Nästan alla mina saker har försvunnit från min lägenhet. De är sålda, bortskänkta eller tillbakaflyttade till Sverige.
Den enda yta som inte är ett golv är mitt kylskåp och det fick således bli blogghörna. Härifrån når jag nu ut i världen.
Datorbord med inbygd dryckeskylare. Foto: Klas Petersson.
Igår försökte jag säga upp min lägenhet eftersom det är tre månaders uppsägningstid.
Jag åkte till min agency som jag hyr av och sa att det var dags att flytta. Flickan som tog emot mig förklarade då att jag måste skriva ett brev och skicka till dem.
Jag tittade lite uppgivet på henne och frågade vad det måste stå i ett sådant brev och hon förstod att jag inte var någon fransk språkmästare. ”En mall” skall du ha, utbrast hon och började klicka på sin dator. Efter en stund kom det ut ett brev på skrivaren. Hon ändrade lite för hand i brevet sa ”ungefär såhär blir bra”.
Idag ska jag försöka säga upp min lägenhet igen.
Stängd kiosk i går kväll på Long Beach i Antibes.
Utomhus är det fortfarande knappt 30 grader och helt okej väder. När man är van från Sverige att varje morgon gå upp och kolla vad det är för väder känns det lite trist när det alltid är perfekt här.
Temperaturen som minskar är inte den utomhus utan den i min lägenhet. Jag får nämligen inget varmvatten längre. Jag har en egen varmvattenberedare så det är ju enkelt att förstå att det är den som har lagt av. Trist och besvärligt. I torsdags kväll var vattnet fortfarande ljummet och jag tänkte ”jaja, nu när det är så varmt ute är det okej att duscha kallt”, men i fredags morse hade vattnet kallnat helt och det var riktigt, riktigt obehagligt att duscha.
Jag förberedde mig på ett halvtidsjobb med att fixa det här problemet. Jag har nämligen hört hur mina kompisar blir behandlade av sina hyresvärdar. De flesta hyresvärdar (agencys kallas de här), försöker att på alla sätt låta bli att arbeta. Först måste man ringa dem så ofta att det är besvärligare för dem att svara i telefon hela tiden än att fixa problemet. När inte det hjälper måste man hota med att inte betala hyran. Mycket tråkigt system, men så fungerar det tydligen här.
Min agency har dock alltid varit hjälpsamma och trevliga. Det kanske har att göra med att jag vägrar betala automatiskt till dem, vilket är det gängse sättet här nere. Man lämnar ut sin bankinformation och mottagaren kan dra pengar lite hur de vill från ens bankkonto. Jag åker istället varje månad ner till agencyn med en check och lämnar över personligen. Det uppskattar mitt kontrollbehov.
Eftersom jag lider av en svag telefonskräck och denna blir ännu värre när jag skall parata i telefon på ett språk som jag inte kan, skrev jag ett mail till min agency. Jag hade inga förhoppningar på att de skulle svara (jag skrev tillochmed på engelska!), men jag var tvungen att göra något för att kunna skjuta på det där samtalet några dagar till.
I fredags kväll åkte jag till Sverige för en minisemester över helgen. Och trots att vädret var ungefär likadant som min iskalla dusch så fanns det iaf varmvatten inomhus.
Nu precis när jag satt och våndades ringde plötsligt telefonen och det var rörmokarn (tror jag) som undrade när han kunde komma (tror jag). Jag frågade om han pratade engelska och han svarade ”Non!”. Då berättade jag för honom att han kunde hämta nyckeln hos agencyn varpå han svarade ”va? klockan fem?”. Jag försökte igen och denna gången berättade att han kunde hämta nyckeln istället för låssmeden. Då gick det bättre och han sa att han skulle snacka med agencyn.
Det skall bli spännande att se hur min lägenhet ser ut ikväll.
Apropå telefonskräck så har jag köpt en ny telefon som man kan ringa genom Skype med, den skall jag testa ikväll.