Sjuttiotre? Nä, sextiotretton

Rörmokarn kom hem till mig igår och lade sig på rygg i hallen med huvudet under varmvattenberedaren. Efter ett tag kom han fram och förklarade att han pillat på termostaten och att allt var igång igen. Men om det inte skulle ha blivit något varmvatten efter ett dygn var det bara att ringa så skulle han komma och byta ut termostaten.

Redan på kvällen var dock vattnet riktigt varmt och skönt och jag kunde ta en dusch.

Det här var nog mitt första riktiga franskatest och jag klarade det. När jag fick rörmokarns telefonnummer muntligt för att skriva ner på ett papper blev det dock 63 istället för 73, men det är ju så himla svårt när de inte har ett vettigt talsystem! Jag menar: sextiotretton!?

Temperaturen ökar minskar

Utomhus är det fortfarande knappt 30 grader och helt okej väder. När man är van från Sverige att varje morgon gå upp och kolla vad det är för väder känns det lite trist när det alltid är perfekt här.

Temperaturen som minskar är inte den utomhus utan den i min lägenhet. Jag får nämligen inget varmvatten längre. Jag har en egen varmvattenberedare så det är ju enkelt att förstå att det är den som har lagt av. Trist och besvärligt. I torsdags kväll var vattnet fortfarande ljummet och jag tänkte ”jaja, nu när det är så varmt ute är det okej att duscha kallt”, men i fredags morse hade vattnet kallnat helt och det var riktigt, riktigt obehagligt att duscha.

Jag förberedde mig på ett halvtidsjobb med att fixa det här problemet. Jag har nämligen hört hur mina kompisar blir behandlade av sina hyresvärdar. De flesta hyresvärdar (agencys kallas de här), försöker att på alla sätt låta bli att arbeta. Först måste man ringa dem så ofta att det är besvärligare för dem att svara i telefon hela tiden än att fixa problemet. När inte det hjälper måste man hota med att inte betala hyran. Mycket tråkigt system, men så fungerar det tydligen här.

Min agency har dock alltid varit hjälpsamma och trevliga. Det kanske har att göra med att jag vägrar betala automatiskt till dem, vilket är det gängse sättet här nere. Man lämnar ut sin bankinformation och mottagaren kan dra pengar lite hur de vill från ens bankkonto. Jag åker istället varje månad ner till agencyn med en check och lämnar över personligen. Det uppskattar mitt kontrollbehov.

Eftersom jag lider av en svag telefonskräck och denna blir ännu värre när jag skall parata i telefon på ett språk som jag inte kan, skrev jag ett mail till min agency. Jag hade inga förhoppningar på att de skulle svara (jag skrev tillochmed på engelska!), men jag var tvungen att göra något för att kunna skjuta på det där samtalet några dagar till.

I fredags kväll åkte jag till Sverige för en minisemester över helgen. Och trots att vädret var ungefär likadant som min iskalla dusch så fanns det iaf varmvatten inomhus.

Nu precis när jag satt och våndades ringde plötsligt telefonen och det var rörmokarn (tror jag) som undrade när han kunde komma (tror jag). Jag frågade om han pratade engelska och han svarade ”Non!”. Då berättade jag för honom att han kunde hämta nyckeln hos agencyn varpå han svarade ”va? klockan fem?”. Jag försökte igen och denna gången berättade att han kunde hämta nyckeln istället för låssmeden. Då gick det bättre och han sa att han skulle snacka med agencyn.

Det skall bli spännande att se hur min lägenhet ser ut ikväll.

Apropå telefonskräck så har jag köpt en ny telefon som man kan ringa genom Skype med, den skall jag testa ikväll.

O-Ringen har startat

O-Ringen, världens största orienteringstävling, startade idag med första etappen. O-Ringen, eller femdagars som tävlingen populärt också kallas eftersom den pågår i fem dagar, går i år i Mjölby i Östergötland.

Jag är dock inte med i år eftersom jag inte har orienterat på ett helt år och är tvungen att jobba istället. Men jag längtar faktiskt dit, trots det ihärdiga regnet ni verkar ha där hemma. Det är en väldigt speciell känsla att vara med på O-Ringen.

IF Marin VästAllt det här är bara en bortförklaring till varför det är så dåligt med inlägg här. Jag skriver nämligen om klubbens framgångar på min hemmaklubbs hemsida istället. Det är där allt händer nu. Min orienteringsklubb heter IF Marin Väst och hemsidan finns på www.ifmv.nu.

Ikväll skall jag på BBQ hos en vän som skall flytta till Schweiz.

Temperaturen ökar

Det har varit perfekt väder här i flera veckor nu: sol och 27 grader varje dag. Men idag gick temperaturen upp två grader och det känns. Nu blir man svettig när man går tillbaka till kontoret efter lunchen.På kontoret finns det luftkonditionering så man behöver bara ställa in önskad temperatur för att trivas och övertala kollegorna om att det är den bästa temperaturen. Eftersom jag numera bara har en tysk som heter Nils i mitt kontor (och han dessutom är stageiere stagiere, exjobbare) så är det inte svårt för mig att ställa in precis vad jag vill.

Trött familjebesök

Min lillebror och hans flickvän är på besök. De små liven tycker dock att det franska livet är lite för hårt.

Redan i onsdags när jag kom hem från jobbet hittade jag en av dem sovandes i soffan och en annan sovandes i min säng. Helt utslagna. Jag lyckades få med dem ut på promenad och vi gick och handlade Burritos.

På morgonen när jag gick till jobbet och solen strålade in i vardagsrummet sov de fortfarande tungt. Och när jag kommer hem igen efter en hård dag på jobbet hittar jag dem nästan likadant igen. De säger att de har varit i Antibes, Monaco och Nice, men jag vet faktiskt inte.

Igår kväll spelade vi UNO, minns ni det gamla kortspelet?, och texas holdem. Precis när vi spelat klart somnade dem igen. Med kläderna på. Inga partydjur direkt.

Ikväll är det fyrverkerifest i Antibes och jag skall försöka lura ut ungdomarna på något sätt så att vi kan se på spektaklet. Och imorgon är det nationaldag och vi skall till Cannes och kolla på mer fyrverkeri. Fete national!

Ha en nice helg!

La fête du Klas

Igår var en av de fantastiska dagarna på året då man har möjlighet att fira mig. Igår var det den 7/7 2007 och min namnsdag.

Jag firade denna enastående dag med att jobba. Vi hade en ”major release” av ett av våra system igår så jag och Johannes var ”on site” för att se till att allt gick som det skulle. Jag hade tagit med mig pain au chocolat för att fira att vi fått förtroende att övervaka systemskiftet och som sagt, för att fira mig själv.

Efteråt åkte vi och handlade möbler. Min gamla stereo har länge stått på en kartong i sovrummet, men nu har den fått en egen byrå som ser väldigt provansk ut.

En svenska som heter Therese lovade redan för flera dagar sedan att baka en paj till mig på min namnsdag. Jag trodde att hon skulle glömma/förtränga det, men hon hade faktiskt gjort det och kom ner till oss i Antibes på kvällen. Johannes inneboende från New York var också hemma så hon, jag, Johannes och Therese åt middag och firade att Therse fått jobb och som sagt, att det var min namnsdag.

Rabarberpajen (med svenska havregryn!) var supergod och vi fick förklara för amerikanskan vad rabarber var. Hon trodde först att hon åt en citronpaj. Amerikaner!

Efter middagen satt vi kvar och pratade om kulturskillnader och språk hela kvällen och plötsligt var klockan två och en av mina bättre namnsdagar var till ända.

Oceanographic Museum and Aquarium i Monaco

I tisdags tog jag och Charlie tåget till Monaco för att gå på Oceanografiska museet. Först åt vi lunch på ett café som heter Bilig Cafe. Vi påpekade dock varken stavfelen eller att det faktiskt var ganska dyrt, särskilt med tanke på hur maten smakade.

Bilig Cafe. Foto: Max Petersson

Efter en ganska lång, men mycket vacker promenad längs utsidan av udden väster om hamnen kom vi till hissen som ledde upp till museet. Det finns hissar överallt i Monte Carlo eftersom hela staden ligger i en bergssluttning.

Det kostar €12,50 att besöka oceanografiska museet och en kaffe på taket kostar €1,70. Man behöver minst en kaffe för att smälta alla häftiga intryck från akvariet.

För det är nämligen akvariet som gör hela besöket. Egentligen är det bara ett jättestort akvarie och många mindre, men det hela är väldigt snyggt gjort och djuren, växterna och monstren inne i akvarierna är så otroligt häftiga att man inte behöver något mer.

Här följer ett litet urval av skumma varelser som vi hittade.

Rakbladsfisk, simmar på höjden med massa små fenor. Ser otroligt dum ut och kan säkert inte svänga. Som en stel, smal och ful manet.

Stenfisk, försöker imitera en sten och lyckas ganska bra. Simmar lika bra som en pingvin flyger. En av de giftigaste fiskarna som finns. Av de människor som skadat sig på en sån här leder 25% av fallen till döden.

Det här är faktiskt inte maskar utan riktiga fiskar, men de sitter så där. De har inga planer på att simma iväg när de vuxit till sig. Jag tycker att det verkar lite utsatt, men de kan ju alltid dra sig tillbaka om de känner sig hotade.

Otroliga växter som ser mycket vackra, men farliga ut fanns det gott om. Det gula kletet i nedre högra delen av bilden är enligt skyltarna en fisk, men jag har svårt att tro det.

De här maneterna hade inte alla trådar i syskrinet när deras DNA sattes ihop. De simmar nämligen nedåt istället för uppåt som vanliga maneter. Detta innebär att de tillslut når botten och där fortsätter de att simma neråt och kommer inte mycket längre i livet.

Mamma och pappa Nemo.

Charlie visar havsabborre som simmar runt, runt, runt.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Oceanographic Museum & Aquarium i Monaco. Jag har hittat två länkar för mer info, www.visitmonaco.com (kolla hur fräck själva museebyggnaden är!) och www.oceano.mc/.

Puss, det går?, puss, det går

Jag har varit på semester. Igen. När jag kom tillbaka till kontoret i onsdags frågade mina kollegor om jag hade varit på semester, igen?

I Frankrike hälsar man väldigt mycket på varandra. Det är inte alls som hemma i Sverige där man nickar mot alla när man kommer in i ett rum eller på sin höjd säger ”hej”. Här är det ordning och reda. Varje morgon säger man ”bonjour” (goddag) och tar i hand. Därefter frågar man hur det är, oftast genom att fråga ”ca va?”. Det enkla och fina svaret på den frågan lyder ”ca va”. Översatt ungefär: ”Det går?” -”Det går.”.

Man kan spexa till det hela genom att istället svara ”Ca va bien” – det går bra, eller ”Comme ci, comme ca” – det är hit och dit. Man kan även skoja till det genom att ändra frågan till ”Comment allez-vous?”. Det brukar Jeremy göra när han hälsar på mig och då är min lilla franska hjärna inte tillräckligt snabb vilket medför att jag står i flera sekunder och bara tittar på honom och tillslut säger ”ca va.”.

Varje morgon tar jag alltså minst sex personer i hand och frågar hur det går och för det mesta svarar var och en att ”det går”.

Men det finns kvinnor också! Och kvinnor får man inte ta i hand för dem skall pussas. Så samtidigt som man frågar om det går skall man pussas en gång på ena kinden och en gång på andra kinden. Typ: ”Bonjour Virginie!” – puss – ”ca va?” – puss – ”ca va.”. Vi har två kvinnor i teamet så varje morgon får jag pussa fyra pussar.

På jobbet börjar jag vänja mig vid det här (även om jag ibland glömmer av mig och tar flickorna i hand, då tittar dem länge och undrande på mig. Jag kanske förolämpar dem?), men när man träffar helt främmande människor, tex när man är med på nya spännande aktivitetet som havskajak, så hälsar man för första gången genom att pussas och det känns… främmande.