När vi en dag satt och åt lunch på terrassen utanför matsalen, som vi alltid gör, kom vi att börja prata om Oktoberfesten. Ni vet när det sitter tusen tyskar i ett tält och dricker öl i gigantiska mängder, äter korv och surkål och sjunger tyrolervisor.
Vi ville åka till Tyskland.
Men efter några tafatta försök förra året var det nog ingen som riktigt ville försöka sig på det projektet igen. Istället tänkte vi som så ofta förr: ”om inte vi kan komma till festen, får festen komma till oss”.
Senare samma eftermiddag var facebook-eventet offentliggjort och en riktigt, riktigt regnig lördagskväll några dagar senare kom det hem en massa glada vänner till mig och festade loss på surkål, korvar, öl och oktoberfestmusik.
Någon snarkade på toaletten, en halv handdukshängare försvann och jag hade surkål kvar i kylen i 11 dagar innan jag var tvungen att slänga den för att den började byta utseende.
Som en vanlig oktoberfest alltså.
