Musée d’Art Moderne et d’Art Contemporain i Nice

I helgen var jag på moderna museet i Nice. För alla som ännu inte har varit där måste jag verkligen rekommendera det.

Inne i museet försvann stadens ljud och liv helt och hållet; trots att hela museet är byggt över en väg. Alla väggar och tak var helt vita och det var ett lugnt, mjukt ljus överallt.

Konsten låter jag vara okommenterad så att ni kan gå dit förutsättningslöst.

Det kostar 4€ att gå in och all annan info finns nog på museets hemsida:
www.mamac-nice.org

b-kelly-carton.jpg

Utanför museet hängde en ko.

b-carton.jpg

Ljusgubbarna från Place Massena hängde på väggarna.

Imorgon åker jag till moderna museet i Vence som tydligen också skall vara intressant.

Valborgspubrunda i Antibes

Vädret här på Rivieran är typiskt svenskt valborsväder faktiskt. Lite omväxlande regn och sol och inte särskilt varmt.

För att fira väderlikheten har vi bestämt oss för att göra en liten pubrunda i Antibes ikväll. Vi startar på den gamla klassiskerna ”La Gaffe” i gamla stan för att sedan gå längs hamnstråket och mot marknadsplatsen. Naturligtvis kommer vi att gå i cortege mellan pubbarna.

Alla som vill hänga med är välkomna. Vi börjar vid niotiden.

Trevlig Valborg!

Att arbeta i Frankrike i maj

I Frankrike är maj en av de allra bästa månaderna när det kommer till lediga dagar. Se bara här:

1 maj: Arbetarfesten (Fête du travail)

8 maj: Segerdagen av andra världskriget (Fête de la victoire 1945)

12 maj: Annandag pingst (Lundi de Pentecôte)

Dessutom skall jag till Kroatien och segla en vecka så det blir nog inte mycket gjort i maj.

Teoriprovet på franska – fixat!

Imorse skrev jag körkortsteoriprovet och jag klarade det! Ännu lite närmre mitt motorcykelkörkort alltså.

Av 40 frågor får man ha högst fem fel. Om man klarar provet får man inte reda på hur många fel man hade, men jag hade alltså fem fel eller färre.

Vi var fem från körskolan som skrev provet samtidigt idag och av oss var vi tre som klarade det och två som blev upprörda. Jag blev så nöjd att jag åkte till bageriet och köpte croissanter till hela teamet. Förhoppningsvis såg chefen lite lättare på att jag droppade in vid elvatiden när han hade fått en croissant i munnen.

En croissant kan alltid lätta upp stämningen.

Hemma espressobar i Montpellier

För några veckor sedan åkte jag och Charlie till Barcelona. På vägen dit stannade vi till i Montpellier för att hälsa på Charlotte, en kompis till Charlie, som startat en svensk espressobar där.

Charlotte stack till Frankrike utan vare sig franskakunskaper eller särskilt mycket pengar i bagaget, men har på något finurligt sätt och med sin stora charm lyckats skrapa ihop en lokal, all köksutrustning och möbler till ett helt kafé.

Kaféet heter Hemma espressobar och ligger i den gamla stadskärnan av Montpellier.

Om du pluggar i Montpellier, vilket faktiskt ganska många svenskar gör, eller om du har vägarna förbi Montpellier ändå får du gå in och dricka en riktig svensk latte med en svensk kanelbulle eller kokosboll till. Hälsa i så fall från mig!

Charlie utanför espressobaren en solig måndagsmorgon i april.

I de smala gränderna är utsikten bäst uppåt.

Om jag minns rätt ligger kaféet precis i början på Rue des Teissiers.

Cykla på Rivieran

Jag var ute och cyklade lite i Antibes och Juan-les-Pins tidigare idag och trots att vägbyggarna börjat inse att cykelbanor kanske inte är helt onödigt trots allt, så har de bilburna fransmännen inte alls samma inställning.

Cyklar är inte ett transportmedel här, det är ett tränings- och tävlingsredskap. Skall man cykla någonstans måste man göra det väldigt fort, i trikå och duscha efteråt. Det går inte att bara cykla.

Jag tog lite bilder på nybyggda fina cykelbanor när jag var ute (klicka på bilderna för detaljstudier):

Enda skillnaden mot förr är att det nu finns gröna bilder på cyklister under bilarna.

”Finns det en yta, kan man parkera!”

En lördagshinderbana.

Körkortsteoriprov på franska

De av er som läst min blogg ett tag vet att jag håller på att försöka ta ett motorcykelkörkort.

På franska.

Det är nog det bästa jag har gjort för mina språkkunskaper i baguettespråket. Efter att ha gått på teorilektioner (tittat på DVD och svarat på frågor) sedan oktober är det dags att göra provet.

Le code de la route (vägkoden).

Nästa vecka smäller det och jag hoppas att jag är redo eftersom min körkortskompis Per redan har gjort provet och klarat det.

Bilden visar en liten vägskyltshistoria på franska (klicka på den för att se hela).

Motorcykel är det sämsta transportmedlet i regn

Att köra motorcykel här på Rivieran är oftast hur bra som helst. Man kan köra förbi alla bilköer och det är nästan alltid sol, varmt, torrt och härligt.

Men ibland är det regn och då är motorcykel antagligen det sämsta transportmedlet man kan använda. Till och med cykel är bättre för då blir man åtminstone varm när man trampar. Med motorcykel blir man både genomblöt och iskall.

Som om man vadat i en mindre svensk insjö.

Mont Sainte Victoire

Nu har jag kört förbi Mont Sainte Victoire så många gånger att det är dags att ta reda på vem det egentligen var som målade av det hela tiden och varför det är känt.

När man närmar sig Aix en Provence österifrån på A8:an är landskapet ganska platt. Men plötsligt ser man ett karakteristiskt berg till höger på horisonten.

Berget heter Saint Victoire och är 1011 meter högt på toppen. Det är alltså inte något särskilt högt berg, men eftersom landskapet är så platt i övrigt i omgivningarna utmärker sig berget.

Inte så högt, men speciellt. Mont Sainte Victoire sett från A8:an.

Det skall finns en bilväg upp på berget och många vandringsleder. Det är också populärt att klättra på berget. En del av berget är nationalpark och det finns ett fåtal byar på berget, tex Le Tholonet och Saint-Anonin-sur-Bayon.

Vad gäller konstnärerna som gillade att måla berget är det nog Cézanne som varit flitigast. Paul Cézanne, som bodde i krokarna, målade av berget över 60 gånger. Se några exempel på ibiblio.

Paul var kompis med Picasso som också gillade berget. 1958 köpte Pablo ett fjortonhundratalsslott vid bergets norra fot. När han senare dog (i Mougins, inte långt härifrån) 1973 begravdes han vid sitt slott.

Wikipedia skriver att också Wassily Kandinsky, Peter Handke och Guy Gavriel Kay blivit inspirerade av berget i sitt skapande.

Läs mer på tex Aix en Provences turistinformationsida och titta på några fler av konstverken genom att bildsöka på Google.

Dans le noir? Bli blind för en kväll

När jag var i London bjöd min lillebror med mig till restaurangen Dans le Noir?, vilket naturligtvis är franska och betyder I mörkret?.

Entren till Dans le noir? i London.

Restaurangen i London följer konceptet som startades i Paris för två år sedan. Redan då var alla servitörer blinda och för att hitta till ditt bord är du tvungen att ledas dit av din servitör.

I restaurangen är det verkligen helt mörkt. Inte ens efter ett tag, då ögonen borde ha vant sig, kunde man se någonting. Menyerna valde vi när vi kom dit, innan vi gick in i mörkret, och man fick även välja vin och säga till om det var något man var allergisk mot.

Det var en ganska konstig upplevelse att sitta och försöka samtala och äta i totalt mörker. För mig var det två skillnader som märktes mest. För det första var det väldigt svårt att hälla upp vin. Var är flaskan? Var är glaset? Har det börjat komma något ur flaskan? Är glaset fullt? Det bästa sättet tyckte jag var att stoppa ner ett finger i glaset och hälla på det. Då visste man både att det kom något ur flaskan och när glaset började bli fullt. Det såg nog inte så snyggt ut, men det spelade ju ingen roll på den här restaurangen.

Den andra skillnaden som slog mig var att alla ljud hördes mycket mer. I vanliga fall kan man fokusera hörseln genom att se vem som pratar och läsa deras läppar, men i mörkret var man tvungen att lyssna på allt för att kunna urskilja om någon sa något till mig.

Att äta var inte särskilt svårt. Man fick känna efter lite med händerna för att veta att man var klar, men annars var maten nog ganska snäll och jag tror att man kunde äta allt som fanns på tallriken. Det gjorde jag och jag mår fortfarande bra. Maten var god, men det är inte därför man skall besöka denna restaurangen.

Ett kul koncept som ger en liten känsla för hur det är att vara blind, antar jag. Man är ganska utlämnad till andra människor när man inte ser någonting.

Slutligen ett foto som jag tog inne i restaurangen:

dans_le_nor.jpg

I restaurangen var det kolsvart.

Sommarens första seglats

Idag har jag varit ute på havet och seglat lite för första gången i år. Victor, Johan, Johannes och jag åkte ner till båten redan igår kväll för en trevlig middag och för att kunna starta så tidigt som möjligt idag.

Vädret har varit lite sisådär de senaste dagarna, men när vi vaknade i morse sken solen ordentligt och vinden var ganska lugnt till en början.

En underbar seglingsdag på Medelhavet.

Efter frukost stack vi iväg sydväst mot Ils du Levant och sedan slog vi mot Cap Nègre. Vid stranden i bukten, i skydd från västanvinden bakom udden, ankrade vi för lunch:

Cap Nègre

Jag blev sjösjuk, trots den ganska lugna sjön, och lyckades inte få i mig så mycket mat. Istället gick jag in och somnade i ruffen.

Några timmar senare vaknade jag och då höll vi som bäst på att ramma ett gäng båtar i hamnen i Cavalaire. Det hade blåst upp rejält sedan vi lämnade hamnen i morse och tilläggningen blev mycket svår. Victor hade dock varit förutseende nog att ringa upp hamnvakten (la capitainerie?) och be om hjälp att lägga till. Tack vare hamnvaktens motorbåt fick vi ordning på skutan och kunde backa in till rätt båtplats (här i Frankrike backar man in både med bilar och båtar när man parkerar).

Turisterna och sommargästerna har börjat komma till Rivieran så för att undvika söndagsköerna på väg hem tog vi ”genvägen” upp på bergen och genom vingårdarna innanför St Tropez.

En av många små vindruvsodlingar norr om St Tropez.