Jag har träningsverk i lår, rygg och armar och Daniel är hos doktorn med en skadad lilltå. Det är resultatet av gårdagens vattenskoteräventyr. Efter fyra timmar på en skoter i full fart över halvmeterhöga vågor känns det att kroppen har fått jobba.
Men det var bland det roligaste jag har gjort! Vilken fart! Nästan samma känsla som när man får upp motorcykeln i bra fart, men med fördelen att man inte behövde vara orolig för att skada sig. Jag åkte i vattnet redan efter fem minuter eftersom Daniel slutade gasa. Det finns ingen broms på skotern men när man slutar gasa stannar den väldigt snabbt ändå och det var inte jag beredd på så när Daniel insett det och börjat gasa igen hade jag redan tappat taget och flög av skotern och rakt ner i det stora blåa havet. Men vattnet var varmt och med våtdräkt kändes det knappt att man träffade vattenytan.
När jag sedan körde fick jag min revansch.
Skotrarna hade 100 hästkrafter och kraften räckte alltså gott och väl till. När vattnet var lugnt och fint kunde man gasa fullt och det var svårt att hålla sig kvar i styret när man gjorde det. Vilken känsla!
Vi var totalt ca femton skotrar och några instruktörer. Det var nästan full fart hela vägen från Cannes la Bocca till Saint Aygulf, med några få stopp för att samla upp truppen. Väl framme på den vita, breda, långa och naturskyddade stranden, som var förvånansvärt folktom, lämnade vi våra skotrar i vattnet och vadade upp på land. På en strandservering var det uppdukat jos, croissanter och pain au chocolat. Vi satt i skuggan av palmbladstaket och den ljumma vinden fläktade medan vi tog igen oss efter nästan två timmar på skotern. Det serverades kaffe och vi pratade med en tyska som flyttat hit för att hon saknade havet så mycket när hon bodde i Tyskland.
När kaffet var uppdrucket var det inte tid för någon mer vila, ut till skotrarna igen och iväg. Det hade börjat blåsa lite mer och man fick faktiskt kämpa för att klara av att klyva vågorna på ett bra sätt. Eftersom man inte behöver akta sig för någonting på havet (okej, det är bra att ha uppsikt på andra farkoster, men i övrigt finns inte många farliga hinder) så drog vi på trots vågorna. Vi flög både högt och långt och landade ibland väldigt bra, precis på nedfarten av nästa våg eller två vågar bort, ibland helt fel så att hela botten av skotern var plan med vattenytan och det lät som skrovet skulle spricka.
Ibland kom det sneda vågor och när man körde över dem i full fart välte skotern så mycket att vi åkte av båda två. Då var det svårt att kränga sig upp på skotern igen för man darrade och var alldeles svag av allt parerande.
På slutet gjorde vi några fräcka skarpa svängar i full fart. Faktiskt utan att åka av.
Jag hade med mig en GPS som har sparat positioner längs vägen. Den hade tydligen inte kontakt hela vägen, men med lite fantasi kan man se hur vi åkte på följande länk ena vägen är iaf ganska bra trackad.
Vi hyrde skotrarna från Cannes Jet Location som jag kan rekommendera om någon är här i närheten och vill ut på havet.