Dag 1: Sista middagen i Frankrike blev indisk

Min näst sista dag i Frankrike ägnades åt att åka tlll agencyn och lämna in nycklarna till lägenheten. Jag trodde jag skulle få tillbaka depositionen, men så tänkte tydligen inte agencyn. Jag får nog sätta upp de pengarna på kontot för det franska äventyret.

På kvällen gick vi och åt på en indisk restaurang. Jag, mina nya tvättmaskinsägare och Victor åt god mat, men skumma efterrätter.

Den här vann priset Sämst utseende och smak, friterat bröd i sockerlag med pistage:

Day 1: Indian turds

Indisk dessert. Skumt utseende och lika skum smak. Foto: Klas Petersson.

Själv åt jag nån form av saffransgröt med mandel. Lös, söt och knapgrig. Foto: Klas Petersson.

Dag 31: Le Comptoir de la Tourraque i Antibes

Dagen efter Oktoberfesten var hastigheten på mig och mina gäster något reducerad. Om jag minns rätt gick vi upp ganska sent, städade lite, undrade var en halv, rosa, kvadratisk handdukshängare tagit vägen och gick och vilade lite till.

Men sen gick vi ut och åt för framåt kvällen började vi vakna till och (iaf jag) fick lust att äta riktigt god mat.

Jag hade några restauranger på gång, men ingen av dem passade (jag hittade dem inte) så det blev ett helt nytt ställe. Le Comptoir de la Tourraque hette det och jag vet inte vad det betyder.

De hade en ganska begränsad men spännande meny. Tryffel med fläsk och potatis, sallad med pilgrimsmusslor, getostsallad med rödbetor och den klassiska gåslevern, till förrätt. Huvudrätterna var än mer smakfulla, med bland annat en perfekt stekt kalvfilé och en ravioli med hummerfyllning (bilden).

Jag kan varmt rekommendera Le Comptoir de la Tourraque i Antibes. Priserna var över medel, men det var servicen också.

Dag 52: Gratin d’aubergine

På den femtioandra dagen blev det auberginegratäng, gratin d’aubergine, till middag. Jag har inte bestämt mig för om jag tycker aubergine är över- eller underskattat ännu. Lyckas man med auberginen kan den bli riktigt delikat, men misslyckas man smakar den inte mycket och har en ganska oangenäm konsistens. I det här fallet blev den bra.

Ett recept från ICA på auberginegratäng med tomat och mozzarella för er som blev hungriga.

Dag 60: Grillkväll på spisen

Charlie och Max kom hit i fredags för att få lite sensommarsol på sina bleka ben. Jag tänkte sommar och jag tänkte svenskar och middagen blev grillad korv. Köket fylldes av Chipolata, Merguez och örtkorvar.

Men jag har ingen grill så det blev att ta fram den gamla hederliga grillpannan. En tingest varje svensk lägenhetsinnehavare borde ha för att sätta grillränder på det mesta. Vi grillade aubergine med svartpeppar och olivolja till korven och det blev gott. Sallad, bröd och rosévin på det och sen var fredagsmiddagen kirrad!

Tre olika sortes korv, grillpannan med auberginer och jag i förkläde.

Dag 66: Det svenska köket

Både svenskar och fransmän brukar vara intresserade av det ”franska köket”. Svenskar brukar undra om det inte är härligt att bo i Frankrike för den underbara maten och fransmännen brukar undra om det inte kommer att bli jobbigt att flytta hem till Sverige och från det franska köket.

Men jag kan inte säga att det franska köket har imponerat särskilt mycket på mig. Visst är det mycket som är väldigt gott. Gåslevern skall nämnas. Äter man en bra gåslever, med små rostade honungsbröd, en söt marmelad och ett därför avsett vitt, sött vin kan man inte må annat än bra (till skillnad från gåsen).

Det franska köket bygger på fett. Fett är gott. Så enkelt är det. Fett har en otrolig förmåga att binda smakämnen och fördela dem fint över våra tungor. Vill man laga god mat är det enklaste sättet att tillsätta fett och sedan salt i tillräcklig mängd. Voilà!

Fransmännens paradrätter är ofta feta. Jag fick tillexempel en utomordentligt god biff med gåslevergräddsås och friterad potatis på en liten restaurang i Biot. Och visst är det gott, men det imponerar inte i kökskonst hos mig.

Då tycker jag tex att det thailändska, kinesiska eller japanska köket är mycket intressantare. Att kunna laga smaksensationer tex utan kött och utan särskilt mycket fett är svårt och imponerar på mig.

Jag hade gärna sagt att det svenska köket imponerar på mig, vilket jag tror att det gör, men jag vet inte riktigt vad det svenska köket är. Det spretar lite. Vilt är svenskt. Potatis är svenskt. Svamp är svenskt. Halvsnabb tillagning är svenskt. Kokta råvaror är svenskt. Enkel mat med intressanta detaljer inspirerade från Italien och Asien är svenskt. Men också dillkött, blodpudding och kalops.

Jag åt tex en parmarostad kycklingbröstfilé med en potatiskaka, tomatröra, ruccula och kycklingbuljong (bilden till höger) till lunch på Sense i Göteborg i lördags. Jag skulle kalla denna rätt svensk. Vad tycker ni?

Om några månader när jag är tillbaka i höstrusket i Göteborg skall jag utforska det svenska köket ordentligt.

Dag 74: Jag lär italienarna att göra pasta

På den sjuttiofjärde dagen tog jag med min pastamaskin och lärde några fransmän och italienare hur man gör egen pasta.

Det är inte ofta som min pastamaskin kommer fram, men varje gång brukar det bli både roligt och gott. Färsk pasta är jättegott och har man dessutom gjort den själv blir den automatiskt ännu godare.

Italienarna grillade paprikor över öppen gaslåga och rörde sedan ner dessa med tomater till en mycket god pastasås.

Dag 78: Auberginekaviar, Caviar d’aubergine

Jag har sagt till Victor att lära mig det franska köket. Kan vara bra att kunna tänker jag.

Förra veckan gick vi igenom baignet d’aubergine (en blanding mellan friterad aubergine och svenska plättar) och idag var det caviar d’aubergine. Tyvärr tar kaviaren ett tag att göra och den skall stå kallt några timmar innan den serveras, så resultatet får vi se imorgon.

Caviar d’aubergine (auberginekaviar) är lite som pesto, fast franskt. Man bakar ett gäng auberginer i ugnen, låter dem kallna, mixar aubergineköttet med olivolja, vitlök, salt och persilja. Låt stå några timmar. Servera på bröd.

Jag vet inte om det receptet är fullständigt eller ens nära för idag hann vi bara baka auberginerna innan Magallie kom och det var dags att kolla på film. Jag misstänker att Victor gör klart kaviaren ikväll så att den kan testas imorgon.

Om det smakar gott skall jag publicera det exakta receptet här.

Dag 92: Vägen hem från krogen

Pär kom till Frankrike och Amadeus samtidigt som jag, men stannade bara 6 månader för ett exjobb. I går kom han hit på semester med två vänner.

Det gamla svenska gänget, vi som började samtidigt för snart två år sedan, gick ut och åt i Juan les Pins igår kväll. Vår gamla stamkrog hade fått ordning på maten som fick betyget OK plus. Carrpachio, olika sorters kött och grillspett samt en äpplekaka satt fint.

På väg hem gick vi förbi huset med den späjsiga fasaden.

Käka närproducerat och ekologiskt

Jag har hittat ett spännande koncept. Det är lite tillbaka till verkligheten. Jag har börjat köpa grönsaker och frukter som är producerade i närheten av mig och som inte alltid är perfekta och ser exakt likadana ut som varandra.

Victor, en kompis från jobbet, frågade för ett tag sedan om jag ville vara med och prenumerera på närproducerade grönsaker och ekologiskt odlad frukt. Varje onsdag kommer det en leverans till jobbet. Några kilo grönsaker och några kilo frukt. Vi delar på en leverans för det är för mycket för en person.

I onsdags fick vi vår första leverans som var full med sallad, spenat, gul squash, majrovor, vårlök, nektariner, äpplen, ananas och blodgrapefrukt. All frukt är alltså inte närproducerad vilket är dumt. Tydligen skall den vara ekologisk eller fair trade. Grönsakerna kommer dock från nån gård här i trakten.

Det finns ett liknande koncept i Sverige (Årstiderna) med ekologiska varor, men ingen av deras produkter är närproducerad. Den bästa i det avseendet kommer från ”Sverige och Norden”.

Jag gillar prenumerationskonceptet för man blir tvungen att hitta på något vettigt att laga av det man får istället för att handla det gamla vanliga. Finns det något bättre än att sätta kniven i en ny spännande rotfrukt?

Nån som vet vad man skall laga av en majrova?

Bilden: En blodgrape. Antagligen producerad på ett bra sätt någonstans i världen. Nu på mitt bord.

Härlig fransk matlagningspodcast

Jag har ingen tv, gillar matlagning och behöver lära mig franska. Le Casse-croûte är en podcast perfekt för mig.

Vincent på bilden ovan lagar med lite ojämna mellanrum fantastiska franska och utländska rätter framför kameran. Han har hela tiden glimten i ögat och är mycket professionell.

Man lär sig både roliga tillrättningar och nya franska ord som är bra att kunna när man är ute och äter.

Titta in på www.casse-croute.fr eller öppna podcasten direkt i iTunes Store, om du är intresserad.

Här ser vi ”Pavé de cabillaud et mousse de lait fumée”, dvs torskbit med rökt mjölkmousse.