Dag 98: Jazzfestivalen har börjat

Ruthie Foster och James Blunt inledde årets jazzfestival i Juan-les-Pins (som jag skrivit om förut).

Jag var och kollade på konserten med några vänner från jobbet. Det var lite lamt, men rätt bra. James pratade ungefär lika bra franska som jag. Vakterna beslagtog min kamera så ni får nöja er med den här mobilbilden.

Day 98: James Blunt in Juan-les-Pins

Gonatt på er!

Vi har fått en polack

I måndags kom Lucasz från Polen hit. Han skall jobba i vårt team. Jag antar att det betyder att jag får stanna kvar ett tag när min provanställning gått ut i februari. Eller så är det tvärtom.

Han fick inte plats i något av våra befintliga kontor så han får sitta i ett annat kontor med en långhårig fransman. Jag tycker lite synd om honom. Men å andra sidan delar jag rum med illaluktande fransman och det är värre än en långhårig.

Jag tycker att det är konstigt att Polen fick alla Z när man delade upp bokstäverna på 1400-talet.

Bonne année 2007

Jag har haft fullspäckat program. Men nu hinner jag skriva Gott Nytt År här på bloggen också.

I söndags firade vi nyår här hemma hos mig. Vi hade en liten nyårssuppé med pumpasoppa och vitlöksbröd, vin- och gräddkokt kyckling med ris och oliv- och fetaostsallad och kladdkaka med champagnegrädde. Kaffe, choklad och avec som avslutning. Sedan drog vi oss ner mot Juan-les-Pins och skålade. Vi gick dock för långsamt och var tvungna att fira nyår i en rondell. Men det var mycket trevligt.

Några minuter senare var vi nere vid stranden och alla andra festglada människor. Ovanligt lite fyrverkerier, men mycket stämning och brandbilar som körde sirenerna för fullt. Och bara för det kom polisen och körde sina sirener för att skingra brandkåren som egentligen är på strejk. Frankrike helt enkelt!

Det mest är nu som vanligt på kontoret igen. Full fart med andra ord. Jag börjar förstå mer och mer på kontoret, men jag låtsas fortfarande som jag inte förstår ett enda ord om de inte pratar engelska. Jag vet in om det ger mig ett övertag eller om jag får reda på mer än jag vill.

Hur som helst önskar jag alla ett gott nytt år och hoppas att ni kommer och hälsar på eller att vi ses någon annan stans snart!

Komihågmjölken: attgöralistan som regerar

rememberthemilk.com

rememberthemilk.com är nog världens bästa komihåglista för saker som man skall göra. Det är grymt skönt att ha alla uppgifter på ett enda ställe och dessutom på internet så att man alltid vet vad man skall göra, var man än är.

Det går att gruppera sakerna man skall göra i olika listor och man får påminnelser varje dag eller när man vill. Och man kan skriva ut vackra veckoplaneringar med rätt uppgifter på rätt dag.

Enda nackdelen för mig är att jag spenderar mer tid med att komma på saker som måste göras än att verkligen utföra något. Men jag har i alla fall fina listor att titta på!

Glöm inte mjölken!
rememberthemilk.com

God Jul, eller som vi säger här nere, Joyeux Noël!

Idag är det sista dagen på jobbet innan jul för mig. Det känns härligt, men det har gått fort. Jag började här på min födelsedag i början av september och nu är året snart slut. Det har varit fyra spännande månader. För spännande ibland, som när jag glömde betala hyran och fick ett brev av min hyresvärd som jag inte riktigt uppfattade tonen på. Det kan ha stått ”Vänligen betala nästa hyra i tid”, men det kan lika gärna ha stått ”Vårt kontrakt är nu brutet”. Jag betalade hyran och lät det rinna ut i sanden. Hyran därefter betalade jag bara 1 dag för sent så den har inte resulterat i något brev.

Det var väldigt spännande att köra motorcykel första gången också. Olivier lurade ut mig och vi åkte till Valbonne och lunchade utan att jag suttit på en motorcykel tidigare. Jag ramlade och skrapade upp motorcykeln och benet. På parkeringen. När jag skulle låsa motorcykeln. Sedan dess har det gått utmärkt och jag kör hojjen varje dag till och från jobbet. Vi har blivit riktigt bra kompisar så det börjar gå fort…

Det var också lite väl spännande när jag och Charlie gick i Aix en Provence en kväll och jag gick och knappade på min mobil som ett pojkgäng fick syn på och började hänga efter oss. Men efter några hårda blickar (och framförallt min nya, rakade frisyr) ångrade dem sig och drog sig tillbaka i sin gränd.

Men oftast är det ganska lugnt och behagligt här och alla är snälla och hjälpsamma, trots avsaknaden av pepparkakor.

Nu skall jag åka hem, värma glöggen, sjunka ner i min soffa och lyssna på Bing Crosby.

Bing Crosby. (Bild från Born Today)

God jul på er alla från er Klas!