Gott nytt år!

Imorgon åker jag till Göteborg för en vecka hemma i det underbara gråvädret så jag får passa på att önska er alla ett gott slut och ett gott nytt år.

Det har varit väldigt intressant att utveckla den här bloggen tillsammans med er. Jag har över hundra besök varje dag och det ökar sakta men säkert. Det ger lust att skriva mer och bättre.

Tack för de över 500 kommentarer jag har fått från er läsare under året. Jag hoppas att ni fortsätter kommentera allt jag säger.

Fyrverkerier från femtondeaugustifirandet i Nice.

Lördag i Marseille

Ikväll landar mina föräldrar och min bror i Marseille. Jag skall ta tåget till Marseille imorgon bitti och träffa dem där.

Jag nämnde att jag skall till Marseille för min marseillska kollega och hon sa att staden är kända för sina julkrubbor som man kan köpa på marknaden. Inte riktigt min favoritpryl alltså. Men hon nämnde även att man kan gå upp till kyrkan Notre Dame de la Garde och få en fantastisk utsikt över regionen. Kanske kan jag lura upp min familj dit. Man skall kunna ta ett litet tåg från hamnen upp till kyrkan.

Efter några timmar och en god lunch i Marseille återvänder vi till Antibes för vidare julfirande.

Notre Dame de la Garde

Notre Dame de la Garde, med en magnifik utsikt över Marseille och omgivningarna.

Alice Petrén om hemlängtan i P1

Sveriges Radios syderuopakorrespondent, Alice Petrén, gör julprogram om hemlängtan.

Vi utlandssvenskar längtar nog alla hem lite granna ibland. Vi saknar familj och vänner, maten, kulturen och traditionerna. Jag har tur som kan åka hem till Sverige ganska enkelt, vilket jag tror minskar min hemlängtan mycket. Bara vetskapen om att jag kan åka hem gör att hemlängtan (den riktiga, jobbiga) blir mycket mindre.

Annica Lantz har julledigt och istället får några av SRs utrikeskorrespondenter runt om i världen sända julspecialprogram i P1 i julveckan.

På juldagen är det Maria-Person Löfgren från Moskva, på annandagen Alice Petrén från Paris och den 27 december Hanna Sahlberg från Peking.

Programmet från Paris heter Jul i världen med Alice Petrén och sänds 15:03 på annandag jul och eventuellt väntar en liten överraskning i programmet.

Sveriges Radio ger oss julmusik

Sveriges Radio är mycket duktiga på att erbjuda oss utlandssvenskar radiosändningar. Alla(?) deras kanalar går att lyssna på över nätet och programmen går även att lyssna på i efterhand på webben eller som podcasts.

Inför julen har SR startat två nya kanaler för alla oss som vill ha mer och behändigare julstämning. SR Bjällerklang och SR Klassisk Jul.

Läs mer och lyssna på www.sr.se/julen och tack Linda för tipset.

Pepparkakshus

Julpysslet är som ni vet redan i full gång. Nejlikeapelsinerna är klara, lussekatterna är bakade och nästan slut och nu är också pepparkakshuset byggt.

För att bygga ett riktigt pepparkakshus behöver man en bra mall, en deg eller två och en ledig dag.

Först kavlar man ut degen och skär ut delarna efter mallen.

Sedan smälter man sockret till karamellen och limmar ihop delarna med varandra.

Slutligen dekorerar man med glasyr på sockret och sist med florsocker på glasyren.

Resultatet blir så här vintrigt och vackert.

 

Svenska granen skänkt och tänd

Precis som förra året har Sverige skänkt en gran till Nice. Det är vår konsul i Nice, Åke Almroth, som arrangerat det hela. och VDn för Västkustens Skog AB, Bernt Ivarsson som skänkt granen.

På Place Massena står den blå-guldiga granen och lyser upp mitt i Nice.

 

En liten skylt vid granens fot förklarar varifrån granen kommer och vem som skänkt den.

Tack för en fin gran! 

Nikon Speedlight SB-600

Jag har fått en tidig julklapp av Charlie. Det var en blixt som heter Nikon Speedlight SB-600 i paketet. Det är min allra första blixt och jag kan inte så mycket om fotografering med blixt ännu. Hittills har min inställning till blixt varit: hellre suddigt än att använda blixt, eftersom blixten ger så tråkiga, kalla och platta bilder.

Men med en vridbar blixt blir allt annorlunda. Istället för att låta blixten gå av rakt fram, och skapa konstiga skuggor bakom det man fotograferar, kan man låta ljuset från blixten studsa någonstans först. Man kan tex vrida blixten ungefär som på bilden ovan och låta ljuset studsa i taket innan det träffar motivet.

När ljuset får studsa blir det för det första mycket mjukare och diffusare, precis som vanligt dagsljus, och för det andra kommer det uppifrån vilket ser mycket mer naturligt ut. När ljuset kommer uppifrån hamnar skuggor i ansikten där vi är vana att se dem.

Dessutom går det att ta kort mot speglar, fönster och allt annat som glänser utan att få irriterande reflexer. Jag tog tre bilder i mitt helt mörka badrum i går för att testa detta. Bilderna nedan är tagna rakt in i min badrumsspegel.

Helt utan blixt 

Blixten riktad rakt fram, som kamerans vanliga, lilla, inbyggda blixt. 

Med min nya vridbara blixt.

Victoria Silvstedt – vår ambassadör i Frankrike

När man berättar att man är svensk för fransmännen brukar de alltid bli glada. Kanske för att de först tog en för engelsman och vad som helst är bättre än engelsmän.

Fransmännen gillar Sverige. De ser upp till oss och tycker att vi har ett fint samhälle som fungerar smidigt och där alla gör som de blir tillsagda.

Om det råkar vara en man som hör att man är från Sverige brukar det alltid komma en kommentar om att vi har så vackra flickor. Det har vi ju, men anledningen till att fransmännen vet om det är att Victoria Silvstedt gjort sig en liten karriär här nere genom att vara med i det ”glamorösa” lyckohjulet, la Roue de la fortune.

Jag säger inte mer utan låter er njuta av en fransk lyckohjulsfinal med Sverige i ett franskt nötskal via YouTube (Victoria är alltså hon som är på scenen och ingen annan och hon kallas tydligen Vikki och verkar fortfarande prata svenska):

Sveriges ambassadör Gunnar Lund önskar god jul

I lördags var de, som ni redan vet, luciafirande i Nice med luciatåg och julkonsert. Gunnar Lund, vår ambassadör i Paris, hade tagit sig ner hit till södern för att berätta lite om våra svenska traditioner för oss och fransmännen.

Borgmästaren i Nice fick en julklapp av Gunnar och luciatåget sjöng svenska julsånger. Det var fint, men hade kunnat varit lite mer spektakulärt. Tex hade de kunnat servera rykande het glögg och pepparkakor istället för att bara prata om det.

Fransmännen hade en massa små bodar där det bland annat såldes vin chaud (varmt vin), som verkligen inte är mycket att hurra för om man jämför med den svenska glöggen. Var är ni V&S? IKEA gör ett betydligt bättre jobb som säljer 2 flaskor glögg + en burk pepparkakor för 9,90€, men det är ju i Toulon!

Luciatåget stämmer upp i julsånger.

Gunnar Lund förklarar vem Santa Lucia var och varför vi går klädda i lakan mitt i vintern.

Borgmästaren i Nice, Jacques Peyrat, fick en skål från Orrefors i julklapp av Sverige.

Svenska konsulatet i Nice bjuder in till julstämning

Ikväll kommer granen från västkusten till Nice! Från www.consulat-suede.fr:

”Dec 8

Kl 17:50

Luciatåget utgår från Hôtel de Ville i Nice till granen vid Forum Masséna.

Kl 18:00

Den svenska granen skänkt av Västkustens Skogs AB tänds på Place Massena! Högtidligheten förrättas av Sénateur Maire de Nice Jacques Peyrat och Sveriges Ambassadör i Frankrike Gunnar Lund.

Kl 20:00

Julkonsert i den fantastiska kyrkan St Pierre d’Arène 62, rue de France, (bakom Hôtel Negresco), Nice

Musikalisk knäck, marsipan och marmelad, nötter, apelsiner och ris à la Malta. Kom och låt dina öron fyllas av läckra julgotter när Vokalkvartetten VOX frossar i sånger med ljuvligt juliga förtecken. Staffansvisor, Jul Jul, strålande Jul, O Helga natt, Jingle Bells, Marias vaggsång, Deck the Hall, When you wish upon a star. Andäktiga stunder. Blandat med många leende minutrar.

Vokalkvartetten VOX är en av Vara Konserthus fasta, professionella ensembler. De fyra sångarna har gjort sig kända för sin varma och öppna utstrålning med fin publikkontakt. Oavsett om VOX sjunger en madrigal, folkvisa eller nyskriven konstmusik genomsyras framförandet av lusten att levandegöra musikens alla känslor och färgskiftningar.

Nyligen gjorde kvartetten med Allan Edwall-porträttet Grovdoppa ånyo succé i Göteborgs Stadsteaters lunchteaterserie. Ensemblen hänger sig gärna åt den äldre musiken, såväl renässans- och barockmusik. VOX är dock lika framgångsrik i den helt nya repertoaren där man genom åren fått en mängd ny musik skriven direkt för ensemblen. Men nu till jul är det ju de gamla vanliga sångerna vi vill höra. Det får vi från VOX. Men vi får också höra en del sånger som vi kanske inte ännu har placerat i vår julmusikönskelista.

Du får möta Katarina Lundborg (mezzosopran), Tore Sunesson (tenor), Matts Johansson (baryton) och Ulrika Åhlén Axberg (sopran) – alltså vokalkvartetten VOX som denna höst fått den världsberömda sopranen Barbara Bonney som konstnärlig coach. Ett unikt tillfälle att få möta en sällsynt begåvad grupp.

Fritt inträde! Kollekt till förmån för Le Forneau Economique, soppkök i Vieux Nice!”

Foie gras, pâté de canard au poivre vert & magret de canard confits

I dag var det stora julmatsbeställardagen i Antibes. Jag, Aurelie och Daniel satte oss i adventssolen och gjorde den stora beställningen av franska delikatesser till jul.

Vi beställer direkt från gården Ferme de ”La Grand Borde” av uppfödarna Henri och Suzanne FOURQUIER i Goas. Beställningen till min julmiddag blev:

Foie Gras de canard entier – 98%-ig gåslever
Pâté de Canard au Poivre Vert – Grönpepparpaté på gåslever
Magrets de Canard Confits – Ankbröst tillagade enligt den franska traditionen

Aurelie och jag beställer gåslever och ankbröst i solen i Antibes.

Aurelie var mest fransk och beställde mer gåslever än båda jag och Daniel tillsammans. Ett halvt kilo!

Siffror, nummer och tal på franska

Jag sitter och skriver en check för att betala min hyra. Just den här månaden råkade den bli på ett mycket klurigt belopp: €822,96. På checken måste man skriva siffrorna med bokstäver också, och det måste bli rätt för om det är skillnad på beloppet med bokstäver och beloppet med siffror så är det bokstäverna som gäller.

Jag skrev huit cents vingt-deux euros quatre-vingt-seize centimes. Hoppas att det är rätt.

Här finns en bra hjälpsida: www.geocities.com/jusjih/nombres.html

Effekten av att inte kunna ett språk

Jag tänkte delge er ett litet lördagsinlägg om vilka effekter det kan få att inte kunna ett språk.

Det är en fin helg här på franska Rivieran. Jag dricker mitt morgonkaffe och har satt igång en tvättmaskin. För här har alla sin egen tvättmaskin och tvättstugorna, som finns i vartenda lägenhetshus hemma, är mycket ovanliga här. Plötsligt hör jag ett ljud, ett snabbt dovt slag från tvättmaskinen och efter det verkar den ha andra ljud för sig. Ljud som jag inte brukar höra från maskinen. Den surrar mer än vanligt. Jag testar lite tafatt att stänga av och sätta på tvättmaskinen, ni vet: en omstart hjälper alltid. Men inte denna gång. Det surrar mest.

Jag låter programmet gå klart och skall hänga upp tvätten när jag inser att allt är genomblött. Shit! Jag har verkligen andra saker för mig än att köpa en ny tvättmaskin.

Tvätten gör ju iallafall ingen nytta inne i maskinen så jag börjar hänga upp den på balkongen. Efter några sekunder börjar det droppa sakta från det ena klädesplagget efter det andra. Sedan formas små pölar på kakelplattorna på balkongen och de bildar sjöar som svämmar över och rinner ut i floder ner på grannens altan. Hoppas att hon inte äter tidig lunch tänker jag, men vågar inte titta efter.

Istället börjar jag fundera över hur jag skall tvätta mina kläder i framtiden. Måste jag köpa en ny maskin? Kan jag få den servad av tillverkaren? Av en allmän tvättmaskinsreparatör? Varför har ingen lärt mig hur man gör när en tvättmaskin surrar? Vad skall man med hemkunskap till om inte det här?

Informationsteknikingenjör som jag är googlar jag tillverkaren. Som svar får jag ”Indesit – Nous travaillons, vous vivez” (vi arbetar, ni lever (…livet)) vilket inte riktigt hjälper mig att tvätta min tvätt. Jag klickar på Service eftersom det är ett ord jag förstår.

För att hitta någon som kan hjälpa mig med min tvättmaskin verkar det som jag skall ringa ett av två betalnummer. Det ena kostar 0,34€/min och det andra 0,15€. En kärnfamilj(?) håller en sköldpadda, men jag blir inte tryggare av det.

Plötsligt hör jag min kollega Martins röst i huvudet ”det var bara drivremmen som var pajj” och jag minns hur han har pratat om sin havererade tvättmaskin. Uppenbarelse nummer två låter inte vänta på sig, jag inser att surret kommer från motorn som slipper driva trumman. Jag öppnar tvättmaskinen och känner på snurret på trumman och den är helt frikopplad. Nice! Då var felet lokaliserat.

Jag är ju som sagt ingenjör så ni förstår fortsättningen själva. Ut med maskinen från bänken, fram med skruvmejseln, av med maskinens bakstycke och voilà, där ligger drivremmen på golvet bredvid motorn.

Bara att åka och köpa en ny rem tänker jag. Men sedan hejdar jag mig, inspekterar remmen och ser att den är lite sliten och fransig på sina ställen men inte mer än att den borde hålla några varv till. Jag tar fram stora kökskniven och putsar rent remmen så att den blir jämn och fin och spänner på den igen.

Tillbaka med strömmen och provkör och allt fungerar utmärkt. In med den genomdränkta tvätten igen och ett litet centrifugprogram senare är allt som det ska. Vad gör man inte för att slippa prata franska?

Tänk om datorsystem var lika enkla som tvättmaskiner.