Oscar in France

För två år sedan började jag blogga om hur det är att flytta ner hit till Frankrike och leva det franska livet.

Några av mina första blogginlägg handlade om vad jag saknar i Frankrike (alla tre är fortfarande aktuella), golvläggningen i den nya lägenheten (den jag håller på att slutföra nu) och när jag låste ute mig ur min nya lägenhet.

Nu är det dags att uppleva allt på nytt, men den här gången är det Oscar som bloggar. Oscar är bror till Johan (han utan bil) och skall vara här nere ett tag.

Kolla in Oscars blogg: Oscar in France.

Dag 49: Ambrosiakaka — en bortglömd klassiker

Som jag skrev igår föll valet av födelsedagskaka på ambrosiakakan, en bortglömd klassiker. Jag behövde en kaka som klarar värmen och att transporteras i en ryggsäck på en motorcykel och det klarar ambrosiakakan utmärkt.

Receptet (från Vår kokbok):

Sockerkaka
150 g smör
2 dl socker
2 ägg
rivet skal av 1 apelsin
1/2 dl pressad apelsin
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175°. Smörj och bröa formen. Rör rumsvarmt fett och socker poröst. Använd gärna matberedare. Tillsätt ett ägg i taget och rör om. Tillsätt apelsinskal och pressad apelsin. Rör ner mjölet blandat med bakpulver. Häll smeten i formen.

Grädda i nedre delen av ugnen 40-45 min. Låt kakan svalna något i formen innan den stjälps upp.

Glasyr
1 1/2 dl florsocker
1-2 msk pressad apelsin
3-4 msk hackade syltade apelsinskal

Blanda florsocker och pressad apelsin. Rör till en jämn och slät glasyr. Bred den över den avsvalnade kakan. Strö över hackade apelsinskal.

 

Dag 50: Födelsedagsförberedelser

Varje gång det är dags att fira något blir det croissanter på kontoret. Men efter några år och en hel del croissanter tröttnar man lätt på dessa bakverk.

För min kommande födelsedag ville jag istället baka något svenskt och bjuda på på jobbet.

Valet föll på Ambrosiakakan som är en apelsinförgylld sockerkaka. Carrefour hade till och med inlagda apelsinskal, faktiskt mycket fräschare och saftigare än de vi har hemma.

Allt är alltså redo för baket av årets födelsedagskaka.

 

Dag 52: Gratin d’aubergine

På den femtioandra dagen blev det auberginegratäng, gratin d’aubergine, till middag. Jag har inte bestämt mig för om jag tycker aubergine är över- eller underskattat ännu. Lyckas man med auberginen kan den bli riktigt delikat, men misslyckas man smakar den inte mycket och har en ganska oangenäm konsistens. I det här fallet blev den bra.

Ett recept från ICA på auberginegratäng med tomat och mozzarella för er som blev hungriga.

Fransmän och fransyskor i Sverige

Nu är det dags att tipsa er om mina motsvarigheter i Sverige. Fransmännen och fransyskorna som valt att flytta till och leva i Sverige.

En fransyska i Stockholm har två bloggar, en personlig och en om franska språkuttryck. Det är intressant att höra vad vi har i Sverige som inte fransmännen har koll på, tex ketchupeffekten.

Sedan har vi Simon, också i Stockholm, som dessutom har många vackra foton från Sverige och resten av världen simon-en-suede.blogspot.com.

Hibiscus fokuserar mer på språket och går tex igenom hur man använder ordet arbeta med tillhörande (fransk) fonetik: [ète arbété].

Vet du fler bloggar om svenskar i Frankrike eller fransmän i Sverige? Skrive en kommentar!

Den förarlösa metron i Paris

Har precis åkt med den förarlösa metron linje 14 i Paris. Det kändes rätt konstigt att stå längst fram och inse att det är en dator som kör.

Jag har ju jobbat en del med datorer i mitt liv och kan härmed avslöja att det inte alltid blir som man tänkt sig.

Den här gången gick dock allt bra och jag kom fram till min destination. Nedan en bild från en av de nya tillhörande stationerna.

 

Turista i Paris kloaksystem

Efter den vackra lunchen i Montmartre bytte vi tema och drog oss ner mot Seine igen för att ta oss ner i Paris kloaksystem.

Jag vet inte om man kan kalla det turistaktivitet, men det var ganska intressant att se hur det ser ut under en storstad nuförtiden.

Den största uppgiften i kloaksystemet är att få bort sand och skräp som lägger sig på botten. För denna syssla har de ganska primitiva redskap i form av båtar som går längs rören och bygger upp vattenmassor framför sig och ”högtryckstvättar” bort smutsen med hjälp av vattentrycket. Smart, men inte så hightech.

Lunch i Montmartre

Montmartre är en stadsdel i norra Paris som är känd för de flesta svenskar från filmen med Amelie.

Montmartre är en mycket pittoresk liten stadsdel på toppen av en sluttning. Längst upp ligger en rejäl kyrka och utsikten därifrån är magnifique.

Efter ett par hundra trappsteg uppför och några varv i de smala gränderna med de många restaurangerna var klockan lunch. Vi hittade en liten avsides krog som visade sig ha ett mycket bra kök. Jag åt en fransk klassiker, blanquette de veau, buljongkokt kalv i gräddsås med en ristimbal. Utsökt!

Utsikten över Paris från Montmartre

Velib tour

I Paris finns det brungråa cyklar man kan låna och lämna tillbaka på olika cykelstationer runt om i stan. Det är ett avancerat system med elektroniska kort som låser och låser upp cyklarna. Velib kallas systemet; antagligen en förkortning av velo och libre.

Nu har vi cyklat fram och tillbaka mellan sevärdheterna halva dan och det känns som jag cyklat tour de France.

Brunch au diables des Lombards

Efter en underbart god middag bestående av ankterrin med syltade fikon och en entrecôte med rödvinssky och crème brulée med sockrade jordgubbar drog vi ut på gatorna i Paris.

Det blev en lång natt på bla banancaféet med halvlive discomusik. Vi träffade Audes lillebror som visade oss runt bland barer och caféer.

Nu sitter vi på Au diable des Lombards och äter brunch med pannkakor och gör oss redo för dagens Parisupptäckter.

Weekend i Paris

Äntligen är det dags för Parisresan. Jag har varit i Frankrike i exakt två år och insåg att jag inte kan lämna landet utan att ha besökt den välkända och alltid nämnda staden.

Jag fick eftermiddagen ledigt och sitter nu på flygplatsen och väntar på boarding. Aude och Olivier är också med och Victor är redan i Paris. Jag kommer alltså ha tre äkta fransmän som guider.

Jag skall försöka blogga då och då från Paris så att det känns 2008.

14:05 till Orly

Dag 58: Hösten börjar närma sig

Det är fortfarande varmt här, både om dagarna och nätterna, men man kan ändå känna att hösten har börjat smyga hit. Skuggorna blir längre och längre. Mörkret kommer fortare. Kontoren fylls återigen efter sommarledigheterna.

Hemma hos mig innebär höstens intåg att det är dags att börja träna igen. Löparskorna är utbytta och iPodden är fulladdad (alltså helt uppladdad, inte fult laddad).

Anders har tappat bort sin Nike plus-sensor så jag får tävla mot mig själv tills han skaffar en ny (Anders: det här är en pik).

Lågprisbolagen inte alltid billigast

Det har blivit dyrare att flyga mellan Nice och Göteborg. När jag kom hit för två år sedan kunde man hitta tur och returbiljetter för 800 kr med FlyMe. Det var tider det!

Det enda lågprisbolaget, faktiskt det enda flygbolaget över huvudtaget, som flyger direkt mellan Nice och Göteborg nu är Sterling. Men Sterling har förändrat sig och har bara behållit de dåliga sakerna lågprisbolagen står för, dvs man måste betala för att få ta med bagage, man måste betala om man vill ha något att dricka eller äta på planet och man måste till och med betala för att få betala! Vad de däremot inte har behållit är de låga priserna.

Jag har en vän som skall hälsa på mig i slutet av september. Sterling säljer biljetter 23-30 september för 3288 kr. Skall du ha bagage kostar det istället 3376 kr och skall du betala resan kostar det mellan 1,12% och 3,75% extra beroende på korttyp (totalpris 3414-3500 kr).

Söker man istället efter billigaste flighten hos Travelstart (en av mina annonsörer och en mycket bra sida som jag kan rekommendera) får man reda på att KLM är billigast, med ett pris på 2 793 kr. Vill man styra över flygtiden ännu mer kan man gå direkt till KLM eller AirFrance webbsida och söka. Jag lyckades hitta en ännu bättre avgång hos AirFrance för 263€, alltså ungefär 2500 kr.

Orkar du inte mellanlanda? Vill du flyga direkt och komme hit på två och en halv timme? Räcker det med tre avgångar i veckan? Har du välfyllda kontokort? Välj Sterling.

Annars, flyg reguljärt. Den största nackdelen är helt klart mellanlandningen, men om du kan stå ut med det kan du faktiskt spara en hel del pengar, eller köpa några bra böcker för dem och läsa på planet.

Andra fördelar med att flyga reguljärt är att det går många avgångar varje dag, du kan ta med bagage och du får ofta något att äta eller dricka ombord.

För dig som vill hitta en billig resa hit till Rivieran gäller alltså:
1. Travelstart
2. AirFrance
3. KLM
4. Lufthansa

Dag 60: Grillkväll på spisen

Charlie och Max kom hit i fredags för att få lite sensommarsol på sina bleka ben. Jag tänkte sommar och jag tänkte svenskar och middagen blev grillad korv. Köket fylldes av Chipolata, Merguez och örtkorvar.

Men jag har ingen grill så det blev att ta fram den gamla hederliga grillpannan. En tingest varje svensk lägenhetsinnehavare borde ha för att sätta grillränder på det mesta. Vi grillade aubergine med svartpeppar och olivolja till korven och det blev gott. Sallad, bröd och rosévin på det och sen var fredagsmiddagen kirrad!

Tre olika sortes korv, grillpannan med auberginer och jag i förkläde.

Dag 64: Dajm på kontoret

Igår var det första arbetsdagen efter utlandsresa och då är det godiskulturspridning på kontoret. Vi har redan bjudit fransmännen på Djungelvrål, Turkisk peppar och Ahlgrens bilar.

Igår var det dags för Dajm som visserligen finns att köpa här, men det är ändå bra att marknadsföra våra svenska godsaker så mycket det går.

Min iPhone orkade inte riktigt ställa in skärpan på Dajmen.

Dag 66: Det svenska köket

Både svenskar och fransmän brukar vara intresserade av det ”franska köket”. Svenskar brukar undra om det inte är härligt att bo i Frankrike för den underbara maten och fransmännen brukar undra om det inte kommer att bli jobbigt att flytta hem till Sverige och från det franska köket.

Men jag kan inte säga att det franska köket har imponerat särskilt mycket på mig. Visst är det mycket som är väldigt gott. Gåslevern skall nämnas. Äter man en bra gåslever, med små rostade honungsbröd, en söt marmelad och ett därför avsett vitt, sött vin kan man inte må annat än bra (till skillnad från gåsen).

Det franska köket bygger på fett. Fett är gott. Så enkelt är det. Fett har en otrolig förmåga att binda smakämnen och fördela dem fint över våra tungor. Vill man laga god mat är det enklaste sättet att tillsätta fett och sedan salt i tillräcklig mängd. Voilà!

Fransmännens paradrätter är ofta feta. Jag fick tillexempel en utomordentligt god biff med gåslevergräddsås och friterad potatis på en liten restaurang i Biot. Och visst är det gott, men det imponerar inte i kökskonst hos mig.

Då tycker jag tex att det thailändska, kinesiska eller japanska köket är mycket intressantare. Att kunna laga smaksensationer tex utan kött och utan särskilt mycket fett är svårt och imponerar på mig.

Jag hade gärna sagt att det svenska köket imponerar på mig, vilket jag tror att det gör, men jag vet inte riktigt vad det svenska köket är. Det spretar lite. Vilt är svenskt. Potatis är svenskt. Svamp är svenskt. Halvsnabb tillagning är svenskt. Kokta råvaror är svenskt. Enkel mat med intressanta detaljer inspirerade från Italien och Asien är svenskt. Men också dillkött, blodpudding och kalops.

Jag åt tex en parmarostad kycklingbröstfilé med en potatiskaka, tomatröra, ruccula och kycklingbuljong (bilden till höger) till lunch på Sense i Göteborg i lördags. Jag skulle kalla denna rätt svensk. Vad tycker ni?

Om några månader när jag är tillbaka i höstrusket i Göteborg skall jag utforska det svenska köket ordentligt.

Dag 68: Att gå under en landningsbana

I torsdags åkte jag hem till Göteborg eftersom fransmännen är lediga varje år den 15 augusti för att Maria gjorde något som de lärde fortfarande tvistar om.

Jag flög reguljärt eftersom Sterling bara flyger nån gång då och då nuförtiden. Flyger man reguljärt härifrån Nice till Göteborg måste man mellanlanda och jag gjorde det i Frankfurt.

På FRA (som vi säger på jobbet) eller Frankfurt Airport finns det antagligen hundratals gater och för att ta sig mellan A-gaterna och B-gaterna måste man gå i en jättelång underjordisk tunnel under landningsbanan. Tunneln är verkligen jättelång och för att muntra upp lite har tyskarna satt in spejsiga ljus som skiftar färg. Så för alla er som inte brukar hänga där kommer här dagens bild.

Dag 69: Våra tappra försök att bli bättre fotografer

Vi försöker bli bättre fotografer både jag och Nico. Och för att bli det måste man träna. Tex på lunchen.

Tyvärr finns det inte mycket spännande att ta kort på kring kontoret. Vi har några busshållplatser och en skog. En väldigt stor skog faktiskt. Eftersom busshållplatser är ganska livlösa gav vi oss på skogen.

Efter några försök på mer eller mindre vissna blommor och stenar kom det några fjärilar. Roligare blev det inte. Här följer några av bilderna på den franska floran och faunan.

Day 69: Capturing the butterfly

Nico hittar en fjäril.

Butterfly on Leaf

Fjärilen landade på mitt huvud, men sedan tog den det här bladet istället och då var det enklare att fånga den med kameran.

A small bouquet

En liten sommarbukett med småblommor.

A very strange flower

En vissen sak. Vet ej om den skall se ut så.

Dag 70: Festival Pantiero i Cannes

I måndags kväll var det festival uppe på taket av Palais de Congres (filmfestivalspalatset) i Cannes. Det var alltså inte alls Plage Elctronique jag skulle på, som jag skrev i ett annat inlägg, men likväl elektronisk musik. Festival Pantiero hade pågått hela helgen och måndagskvällen var festivalens sista.

Banden som spelade var Poney Poney, Midnight Juggernauts, Goose och Simian Mobile Disco. Den franske DJen Non é possibile avslutade kvällen med en massa härlig elektronisk musik.

Dag 74: Jag lär italienarna att göra pasta

På den sjuttiofjärde dagen tog jag med min pastamaskin och lärde några fransmän och italienare hur man gör egen pasta.

Det är inte ofta som min pastamaskin kommer fram, men varje gång brukar det bli både roligt och gott. Färsk pasta är jättegott och har man dessutom gjort den själv blir den automatiskt ännu godare.

Italienarna grillade paprikor över öppen gaslåga och rörde sedan ner dessa med tomater till en mycket god pastasås.

Dag 76: Segla till Saint Tropez

I lördags drog vi ut på havet igen. Jag, Corinne, Victor, Daniel och Matthiue. Vi gick från Cavaliere till Saint Tropez där vi låg för natten. På söndagen gick vi tillbaka samma väg fast tvärtom.

Vädret kunde inte ha varit bättre. Frisk bris, kryss på morgonen sedan bada lite i en vik och spinnaker på eftermiddagen.

På kvällen gick vi ut i Saint Tropez för att hitta lite mat. Jag har, precis som Karin sa när hon var här och hälsade på för ett tag sedan, alltid trott att Saint Tropez varit överskattat, men det är faktiskt fortfarande en väldigt pittoresk och vacker liten stad med otroligt många resturanger. De små, små gränderna är fulla av bord och hungriga kvällsgäster.

Efter restaurang och några barer var det dags att ge sig ut på bryggan, dra på sig badbyxorna och hoppa i den lilla gummibåten och försöka ta oss ut till segelbåten igen. Kvällen och vattnet var varma och stilla. Vi rodde sakta ut i viken och jag mådde utmärkt.

Dags för Champagne i sittbrunnen för att fira dagens vackra segling (bilden är tagen med min iPhone).

Dag 77: Mitt första och sista checkhäfte

Ni som hängt med på bloggen ett tag vet nog att jag varje månad tar min motorcykel och kör ner till Juan les Pins för att betala hyran med en check. Det har blivit lite av en ritual och det är trevligt. Det känns bra att ha kontrollen över sina pengar och att de inte bara försvinner från kontot.

Men checkar från kunder framför mig i kassakön på Champion är inte trevliga. De är omständiga och tar lång tid att behandla.

Dagens bild blir ett fint minne av något som jag troligen aldrig mer kommer att använda i hela mitt liv.

Dag 78: Auberginekaviar, Caviar d’aubergine

Jag har sagt till Victor att lära mig det franska köket. Kan vara bra att kunna tänker jag.

Förra veckan gick vi igenom baignet d’aubergine (en blanding mellan friterad aubergine och svenska plättar) och idag var det caviar d’aubergine. Tyvärr tar kaviaren ett tag att göra och den skall stå kallt några timmar innan den serveras, så resultatet får vi se imorgon.

Caviar d’aubergine (auberginekaviar) är lite som pesto, fast franskt. Man bakar ett gäng auberginer i ugnen, låter dem kallna, mixar aubergineköttet med olivolja, vitlök, salt och persilja. Låt stå några timmar. Servera på bröd.

Jag vet inte om det receptet är fullständigt eller ens nära för idag hann vi bara baka auberginerna innan Magallie kom och det var dags att kolla på film. Jag misstänker att Victor gör klart kaviaren ikväll så att den kan testas imorgon.

Om det smakar gott skall jag publicera det exakta receptet här.

Centrumbloggen

Som du kanske ser har hela bloggen blivit centrerad. Om du tycker det är snyggt så passa på att njuta. Om du tycker det är fult så håll ut, allt skall snart bli som vanligt igen.

Anledningen är att jag har uppdaterat en av mina plugginer som sköter bilderna på bloggen och den nya versionen verkar gilla centrerat mer än den gamla.

Dagens franska statistik

  • Antal baguetter burna under armen: 0
  • Antal Pétanqueklot kastade: 0
  • Antal croissanter ätna: 1
  • Antal ryck på axlarna: > 20

Dag 80: Pubben i Antibes

Igår kom författarinnan Maria hit från Nice så vi bestämde att vi skulle ta en öl. Victor och Jaako var också med. Trots att det var måndag var hamnstråket fullt med folk i Antibes. Turisterna älskar Antibes och staden vaknar till liv varje sommar.

Vi hamnade på The Hopstore och hade en trevlig kväll mellan husen i gamla stan och stadsmuren.

The Hopstore i Antibes.

Dag 81: Grillafton i Valbonne

I lördags var jag ute och partajade i Nice hela natten. Första tåget hem på morgonen gick 5.30 så jag ägnade resten av söndagsförmiddagen åt att sova.

Therese bjöd in mig på grillning så framåt kvällen när jag åter hade kommit igång åkte jag upp i bergen till den lilla byn Valbonne där Therese bor. Det var en riktigt härlig sommarkväll och Theres pojkvän arrade vinprovning. Maten var riktigt god, kokosmjölkskokt ris med ingefära och lime(?), välmarinerad och mör fläskkarré, merguez och grillad squach med olivolja och timjan eller var det rosmarin?

En rabarberpaj på det och middagen var fulländad!

Kameran glömde jag hemma så ni får fantisera fram bilder själva.

Dag 87: Fyrverkerier i Cannes

Igår kväll var det, som varje måndag under sommaren, dags för fyrverkerier i Cannes. Det är en turnering där olika länder ställer upp med en fyrverkerishow med ljud och ljus i harmoni. Man kan gå in på www och rösta, men jag hörde inte vilken adress flickan i högtalaren ekade ut över Cannes igår.

Jag tog med mig mitt stativ och tog lite kort och några blev halvbra. Jag tycker fortfarande att det är väldigt klurigt att ta bra bilder på fyrverkerier. Det gäller att veta var det smäller innan det smäller. Dessutom är det första smällen som är bäst för då finns det ingen ful rök på himlen.

Dag 88: Dagen utan bild

Okej, jag klarade det inte. I söndags blev det ingen bild tagen. Efter lördagens cocktailparty åkte alla mina vänner hem och jag blev lämnad kvar ensam och övergiven i Nice med bara lokalbefolkningen som sällskap.

Jag blev erbjuden husrum för natten och nästa dag gick jag och Maria på både Chagallmuséet och Matissmuséet. Men utan kamera.

För dag 88 får ni nöja er med en bild från kontoret i går. En fransk frukostspecialitet: bröd med russin, pain aux raisins, ett slags wienerbröd som jag hittade i jobbets kafé.

Oväntad funktion på min D40: Bulb mode

Jag skall ut och foto fyrverkerier i Cannes i kväll. Som ni säkert såg på min senaste fyrverkeribild behärskar jag inte motivet ännu.

Jag läste en guide på internet om hur man fotar fyrverkerier och har fått lite tips. Guiden nämnde ett sk bulb mode vilket innebär att man kan låta slutartiden vara obestämd och helt enkelt hålla nere avtryckaren på kameran så länge som man vill att slutarn skall vara öppen. Bra för fyrverkerier eftersom man då kan stänga slutaren precis när fyrverkeriet har exploderat på himmelen.

Jag förutsatte att det här läget bara finns på proffskameror och började förbereda en svart kartongbit att hålla för kameran istället. Men när jag lekte med slutartider och bländare hittade jag läget genom att vrida upp slutartiden till max och sedan ett steg till.

Jag skall göra mitt bästa ikväll, men det är rätt molnigt så ha inga höga förhoppningar.

Dag 91: Utmattad fotograf hittar fjäril på blomma

Nu börjar det här fotoprojektet med en bild per dag i hundra dagar bli lite påfrestande. Det är inte lätt att hitta på nya grejer att plåta och ni måste stå ut med alla mina inlägg med bilder varje dag.

Men ni kan ju välja att besöka bloggen mer sällan om ni tycker det är för mycket. Så jag fortsätter.

Idag fick jag låna en förlängningsring av Nicolas (kolla på hans foton här). Det är en ring som man sätter mellan kameran och linsen och simsalabim kan man ta närbilder som den här.

Fler växter och insekter i mitt flickr-album.

Dag 92: Vägen hem från krogen

Pär kom till Frankrike och Amadeus samtidigt som jag, men stannade bara 6 månader för ett exjobb. I går kom han hit på semester med två vänner.

Det gamla svenska gänget, vi som började samtidigt för snart två år sedan, gick ut och åt i Juan les Pins igår kväll. Vår gamla stamkrog hade fått ordning på maten som fick betyget OK plus. Carrpachio, olika sorters kött och grillspett samt en äpplekaka satt fint.

På väg hem gick vi förbi huset med den späjsiga fasaden.

Dag 93: Skymning vid stranden

Igår försökte jag säga upp min lägenhet eftersom det är tre månaders uppsägningstid.

Jag åkte till min agency som jag hyr av och sa att det var dags att flytta. Flickan som tog emot mig förklarade då att jag måste skriva ett brev och skicka till dem.

Jag tittade lite uppgivet på henne och frågade vad det måste stå i ett sådant brev och hon förstod att jag inte var någon fransk språkmästare. ”En mall” skall du ha, utbrast hon och började klicka på sin dator. Efter en stund kom det ut ett brev på skrivaren. Hon ändrade lite för hand i brevet sa ”ungefär såhär blir bra”.

Idag ska jag försöka säga upp min lägenhet igen.

Stängd kiosk i går kväll på Long Beach i Antibes.

Dag 95: Basilikan frodas

Egentligen hade jag en riktigt bra dag i går. Först tog jag det lugnt på balkongen, läste en bok och lyssnade på Jonas Wahlström som sommarpratade. Sedan låg jag på stranden hela eftermiddagen och på kvällen åkte jag till Cannes och mötte Victor och hans familj som precis seglat dit. Efter lite sittbrunnssitt gick vi ut och testade alla nya barer vi kunde hitta.

Men jag slarvade med kameran och tog inte kort på något spännande. Så bilden, som egentligen skulle publicerats igår, blir hemifrån min balkong där basilikan växer som en tok i det perfekta medelhavsklimatet.

Mina 100 sista dagar på franska rivieran

Nicolas har än en gång inspirerat mig till ett fotoprojekt. Idéen är 1 bild/dag. Eftersom jag snart skall flytta härifrån utvecklade jag idéen till: 1 bild per dag för var och en av mina sista 100 dagar på franska rivieran.

Än så länge är inte bilderna särskilt Frankrikeanknytna, men jag skall försöka fånga det som fått störst uppmärksamhet av mig varje dag. Och just nu är det inte några franska saker som fångat mitt största intresse.

Dag 100 presenteras i mitt nästa inlägg.