbeterna strejkar bla för att presidenten vill ge dem sämre pensionsvillkor, dvs de skall arbeta 40 år istället för 37,5.
Mina franska/svenska bloggvänner skriver också om det: Varför Sarkozy vinner strejken, Fackledare och medlemmar på kollisionskurs, Sarkozy byter taktik mot strejkarna, Ingen dager synes än, Militanta fransmän protesterar, Grundkurs i fransk strejkanalys och Nu får det banne mej vara nog.
Jag har fortfarande inte märkt någonting av strejken.
Tågstationen i Nice den 8 februari, då tågen fortfarande gick.
I helgen var vi ute på årets sista segling. Vi gick till Port-Cros i lördags och stannade över där till söndagen. Vädret var helt fantastiskt!
De senaste inredningstrenderna direkt från Rivieran
I söndags var vi, Daniel, Victor och jag, på möbelmässa i Nice. Victor har köpt en lägenhet i Antibes och håller för fullt på att måla om och göra iordning den. Så här gick mässan till:
Först gick vi in…
…och efter åtta timmar gick vi ut med ett kök.
Fler bilder från mässan på min Picasasida »
Vi börjar närma oss pepparkakstider och alla svenskar i Frankrike behöver slå upp vad ingredienserna heter på franska. Dagens ord därför:
ingefära – gingembre
Tyvärr går det inte att uttala, men man kan läsa och jämföra i kryddhyllan.
PS. Jag har placerat min blogg i Frankrike på bloggkartan.se. DS.
I söndags fyllde min blogg ett år men jag hade fullt upp med att fira far istället 😉
Mitt första inlägg skrev jag den 11 november 2006 från ett lägenhetshotell inte långt härifrån min nyfunna lägenhet. Nu är det bara 69 år kvar till bloggen fyller 70, som Ekot.
Som ni redan vet skall jag fira julen här nere på Rivieran i år. Mor, far och lillebror kommer ner några dagar innan julafton och stannar en vecka.
När man har chansen att fira jul i Frankrike, gourmeternas land, måste man ta chansen att äta lite lokala delikatesser och dessa skall, naturligtvis, avnjutas med chmpagne.
Så häromveckan blev jag medlem i en champagneklubb, Riviera Champagnes, och har redan hunnit beställa tre flaskor till jul. Vitsen med champagneklubben är att medlemmarna beställer vad de vill ha och klubben samlar ihop beställningarna och går direkt till producenten och får bra deals.
Följande flaskor är beställda hittills:
Brut Grande Réserve 1er Cru
Cuvée Prestige Millésime 2003
Cuvée Prestige Rosé Millésime 2003
Det har snöat på ”Prealps”, de mest sydliga bergen här. Så nu kan man titta på snön medan man tar sig ett dopp i Antibes. Jag skulle tro att det är omkring 17-18 grader i vattnet nu, så det kanske är lite magstarkt att hoppa i.
Här är en bild över stranden i Antibes den 28 oktober.
En av Antibes badstränder, den mest centrala, mitt i gamla stan. Hamnen med de superstora yachterna och Cagnes sur mer och Nice i bakgrunden.
Obs! Jag badade 1 november! 😉
När jag ändå är på uppföljningshumöret kan jag lika gärna dra den om väskan också.
Igår fick jag ju hem en lapp om att kameraväskan jag beställt från Tyskland hade varit här och försökt leverera sig. På lappen stod det, både på baksidan och framsidan att väskan skulle vänta på mig i Mouans-Sartoux. Det är en bit härifrån, men eftersom jag gillar att köra min motorcykel gjorde det mig inget att jag fick ägna lunchen åt det igår.
Efter att ha kört ett tag med GPSen och handsfreen och en röst i hjälmen som mest hela tiden sa ”I rondellen, kör rakt fram” eftersom trafikljusen i stort sett är helt utrotade utanför städerna här, kom jag till postkontoret. Jag lämnade in min lapp i den lilla luckan med den lilla fransmannen i och han muttrade och gick iväg och letade i sina papper, och på datorn, och i sina papper, och i datorn, och i hans kollegas papper och i datorn. Sedan frågade han var jag bodde och sedan gick han och letade i sina papper och i datorn. Och i sina papper. Och sedan ringde han chaffören och det enda jag förstod av samtalet var ”okej, jag skall kolla på lappen innan jag ringer nästa gång” och sedan kom han fram till mig och sa att mitt paket finns i Antibes.
Jag bor i Antibes!
Jag förstår fortfarande inte hur man kan skriva Mouans-Sartoux på en lapp och lägga i min brevlåda innan man lämnar ett paket till mig på posten i Antibes. La Poste!
Väl på posten i Antibes gick allt fint och min kamera har numera ett nytt hem.
När jag var som mest igång med att höststäda köket i morse slog det mig plötsligt att jag inte skrivit om hur det gick med Leopard, den senaste versionen av Mac OS X som jag skulle åka och köpa förra fredagen.
Det klarnade upp och blev en jättefin kväll (på den tiden var det fortfarande sommartid och ljusa, härliga kvällar) så jag drog till Cannes och MCS, den nyöppnade macaffären där.
Efter den sedvanliga ”franska kvarten” hälsade affärsinnehavaren välkommen och hans medarbetare började presentera Leopard för de hugade åskådarna. Vi var väl ett trettiotal förväntansfulla macanvändare som egentligen inte alls ville lyssna på något utan istället bara gå hem och testa det nya systemet. 29 av oss visste troligen mer om systemet än presentatören själv och den sista var en äldre kvinna som ställde frågor hela tiden.
Tillslut var talet över och det bjöds på champagne och buffé och vi skålade och firade tillsammans hela natten lång, eller iallafall till jag kom fram till kassan och fick min DVD. Sedan smet jag snabbt iväg hem och installerade och jag har varit lycklig sedan dess.
Jag har köpt en väska i Tyskland. En amerikansk väska i Tyskland. Den heter ”The Daily L” och är gjord av Crumpler. Jag skall ha den till min kamera och mina färgglada kort.
Idag var det någon här och försökte leverera väskan, men jag var på jobbet. Det är konstigt att fraktbolagen och webbaffärerna fortfarande inte har fattat att de flesta av deras kunder jobbar på dagarna. Vad är det för vits att köra omkring och leverera paket när ingen är hemma?
När jag kom hem låg det en lapp i brevlådan som sa att min väska finns i Mouans-Sartoux. Det är en bit bort så jag får ta en utflykt på lunchen imorgon. Men utflykter på Rivieran är nästan alltid trevliga. Om Mouans-Sartoux har något spännande att erbjuda så lovar jag att berätta det för er, mina kära bloggläsare.
Igår hade vi ledig dag här i Frankrike för att fira alla helgon (la Toussaint). Istället för att fira ett enda helgon åkte jag, Daniel och ett gäng andra kollegor till Plage Sailis för att segla Hobie cat.
Hobie cats är små katamaraner (segelbåtar med flera skrov) som är mycket lätta och smidiga. Varken jag eller Daniel hade seglat katamaran förut, men vi har seglat mycket annat så vi trodde inte att det skulle bli några problem.
En katamaran sedd framifrån.
Efter genomgång av reglerna av den stränga seglingsfröken fick vi bära ner båtarna i vattnet och börja segla. Vi skulle segla runt, runt tre bojar, men det lyckades vi missuppfatta så vi seglade dit det fanns mest vind hela tiden. Vi ville ju bara segla lika fort som Skywalker!
När det var dags för lunch sa fröken att om vi inte skärpte till oss skulle vi få sitta på stranden hela eftermiddagen (vilket faktiskt hade varit bättre för det visade sig att vinden försvann helt efter lunch).
För att visa att vi var riktigt duktiga seglingspojkar la vi på stora charmen och fick följa med ut igen efter den härliga lunchen i solen på stranden. Denna gången skulle vi alla hålla ihop gruppen och det var inga som helst problem för vi kom ca 500 m ut från stranden och sedan tog vinden slut. Hela gruppen låg, i grupp, och guppade.
Vi vände och seglade mycket långsamt tillbaka till stranden igen och avslutade äventyret. Sammanfattningsvis var det en mycket vacker dag på Rivieran, men lite för lite vind för segling.
Det blir många roder när varje båt har dubbla.
Antibes till vänster och de numera snöklädda Alperna i bakgrunden.
Vy från Club Nautique Antibes.
I min miniföljetång om de franska färgglada korten har vi idag kommit fram till det svarta kortet – Carte Noir! Det är egentligen inte ett kort, åtminstone inte det Carte Noir som jag använder. Men heter något Carte Noir får det lov att vara med i min följetång.
Det svarta kortet använder man med fördel på jobbet i en liten maskin som Jeremy köpt. Vi snackar alltså kaffe här. Kaffe förpackat i små dosetter som också kallas T-Disc. Det finns olika sorter av det svarta kortet och den bästa är faktiskt den röda, espresson.
Här är de olika sorterna som jag testat hittills:
Expresso – Bäst!
Voluptuoso – Mellanting mellan espresso och svenskt kaffe. Inte mycket att ha.
Petit Déjeuner – ”Frukost”, ganska likt vårt svenska kaffe, men Jeremy tillåter bara att man dricker det på morgonen eller möjligtvis förmiddagen.
Chocolate – Mycket dålig och vattning chokladliknande vätska. Köp aldrig!
Colombia – Har jag fortfarande inte testat.
På dagens teorilektion handlade fråga 35 om förarens beteende om denna använder droger. Jag tyckte att frågan var så fint illustrerad att jag måste dela med mig av den till er.
Rätt svar skriver ni som vanligt i en kommentar.