Min sista dag på den franska rivieran:
Först väntade jag på flygbussen i det blöta Antibes.
Den klassiska Quick-hamburgaren på flygplatsen i Nice.
Mellanlandning i Bryssel där jag köpte belgisk choklad för mina sista pengar.
Nu är det slut.
Min näst sista dag i Frankrike ägnades åt att åka tlll agencyn och lämna in nycklarna till lägenheten. Jag trodde jag skulle få tillbaka depositionen, men så tänkte tydligen inte agencyn. Jag får nog sätta upp de pengarna på kontot för det franska äventyret.
På kvällen gick vi och åt på en indisk restaurang. Jag, mina nya tvättmaskinsägare och Victor åt god mat, men skumma efterrätter.
Den här vann priset Sämst utseende och smak, friterat bröd i sockerlag med pistage:
Indisk dessert. Skumt utseende och lika skum smak. Foto: Klas Petersson.
Själv åt jag nån form av saffransgröt med mandel. Lös, söt och knapgrig. Foto: Klas Petersson.
Min franska tvättmaskin som har tuggat och gått nästan utan att gnälla i två år har fått nya ägare och ett nytt hem.
Det nya hemmet är faktiskt ovanför Drinkers Club där jag tog min avskedsöl.
Det var förbannat tungt och krångligt att bära upp tvättmaskinen för den smala stenspiralstrappan, men det gick tillslut. Efter inkoppling visade det sig till och med att den fortfarande fungerade.
Tvättmaskinen bor numera där det ser ut som en stor vattenläcka ägt rum genom fönstret. Foto: Klas Petersson
Lägenheten är tömd och den rosa toalettinredningen är en av de få saker som finns kvar. Vad som dock saknas är den yttre delen av fyrkanten som man skall hänga handduken i. Den försvann mystiskt under Oktoberfesten.
Rivierainspirerad(?) toalettinredning.
För att jag lånade ut mitt garage till Daniel när han var ”mittemellan lägenheter” ville han bjuda mig (och Victor som lånade ut en soffplats) på middag.
För att få revansch vad gäller den franska maten ville fransmannen att vi skulle äta middag på en riktig fransk restaurang. I Antibes finns Le Brulot och Le Brulot Pasta. Två restauranger med samma ägare.
Jag har tidigare varit på Le Brulot Pasta några gånger och ätit mycket gott, men servicen är så dålig att man glömmer hur maten smakar. Det tar minst tre timmar att äta en middag på Le Brulot Pasta.
Le Brulot (opastaversionen) har å andra sidan alltid varit stängd när jag har gått förbi vid middagstid. Så det här är inga lätta restauranger att uppskatta.
Men denna kväll var det öppet och vi hade bokat bord så allt var upplagt för en fin smakupplevelse. Och så blev det.
Det började med en fantastisk vedugnsbakad kantarelltallkrik med mängder av persilja och vitlök. Svamp i överflöd och två tallrikar räckte gott som förrätt till sex personer.
Huvudrätten bestod av något konstigare kreationer: små friterade sardiner med citron och en kall sås samt dagens rätt i form av panerad kyckling och tagliatelle bolognese. Pastan var god, men kycklingen lite väl panerad.
Jag kan rekommendera Le Brulot som är en mycket charmig restaurang med karaktärsrika servitörer och servitriser. Men boka bord innan.
Läs mer på: www.brulot.com