Sandra i Frankrike

På bloggen får jag ibland frågan om hur jag har det i Frankrike så jag passar härmed på att meddela att jag har flyttat tillbaka till Sverige sedan många, många år. Men jag har det bra ändå.

Sitter hemma och jullovssurfar och hittade en blogg från en tjej som i början på hösten flyttade ner till Rivieran precis som jag gjorde för sex år sedan. Det verkar dock som det är hennes kille som fått jobb på Amadeus och att hon själv försöker hitta något eget att syssla med.

Det är mycket skoj för mig att läsa om deras fram- och motgångar och om du följt den här bloggen lär du också känna igen en hel del upptäckter som Sandra gör.

Läs Sandra i Frankrike på sandraifrankrike.blogspot.se

Frågor från Lovisa

Fick följande brev från Lovisa idag:


Hej Klas!

Jag har sökt ett jobb i Frankrike på ett Hotell i Mougin.

Vart bor du i Frankrike? Har du vart i Cannes?

Jag undrar hur det är med engelskan där nere? Om det har bättrat sig och
om man klarar sig med bara engelska, då jag inte har läst franska?

Vart kommer turisterna främst ifrån som besöker Cannes osv?

Tack på förhand 🙂

MVH

Och här är svaret Lovisa:

Jag har bott i Antibes. Nu bor jag i Göteborg.
Ja.
Dåligt. Nej.
Hela världen.

Om någon som är kvar i Frankrike vill fylla på så är det bara att kommentera. Har någon fransman ännu lärt sig engelska tillräckligt väl för att våga använda det? Har Cannes någon favoritturist? Finns de sköna blåa stolarna kvar på la croisette?

Och har någon lärt sig parkera?

Dag 2: Min tvättmaskins nya hem

Day 2: The new home for my washing machineMin franska tvättmaskin som har tuggat och gått nästan utan att gnälla i två år har fått nya ägare och ett nytt hem.

Det nya hemmet är faktiskt ovanför Drinkers Club där jag tog min avskedsöl.

Det var förbannat tungt och krångligt att bära upp tvättmaskinen för den smala stenspiralstrappan, men det gick tillslut. Efter inkoppling visade det sig till och med att den fortfarande fungerade.

Tvättmaskinen bor numera där det ser ut som en stor vattenläcka ägt rum genom fönstret. Foto: Klas Petersson

Dag 5: Le Brulot utan pasta

För att jag lånade ut mitt garage till Daniel när han var ”mittemellan lägenheter” ville han bjuda mig (och Victor som lånade ut en soffplats) på middag.

För att få revansch vad gäller den franska maten ville fransmannen att vi skulle äta middag på en riktig fransk restaurang. I Antibes finns Le Brulot och Le Brulot Pasta. Två restauranger med samma ägare.

Jag har tidigare varit på Le Brulot Pasta några gånger och ätit mycket gott, men servicen är så dålig att man glömmer hur maten smakar. Det tar minst tre timmar att äta en middag på Le Brulot Pasta.

Le Brulot (opastaversionen) har å andra sidan alltid varit stängd när jag har gått förbi vid middagstid. Så det här är inga lätta restauranger att uppskatta.

Men denna kväll var det öppet och vi hade bokat bord så allt var upplagt för en fin smakupplevelse. Och så blev det.

Det började med en fantastisk vedugnsbakad kantarelltallkrik med mängder av persilja och vitlök. Svamp i överflöd och två tallrikar räckte gott som förrätt till sex personer.

Huvudrätten bestod av något konstigare kreationer: små friterade sardiner med citron och en kall sås samt dagens rätt i form av panerad kyckling och tagliatelle bolognese. Pastan var god, men kycklingen lite väl panerad.

Jag kan rekommendera Le Brulot som är en mycket charmig restaurang med karaktärsrika servitörer och servitriser. Men boka bord innan.

Läs mer på: www.brulot.com

Dag 13: Vinbaren i Antibes, Les Sens

Fransmännen erkänner: Vill du ha ett gott och prisvärt vin köp inte ett franskt.

Franska viner görs efter konstens och lagens alla regler och slipper därför alla tillsatser vid tillverkningen. Vinerna formas efter väder och vind, sol och jord, lagring och ålder. Det är naturligt och en konst.

Utländska viner formas istället efter hur resultatet skall bli. Under processens gång från druva till vin kan vinet påverkas på mängder av sätt, tex genom att byta tunnor eller tillsätta smaker och socker.

Ett utländskt vin är mycket bra, ofta till och med bättre än franska viner. Men inte äkta.

Säger fransmännen.

I Antibes vinbar finns mängder av både franska och utländska viner. Vi testade tre olika från Chile, Argentina och Frankrike. Alla tre mycket goda. Min favorit var det avslutande sauternvinet, vitt, svalt, sött och med en tydlig smak av saffran.

Day 13: The Wine Bar in Antibes

Vinbaren i två våningar, baren på övervåningen och shoppen på undervåningen. Foto: Klas Petersson.

Les Sens
Adress: 10 rue Sade, 06600 Antibes
Telefon: 04 93 74 57 06

Dag 23: Absinthebaren i Antibes

Den, under 1900-talets början, förbjudna drycken Absinthe serveras på klassiskt vis med iskallt vatten och socker i en liten charmig bar mitt i Antibes.

Absinthe är en alkoholstark dryck som tillverkas av en mängd örter, däribland fänkål, anis och malört. Alkoholhalten kan vara så hög som 82%, men oftast ligger den på 45% – 75%. Det är en färglös dryck, men av tradition brukar den färgas svagt grön.

På Absinthebaren i Antibes finns ett fyrtiotal olika absinthesorter att välja mellan. Det finns också både absinthevin och absintheöl.

Absinthe dricks med iskallt vatten och socker och när de två vätskorna blandas blir det en utfällning som gör hela drycken mjölkvit.

För preparationen av drycken används dessutom en speciell, platt och stor sked som sockerbiten vilar på medan det kalla vattnet sakta droppar genom sockerbiten och ner i glaset.

Absinthe, socker och vatten. Foto från Wikipedia.

På absinthebaren finns förutom mängder av absinthe också mängder av hattar och en glad pianist. Ett trevligt ställe att ta en eftermatendryck alltså.

Absinthebaren i Antibes hittar ni på Rue Sade nära Cours Masséna:


Klicka för större karta

Lätt motorcykel till salu, ett utmärkt rivierafordon

Nu när jag snart flyttar tillbaka till Sverige är det dags att sälja av allt som är för stort att flytta med. Till exempel en motorcykel.

Jag har haft min motorcykel i två år och den har varit utmärkt här. Det är en Honda CBR 125R helt i svart. I Frankrike får man lov att köra en lätt motorcykel (dvs upp till och med 125 kubikcentimeter) på ett vanligt B-körkort.

Motorcykeln är i fint skick. Framhjulet är nytt sedan några månader. Den har gått 20 635 km och registrerades i november 2004.

Pris: €1400 eller högstbjudande.

Hör av dig på kontaktsidan om du är intresserad. Motorcykeln finns i Antibes.

Dag 24: Picassomuseet i Antibes har återöppnat

The Picasso Museum in AntibesPablo Picasso har förärats ett museum i Antibes. Nu har det återöppnat efter en lång renovering.

Under de två år jag har bott här i Antibes har museet varit stängt för renovering, men nu i somras återöppnade det med full kraft. Pablo och alla hans kompisar finns med.

Museet ligger väldigt fint, längst ut vid havet i befästningarna runt Antibes. Inuti är det vitt och det kostar sex pengar att gå in.

I ett hörn av varje rum sitter det en tant och löser korsord. Om man tar upp sin kamera ropar hon ”mössjö, mössjö”. Men det är inte därför man går till Picassomuseet.

Den finaste tavlan var helt svart och inte målad av Pablo. Detta är faktiskt sant för jag har frågat mina kompisar och de håller med. Stor, svart och med en fantastisk struktur.

Mer om Picasso finns att läsa på Wikipedia »

Mer om museet finns på Antibes hemsida »

 

Dag 26: En fransk busshållplats

Hur man vet att man är på en fransk busshållplats:

  • Trottoaren man står på är ungefär en halvmeter bred
  • Tidtabellsskylten är i höjd med magen
  • Tidtabellen gäller inte längre/är för fel linje/finns inte
  • Den elektroniska tavlan som skall räkna ner till nästa buss piper istället för att räkna
  • Tidtabellen har bara med de större hållplatserna och inte den man befinner sig på
  • Det finns inga fransmän i närheten, eftersom fransmännen vet bättre än att försöka åka buss
  • Bussarna stannar inte

Hur man åker buss i Frankrike:

  • Om det är ljust ute går man till en hållplats och väntar. När det kommer något som är större än en bil viftar man tills det stannar. Annars upprepa.
  • När något stannar går du på och låter oftast bli att betala för det är ”gratisvecka”.
  • Gå av innan du hamnar i trafikstockning / bussen går sönder på motorvägen.

Dag 28: Skiftbyte på Rivieran

Just som Charlie och Sandra åkt tillbaka till Sverige kom Olof, David och Patrik hit. Olof är en vän till mig, David är en vän till Olof och Patrik är en vän till David.

Olof var här för två år sedan och gjorde sig känd som han som åkte till flygplatsen en dag innan flyget skulle lyfta härifrån.

För att återfå förtroendet tog han på sig rollen som reseledare för hela årets sällskap. Det slutade med att deras väskor försvann och att de istället fick varsin necessär och T-shirt av det franska flygbolaget. Men de var glada ändå och slapp bära sina väskor från flygplatsen.

 

Dag 29: Kvällshimlen i Antibes

En tisdag i september var jag ute och gick en kvällspromenad i mitt kvarter och förvånades över alla ledningar som går kors och tvärs genom luften. Kanske är det telefonledningar och isåfall har det här blogginlägget åkt i en av dem. Det är spännande.

Jag önskar att fler visste hur Internet fungerar; hur vackert Internet är uppbyggt. Och hur det kan fungera trots att det är så stort och komplicerat. Tänk att bilden av telefonledningen här nedanför går igenom telefonledningen som den avbildar och kan komma till er i Sverige!

Vackert!

Dag 31: Le Comptoir de la Tourraque i Antibes

Dagen efter Oktoberfesten var hastigheten på mig och mina gäster något reducerad. Om jag minns rätt gick vi upp ganska sent, städade lite, undrade var en halv, rosa, kvadratisk handdukshängare tagit vägen och gick och vilade lite till.

Men sen gick vi ut och åt för framåt kvällen började vi vakna till och (iaf jag) fick lust att äta riktigt god mat.

Jag hade några restauranger på gång, men ingen av dem passade (jag hittade dem inte) så det blev ett helt nytt ställe. Le Comptoir de la Tourraque hette det och jag vet inte vad det betyder.

De hade en ganska begränsad men spännande meny. Tryffel med fläsk och potatis, sallad med pilgrimsmusslor, getostsallad med rödbetor och den klassiska gåslevern, till förrätt. Huvudrätterna var än mer smakfulla, med bland annat en perfekt stekt kalvfilé och en ravioli med hummerfyllning (bilden).

Jag kan varmt rekommendera Le Comptoir de la Tourraque i Antibes. Priserna var över medel, men det var servicen också.

Dag 33: Aquasplash i Antibes

Aquasplash är ett vattenland precis norr om Antibes, mot Nice. Det hänger ihop med Marineland, som jag skrivit om förut.

Aquasplash är lagom stort och bättre än jag trodde. Eftersom vi var där i slutet av säsongen (slutet av september) var det väldigt få andra besökare så vi hade praktiskt taget parken för oss själv.

Det fanns sex klassiska rutschkanor, två övertäckta som man åkte på halvuppblåsta gummiringar i, fyra flacka långsamma varav en av dem hade en plaststol mitt i, en vågmaskin och en barnavdelning med en massa smårutschkanor.

Sedan fanns SideWinder:

SideWinder är ett fritt fall i liten gummibåt i skejtboardramp med vatten.

Den näst bästa rutschkanan (efter SideWinder naturligtvis) var den röda till höger. Foto: Sandra.

Dag 37: Sverigebesök på stadsmuren i Antibes

Ni som följer bloggen vet att jag inte har många dagar kvar här i Frankrike. Jag håller ju på att räkna ner och använder hela nedräkningen som en fotoutmaning. Jag försöker ta en bild per dag och det är mycket svårare än man tror.

På den trettiosjunde dagen kom Charlie och Sandra på besök för att få en veckas sol, bad och rivierarelaxande.

Jag kan inte ta ut semester längre eftersom jag har sagt upp mig från jobbet så Charlie och Sandra fick ha kul helt på egen hand medan jag jobbade och slet på kontoret.

Sandra har fotat och jag har fått lov att publicera hennes bilder här på bloggen. Det här blir alltså en liten fotokupp i min utmaning, men det viktigaste är ju att jag publicerar bilder som ni, mina kära läsare, kan bli inspirerade av. Vem som har tagit dem spelar ju ingen roll.

Vi börjar här till höger med bilder från den stora stadsmuren runt Antibes. Charlie och Sandra poserar med Medelhavet i bakgrunden på varsitt kort.

I de kommande inläggen väntar en veckas upptäckande av Antibes och de andra städerna längs Rivieran.

Dag 59: Litet lördagsparty

I lördags skulle vi egentligen gått till la Siesta, nattklubben på stranden, men arrangören drog sig ur och kvar satt vi ett gäng hemma hos mig.

Det blev en utdragen förfest istället och eftersom vi var rätt möra efter att ha legat på stranden hela dagen var det riktigt skönt att låta festen komma till oss istället för tvärtom.

Jag har satt ihop ett litet bildspel från kvällen. Jag tror att Johan och Max har tagit de flesta bilderna. Bildspelet finns på flickr »

Dag 80: Pubben i Antibes

Igår kom författarinnan Maria hit från Nice så vi bestämde att vi skulle ta en öl. Victor och Jaako var också med. Trots att det var måndag var hamnstråket fullt med folk i Antibes. Turisterna älskar Antibes och staden vaknar till liv varje sommar.

Vi hamnade på The Hopstore och hade en trevlig kväll mellan husen i gamla stan och stadsmuren.

The Hopstore i Antibes.

De franska badhusen – uppföljningen

Jag har nu varit flera gånger på det kommunala badhuset här i Antibes. Det är ett ganska bra badhus med en 25-metersbassäng inne, en 22-metersbassäng ute och en 50-metersbassäng ute. Tydligen är 50-metaren stängd för allmänheten i vanliga fall, men öppen för alla nu på sommaren. Det är väldigt härligt att gå och simma i utomhuspoolen i eftermiddagssolen efter jobbet.

Och när det gäller omklädningsrummen och fransmännen så är det precis lika komplicerat som befarat. Man duschar inte naken, dvs om man inte går in i ett litet duschbås. Man får nämligen välja. Det finns ett drygt tiotal vanliga duschar och tre duschbås. Vill man tvätta hela sig måste man välja ett bås. Annars får man tvätta sig med badbyxor på.

Vi har rabatt på simhallen tack vare jobbet så jag har köpt ett 10-kort som jag skall börja utnyttja ikväll.

Fête de la Musique på lördag kväll

På fredag är det midsommar och på lördag är det Fête de la Musique över hela Frankrike.

Fête de la Musique är en musikfestival under en kväll där, som jag har förstått det, vem som helst kan gå ut på gatorna och spela musik. Bilden ovan är från förra årets festival.

Förra året var det både professionella band och amatörband ute på gatorna i Antibes. Stämningen var mycket trevlig.

Lördag kväll, 21 juni, alltså! Ses på gatorna i gamla stan i Antibes!

Kolla in kartan på cityvox.fr för mer information.

Midsommar på Rivieran

Till svenskarna på Rivieran

Litet meddelande om att vi kommer att arrangera midsommarfirande vid Fort Carré i år också. På fredag kväll samlas vi vid stationen med sill, potatis, nubbar, köttbullar, jordgubbar och allt annat som hör till.

Hör av dig om du vill vara med så kommer det mer information inom de närmsta dagarna.

Det kommer bli ungefär som förra året, men lite bättre.

Fort Carré står kvar efter förra årets midsommarfirande.

Cykla på Rivieran

Jag var ute och cyklade lite i Antibes och Juan-les-Pins tidigare idag och trots att vägbyggarna börjat inse att cykelbanor kanske inte är helt onödigt trots allt, så har de bilburna fransmännen inte alls samma inställning.

Cyklar är inte ett transportmedel här, det är ett tränings- och tävlingsredskap. Skall man cykla någonstans måste man göra det väldigt fort, i trikå och duscha efteråt. Det går inte att bara cykla.

Jag tog lite bilder på nybyggda fina cykelbanor när jag var ute (klicka på bilderna för detaljstudier):

Enda skillnaden mot förr är att det nu finns gröna bilder på cyklister under bilarna.

”Finns det en yta, kan man parkera!”

En lördagshinderbana.

Äntligen vinter på Rivieran

Det har varit kallt, regnigt och trist väder på Rivieran i nästan en vecka, eller mer? Men idag verkar det äntligen som vintern har kommit. Det är nämligen bara på hösten och våren som det regnar här. Idag är det sol och femton grader, precis som det ska vara.

Jag sitter och dricker söndagskaffet i t-shirt på min balkong och det är bland det bästa som finns.

Hobie Cat-segling i Antibes

Igår hade vi ledig dag här i Frankrike för att fira alla helgon (la Toussaint). Istället för att fira ett enda helgon åkte jag, Daniel och ett gäng andra kollegor till Plage Sailis för att segla Hobie cat.

Hobie cats är små katamaraner (segelbåtar med flera skrov) som är mycket lätta och smidiga. Varken jag eller Daniel hade seglat katamaran förut, men vi har seglat mycket annat så vi trodde inte att det skulle bli några problem.

En katamaran sedd framifrån.

Efter genomgång av reglerna av den stränga seglingsfröken fick vi bära ner båtarna i vattnet och börja segla. Vi skulle segla runt, runt tre bojar, men det lyckades vi missuppfatta så vi seglade dit det fanns mest vind hela tiden. Vi ville ju bara segla lika fort som Skywalker!

När det var dags för lunch sa fröken att om vi inte skärpte till oss skulle vi få sitta på stranden hela eftermiddagen (vilket faktiskt hade varit bättre för det visade sig att vinden försvann helt efter lunch).

För att visa att vi var riktigt duktiga seglingspojkar la vi på stora charmen och fick följa med ut igen efter den härliga lunchen i solen på stranden. Denna gången skulle vi alla hålla ihop gruppen och det var inga som helst problem för vi kom ca 500 m ut från stranden och sedan tog vinden slut. Hela gruppen låg, i grupp, och guppade.

Vi vände och seglade mycket långsamt tillbaka till stranden igen och avslutade äventyret. Sammanfattningsvis var det en mycket vacker dag på Rivieran, men lite för lite vind för segling.

 

Det blir många roder när varje båt har dubbla.

Antibes till vänster och de numera snöklädda Alperna i bakgrunden.
Vy från Club Nautique Antibes.

Att lära sig det franska körsättet ordentligt

Jag har gett mig in på mitt hittills största franska projekt; jag skall försöka ta körkort på franska. Jag skall alltså frivilligt försöka lära mig att framföra ett fordon på ett sämre sätt än vad jag brukar. Jag skall lära mig att köra mot rött, göra farliga omkörningar, parkera på trottoarer (både med och utan varningsblinkers), tuta på bussar, svära, vifta, skrika samt stanna utanför bageriet med motorn igång, gå in och handla en baguette och komma ut igen -utan att känna mig stressad!

Ni som läst min blogg från start vet att jag köpte en motorcykel för drygt ett år sedan. Det är en Honda CBR 125 som jag är jättenöjd med. Men den börjar kännas lite liten och klen nu när jag har vant mig. Men för att få köpa en större och mer kraftfull motorcykel måste jag ta A-körkort (en lätt motorcykel får man köra på B-körkort här i Frankrike, om man haft B-körkortet i minst två år).

Jag funderade ett tag på att ta motorcykelkörkortet i Sverige när jag ändå är hemma på besök, men jag tror faktiskt inte att det är tillåtet. Man måste vara fast bosatt i Sverige för att ta körkort där, om jag har förstått det hela rätt.

Förra onsdagen skrev jag in mig på en körskola här i Antibes och fick betala en himla massa pengar för jag köpte ett helt körkortspaket. I paketet ingår 20 körtimmar (vilket är ett lagkrav här i Frankrike), obegränsat med ”teorilektioner” (en teorilektion går ut på att man gör ett test med 40 frågor från en mycket informativ DVD-film), teoriprov, uppkörning samt ett femtiotal olika blanketter.

Första målet är att klara teoriprovet, ”Code de la route”. Det är samma teoriprov för motorcykel som för bil så jag måste lära mig en hel del. Eftersom jag ännu inte kan franska måste jag dessutom lära mig alla frågor och deras korrekta svar utantill.

En svensk midsommar i Frankrike

Ulf Lundell sitter och berättar om sin gård i Skåne i radions sommarprogram just nu. Och jag kan höra det här nere. Det är bra och det känns nästan som en riktig svensk sommar.

Något annat väldigt svenskt och somrigt är midsommar, som vi firade vid Fort Carré igår.

Vi samlade ihop svenskarna och några enstaka fransmän och begav oss iväg med egentrillade köttbullar, sill, nästan färsk potatis, nästan gräddfil, knäckebröd, nubbe, öl, blomsterkransar och jordgubbar. Vi hittade en underbar plats med utsikt över havet, bergen, städerna och kvällshimlen. För att inte vara Sverige var det en av de bästa platserna man kan fira midsommar på.

Vi hade gjort sånghäften med snapsvisor och vi fick fransmännen att sjunga Helan går och dricka dragonvodka som Johan gjort.

Tentadags

Nu är det sista dagen på kursen jag går och det har blivit dags för test på allt vi har lärt oss. Det känns bra att vara tillbaka i tentasalen för en liten stund. Jag vet ju att mina gamla chalmeristvänner håller på för fullt nu, eller iaf imorgon, med sitt tentande.

Jag har bytt vinjettbilden ovan så att man kan se Antibes ordentligt, med Nice i bakgrunden.

Min nya stad, Antibes

För att skapa en liten uppfattning för hur det är här nere skall jag nu skriva lite om min nya hemstad, Antibes.

Antibes uttalas [Antibb] eller [Anntibb], jag har inte listat ut vilket som är det fräckaste sättet att säga det på ännu. Antibes har vuxit ihop med semesterorten Juan-les-Pins (Juans tallar?) [Schanläpän] och det går inte längre att hitta någon gräns mellan städerna. Jag bor i norra delarna av Antibes, ca 2 km nordväst om centrum.


Liten karta som visar allt väsentligt på Rivieran. Antibes, Juan-les-Pins, Cap d’Antibes (udden), A8 (snabba motorvägen) och Sophia Antipolis där jag jobbar. Vid den röda pricken bor jag.

Antibes har en stor hamn med många stora båtar i (det får plats 2400) och i närheten av hamnen ligger Fort Carré som jag inte hunnit besöka ännu, men som är häftigt även på avstånd. Det lär vara byggt vid 1550-talet. Vandra runt lite i fortet »

 

Det bor ca 80 000 människor i Antibes [Wikipedia]. De flesta är fransmän, typiskt! Men just här är det väldigt internationellt och man hör ofta svenska och engelska när man går runt på gator och torg.

De som vill veta mer får komma hit och titta själva. Antibes ligger bara drygt en mil från flygplatsen i Nice.

Slutligen vill jag tipsa om Antibes-photos.com med många vackra foton från Antibes och Juan-les-Pins.