Jag äter transfetter i solen efter badet i Medelhavet den 1 november.Det snackas mycket om transfetter så jag kände mig tvungen att ta reda på vad det är och varför det påstås vara onyttigt.
Först har vi de tre vanliga fettyperna:
Vanlig föreställning:
Omega3 är tex fleromättat. omega3 och omega6 är livsnödvändiga för människan och kroppen kan inte själv tillverka dessa (kroppen kan dock omvandla protein och kolhydrater till enklare fettyper). När man härdar fett ofullständigt bildas transfetter och omega3-fetterna försvinner. Helt härdat fett blir mättat och innehåller inga transfetter.
Transfetter (eller härdat fett)
Transfetter verkar definieras som ”omättade fettsyror med speciell form” [Livsmedelsverket]. De förekommer naturligt i liten mängd i mjölkprodukter och kött.
Transfetter används av industrin för att de är billiga, har lång hållbarhet och lämplig konsistens.
I pommes och godis
Man hittar transfetter i livsmedel som innehåller ”Delvis härdat fett”, dvs väldigt många. Men framförallt förekommer det i kakor, godis, glass, hårda matfetter och feta bageriprodukter. I Sverige verkar användningen av delvis härdade fetter (som alltså innehåller transfetter) ha minskat betydligt sedan mitten på 90-talet. Enligt Livsmedelsverket är det frityroljor som är den största transboven, upp till 25% av fettet kan vara transfett. Pajer, piroger, snacks och godis är andra produkter som visar höga halter av transfetter.
Jag äter transfetter i solen efter badet i Medelhavet den 1 november.
Livsmedelsverket har en lista över vanliga livsmedel och hur mycket transfetter de innehåller »
Märkning
Det finns ingen skyldighet att i Sverige ange om en produkt innehåller transfetter. Deklareras ”delvis härdat fett” kan produkten innehålla varierande mängder transfetter. Naturlig förekomst av härdat fett behöver inte deklareras (tex i kött eller mjölk). Tillverkaren kan frivilligt publicera mängden transfetter i ”Näringsvärdesdeklarationen”, men då måste också övriga näringsvärden deklareras.
Hur påverkar det oss?
Detta är naturligtvis inte helt kartlagt. Livsmedelsverket verkar vara säkra på att transfetter höjer det onda kolesterolvärdet och samtidigt sänker det goda kolesterolet. I övrigt finns inga bevisade samband enligt Livsmedelsverket. Hjärt- och kärlsjukdomar är som vanligt på tapeten. Cancer finns också bland de sjukdomar som transfetterna kan öka risken för.
Smörjolja är vanligtvis inte gjord på animaliskt eller vegetabiliskt fett utan istället baserat på olja. Men i just detta fallet visade det sig att ett vanligt bordsmargarin även kan användas för att smörja en dörr.
Idag har jag varit på kurs. Liksom i går, i onsdags och i tisdags. Java 2 Enterprise Edition, eller bara J2EE, Basic Training. Kursen var trevlig, men hoppade väldigt mycket mellan olika nivåer. Ena dagen förklarade Eric, vår lärare, vad World Wide Web är och nästa dag gick vi igenom SAX, XSLT och Façade.
Det finns hur som helst två väsentliga delar av J2EE:
I kursen gick vi endast igenom Web Container. Det intressanta verkar dock vara EJB Container. Jag frågade vår lärare idag och fick reda på att det finns en bra tutorial: J2EETutorial.pdf
Kapitel 11 och 12 är lämpliga att läsa efter denna kursen, tyckte Eric.
Frameworks
Struts
Tapestry
JavaServer Faces Technology (utvecklad av Struts utvecklare)
I nästan exakt tjugotre år har jag bott i Göteborg och jag hade nog fortsatt med det om inte fransmännen kommit och bett om min hjälp här nere.
När allt var spikat med jobbet började jag leta efter någonstans att bo. Då handlade det inte om att leta efter lägenheter utan istället att hitta en lämplig stad att bo i. Min nya arbetsplats är belägen i en sk teknikpark (Sophia Antipolis Science Park) och i en sådan bor man lämpligtvis inte eftersom allt stannar av på kvällarna och helgerna. Det var alltså istället läge att hitta någon trevlig by eller stad i närheten så jag började surfa…
Efter lite efterforskning hade jag en lista med städer och hur långt det var mellan dessa och arbetet. Det var dock väldigt svårt att få en känsla för städerna utan att någon gång ens ha varit på den franska Rivieran. Valbonne och Antibes låg bäst till på listan som jag skickade till min ”Relocator”, de som skull ”omplacera” mig från tryggheten på Guldheden till äventyret vid Medelhavet.
Ganska snabbt blev Valbonne dissat av Sabine, min personliga omplacerare, eftersom det är en liten by i bergen. Väldigt vacker och pittoresk men inte mycket att bo i om man är en ung man som vill se världen. På ett diskret sätt gjorde Sabine klart för mig att jag ville bo i Antibes. Hon får mig att tro att jag själv valt stad och lägenhet men hon hade nog gjort upp allt från början. Hon har dock gjort upp allt mycket bra. Efter ett tiotal visningar i Antibes och ett par i Valbonne blev det ett litet vakuum i visningarna och arbetet med att omplacera mig. Mest för att min nyfunne vän Johannes stod först i kön till lägenheterna vi tittade på.
Johannes hittade dock en lägenhet som han kände för att fundera lite över och jag fick egna visningar där jag stod först i kön. Eller egentligen inte först i kön, men eftersom jag jobbar på ett stor och välrennomerat företag gick det att prata sig förbi de andra spekulanterna. Så funkar det här.
Efter några veckors letande och några veckors väntan blev det tillslut min tur att få flytta in. Det var underbart! Äntligen skulle jag få sova ensam i mitt eget hem. När besiktningsmannen (en liten fransk kvinna som inte kunde någon engelska) hade gått igenom varenda spricka och räknat varenda borrhål i hela lägenheten gått kände jag en otrolig lättnad. Jag hade i stort sett ingenting i lägenheten, mig själv och min resväska, men jag hade iaf ett hem, en fast punkt. Johannes som inte bara varit vänlig och låtit mig bo hos honom i en vecka utan också kört mig till min lägenhet med resväskan och andra persedlar hade också lämnat mig nu. Det var bara jag och den tomma lägenheten. Jag gick runt och kände efter om jag kunde känna mig hemma här. Det kunde jag. Men när jag går där och känner efter så ringer mobilen och det är Johannes som inte kommer ut genom grinden med bilen. Jag har fått en liten dosa som jag skall trycka på för att öppna grinden, men den har ju jag och Johannes kommer inte ut utan den så jag säger att jag skall komma ner och öppna för honom. Precis när jag dragit igen dörren och är på väg till trappan inser jag vad jag gjort. Det är väldigt jobbigt och jag blir väldigt kall.
Det finns inget handtag på utsidan av min dörr. Om man drar igen dörren måste man ha en nyckel för att öppna den. Men denna kvällen sitter nyckeln kvar på insidan av dörren och jag är i trappuppgången. Jag hann vara i min lägenhet nästan en timma innan jag blev av med den igen. Jag försökte ta mig in, men det var låst. Helt låst.
Jag blev väldigt dyster när jag sakta började gå ner för trappan. Tre veckor hade jag väntat på att få sova i min egna lägenhet, men istället blir det så här. Jag går ut till Johannes i bilen och sätter mig i passagerarsätet och frågar om jag får sova hos honom en natt till…
För att skapa en liten uppfattning för hur det är här nere skall jag nu skriva lite om min nya hemstad, Antibes.
Antibes uttalas [Antibb] eller [Anntibb], jag har inte listat ut vilket som är det fräckaste sättet att säga det på ännu. Antibes har vuxit ihop med semesterorten Juan-les-Pins (Juans tallar?) [Schanläpän] och det går inte längre att hitta någon gräns mellan städerna. Jag bor i norra delarna av Antibes, ca 2 km nordväst om centrum.
Liten karta som visar allt väsentligt på Rivieran. Antibes, Juan-les-Pins, Cap d’Antibes (udden), A8 (snabba motorvägen) och Sophia Antipolis där jag jobbar. Vid den röda pricken bor jag.
Antibes har en stor hamn med många stora båtar i (det får plats 2400) och i närheten av hamnen ligger Fort Carré som jag inte hunnit besöka ännu, men som är häftigt även på avstånd. Det lär vara byggt vid 1550-talet. Vandra runt lite i fortet »
Fort Carré lite från ovan.
Det bor ca 80 000 människor i Antibes [Wikipedia]. De flesta är fransmän, typiskt! Men just här är det väldigt internationellt och man hör ofta svenska och engelska när man går runt på gator och torg.
De som vill veta mer får komma hit och titta själva. Antibes ligger bara drygt en mil från flygplatsen i Nice.
Slutligen vill jag tipsa om Antibes-photos.com med många vackra foton från Antibes och Juan-les-Pins.
Det har kommit en ny (allting är relativt) teknik som kallas för RSS. Det är ännu en 3BF (trebokstavsförkortning) som står för Rich Site Summary (det kan stå för andra saker också, man får välja själv). Jag vet inte om det är sajten som är rik eller om det är sammandraget som är rikt. I mitt fall är det sajten.
RSS är en teknik för att kategorisera och prenumerera på ”innehåll” (content), dvs text, bilder, ljud, video etc. Den som vill göra sin röst hörd eller sitt ord läst kan tillhandahålla en RSS-kanal som andra kan prenumerera på. När någonting nytt finns att beskåda blir man meddelad via sin RSS-läsare.
För att ta del av RSS-kanaler behöver man alltså en RSS-läsare och det finns tusentals. Dessutom passar olika RSS-läsare bra till olika saker. iTunes tex är väldigt bra för att prenumerera på podcasts, dvs radio- eller tvprogram som man kan prenumerera på via RSS.
Men om man hellre vill prenumerera på text kan man använda andra program eller webbsajter. FireFox och Safari (webbläsarna) har inbyggda RSS-läsare.
Naturligtvis skriver jag inte det här för skojs skull eller för att lura på er bra radio-, tv- och nyhetsprogram som ni kan få direkt till er dator såfort de publicerats, utan att ni behöver lyfta ett finger. Nej, jag skriver detta för att ni kan prenumerera på min blogg. Gör ni det så behöver ni inte surfa hit för att se om det hänt något nytt i Frankrike. Ni öppnar bara er RSS-läsare och den kommer visa alla nya inlägg som skrivits sedan ni var här senast.
Om ni fortfarande inte ser vitsen med RSS så kommer ni att göra det när ni vill läsa tio olika bloggar, kolla in några nyhetssajter och följa några diskussioner i några forum på nätet. Samtidigt. Varje dag. Dessutom slipper man all reklam och allt annan oväsentlig bös som finns på de flesta sajter nu för tiden.
För att prenumerera på RSS i Safari går man till sajten som man vill prenumerera på. Om sajten tillhandahåller RSS visas ”RSS” i blå bokstäver till höger i adressfältet, upptill i Safari. Klicka på dessa blå bokstäver och vips kommer RSS-kanalen upp. Till höger går det att välja att skapa ett bokmärke.
Det finns många andra bra sätt att läsa RSS på. Hör av er om ni vill ha tips på läsare. Just nu är Google Reader min favorit då man inte behöver något program, allt sker i webbläsaren, och man har alltid med sig sina bokmärken, vilken dator man än kommer till, genom sitt google-konto.
Om du har en RSS-läsare så skriver du in följande adress för att prenumerera på min blogg:
http://www.klasifrankrike.se/
Läs mer om RSS
PS. RSS använder XML, ett mycket vackert språk, för att beskriva sitt innehåll. DS
Det är nog inte så många som egentligen vet vad jag gör hela dagarna så det är dags att avslöja det nu.
Jag jobbar med produktionssupport. Vi är ett arbetslag med totalt sju killar, varav en är lagledare. Jag tror att lagledarens uppgift är att delegera jobbet och ha det hela övergripande synsättet och ansvaret, men i vårt lag är det istället lagledaren som gör allting. Men han har varit på kurs och fått lära sig att delegera, så det blir bättre och bättre. Det är bara det att han tillämpar det lite väl mycket på just mig. Det är nämligen så att han möblerat om lite bland kontoren och satt alla i laget i ett rum, men sig själv och mig i ett eget rum. Jag tror han vill lära mig allt han kan och det är väldigt mycket, men väldigt bra.
Jag jobbar i ett väldigt trevligt lag. Alla är vänliga, snälla, roliga och duktiga. Vi driver med varandra och dricker kaffe tillsammans, precis som ett riktigt lag ska göra. Ibland kastar vi boll. Men när jag är på kontoret har vi oftast franskalektion så att jag lär mig de riktigt fula franska orden.
Så här ser det ut på mitt gamla kontor. Nu har jag flyttat, men konceptet är detsamma.
Jag hoppas att jag inte avslöjat för mycket om mina arbetsuppgifter nu. Jag kan säga att jag är ansvarig för lagets nya hemsida också, men det var väl ingen som trodde något annat?
Ännu en fantastiskt fin dag. Jag tog sovmorgon till åtta. Jag borde nog alltid göra det. Sket i att duscha också för jag är ju ändå i Frankrike. Åt en halv baguette med marmelad. Tog på mig min allra lilaste tröja och for iväg på min svarta hoj.
Ha en underbar dag, kram från Frankrike!
Vi hittade en äventyrspark i skogen en dag som vi var tvungna att testa. Det var högt och farligt på riktigt! Väldigt bra! (Från Johans bildblogg)
Här nere har jag fullt upp med att lägga golv och gå på chokladutställningar. Sovrummet har blivit av med sin heltäckningsmatta och alla väggarna är målade vita. Istället för heltäckningsmatta blir det nu ett mycket vackert laminatgolv som jag köpt på Castorama.
Så här såg min smyg i sovrummet ut före:
…och så här ser det ut nu:
Jag köpte det billigaste golvet jag kunde hitta, men det verkar väldigt bra. Det är tysk precision i det. Klick, klack! Däremot är lägenheten lika fransk som resten av landet så väggarna är formade konvext. Men distansbitarna som följer med golvläggarkitten här går att variera i bredd så att alla golv passar med alla väggar. De har minsann tänkt på allt.
När jag lagt hela golvet och hittat några sjyssta lister skall jag flytta in och trivas som fisken i vattnet.
Idag var det socker- och chokladmässa i Juan-les-Pins och jag lurade dit resten av gänget. Det var ett stort vitt partytält utanför ”kongresspalatset” i stadens centrum. Det kostade 2€ att komma igenom dörren, men det var det värt för därinne öppnade sig sockerskulpturvärlden upp sig för oss.
Johannes hittade lite överblivit byggmaterial som vi snabbt stoppade i oss. (Den gröna draken är ett tårtfat i choklad)
Mässan var inte så stor, men det fanns ändå väldigt mycket att fachineras över. Och en massa choklad att äta!
Det allra mest imponerande var sockerskulpturerna. De vackraste stod i stora glasmontrar och glänsde. Några av konstverken var nästan en meter höga och helt konstruerade av socker!
Vad heter katten?
En liten blomma med en fjäril.
Poseidon och sköldpaddan.
Den som känner sig sugen på att komma ner hit till Rivieran och softa lite i solen har ju alla chanser. FlyMe flyger fortfarande som de ska och RyanAir har precis öppnat en ny linje från Göteborg till Marseille. Även Malmö Aviation flyger direkt från Göteborg till Nice. Om man frågar väldigt snällt kan man säkert bo billigt i Antibes som inte ligger långt ifrån flygplatsen i Nice. Inga problem alltså!
Vad som dock kan vara problem för några av oss är det här lustiga språket som de envisas med. Här på sydkusten pratar fransmännen extra fort och sluddrigt för att ge oss utlänningar/invandrare något ordentligt att bita i. Därför är det nu dags för franskalektion här på bloggen.
Dagens lektion: Jag är…
Verbet vara heter på franska etre och uttalas [ätrh]. Jag är heter däremot Je suis. Fransmännen är som vanligt extra luriga, men det är ju å andra sidan vi svenskar också i det här fallet (jmfr. vara, jag är).
På svenska böjer vi vara så här:
Jag är
Du är
Han, hon, den, det är
Vi är
Ni är
De är
Alltså: Enkelt!
På franska böjer man etre så här:
Je suis
Tu es
Il, elle, on est
Nous sommes
Vous êtes
Ils, Elles sont
Alltså: Mycket att tänka på!
Men för att den här lektionen skall bli rolig så behöver vi lite adjektiv att leka med också, dvs saker vi kan vara. Här följer en lista på några franska adjektiv:
chouette – schyst
parfait – perfekt
gris – grå
blond – blond
grand – stor
petit – liten
riche – rik
heureux – glad
difficile – svår
Dags att bilda meningar
Nu tar man helt enkelt en person först, tex Il (som betyder ”han”) och böjningen som hör till honom, nämligen est och ett adjektiv, tex grand.
Il est grand – Han är stor
Och på samma sätt:
Je suis grand – Jag är stor
Je suis heureux – Jag är glad
Fler adjektiv finns i lexikonet. Pröva själv och skriv in resultatet bland kommentarerna.
Lycka till!
1. Kassadelare
I det här landet finns det två sorters affärer. Det finns Carrefour och det finns dem andra. På Carrefour finns allt. Mjölk, smör, sprit, dataspel, tvapparater, mikrovågsugnar, tallrikar, mobiltelefoner, nybakat bröd, skor, kylskåp, växter, trädgårdsmöbler, målarfärg, supertrasor, vin, mera vin, champagne, färsk fisk, frukt, grönsaker, godis, skorpor (Pågens), och allt annat som man någonsin kan behöva. Sängar har dem också. Men det finns inga kassavdelare! Alltså inte sådana som man ställer mellan sina varor och efterkommande/föregående kunds varor, utan avdelare efter kassörskan så att flera kunder kan bemannas samtidigt. I frankrike används kassan av en kund i taget. Inte förrän man packat ner den allra sista lilla konservburken och betalat och fått kvittot och alla hemliga biljetter som man senare kan skrapa och se om man vunnit en bil på, inte förrän allt är klart börjar kassörskan expediera nästa kund.
Jag har inte kommit på varför det är på det här sättet ännu, men jag har några teorier:
I går testade jag kassörskan lite. Jag kör ju motorcykel numera och måste ha alla min matvaror i min ryggsäck när jag handlat. Jag har en stor ryggsäck så innehållet i en kundkorg får plats. Igår köpte jag lite för mycket så det var lite klurigt att få i de sista fyra hushållspappersrullarna så jag tog upp blåtandsheadsettet som jag precis köpt och packat ner, tortellinin och baguetten och packade om lite. Kassörskan väntade och de efterkommande kunderna väntade, men jag stod lugnt och packade om mina varor och försökte få ner pappret. Det är här viktigt att poängtera att det inte är en ”svensk väntan”, dvs irriterande blickar, suckar och mumlande om att skynda på. Det är bara väntan. Ett enkelt konstaterande att den unge mannen inte har packat klart ännu och att vi därför avvaktar lite.
När jag testat klart tryckte jag ner pappret och drog igen väskan och gick. Kassörskan sa ”Bon soir” och började expediera näste man.
2. Riktigt bröd
Här finns baguetter (det vi kallar pain rich) och färdigskivat skumbröd. Inget annat. Fullkorn går inte att hitta i lexikonet.
3. Cykelvägar/trottoarer
Staden är designad för bilen. Gående borde ta bilen. Cyklister är idrottsmän och borde hålla sig till tävlingar. För att transportera sig, kort eller långt, många eller få, tar man bilen. Bussarna har vi för att chaufförerna skall ha något att göra.
Det finns tappra försök till cykelbanor på några ställen, en kort bit, sedan tar de plötsligt slut. Jag har tex ca 40 m cykelbana utanför på min gata, men bara där. Den börjar en bit nedanför mig och slutar vid nästa rondell. Den är grön.
Motorcykeln räddar mig här. Cykels flexibilitet och bilens komfort! Eller bilens förslappningsinverkan och cykelns värdelösa packningsmöjligheter. I ett.
Imorgon åker jag hem till Sverige och ångrar allt jag precis skrivit.
Kram/Klas!
När man vill slå upp ett franskt ord, och framförallt ett franskt verb, är man alltid ute på djupt vatten eftersom verbet böjs helt och hållet och inte har den minsta likhet med sitt ursprung. Tex heter ju att vara – etre, men jag är heter je suis. Om man undrar vad je suis betyder så kan det vara väldigt svårt att slå upp det eftersom man måste veta verbets infinitivform.
Jag frågade idag en kollega hur man böjer verbet veta – savoir och fick till svar en länk till ett lexikon som kan slå upp ord i alla möjliga verbformer på en massa olika språk, tillochmed svenska! Det är sådant här vi skall använda Internet till. Detta hade varit svårt att göra med en bok.
Detta fantastiska lexikon heter Logos Dictionary och jag har lagt in ett direkt-slå-upp-ord-fält till höger nedanför länkarna här på bloggen.
Godmorgon bloggvänner!
Här följer en liten sammanfattning av veckan som gått.
Måndag
Jobbade som vanligt och hade franskalektion. Hade glömt av att det var Oliviers sista dag och att vi skulle åka iväg och äta lunch hela teamet tillsammans. Jag gick till min franskalektion och sedan åt jag lunch med Per som vanligt. När jag kom tillbaka till kontoret var det tomt. Efter ett tag kom mina team mates tillbaka och pikade mig så mycket de kunde.
Jag tror dock att Olivier inte tog så illa upp. Vi var faktiskt och åt avskedslunch för honom i torsdags också eftersom det var då vi skulle göra det egentligen, men då vabbade chefen så vi hade bestämde en lunch till.
Olivier har alltså slutat nu vilket är trist för han var en mycket sympatisk man. Han förklarade allt långsamt och tydligt för mig. Framförallt lärde han mig att köra motorcykel en höstdag i oktober. När jag sa hej då till honom i måndags lovade jag att höra av mig igen när jag har lärt mig franska.
Tisdag
I tisdags högg ni ner en gran i Lilla Edet och skickade hit. Det tycker jag var en mycket trevlig gest. Tack!
Onsdag
Det är ett sådant fantastiskt träningsklimat här nere så jag får väldigt dåligt samvete när jag inte tränar. Det är ljust tidigt, drygt 10°, sol och torrt. Perfekta löpförhållanden alltså. Jag har därför börjat springa lite vid jobbet på onsdagsmorgnarna och fått med Johannes också. Så även denna onsdag. Vi är dock lite dåliga på att komma i tid samtidigt, antingen är jag försenad eller så är Johannes försenad så det blir väldigt korta rundor om vi skall hinna tillbaka till jobbet innan vi börjar. Kort men härligt!
I den här parken springer jag på onsdagsmorgnarna.
Torsdag
En vän från Chalmers gjorde sin sista exjobbsdag på Amadeus igår. Johan har varit här i sex månader och skrivit ett nätverksprotokoll och för att fira att vi äntligen blir av med honom var vi på den australiensiska pubben i Antibes och drack öl tillsammans med en massa andra exjobbare från Sverige, England och en massa andra länder. Hittade faktiskt tre svenskar som jag inte hälsat på förut som hänger på Amadeus.
Fredag
Det är den 1 december och 16° och strålande sol. Jag skall snart åka till jobbet och därefter direkt till IKEA i Toulon och köpa en garderob för nu börjar det bli dags att få lite ordning och reda här hemma. Eftersom jag inte vill att kylen står brevid spisen, som den gör nu, så skall jag försöka hitta en liten köksmodul så att jag får en bänkskiva brevid spisen istället. Det kan nog bli lite trixigt för det är inga ordentliga mått i mitt kök. Jag tror att jag har hittat ett FAKTUM bänkskåp med trådbackar, men jag är lite orolig att det inte finns på detta varuhuset. Vi får se ikväll.
Jobbet den 29 november. Vädret strålar varje dag.
Lördag och söndag
Inga planer ännu, men skall försöka åka ner till stan och kolla in julskyltningen som skall vara igång nu. Jag har fått känslan av att Antibes är lite som Göteborg och vill profilera sig som Julstaden. Jag återkommer när jag har bevis.
Idag är det julafton här i Frankrike. Om man gick till receptionen på lunchen fick man ett värdehäfte på 5 gånger €10-checkar att använda innan nyår. Det bästa av allt är att de gäller på IKEA. Jag kan tex köpa 51,28 meter golvlist.
Trevlig helg där hemma!
Nu har nedräkningen (egentligen uppräkningen) till julafton börjat. Eftersom jag varit dålig på att få julkalendrar i år får jag hålla mig till de digitala. Här följer några av de jag har hittat hittills, men jag garanterar inte kvaliteten på dem för allt bygger ju på överraskning och således har jag inte kunnat testa dem.
1.
svt.se har två kalenderar i år. Skatans julkalender och den klassiska som i år heter LasseMajas detektivbyrå. Återstår att se om de blir klassiker eller bortglömda.
2.
På oioioi.se kan man varje dag öppna en lucka. Mycket tråkiga skämt och därför väldigt rolig!
3.
MacNytt har som vanligt en julkalender för oss riktiga macanvändare. Årets tema är nostalgi.
Det är den 3 december och den 1 advent.
Julkalendrarna som jag skrev om har haft tre dagar på sig att visa vad de går för. Lassemajas detektivbyrå har ordentligt med jul. Barnen är inte så hemska som de var förra året och det står en rosa iMac på detektivbyrån så det här kan nog bli en klassiker. Det skall bli spännande att följa vem som har rånat Café Marsan och hur polismästar’n skall hinna få ihop skådespelare till alla roller i julspelet.
Skatans julkalender är dock inte mycket att se. Den kan vi glömma redan nu.
oioioi.se håller riktigt låg nivå så den följer vi varje dag! Och MacNytt berättar idag om hur man kopplade upp sig till ”Internet” innan det fanns, på den härliga System 7, 8 och 9-tiden.
Slutligen utmanar jag alla mina bloggläsare att Rädda julen. Jag har lyckats fånga 18 bovar innan julafton.
Glad första advent!
Soluppgång över Medelhavet.
I lördags åkte vi till Nice för att lämna in Per hos läkarn. Han brukar vara där för att ta hand om sitt huvud som håller på att lägga av.
Pers huvud, en skulptur precis utanför läkarens mottagning.
Medan Per var hos läkarn och fick reda på att det inte gick att bota honom men att han kan användas som försökskanin hos en professor på universitetet fikade vi vid en rondell i Nice. Solen strålade och vi kunde dricka morgonkaffet i strålande sol och t-shirt.
Klas i morgonsol i Nice smuttandes på en café au lait.
Sedan försökte vi hitta rockar, fotbollsbyxor och sjyssta inredningsdetaljer på Cap3000 [kapptchroamill], ett stor köpcentrum vid Cagne sur Mer.
Cap3000, ungefär som Nordstan.
Vi åt lunch på Quick, en väldigt långsam snabbmatsrestaurang.
Snabb parkering utanför snabbmatskedjan.
Slutligen åkte vi till Conforama, Carrefour och Castorama och handlade tv, ljudanläggning, mat och listerna.
Nymålade och vita lister.
Jag fick en kommentar från Roi d’orienteering på mitt inlägg om julkalendern. Han undrar hur julen går till här nere så jag tog reda på det genom att fråga Eric, en kollega. Man kan väl säga att han blev lite fundersam på vad vi egentligen tror om fransmännen när jag ställde frågorna. Några fördomar lyckades jag dock bekräfta. Vinet och sniglarna dyker ju ständigt upp, så även på jul.
Hela intervjun
(jag har simultanöversatt alla frågor, men svaren är i original)
Klas Är det sant att man hänger julgranen i taket i Frankrike?
Eric euh… Well, no I guess it’s supposed to be upside up …
Klas och att nyfödda barn placeras symboliskt under granen?
Eric …well, no, I’ve never heard of that…
Klas Vad äter man till jul, är det gåsen som gäller?
Eric Well it depends, turkey stuffed with chesnuts, foie gras, oysters, snails is the traditional stuff but then it depends when I’m with my parents they sometimes are fed up with these heavy food, and we just eat good stuff that we want…
Just fine stuff and having a good time, good wine, champagne.
Den finaste gåslevern, ren gåslever, går under benämningen foise gras (mer om klassificeringar nedan). Foise gras rakt översatt från franska betyder ”fet lever”. Bild från typepad.com.
Eric Do you get outside drunk and dive naked in the snow?
Klas Nej, det gör vi på nyårsafton.
Klas Kommer den franska jultomten genom skorstenen?
Eric Yes, Papa Noёl is supposed to go down the chimney but we don’t always have a chimney, so times are difficult for him 
Klas och vad heter jultomte på franska?
Den svarar jag på själv: Papa Noёl
Bonusfrågan om att bi-vax hälls i vatten så att man kan spå i framtiden får vi spara till nästa år eftersom jag inte vet vad bivax heter på varken franska eller engelska.
Idag fick vi ett brev från en undrande kund om en bokning som inte gått igenom som den skulle. Kunden skrev desperat till oss och beskrev hur han gjort och hur han betalat. Tyvärr verkar det som vi inte stödjer den betalningsmetoden han använt.
Här följer ett utdrag från brevet:
”I have no idea what my booking number is, so how do I find out? The booking was made under my name (Pogmo Gimazel) using my Master Card and my wife Aoni Bagre.”
Nu är det snart fredag och det kontrollerar vi alla på isitfriday.net
Kram/Klas
Igår kväll hade vi en liten lussevaka här nere. Julmusik spelades och lussekatter bakades. Det var riktigt juligt.
Nere i Antibes har vi ljusslingor runt palmerna. Det känns… fel.
Idag kom Charlie hit från Sverige. Han sa ”Det är samma väder här som hemma, fast inget regn”.
Trevlig Lucia!
I fredags var jag ledig så jag och Charlie gick ner till stan och hyrde en skåpbil. Det var en väldigt stor skåpbil. Den hade tre säten fram och en ratt som var horisontell. När man körde över små gubb så gungade förarstolen precis som på riktiga, stora lastbilar. Det kändes mäktigt. När man backade såg man ingenting bakåt, men man hörde. Det pep nämligen så fort man närmade sig någonting och ju närmre man kom desto mer pep det. Eftersom Charlie gick ut och dirigerade mig varje gång jag backade så pep det frenetiskt för att bilen trodde jag skulle köra på honom.
Med cola, fransk radio, GPS och två glada humör svängde vi ut på A8:an och drog upp farten. Vi skulle till IKEA i Toulon. Det är långt att köra till Toulon men A8:an är en väldigt fin och snabb väg så det gick undan. Tack vare GPSen hittade vi direkt (till skillnad mot förra gången jag var där och vi körde runt och letade i över en halvtimma trots att vi sett den stora blågula IKEA-skylten från motorvägen). Tjugo över tolv gick vi in i möbelvaruhuset. Halv åtta kom vi ut med sista lasset. Men då hade vi ätit svenska köttbullar och köpt en soffa, en fåtölj, en puff, en matta, fyra bord, åtta stolar, två garderober, tre kuddar, en tvättkorg, en köksmodul med bänkskiva, två lampor och ett bonsaïträd. Ett hem, alltså.
Resten av helgen spenderade vi med IKEA-nycklar i högsta hugg. Och så bra det blev! Äntligen kan jag sjunka ner i en soffa när jag kommer hem utmattad från jobbet. Och jag kan sätta mina små, nätta fötter på en go, stor matta istället för på det kalla stengolvet, eller slänga upp fötterna på bordet istället och ligga och betrakta mitt vackra träd. Det är livet!
Nu skall jag på franskalektion! Ha det bra där hemma. Jag kommer på onsdag. /Klas
Idag är det sista dagen på jobbet innan jul för mig. Det känns härligt, men det har gått fort. Jag började här på min födelsedag i början av september och nu är året snart slut. Det har varit fyra spännande månader. För spännande ibland, som när jag glömde betala hyran och fick ett brev av min hyresvärd som jag inte riktigt uppfattade tonen på. Det kan ha stått ”Vänligen betala nästa hyra i tid”, men det kan lika gärna ha stått ”Vårt kontrakt är nu brutet”. Jag betalade hyran och lät det rinna ut i sanden. Hyran därefter betalade jag bara 1 dag för sent så den har inte resulterat i något brev.
Det var väldigt spännande att köra motorcykel första gången också. Olivier lurade ut mig och vi åkte till Valbonne och lunchade utan att jag suttit på en motorcykel tidigare. Jag ramlade och skrapade upp motorcykeln och benet. På parkeringen. När jag skulle låsa motorcykeln. Sedan dess har det gått utmärkt och jag kör hojjen varje dag till och från jobbet. Vi har blivit riktigt bra kompisar så det börjar gå fort…
Det var också lite väl spännande när jag och Charlie gick i Aix en Provence en kväll och jag gick och knappade på min mobil som ett pojkgäng fick syn på och började hänga efter oss. Men efter några hårda blickar (och framförallt min nya, rakade frisyr) ångrade dem sig och drog sig tillbaka i sin gränd.
Men oftast är det ganska lugnt och behagligt här och alla är snälla och hjälpsamma, trots avsaknaden av pepparkakor.
Nu skall jag åka hem, värma glöggen, sjunka ner i min soffa och lyssna på Bing Crosby.
Bing Crosby. (Bild från Born Today)
God jul på er alla från er Klas!
Det var en snabb visit i Göteborg, den här gången också. Nu är jag tillbaka på jobbet. Resan hit i går gick mycket smidigt. Jag trodde inte bussarna skulle gå från flygplatsen eftersom det var juldagen, men de kom lika oregelbundet som vanligt så jag var hemma i lägenheten innan åtta i går kväll. Jag hade med mig en massa julklappar och en borrmaskin i bagaget men hamnade bara på 19,2 kilo ändå, så jag fick följa med den här gången också. Jag lämnade dock våffeljärnet i Sverige. Det får Max ta med när han kommer och hälsar på om några dagar. Är det i februari det är våffeldag?
Borrmaskinen är som sagt nedflyttad hit nu så att jag kan slutföra mina byggprojekt. Snart kommer det alltså att finnas ett barbord som jag kan hänga vid när jag dricker mitt morgonkaffe. Och världens häftigaste taklampa ovanför. Även köket skall få en ny liten möbel, men den skall mest smälta in i det befintliga och ge mig lite plats att ställa grytor och kastruller i. Och mitt nya våffeljärn naturligtvis. Ovanpå köksmöbeln skall det ligga en bänkskiva så att jag får lite mer arbetsyta vid spisen. I kväll skall jag försöka såga till den väldigt rakt med min fogsvans, det blir en utmaning.
Barbordet skall laseras innan det skruvas upp. Jag gillar egentligen inte lasyr, men skall ge det en chans.
När byggandet är klart är det bara några kartonger kvar som skall flyttas ner till källarn och en bra stereo som skall köpas och sedan är lägenheten redo för inflyttningsfesten!
Nu skall jag gå och äta lunch helt ensam för det är ganska folktomt här på kontoret idag.
God fortsättning alla bloggläsare!
Jag har några tips på bra grejer på nätet. Först en musiksajt som är fräck och sedan en glosövning. Nöje och nytta alltså.
Pandora är en häftig musiktjänst som hjälper dig att hitta ny musik som liknar den du redan vet om att du gillar. Tjänsten har funnits ett tag nu men fungerar så bra så jag tipsar om den ändå. www.pandora.com
Idag hittade jag en ny sajt som heter Spraktrana, www.spraktrana.se. Jag har själv tänkt att bygga en sådan sajt för att öva på franska ord, men nu har Johan Franzén byggt den åt mig så att jag kan koncentrera mig på orden istället. Man kan lägga in egna glosor eller använda andras. Här finns en franskakurs: spraktrana.se/course.aspx?id=1379
rememberthemilk.com är nog världens bästa komihåglista för saker som man skall göra. Det är grymt skönt att ha alla uppgifter på ett enda ställe och dessutom på internet så att man alltid vet vad man skall göra, var man än är.
Det går att gruppera sakerna man skall göra i olika listor och man får påminnelser varje dag eller när man vill. Och man kan skriva ut vackra veckoplaneringar med rätt uppgifter på rätt dag.
Enda nackdelen för mig är att jag spenderar mer tid med att komma på saker som måste göras än att verkligen utföra något. Men jag har i alla fall fina listor att titta på!
Glöm inte mjölken!
rememberthemilk.com
Jag trodde jag hade blivit bekräftad när jag fick komma på intervju hit. Jag menar, de betalade ju ändå en resa till Nice, mat och uppehälle i ett dygn. Det räckte gott för mig egentligen. Men så verkade de gilla vad jag sa på intervjuerna och jag fick gå vidare och vidare och till slut träffa stora chefen. Efter lång väntan hemma i Sverige fick jag också reda på att jag blivit erbjuden anställning. Inte för att det hade spelat så stor roll, men för att man vill kunna välja själv.
Sedan fick jag börja här och allt var på riktigt. Det kändes bra. Visserligen provanställning, men det tycker jag bara är bra så att man kan känna lite på det. Tre månader. I november fick jag reda på att det blir tre månaders provanställning till. Inte oväntat, men det hade varit roligare om de sagt ”Den tar vi”.
I februari skall jag alltså få det slutgiltiga beskedet.
Men i går hände det. Det började nog redan i tisdags. Jag beställde kaffe som vanligt i kassan i matsalen. Då får man en liten, liten lapp som man sparar till efter man har lämnat in disken. Då kommer nämligen den stora Kaffebaren! Med riktiga barristor som byter den lilla, lilla lappen mot en liten, liten espresso. Men om man inte vill ha en espresso utan en café long, macciato, café au lait eller någon annan spännande koffeindryck så får man säga till. Ungefär ”Jag följer inte strömmen, jag vill ha den här speciella drycken så att ni måste brygga nytt och alla bakom måste vänta extra länge”. Jag brukar vilja ha en café au lait, för den är fantastiskt fin här. Jag fick min kopp och ställde mig vid ett bord och blickade ut över de fortfarande inte snöklädda bergstopparna.
Bekräftelsen kom igår. Jag hade ätit en utsökt chili con carné och precis lämnat in disken och skulle få min kopp kaffe. Den sötaste barristan av dem alla tittade på mig, log och sa ”café au lait?”. Hon kände igen mig och visste hur jag ville ha mitt kaffe!
Flera hundra personer äter i matsalen varje dag och nästan alla tar kaffe efter maten. Ändå kommer hon ihåg just mig och hur jag vill ha mitt kaffe. Intervjuerna, provanställningen, fortsatt provanställning, inget har smällt högre än det här. Världen är nog ändå en fin plats och jag är en del av den.
Nu skall jag gå till matsalen och få en café au lait efter maten! Kram från fransmannen
Jag fick en mycket bra julklapp av min lillebror, som för övrigt kommer och hälsar på snart. En knivmagnetlist, precis som jag önskat mig.
Idag, medan jag lagade mat, satte jag upp den och jag behövde inte ens ta fram borrmaskinen. Det var bara att skruva upp den. Antagligen gipsvägg så den åker väl ner snart, men än så länge hänger den som den ska.
Så här såg det ut igår:
och så här ser det ut nu:
Tack för det lillebror!
I går natt satt jag uppe och väntade på att mitt barbord skulle torka. Efter laseringen skulle man vänta två timmar innan man kunde torka av överflödig olja. Under tiden hann jag titta på Världens modernaste land som är ett väldigt vackert program och Fredrik sätter fingret på många intressanta skillnader mellan svenskar och resten av världen.
Fredrik Lindström, bild från svt.se
Jag tycker att han generaliserar just resten av världen lite mycket och exemplet med att vi ställer frågor när vi egentligen vill beordra någon finns i andra kulturer och språk också. Jag tänker tex på ”Skulle du kunna hämta kaffet?” som ju ordagrant och egentligen är ett mycket konstigt sätt att be om kaffe på. Men samma sak finns ju tex i engelskan ”Would you mind getting the coffe?” och på franska ”Salleion voullez mon monsiuer garnuer à recherché pôetrion voudrai le café, s’il vous plaît?”
Vad jag skulle komma till egentligen, alltså själva poängen med det här inlägget, var att jag är lite småtrött idag på grund av uppesittarkvällen med bordet och behöver hämta en kopp kaffe till (det måste varit därför exemplet kom att handla om kaffe).
Kram från Klas
PS. Idag har alla mina svenska vänner kommit tillbaka till Rivieran så nu är allt som vanligt igen. DS.
Jag har haft fullspäckat program. Men nu hinner jag skriva Gott Nytt År här på bloggen också.
I söndags firade vi nyår här hemma hos mig. Vi hade en liten nyårssuppé med pumpasoppa och vitlöksbröd, vin- och gräddkokt kyckling med ris och oliv- och fetaostsallad och kladdkaka med champagnegrädde. Kaffe, choklad och avec som avslutning. Sedan drog vi oss ner mot Juan-les-Pins och skålade. Vi gick dock för långsamt och var tvungna att fira nyår i en rondell. Men det var mycket trevligt.
Några minuter senare var vi nere vid stranden och alla andra festglada människor. Ovanligt lite fyrverkerier, men mycket stämning och brandbilar som körde sirenerna för fullt. Och bara för det kom polisen och körde sina sirener för att skingra brandkåren som egentligen är på strejk. Frankrike helt enkelt!
Det mest är nu som vanligt på kontoret igen. Full fart med andra ord. Jag börjar förstå mer och mer på kontoret, men jag låtsas fortfarande som jag inte förstår ett enda ord om de inte pratar engelska. Jag vet in om det ger mig ett övertag eller om jag får reda på mer än jag vill.
Hur som helst önskar jag alla ett gott nytt år och hoppas att ni kommer och hälsar på eller att vi ses någon annan stans snart!
Jag har en liten bror på besök och eftersom jag måste ta hand om honom kvällarna igenom blir det inget bloggande på ett tag.
Det fina är dock att han blev så avundsjuk på min blogg att han startade en egen så fort han kom hit. Läs och njut på:
maaaxen.blogspot.com respektive maaaxen.bilddagboken.se
Jag fick en stereo i julklapp när jag var 16(?) år. Det var en JVC och den hade kasettspelare, CD och radio och var ganska fräck. Jag fick också den fina samlingsskivan Absolute Music 16 med de gamla härliga låtarna Go West med Pet Shop Boys, UB40 med Can’t Help Falling in Love och mellanstadiediscoklassikern I’d Do Anything for Love med Meat Loaf. Det var tider det!
(Om man klickar på låtarna kan man tjuvlyssna på dem på iTunes Music Store. Observera att jag kan tjäna pengar om ni köper låtar där och om ni inte vill det så skall ni inte handla för mycket på iTMS.)
Sedan dess har den lilla vita stereon hängt med, både till Guldheden och hit till Frankrike. Nu fungerar bara radion och att koppla in ipodden till den. Det får räcka för sovrummet.
I fredags var det dags att svika den gamla trotjänaren och köpa en splitter ny anläggning. Och jag hade inte kunnat bli mer nöjd. Jag hittade en perfekt ersättare från ONKYO.
Det bästa med köpet är dock att jag nu har en stereo i varje rum i lägenheten så att jag alltid kan lyssna på intressanta radioprogram eller podcasts. På morgonen kan jag vakna till fransk musik istället för mobilsignalen och det är väldigt fint.
Här följer lite bilder som jag lånat från Johans blogg.
Per och jag på min balkong när vi börjar fira in det nya året.
Mitt nya barbord med pumpasoppa som förrätt vid nyårsmiddagen.
Brandbilarna som polisen försökte skingra. Kalabalik!
/Klas
I lördags åkte vi, Johannes, Johan, Charlie och jag, till Isola 2000 för att njuta av det underbara vädret i skidbacken. Det var en fantastisk dag. Vi drack ICA-handlarnas glögg på 2600 m och åkte en kabinbana som såg ut som ett ägg.
Här följer några bilder.
Inte mycket snö på solsidan.
Fantastisk utsikt. Där borta under molnen ligger medelhavet.
Charlie körde över vallen.
Vi drack öl och solade i kortärmat.
Det är fredag och en härlig vecka på jobbet håller på att rundas av. Jag har ett perfekt litet projekt som jag kan leka med på dagarna och alla på kontoret blir nyfikna när jag visar upp vad jag har gjort hittills. I går skickade jag ut ett mail till kollegorna i Miami eftersom de är väldigt intresserade av det verktyg jag skall ta fram i mitt projekt och i morse när jag kom hit hade jag fått två brev från dem. I det första från Chandrah stod det:
”WOW!”
och i det andra från Christy stod det:
”Double WOW!”
I måndags kom Lucasz från Polen hit. Han skall jobba i vårt team. Jag antar att det betyder att jag får stanna kvar ett tag när min provanställning gått ut i februari. Eller så är det tvärtom.
Han fick inte plats i något av våra befintliga kontor så han får sitta i ett annat kontor med en långhårig fransman. Jag tycker lite synd om honom. Men å andra sidan delar jag rum med illaluktande fransman och det är värre än en långhårig.
Jag tycker att det är konstigt att Polen fick alla Z när man delade upp bokstäverna på 1400-talet.
Ikväll tar jag tåget till Rom. Mina vänner är redan på väg med flyget, men jag kunde inte med att ta ledigt från jobbet den här veckan också så jag tar nattåget istället och kommer fram i morgon morgon.
Det blir väl det vanliga, bada i fontänen, kolla in Collosseum, äta en pizza och tjinga på Påven.
Jag har precis kommit hem från Rom så nu har jag en alldeles egen bild på Colossuem.
Colosseum, Rom. Fotograf: Klas Petersson.
I går kastade jag att mynt i Fontana di Trevi. Om man gör det säger sägnen att man någon gång kommer att komma tillbaka till fontänen. Det tog ungefär två timmar innan jag var där igen.
Andra gången kastade jag dock inget mynt så nu vet jag inte riktigt vad som gäller längre. Men det är en riktigt sjysst fontän, den vackraste jag sett faktiskt.
Fontana di Trevi. Foto: Jag igen.
Den tredje och sista historiska byggnaden för ikväll blir St Peterskyrkan i Vatikanen. Det är en riktigt, riktigt stor sak. Titta på människorna som står i kön för att gå in!
På taket står Jesus och några apostlar och snackar om ditten och datten.
St Peterskyrkans fasad.
I Italien, där jag var i helgen (har jag sagt det?), är det förbjudet att…
Skriv ditt förslag bland kommentarerna. Bästa svar vinner en baguette.
Vi har en ny konsult på jobbet som heter Jeremy (konsulten alltså, inte jobbet). Idag gjorde han sin bästa insats hittills i vårt team. Han kom till kontoret med en sådan här:
Han hade köpt några patroner också, för det är så de nya fräcka espressomaskinerna fungerar, och vi fick testa allihopa. Vi hade inga riktiga muggar så det blev plastmuggar som i den gamla kaffeautomaten i fikarummet, men trots det så var det faktiskt riktigt gott. Det var starkt, mycket starkt, men ändå mjukt och behagligt att dricka. Så bra blir det inte ens i min moccabryggare.
Imorgon skall jag ta med mig en riktig espressokopp och bygga upp kaffesuget ordentligt innan jag trycker i en ny patron och blir min egen barista.
Idag blåser det på Rivieran. Det blåser väldigt sällan här. Tvärtemot hemma på Västkusten.
Jag har läst (eller egentligen hört, för det var en ljudbok) Viveca Lärns ”Vi ses vid Röda sten”. Det är en fantstisk bok om relationer och Göteborg. Viveca skriver om landshövdingehusen i Majorna och uteserveringarna på Avenyn och om Haga, Hisingen och Älvsnabben.
I dag är det söndag och jag ligger på soffan och dricker kaffe. I eftermiddag skall jag ut och springa runt udden, Cap d’Antibes, med en kollega från jobbet. Hoppas vinden har mojnat till dess.
Jag var ute på cykeltur idag, för jag har vårfixat cykeln, och hittade en ny strand. Egentligen har den alltid legat där och jag har alltid haft koll på den, men det var först idag som jag såg hur perfekt den kommer att bli i sommar. Tidigare har den känts kall och övergiven, men naturligtvis berodde det bara på att det var vinter. Idag var den inbjudande och det blåste varma vindar som gjorde vågorna halvmeterhöga innan de slogs sönder över stenarna.
De andra stränderna är fulla med sand och turister, den här är full av stenar. Stora, runda, fina stenar i över tre kilometer. Och den ligger bara en kvarts gångväg från mig.
Godnatt!
Idag hade jag MBO med chefen. MBO står för (tror jag) Management by Objectives. Det innebär i korta drag att man får arbetsuppgifter som man skall göra. Idag utvärderade vi hur jag har skött mina uppgifter under 2006. Till saken hör dock att vi inte har satt upp några objectives tidigare så det blev snarare en utvärdering av hur bra jag har gjort det jag har gjort.
Jag lyckades dock få till en hel massa bra saker att säga och chefen höll med i det mesta och var särskilt nöjd med vår Wiki. Undra på det, jag som bloggar nästan varje kväll!
Hur som helst så skall jag få bonus baserat på dagens utfall och eftersom det gick bra får jag en bra bonus. Jag passade på att fråga om jag var anställd också och det visade det sig att jag hade varit sedan i december. Chefen hade dock glömt att säga det; han är ju fransk…
Idag köpte jag en DSLR-kamera, Digital Single-Lens Reflex. En Nikon D40 och den är hur häftig som helst!
Det är min kompis Anders som har lurat mig genom att låta mig pröva hans likadana, och det har han gjort bra.
För att spara utrymme så har jag här tagit tre bilder i en, mitt kök, min balkong och jag:
Att jag köpte en ny fin kamera just idag har faktiskt ingenting med mitt förra inlägg att göra 
År 2003 läste jag en kurs som heter Datorsystemteknik, EDA440. Jag tentade den som vanligt, men misslyckades. Sedan dess har jag tentat den, eller försökt tenta den, varje år men varje år misslyckats. Den har blivit tråkigare och tråkigare för varje år, trots att ämnet egentligen är intressant och högst aktuellt.
I januari flög jag hem och skrev tentan igen, men naturligtvis hade jag inte tid att plugga innan. Jag var ju tvungen att spela poker, städa lägenheten, gå på bio och åka skidor istället.
Som vanligt var tentan snäll och efteråt tänkte jag, också som vanligt, ”den var ju inte så svår, om jag hade pluggat”.
Jag var nog ganska säker på att jag skulle få ett U, men så hände det något otroligt (dvs Lars tröttnade nog på att rätta mina tentor)!
Varje år i februari bjuder Menton in till den stora Citronfestivalen. Festivalen håller i år på mellan den 17 februari och den 7 mars och en hel del citroner kommer att gå åt! Citronen är Mentons symbol och det är 74 året som festivalen arrangeras.
Menton är en liten stad som ligger mellan Monaco och Italien och det går utmärkt att åka tåg härifrån Antibes till Menton så på lördag vet ni var ni har mig!
Man kan läsa mer på feteducitron.com och snart också på min blogg.
Mimosan är i full blom nu. Det är galet gult överallt och på torgen säljs buntar med kvistar med gula bollar på.
Min franskafröken berättade att mimosan brukar blomma i februari, men min kollega Eric berättade redan i december att mimosan blommade hemma på hans tomt och att han avskydde den (mimosan alltså, inte tomten).
Men nu har alltså mandelträden börjat blomma och i dag på jobbet när jag hade parkerat min motorcykel vid huvudbyggnaden (för jag är på utbildning i huvudbyggnaden den här veckan) såg jag ett stort fint mandelträd fullt med getingar och humlor i och jag lyckades fånga en humla på bild. Den har precis dykt ner i göttigöttet i blomman för att få sig en redig frukost.
Det var dagens botaniska berättelse. Min mor och far är här på besök och jag och mor har precis spelat av far 2 eurosar i Texas hold’em!
Som om inte citronfestivalen i Menton vore nog startar också Nice Carnaval den här helgen.
På programmet:
Ikväll vid nio kommer ”kungen och hans skolpojkar” och det vill man ju inte missa!
Igår kom kungen och hans skolungdomar till Nice. Tyvärr missade jag själva karnevalen eftersom jag var så kaffesugen och var tvungen att sätta mig på ett litet mysigt kafé i gamla stan och dricka en espresso just när klockan slog nio och allt drog igång. Jag var dock ganska säker på att alla skulle börja framåt halvtio-tio eftersom det här är Frankrike, men just den här gången skulle det tydligen vara klart och överstökat på mindre än tio minuter.
Jag hann dock ta lite bilder på förberedelserna och senare på dansen då kortegen stannat.
Nu är bara frågan vem ”kungen” är.
Eftersom jag fortfarande bor kvar lite, lite i Sverige flyger jag en del fram och tillbaka mellan NCE och GOT och jag brukar hålla lite koll på flygpriserna på den här sträckan. Det finns tre flygbolag som flyger direkt, vilket är otroligt bra. Alla tre är dessutom sk LCC (Low Cost Carriers), som vi säger på jobbet.
Igår kväll besökte jag FlyMe för att kolla läget och jag hittade en schysst biljett hem över påsk. Men jag ville ha en biljett i mars också fast de kostade betydligt mer. Nästan 3000 kr. Egentligen är det ju inte så mycket för två flygresor, men när man vet att man kan få samma resa billigare blir man lite snål.
Nu ikväll var jag inne igen och vad skådar mina ögon om inte helt nya priser på allt. Resorna hit på fredagar och hem på söndagar har blivit dyra, men de omvända (de som jag gillar) har blivit jättebilliga. Totalt €83,20 för en tur- och returbiljett. Inte dåligt!
Bara för att fira blir det ny tävling här: Vad föreställer bilden. Första rätt svar bland kommentarerna vinner en baguette. Som vanligt.
Ha det bra allihopa!
Varje gång jag ringer eller mailar hem till Sverige nuförtiden får jag höra att ni har meterhög snö, vindar som viner och kaos i trafiken.
Synd för er.
Idag är det sommar här. Jag åt frukost på min balkong och tog på mig shortsen för en cykeltur till jobbet. Jag skulle inte jobba, bara kolla hur långt det är och hur lång tid det tar så att jag kan börja cykla till jobbet på morgnarna.
Det var alldeles precis lagom långt, 5.8 km och det tog 22 minuter.
Den här bilden över stranden i Antibes tog jag visserligen för femton dagar sedan, men den ser så sommar ut så den passar ju fint här ändå.
Dagens lektion:
De 14 verben som använder aller istället för avoir i perfekt.
När man vill prata om något som man har gjort, tex vad som hände i helgen, kan man använda perfektformen av verbet.
Ex: Jag har målat min lägenhet (att jämföras med presensformen: Jag _målar min lägenhet).
På franska gör vi på samma sätt:
Jag målar min lägenhet – Je painte mon appartement
Jag har målat min lägenhet – J’ai painté mon appartement (J’ai är en sammandragning av Je ai, jag har)
Men det finns 14 verb i franskan som inte använder har (avoir) för att bilda perfektformen. Dessa verb använder istället är (être). På svenska hade det tex blivit: Jag är gått, istället för, Jag har gått. Det här är alltså det fina med franskan. Man trodde att man hittat ett system, men så fort man började fundera på att prata lite kommer det direkt fjorton undantag!
Här är verben:
1. aller – gå
2. venir – komma
3. naitre – födas
4. partir – starta
5. monter – stiga
6. entrer – äntra, gå in
7. rester – stanna
8. sortir – lämna
9. retourner – återvända
10. passer – passera
11. descender – sjunk, tappa höjd
12. tomber – falla
13. arriver – anlända
14. mourir – dö
Ex: Jag har stannat hemma – Je suis resté à la maison.
Lurigt, eller hur! Ikväll skall jag springa till Biot:
Ha det bra! /Klas
I torsdags hade vi sk ”Staffbriefing”. Det innebar att chefen gick igenom resultatet av den årliga undersökningen om hur vi trivs på jobbet. Vi trivdes bra.
Men det intressanta var att vi gjorde allt det här på Marineland i Antibes, en stor vattenpark med häftiga attraktioner och varelser. I pausen fick vi se späckhuggare som hoppade och dansade och vi fick jättegott kaffe.
Efter briefingen dröjde vi oss kvar och tittade på delfiner och sjölejon. De var häftiga, men vi blev inlåsta för parken stängde. Nästa morgon fick vi komma ut igen.
Jag har lagt upp lite bilder på flickr.
FlyMe gick i konkurs som alla vet och lämnade mig med tre oanvändbara biljetter.
Det som irriterar är inte att jag förlorade drygt hundra euro utan att det enda direktflyget mellan Nice och Göteborg med bra flighttider försvunnit.
Jag hoppas Sterling kan ta över lite mer i framtiden.
För att lätta upp stämningen tar vi en färgglad bild:
Jag fick ett brev från en av mina mest hängivna bloggläsare:
”Har nu kollat din blogg, den var fin, men saknar riktiga bilder på din lägenhet Alla rum (du har väl 2?) i olika vinklar, huset utanpå och utsikten från alla fönster,det är det minsta!
Det är alltså dags att visa upp mig och mitt residens. Residens Richard II:
Detta är mitt hallbord. Här ligger viktiga saker som handskar och kaffe till espressoautomaten på jobbet.
När man kommit in i hallen ser man mig stå vid mitt barbord och säga ”Tjabba!”
När man fortsatt igenom vardagsrummet kommer man till det utmärkta köket. Ett riktigt lyxigt kök om man jämför med mitt förra. Här finns till och med tvättmaskin och det är underbart!
När det är sol och fint ute brukar jag spela Yatzy på min balkong. Men tärningarna ramlar ofta ner mellan springorna på bordet. Hur som helst kan man gå ut till balkongen både från köket och från vardagsrummet. Detta innebär att man kan gå från köket, till balkongen, till vardagsrummet och till köket igen utan att gå på samma ställe två gånger. Detta är ett stort plus med lägenheten.
Om man besöker mig tidigt på morgonen och går igenom hallen mot badrummet och sovrummet istället för till vardagsrummet kan man få se morgonstrålarna från soluppgången över medelhavet på min sovrumsvägg.
Garaget
I garaget har jag min just nu bäste kamrat:
Han är otroligt stabil och kör mig varje dag till jobbet (fast jag brukar alternera med den vanliga cykeln nu när det blivit så varmt här). Snabb, stark, smidig och snygg. Vad mer kan man begära?
Det var den lilla rundvandringen det. I nästa del en annan del kommer avslöjande bilder på fasaden.
För att ni skall förstå vad jag håller på med här nere tänkte jag skriva lite om Amadeus, företag som jag jobbar hos. Det är ett stort företag med många ansikten utåt.
I första hand är Amadeus ett GDS, Global Disribution System. Ett sådant innehåller data om miljontals resor för de resebolag som är knutna systemet. Det finns ett gäng GDSer i världen och de största i Europa är bla
Amadeus är den allra största (lista över GDSer i världen).
Flygbolag och andra bolag som vill sälja biljetter kan ansluta sig till en GDS för att på så sätt erbjuda resebyråer och andra att boka biljetter via GDSen. Amadeus och de andra GDSerna jobbar både som konkurrenter och som samarbetspartner eftersom alla vill kunna erbjuda alla resor. Vi utbyter alltså information mellan oss och de andra.
Men Amadeus är inte bara en GDS utan har även andra affärsområden, men nästan alltid med GDSen som bas. Tex finns affärsområdet som kallas E-travel som bygger bokningssystem för flygbolag, resebyråer och affärsresebyråer och det är här som jag jobbar.
E-travel
På E-travel har vi i huvudsak två olika produkter: Amadeus e-Travel Management och Amadeus e-Retail Engine. Den första är i huvudsak ett bokningssystem för företag som behöver boka resor för sina anställda. Eller snarare för företag som vill låta sina anställda boka resorna själv för det är nämligen en viktig funktion i AeTM. Företag som använder detta system kan ställa in regler för hur de anställda får boka biljetter, tex kan vissa flygbolag prioriteras vid bokningar om det finns speciella avtal med dessa.
E-Retail Engine å andra sidan riktar sig till flygbolag och andra som vill sälja biljetter på internet via en externt profilerad site, tex airfrance.com som mycket väl skulle kunna vara en kund till oss. Med den här produkten genererar kunden själv sin site med hjälp av våra verktyg och våra kunder kan utnyttja de faktiskt riktigt avancerade systemen som vi byggt. Det är väldigt komplexa system som kan räkna ut priser på kombinerade flygningar och matcha dessa mot varandra och visa på överskådliga sätt på internet i stort sett i samma ögonblick som besökarna klickar på sök.
Det var en liten introduktion till Amadeus och e-travel. Snart skall jag berätta vad Amadeus har mig till.
En knepig kub med tio sidor som vi fick på Staffbriefingen.
Nu vet ni alla vad Amadeus sysslar med eftersom ni har läst mitt förra inlägg och vi har kommit till den intressanta fortsättningen om vad jag gör här i gruppen Production Support.
Våra två huvudsakliga produkter, som jag berättade om i mitt förra inlägg, behöver naturligtvis nya funktioner och buggfixar då och då vilket våra utvecklare sköter. Utvecklarna får reda på vad som är fel och får se till att korrigera det. När det är klart samlas alla små och stora ändringar ihop i en patch eller en release beroende på hur mycket ändringar det är. Denna klump med ändringar skickas genom QA för att kvalitetssäkras och sedan vidare till gruppen Releasing som paketerar allt snyggt och prydligt och skickar allt till Tyskland där vi har vår ”produktion”. Det är alltså i Tyskland som vi har våra stora stora servrar som ni flygplansbiljettköpare ansluter till.
Väl i Tyskland laddas de nya funktionerna och fixarna in i produktionen när ni minst anar det och om allt går som det ska slussas ni automatiskt över till den nya zenaste versionen av våra produkter.
I bland händer det dock att inte allt går som det ska. Då behövs det en liten grupp som tar hand om detta och tar reda på vad som har gått snett och i allra första hand ser till att produktionen fungerar ändå och i andra hand att felet rättas till. Det är vi det och vi kallar oss för Production Support.
Vi försöker se till att produktionen alltid är igång och att våra besökare alltid kan göra bokningar. Eftersom vi lever på detta är produktionen otroligt viktig både för oss och för våra kunder. Uppstår det ett problem så brukar vi ha två möjliga utvägar: 1. Fixa det illa kvickt eller 2. Falla tillbaka till den gamla fungerande versionen. Oftast är det nummer två som gäller eftersom en fix skall igenom en hel massa steg innan den når produktionen.
Om vi är tvungna att falla tillbaka till den gamla versionen måste vi genast ta reda på vad som orsakade felet och skicka problemet till rätt utvecklare som får korrigera sin kod. Sedan sätter vi igång processen igen…
Vi har alltså stenkoll på produktionen, men eftersom den oftast sköter sig och allt flyter på fint så sysslar vi även med en massa annat spännande i Production Support. Vi fungerar tex som stöd för utvecklarna när de har frågor eller när de behöver felsöka något suspekt system någonstans. Vi utvecklar också interna verktyg till utvecklarna för att de skall kunna felsöka så enkelt som möjligt. Och naturligtvis jobbar vi preventivt med produktionen också och ser till att problem inte kommer att uppstå, tex genom att testa preview-versioner av våra produkter.
Jag är ansvarig för vår produkt AeTM (Amadeus e-Travel Management). Jag skall alltså reagera på alla konstigheter som dyker upp på denna produkt. Men jag håller också på att utveckla ett verktyg som hjälper utvecklare och andra att snabbt se ändringar som är gjorda i ett administrationsgränssnitt. De är väldigt tacksamma för mitt verktyget snabbar verkligen upp om man behöver kolla upp om en ändring har gjorts.
Vi har bemanning dygnet runt i mitt team så det är alltid någon som är beredd att gå upp mitt i natten och fixa till problem. Jag har inte haft jouren ännu, men den kommer väl vilken vecka som helst antar jag. Det skall bli intressant.
Idag var jag och handlade i den trevliga mataffären Champion. Där finns allt man behöver utom ordentliga diskborstar, svenskt kaffe och riktigt bröd.
När jag hade handlat allt jag skulle ha utom saltet hamnade jag i gången för sådant som egentligen inte platsar i en mataffär men som säkert har hög marginal och som man kan sälja som födelsedagspresenter, få-tyst-på-barnen-produkter och annat som de lyckas köpa in billigt, tex serieböcker, pennor, ballonger, dukar, DVDer och jord. Jag gick bara förbi och fortsatte leta efter saltet. Men i slutet av korridoren fanns ett ställ med kartor och ni som känner mig vet att jag är lite svag för kartor.
I stället fanns tex kartan från Michelin över sydöstra Frankrike, som jag redan har. Vad som var mer spännande var en karta över Cannes, Grasse och Antibes i skala 1:25 000 med höjdkurvor på land och djupkurvor till havs. Helt fantastisk!
Den var svindyr, men jag kunde ju inte missa en så fin karta så den hamnade genast i min kombinerade korg och kundvagn.
Vad har då detta med min lägenhet att göra. Det hela är mycket enkelt. Jag satte precis upp den fantastiska kartan i mitt sovrum, tog en bild och tänker nu publicera den här. Del två av ”Min lägenhet” blir alltså en bild på mitt sovrum med den splitter nya kartan uppsatt.
Mitt sovrum med den nya kartan. Det går att klicka på bilden för förstoring. Sedan kan man klicka på den förstorade bilden så blir den ännu större. Och om man sedan (iaf i FireFox) klickar på bilden ännu en gång blir den jättestor!
I tredje delen av bildserien över min lägenhet har vi kommit till fasaden.
Den ser ut så här:
Jag bedriver ett tyst och stilla arbete för att folk skall försöka fundera lite på vad de håller på med i sin vardag. Tex att ta bilen, ensam, till jobbet varje dag. Det är ju väldigt konstigt att man väljer ett fordon som är gjort för 4-5 människor och kör det, kanske i upp till en mil, två gånger varje dag.
Helst vill jag att människor skall fundera igenom sina vanor och komma fram till alternativ som passar dem. Det finns ju faktiskt ganska många bra alternativ. Särskilt hemma i Sverige där vi faktiskt har bussar som nästan går när de ska, cykelbanor och till och med trottoarer! Här är vi inte lika bortskämda med alternativa transportmedel, men det går här också om man vill.
Hur som helst tycker jag att aktivisten som har sett till att vi fått ett fordon mindre var lite väl drastisk när den eldade upp mina vänners bil. De hade ju trots allt köpt den tillsammans och ofta åkte de faktiskt tre stycken i den och det är det verkligen inte många som gör.
Jag hoppas att försäkringen täcker det mesta och eftersom Per åker hem nästa vecka så är det bara Johan och David kvar. Förhoppningsvis väljer de att åka buss, motorcykel eller cykla.
Fiat Punto på tisdag morgon:
Fiat Punto på tisdag kväll:
/Klas från balkongen i Antibes
Idag blev kandidaterna till det franska presidentvalet klara. Jag tror att man behöver 500 namnunderskrifter för att få vara med och leka, men med min begränsade franska kan det lika gärna ha betytt femton.
Här är kandidaterna (bild från metrofrance.fr):
Nu skall jag bara lista ut hur jag gör för att rösta.
Det gick snabbare än väntat att få en klar ledare i det franska valet. Knappt hann vi utse kandidaterna innan en av dem drog ifrån.
Yahoo rapporterar direkt (klicka på bilden för att se):
Det är spännande med bloggar. Det är verkligen en ny kommunikationskanal som kan komma att förändra mycket av de traditionella sätten vi tar till oss information på.
Förr i tiden hade vi insändarsidor i tidningarna och på sin höjd krönikor där vi ”läsare” hade chans att uttrycka oss. Nu har allt vänt. Nu skriver vi läsare själva och vi publicerar precis det vi vill. De traditionella medierna blir bättre och bättre på att snappa upp nyheter och åsikter från bloggvärlden. Se tex på Bildts blogg som flitigt omskrivs i media. Se för övrigt också Bilds blogg som är snäppet mer underhållande.
Vi måste själva bli våra granskande reportrar när journalisterna inte längre har möjlighet att ifrågasätta och granska uttalanden från tex politiker när de förfogar över sin egna kommunikationskanal. Å andra sidan har vi alltid varit tvungna att granska det journalister skriver eftersom deras åsikter färgar hur pass granskande de vill vara.
Framtidens journalister kommer att kallas professionella bloggare och tidningarna upplöses till bloggnätverk där varje avdelning i tidningen, sport, ekonomi, näringsliv och veckans recept kommer att bli egna bloggar.
Jag har för övrigt placerat min blogg i Frankrike på bloggkartan.se.
Innan jag flyttade hit till Frankrike, men efter att jag fått veta att jag fått jobb här, infann sig en period då jag började inse att jag måste lära mig franska. Fort.
Jag behövde bli utsatt för franska. Jag ville titta på fransk TV, läsa franska tidningar och prata med fransmän. Det var tyvärr inte så lätt. Franska tidningar kunde jag ev köpa på stan, men det var faktiskt lite för svår nivå på dem. TV hade jag ingen och även om jag hade haft det var det bara ett program som var på min nivå och det handlade om giraffer och sändes av Utbildningsradion klockan halv två på tisdagar och då hade jag annat för mig. Fransmän hade jag inte heller gott om.
Men nu finns ju det otroliga världsomspännande nätverket som vi kallar Internet. Där kunde jag hitta lite övningar och en del texter, men framför allt Podcasts (som jag skrev lite om i ett annat inlägg).
För er som kan lite franska men vill höra mera så finns det två bra podcasts som jag vill tipsa om. Den första kommer från RFI och består av nyheter på enkel franska: ”le journal en francais facile”. Det är tiominuter långa nyhetsinslag som sänds dagligen.
Den andra podcasten, som jag hittade för bara några dagar sedan, kommer från M6 och heter ”Six Minutes National”. Ett väldigt bra namn eftersom det är identiskt på engelska och franska. Det som är bra med denna podcast är att det även är video så man kan se vad det handlar om och det underlättar avsevärt.
Länkarna här nedanför leder till iTunes, men du kan säkert prenumerera med något annat podcast-program om du hellre vill det, bara att söka lite med google.
Som en extra bonus finns RFIs nyheter transkriberade.
Ha en trevlig helg kära bloggläsare!
Det är dåligt väder här. Väder här är alltid mer än hemma. När det är sol är det mer sol och när det är regn är det mer regn. När det är åska är det mer åska och när det är hagel är det mer hagel.
Idag var det allt, sol, regn, åska och hagel.
Som den proffsfotograf jag är offrade jag både tofflor och frisyr när jag sprang ut på balkongen och plåtade en av mina bästa bilder hittills. Precis när ett hagel träffar räcket på min balkong.
Hagel in action.
När man som jag är invandrare vill man gärna hålla på sina gamla traditioner från hemlandet. I vintras bakade vi ju lussekatter, i februari semlor och idag, naturligtvis, våfflor.
För alla som inte har uträttat sitt dagsverke ännu följer här en enkel trestegsguide.
1. Gör smet.
2. Grädda
3. Servera (på balkongen).
Det verkar som det är Sterling som har tagit över FlyMe, eller åtminstone deras flighttider. GP skrev den 21 mars om att nya ägare skulle återbilda FlyMe och det verkar alltså som det är Sterling som fixat fram stålarna. Alternativt har de bara tagit över flighttiderna.
När man söker efter resor på sterling.dk finns det numera flighter att boka, till skillnad från förut då det alltid var fullt om man inte bokade två månader i förväg.
Nu kan jag återigen åka hem på fredag kväll och komma tillbaka på söndag kväll, vilket är väldigt bra om man behöver stilla sitt Göteborgsabstinens utan att behöva ta ledigt från jobbet.
Eftersom det händer en massa just nu vilket medför att jag inte hinner skriva så mycket så blir det ett bildinlägg istället. Det går nämligen mycket fortare att ta ett gammalt kort och slänga in här än att fundera ut och skriva något spännande.
Detta är en bild som jag tog när jag var ute på promenad i mitten av mars och jag är väldigt nöjd med den. Bilden alltså.
Antibes karakteristiska profil.
Det har blivit tisdag i påskveckan och det börjar bli dags att förbereda äggen.
Jag har fått reda på datumen för presidentvalet idag. Den första omgången sker den 22 april. Då röstar man på en av de 12 kandidaterna. Denna omgång kommer att resultera i två segrare. Den 6 maj sker den andra omgången då en av dessa två kandidater skall väljas till president. Någon gång i juni är det val till parlamentet, men det är inte så intressant nu.
Just nu finns det fyra kandidater som har möjlighet att gå segrande ur den första omgången:
Le Pen har minst stöd av dessa. Ségolène är vänster, François mitten och Nicolas höger. Nicolas ser ut att ha störst stöd just nu.
Ségolène Royal, François Bayrou och Nicolas Sarkozy
Det intressanta är ju vilka två av dessa som kommer att gå vidare. Om det skulle visa sig att Ségolène och Nicolas går vidare så beror valutgången på vem François säger att han stödjer, eftersom han är centerkillen. Om François däremot går vidare kan han mycket väl bli president eftersom han då kommer att få röster från den sida som inte gick vidare, antagligen vänstern.
Jag skall försöka hålla er uppdaterade på detta spektakel, som nästan är lika spännande som Melodifestivalen!
I dag har jag också fått lära mig att det vid val i Argentina är obligatoriskt att rösta.
Min lillebrors påskkonst från 2006:
På skärtorsdagen far jag hem till Sverige och förbereder mig för det massiva påskfirandet som väntar. Här nere har vi egentligen bara ledigt på annandagen, men jag har arrangerat en och en halv dags ledigt så att påsken blir firad som den ska.
Ha en bra och glad påsk!
För snart tre år sedan började jag en ny utbildning. Informationssystem i Logistik hette den och den gavs av IT-universitetet i Göteborg. För att lära känna våra nya klasskamrater arrangerade vår utbildningsledare så att vi fick en guidad visning på Ostindiefararen Götheborg som då låg på Eriksberg för att färdigställas.
Hela klassen fick gula hjälmar och vi gick ombord.
Hela klassen i gula hjälmar.
Nu har båten seglat iväg och varit runt och hälsat på runt om i hela världen och bestämt att den skall komma hit till Nice och hälsa på. Om ett tag kan jag alltså återigen stå på däcket som jag stod på för tre år sedan vilket jag tycker är rätt häftigt. Då hade jag inte trott att jag skulle få se detta skepp igen här i Frankrike!
Skeppet, som avgår från Alexandria, beräknar att det skall anlända Nice om en vecka, alltså den 17 april, och stanna här i en vecka. Sedan åker det hem mot Göteborg igen via London.
Läs om det näst sista legget på SOICs hemsida.
Götheborg. Foto: Åke Fredriksson.
Jag var uppe och flög lite i påskas och passade på att fotografera världen lite granna från ovan. Det intressanta med att flyga, förutom att det känns gött i magen när man lyfter, är att man verkligen kan se att jorden är rund.
Trevlig helg!
Med pompa och ståt anlände Götheborg 1 och 2 till hamnen i Nice på eftermiddagen idag. Jag hade för mig att det bara var en och att den var större när den lämnade Göteborg, men det var ju ett tag sedan nu så jag missminner mig nog.
Götheborg i Nice hamn.
Båtarna skall ligga kvar i en vecka så jag hoppas få gå ombord innan de lämnar hamnen.
Båtstorleken som jag skrev om i går var en stor besvikelse med Ostindefararen. Men det var faktiskt lite värre än så.
På piren i hamnen i Nice har svenskarna ställt upp ett stort tält. I tältet finns det montrar som förklarar hur små vattenlevande djur fungerar och vilka kryddor Ostindiefararen tyckte om att ta med sig hem till Sverige.
Längs en av tältets sidor passar man på att promota Sverige genom att skriva om stora svenska uppfinnare. Gustav, Alfred, Sven och alla andra är med, några av dem med stora porträtt och förklaringar till de fantastiska uppfinningar som uppfunnits i vårt lilla land.
För att göra upplevelsen ännu större har man placerat piedestaler framför porträtten och på piedestalerna har man satt fast de respektive uppfinningarna, tex en dynamitgubbe vid Alfred ”Dynamitgubben” Nobel. Tyvärr stämde inte alla uppfinningarna med uppfinnarna.
Jöns Jacob Berzelius, kemiprofessorn som uppfann musen.
Carl von Linné klassificerade alla säkerhetsbälten och gav dem artnamn på latin.
Gustav de Laval separerade mjölken med en redig skiftnyckel.
Det blev Ségolène Royal och Nicolas Sarkozy som på söndagen gick vidare till andra valomgången i Frankrikes presidentval. Andra omgången äger rum den 6 maj.
Frenchly Speaking skriver mer om resultatet.
I helgen var jag ute i solen. I lördags åkte jag inlines i Nice hela dagen, kollade på Götheborg och drack öl med en polack, en albanska och en tyska. I går låg jag på stranden och lyssnade på havet och dåsade bort ett tag. Så idag är jag lika röd som min franska grammatikbok.
I lördags var det fest i en villa här i Antibes. Massa trevliga människor var där, tex jag och Johan:
Och Tumm, Alex, Martin, Johannes, Chokri och Johan nummer 2:
I går var det måndag och jag var som vanligt på franskalektion hos min fantastiska franskafröken. Gårdagens övning handlade om futur simple, något jag har väldigt svårt för. Man använder olika tempus för att i franskan beskriva olika framtida händelser. I svenskan har vi vad jag vet bara ett tempus, futurum, för detta. Att luska ut när det skall vara futur simple respektive futur proche är jättesvårt.
Övningen gick ut på att fylla i luckor, ni vet som man alltid gör med språkövningar, om Törnrosa för hon skall göra en himla massa när hon vaknar. I framtiden.
Dagens ord har dock egentligen ingenting med dessa besvärliga tempus att göra utan är helt enkelt det franska ordet för trollspö, eftersom en av feerna hade ett sådant i berättelsen. Det franska ordet för trollspö är:
Visst var det ett bra franskt ord? Ett av många tydligt förklarande ord från det fantastiska franska språket.
Vi trodde aldrig att det skulle ske. Men efter många tvättar hos mig, hos David, hos Per och kanske hos andra okända människor och hemma i badkaret köpte Johannes äntligen en egen tvättmaskin.
Han slog dessutom till med den fräsigaste av alla, med inbyggd torktumlare.
Norrlänningar är ganska handlingskraftiga trots allt.
Min gamle klasskamrat och vän, Daniel, kom på besök till Marseille i torsdags. Jag tog tåget dit och hälsade på.
Vi hann åka tunnelbana, kolla in hamnen, hälsa på en femtioåring, dricka öl, snacka skit, bli varnade för de farliga kvarteren av polisen, vara tvungna att springa tillbaka till stationen för att hinna med tåget, komma försent till ett ännu senare tåg, försöka planka till toaletten, köpa ett tvåpack Twix och säga att vi ses snart igen. På bara en och en halv timme!
Daniel på tunnelbanestationen St Charles i Marseille.
Ja, som ni alla redan vet så vann Nicolas Sarkozy valet i söndags.
Jag har haft besök hela helgen, och eftersom vi firar segern av andra världskriget den 8 maj så räckte helgen ända till i tisdags. Tobbe, Jonas, Maria och Charlie var här och vi hade det väldigt bra och levde livet för fullt. På dagarna besökte vi städerna, Nice, Antibes och Cannes och på kvällarna drack vi vin och åt god mat.
Eftersom jag varit helt av- och bortkopplad under helgen har jag inte skrivit något här. Jag hoppas att ni har klarat er ändå. Annars får ni höra av er. Ni kan tex säga ”Jag har inte klarat mig utan ditt bloggande Klas! Kom tillbaka och återerövra Internet!”. Men det gör ni som ni vill.
Nu skall jag åka till jobbet. Ha en härlig dag för det har jag!
Det har kommit rykten hela vägen hit ner till Rivieran om att det är sångtävling på lördag. I Finland. Jag skall se om jag kan hacka mig in på någon okrypterad tevesändning med datorn och försöka se spektaklet. För jag har fortfarande ingen tv.
Jag är lite orolig att det inte är en lika stor grej här nere som det är hemma i Sverige. Fransmännen ställer nog upp med ett halvtaskigt bidrag och då är det ju inte så kul att tävla mot Ola.
Igår skrev jag om Eurovision Song Contest och min vaga oro för att inte kunna se den på lördag eftersom jag inte har någon teve.
Men igår när det var semifinal tog jag fram min gamla teve-tuner till datorn och eftersom det är så varmt och skönt här nu kan jag sitta ute på min balkong på kvällarna. Där får jag in riktigt bra bild med datorn om jag sätter antennen på balkongräcket och håller foten på sladden. Och det finns inget bättre ställe att kolla på teve på än på min balkong med medelhavet i bakgrunden.
Martin bjöd dock in till schlagerkväll igår just när jag hade fått upp alla antenner och sladdar så jag gick ner till honom istället. Och han har det faktiskt lite bättre för han har en morahäst på sin teve.
Idag är det måndag och arbetsdagen här nere i Sophia Antipolis har precis tagit slut. Sedan är det tisdag och onsdag innan vi är lediga. Igen! Majveckorna här nere är verkligen uppstyckade med helgdagar den 1 maj, 8 maj och 17 maj.
Sedan fredag, då alla ”gör bron”, dvs tar ut klämdan och det kommer att vara gravlugnt här på supporten.
Nästa vecka är jag på kurs hela veckan och skall lära mig mer om en av våra produkter. Och på fredagkvällen far jag hem till Göteborg igen för två veckors semester.
Igår åkte jag, Staffan, Victor och Antoine till St Tropez för en dag på havet. Victor har en Bernina, en segelbåt på knappt 10 meter, liggandes i Cavalaire-sur-Mer.
Det var en fin sommardag igår, några moln på himlen men drygt 20 grader och en fin sydvind. När vi lämnat hamnen och kommit ut på havet försvann molnen, precis som de brukar göra hemma på västkusten. ”På sjön skiner alltid solen”, som vi seglare brukar säga.
Vi gick till Ile de Port-Cros och la ankar i bukten. Där badade vi i det helt kristallklara och blåa vattnet. Öster om Port-Cros ligger Ile du Levant som är en ö för militär verksamhet. Men byn Héliopolis på västra delen av ön är civil och är mestadels bosatt av nudister. Man får tydligen inte vara naken inne i stan, men den regeln lyder inte alla.
Till lunch åt vi smörgåsar och gåsleverpaté som Antoine, som är kiropraktor, fått av en av sina patienter.
Nu har filmfestivalen i Cannes börjat. Jag cyklade dit och kollade läget och hittade en blandad stämning. Det var både öde, lugnt och stilla men samtidigt bubblade det av liv och förhoppning om att få glimtar av kändisar.
Carlton Hotel i Cannes ser ut som insidan på en biograf just nu:
Jobbet arrangerade fotbollsturnering i helgen. Johan, Johannes, Amin och några andra glada pojkar och flickor ställde upp med ett lag…
Jag och Sunken var huliganer och skötte supporterbänken och ölen. Här följer före- och efterbilder på förvandlingen från supporter till huligan.
Utan öl – supporter
Med öl – huligan
Laget kallade sig STG & Co och såg ut ungefär så här:
Tyvärr var STG & Co urkassa. I gruppspelet blev det förlust, förlust och oavgjort. Efter lunch när slutspelet började och de fick möta lag som låg mer på deras nivå blev det förlust, förlust, förlust och förlust.
En av anledningarna till det något magra resultatet kan vara STGs linjetaktik, att ställa hela sitt försvar på en linje mellan boll och mål:
Totalt, under hela dagen och i hela turneringen lyckades STG & Co göra ett enda mål. Det var nummer 23, Andrea Marazzi, som lyckades peta in bollen.
Det blev även en rätt sjysst tackling av Johans chef:
Och en Silly walk av Amin:
Min Topp 10 guidebok skriver om Wayne’s på fjärde plats på listan ”Nöjesliv i Nice”:
”En engelsk pub mitt i Vieux Nice. Gott öl, pubmat, levande musik, dans på borden och en terrass.”
Det är min polske vän Lukasz som brukar dra dit oss. Beskrivningen från guideboken stämmer bra som ni kan se.
Bandet, the Breathe, med Johan från Skåne på trummor.
Dans på borden.
Elona (albanska, kollega och vän till Lukasz) och Jasmine (tyska, vän till Elona och numera inneboende hos Johannes).
Nu har jag en ny domän eftersom Olof skrämt upp mig och sagt att vårt förra webbhotell eventuellt skulle gå i konkurs.
Som ni ser så är det sig likt här. Förhoppningsvis är det identiskt, men om ni hittar några fel någonstans så skriv det.
Helgen närmar sig och eftersom jag skall packa i kväll och åka tillbaka till Sverige imorgon direkt efter jobbet så passar jag på att önska trevlig helg, bon weekend, med följande lilla helgövning.
Översätt reklamaffischen som finns på Antibes tågstation:
Nu är det sista dagen på kursen jag går och det har blivit dags för test på allt vi har lärt oss. Det känns bra att vara tillbaka i tentasalen för en liten stund. Jag vet ju att mina gamla chalmeristvänner håller på för fullt nu, eller iaf imorgon, med sitt tentande.
Jag har bytt vinjettbilden ovan så att man kan se Antibes ordentligt, med Nice i bakgrunden.
Imorgon tar min lillebror, Max, studenten. Vi har ägnat de senaste dagarna åt att förbereda allt och nu börjar det bli klart.
Ikväll var vi ute i skogen och stal några björkar. Imorgon skall vi till skolan och sjunga den gamla sången om ungdomens dagar.
De flesta av er vet redan att jag är väldigt intresserad av Apple och allt som har med Mac att göra. Jag har ju alltid kört mac och kommer nog att fortsätta med det så länge Apple fortsätter bygga vackra och underbara datorer.
Idag inleds Apples årliga utvecklarkonferens, kallad WWDC, World Wide Developer Conference. Apples VD Steve Jobs öppnar konferensen idag klockan 19.00 svensk (och fransk) tid. Under sina öppningsanföranden brukar Steve lansera några nya fräcka produkter. I år väntas det bli en del snack om den nya mobilen, iPhone, och kanske en ny iMac.
Kolla in liverapporteringen nu direkt på keynote.se eller alla nya produkter på www.apple.com nån gång efter niotiden ikväll.
Om du undrar något som rör mac kan du ställa alla dina frågor hos Machjälpen, ett forum för nyfikna macanvändare. Du hittar det på www.machjalpen.se.
Jag har varit på semester i Sverige i två veckor och har haft det jättebra! Sverige är väldigt vackert och särskilt på sommaren.
I helgen hälsade vi på hos min storebror Niklas, Eva och min brorson Viktor. Vi fick utsökt helgrillad fläskfilé, färskpotatis, öl och en massa annat gott.
Här följer ett litet bildspel från kvällen.
Apple lanserade inte så många prylar som jag hoppats på igår men vi kommer nog att få se mer under året. Det blev dock mycket snack om nya Mac OS X 10.5 Leopard som är Apples senaste operativsystem som skall lanseras i oktober.
Apple släppte också Safari, macens standardwebbläsare till Windows. Så nu kan alla ni Windowsanvändare få lite mer Apple i era datorer. Apple påstår att Safari är snabbare än både FireFox och Internet Explorer men det har vi macanvändare lite svårt att ta till oss för Safari har alltid varit trevlig men rätt långsam.Jag har dock kört Safari på kontoret ett tag idag och tycker faktiskt att den är väldigt snabb. Allt funkar bra trots att det fortfarande är en beta. Det har kommit några rapporter om att den kraschar ofta, men jag har inte märkt något.
Alla modiga Windowsanvändare kan gå till www.apple.com/Safari och ladda ner betan och testa.
Det är dags för lite mer franskalektioner tycker jag. Nu har jag snart varit här i ett år så det är dags att lära sig det här spexiga språket.
Jag har ofta fått höra att lära ut är bästa sättet att lära sig så nu sätter vi igång med lite franskalektioner här på bloggen igen.
Och ni som tycker det här är för lätt kan ställa era komplicerade frågor i kommentarerna så skall jag fråga min expertpanel här på kontoret.
Vi har ju redan lärt oss det första oregelbundna verbet, att vara, i en tidigare lektion. Idag är det dags för oregelbundet verb nummer två: ha. Att ha något på franska heter avoir, men böjs efter personen som har, på följande sätt:
Avoir – att ha
j’ai – jag har
tu as – du har
il a – han har
elle a – hon har
nous avons – vi har
vous avez – Ni/ni har
ils ont – de har
Exempel
J’ai un ordinateur – Jag har en dator
Il a une dinde – Han har en kalkon
Elle a deux bras – Hon har två armar
Ils ont un cochon – De har en gris
ÖvningarDu har en gris
_________________________________________
Vi har en kalkon
_________________________________________
Ni har en gris
_________________________________________
De har ett marsvin
_________________________________________
Lycka till och skriva gärna era svar som en kommentar så skall jag försöka rätta.
För att vara riktigt säker på att få en varm och skön semester lämnade jag Rivieran och åkte hem till Göteborg i två veckor. En av dagarna tog jag och Charlie flygplanet och flög till Åre och vädret blev ännu bättre! Snö, sol och 27 grader.
Vi lyfte från Säve och mellanlandade i Älvdalen och tankade. Sedan vidare till Åre och Molanda flygfält. Dag två flög vi runt Åreskutan och tittade på Sveriges högsta vattenfall, Tännforsen, både från luften och till fots. Vi hann också hyra bil, åka vattenrutschbana och dricka blåbärssoppa i en skidbacke med lite, lite snö, alltså nästan som på vintern fast betydligt varmare. Tyvärr hann vi inte med isbastun på hotellet, men vi var på ICA Åra tre gånger.
Sista dagen liftade vi tillbaka till flygplatsen med en norrman som skulle köpa en utombordsmotor i Östersund och vi flög hem samma väg som vi flög dit, fast åt andra hållet.
Flygplanet var inte direkt tillverkat i år (snarare -62) och nästan inga instrument fungerade. Men Charlie flög som en fågel och jag navigerade så vi hamnade där vi skulle på nästan exakt utsatt tid och var inte borttappade någonstans. Hur som helst hade det inte varit någon fara att tappa bort oss för vi hade ett ”Räddningskit för fjällflyg” med oss, som vi hittat i en bokhandel i Sävedalen för 100 kronor.
Jag har satt ihop ett litet bildspel för att visa alla fantastiska vyer och lite annat. Titta på det här och klicka på bilderna om du vill se dem större:
Det börjar närma sig slutet av arbetsveckan och vädret har ordnat till sig ordentligt. Vid lunch hade vi ett av våra rejäla regnoväder som brukar hålla på knappt en timma. Sedan klarnar det upp och marken torkar och allt blir som vanligt igen. Ungefär tvärtemot göteborgsvädret alltså.
Imorgon skall det bli 28 grader och sol här i Antibes. Dessutom skall det blåsa en del så den planerade havskajakturen har blivit flyttad till söndag istället för imorgon.
Imorgon skall jag nog ta och cykla en bit istället och sedan ligga på stranden och läsa alla mina svenska tidningar och böcker som jag får med mig hit varje gång jag är hemma.
Trevlig helg!
Jag vet inte hur de gör, men havsvattnet i Nice är verkligen helt fantastiskt turkost. Eller azurblått eftersom vi befinner oss på Cote d’Azur, Azurkusten.
Jag och Staffan sympaticyklade med Vätternrundancyklisterna i morse. Men vi körde Medelhavetrundan istället fast inte hela vägen runt. Jag passade på att ta en bild på Nice-stranden när vi ändå var där så bilden ovan är från idag.
Det verkar bli regn imorgon så det kanske inte blir något kajakande alls den här helgen.
Det är återigen fredag och dessutom Midsommar i vissa delar av världen. Här nere på Rivieran märker man inte av det mycket. Inga hissade svenska fanor, inget bindande av kransar och ingen färskpotatis som kokar.
Jag har dock hunnit lära en kollega säga ”Glad midsommar”. Han svarade med ”Skohl Offenstrüh”, som han alltid gör när han vill säga något på svenska.
Pärs tolkning av den gamla 90-talsfilmen som lär fransmännen att Skohl Offenstrüh är svenska.
För att ni alla skall ha något att göra när regnet kommer och sillen blir så blöt att den börjar simma igen så kommer här en länk till helgens franskakurs. Så här bra fraser har ni aldrig haft chansen att lära er.
yoyo.cc.monash.edu.au/~mongoose/french/phrases
Jag antar att ni kommer att få regn och sol om vartannat idag som den gamla Abba-reklamen så fint dramatiserade.
Här blir det ett stabilt högtryck som vanligt och det går rykten om riktigt varmt väder till nästa vecka.
Ikväll blir det midsommarfirande vid Fort Carré. Då skall vi lära fransmännen att dricka nubbe.
Glad midsommar!
Ulf Lundell sitter och berättar om sin gård i Skåne i radions sommarprogram just nu. Och jag kan höra det här nere. Det är bra och det känns nästan som en riktig svensk sommar.
Något annat väldigt svenskt och somrigt är midsommar, som vi firade vid Fort Carré igår.
Vi samlade ihop svenskarna och några enstaka fransmän och begav oss iväg med egentrillade köttbullar, sill, nästan färsk potatis, nästan gräddfil, knäckebröd, nubbe, öl, blomsterkransar och jordgubbar. Vi hittade en underbar plats med utsikt över havet, bergen, städerna och kvällshimlen. För att inte vara Sverige var det en av de bästa platserna man kan fira midsommar på.
Vi hade gjort sånghäften med snapsvisor och vi fick fransmännen att sjunga Helan går och dricka dragonvodka som Johan gjort.
I serien ”Farkoster på Medelhavet” har vi idag kommit fram till kajaken. Första delen i serien handlade ju om en segelbåt.
Förra söndagen blev det faktiskt såpass bra väder att vi äntligen kunde ge oss ut på den, sedan länge, planerade och uppskjutna havskajakturen. Vi samlades på förmiddagen vid Antibes Yacht Clubs lokaler för genomgång och instruktioner. Alla var förväntansfulla och vi fick stå på stranden och lära oss att paddla på franska.
Det fanns några dubbelkajaker och några singelkajaker så jag och Daniel, den andre svensken som var med, bildade en svensk dubbelkajak som vi kallade för le bateau suédois. Det visade sig att både jag och Daniel är tävlingsmänniskor så när de andra fortfarande försökte sätta fast sina sandeler på kajakerna var vi halvvägs runt udden.
Le bateau suédois
Efter mycket paddlande och halvvägs runt Cap d’Antibes kom vi till en lagun där vi paddlade in för att bada och luncha. Jag och Daniel, svenskar som vi är, hoppade i det svalkande vattnet och badade innan maten. De andra var mer tveksamma till denna aktivitet. Vår teamleader, Corinna, vågade sig dock i men hävdade bestämt att man måste simma snabbt för att hålla uppe värmen. Hon simmade bort och försvann. Under tiden fraktades vår packning och apertifen i land av våra guider och de började duka upp för lunch.
Svenskarna badar
Våra kajaker
Apertifen bestod av sangria, som den äldre damen som körde motorbåten hade tillrett. Till den serverades salami, nötter och annat tilltugg. Sedan kom regnet. Först lite, men snabbt mycket, mycket mer. Nötterna började flyta i sin skål, korven sjönk och sangrian späddes ut.
I ena sidan av viken stack berget ut en bit och det var nästan som en grotta och dit tog vi vår flykt. Hela gänget stod tillsammans och tryckte under berget i väntan på bättre väder. Det tog ett tag och det var faktiskt lite kyligt, men tillslut duggade det bara och då gav vi oss av hemåt igen.
Orolig himmel
Hemfärden gick bra och trots ett extravarv runt en riktig bamse till segelbåt som låg för ankar i bukten i Antibes hann vi före alla de andra och vann därmed hela tävlingen.
Hela paddlargänget
Jag har varit på semester. Igen. När jag kom tillbaka till kontoret i onsdags frågade mina kollegor om jag hade varit på semester, igen?
I Frankrike hälsar man väldigt mycket på varandra. Det är inte alls som hemma i Sverige där man nickar mot alla när man kommer in i ett rum eller på sin höjd säger ”hej”. Här är det ordning och reda. Varje morgon säger man ”bonjour” (goddag) och tar i hand. Därefter frågar man hur det är, oftast genom att fråga ”ca va?”. Det enkla och fina svaret på den frågan lyder ”ca va”. Översatt ungefär: ”Det går?” -”Det går.”.
Man kan spexa till det hela genom att istället svara ”Ca va bien” – det går bra, eller ”Comme ci, comme ca” – det är hit och dit. Man kan även skoja till det genom att ändra frågan till ”Comment allez-vous?”. Det brukar Jeremy göra när han hälsar på mig och då är min lilla franska hjärna inte tillräckligt snabb vilket medför att jag står i flera sekunder och bara tittar på honom och tillslut säger ”ca va.”.
Varje morgon tar jag alltså minst sex personer i hand och frågar hur det går och för det mesta svarar var och en att ”det går”.
Men det finns kvinnor också! Och kvinnor får man inte ta i hand för dem skall pussas. Så samtidigt som man frågar om det går skall man pussas en gång på ena kinden och en gång på andra kinden. Typ: ”Bonjour Virginie!” – puss – ”ca va?” – puss – ”ca va.”. Vi har två kvinnor i teamet så varje morgon får jag pussa fyra pussar.
På jobbet börjar jag vänja mig vid det här (även om jag ibland glömmer av mig och tar flickorna i hand, då tittar dem länge och undrande på mig. Jag kanske förolämpar dem?), men när man träffar helt främmande människor, tex när man är med på nya spännande aktivitetet som havskajak, så hälsar man för första gången genom att pussas och det känns… främmande.
I tisdags tog jag och Charlie tåget till Monaco för att gå på Oceanografiska museet. Först åt vi lunch på ett café som heter Bilig Cafe. Vi påpekade dock varken stavfelen eller att det faktiskt var ganska dyrt, särskilt med tanke på hur maten smakade.
Bilig Cafe. Foto: Max Petersson
Efter en ganska lång, men mycket vacker promenad längs utsidan av udden väster om hamnen kom vi till hissen som ledde upp till museet. Det finns hissar överallt i Monte Carlo eftersom hela staden ligger i en bergssluttning.
Det kostar €12,50 att besöka oceanografiska museet och en kaffe på taket kostar €1,70. Man behöver minst en kaffe för att smälta alla häftiga intryck från akvariet.
För det är nämligen akvariet som gör hela besöket. Egentligen är det bara ett jättestort akvarie och många mindre, men det hela är väldigt snyggt gjort och djuren, växterna och monstren inne i akvarierna är så otroligt häftiga att man inte behöver något mer.
Här följer ett litet urval av skumma varelser som vi hittade.
Rakbladsfisk, simmar på höjden med massa små fenor. Ser otroligt dum ut och kan säkert inte svänga. Som en stel, smal och ful manet.
Stenfisk, försöker imitera en sten och lyckas ganska bra. Simmar lika bra som en pingvin flyger. En av de giftigaste fiskarna som finns. Av de människor som skadat sig på en sån här leder 25% av fallen till döden.
Det här är faktiskt inte maskar utan riktiga fiskar, men de sitter så där. De har inga planer på att simma iväg när de vuxit till sig. Jag tycker att det verkar lite utsatt, men de kan ju alltid dra sig tillbaka om de känner sig hotade.
Otroliga växter som ser mycket vackra, men farliga ut fanns det gott om. Det gula kletet i nedre högra delen av bilden är enligt skyltarna en fisk, men jag har svårt att tro det.
De här maneterna hade inte alla trådar i syskrinet när deras DNA sattes ihop. De simmar nämligen nedåt istället för uppåt som vanliga maneter. Detta innebär att de tillslut når botten och där fortsätter de att simma neråt och kommer inte mycket längre i livet.
Mamma och pappa Nemo.
Charlie visar havsabborre som simmar runt, runt, runt.
Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Oceanographic Museum & Aquarium i Monaco. Jag har hittat två länkar för mer info, www.visitmonaco.com (kolla hur fräck själva museebyggnaden är!) och www.oceano.mc/.
Igår var en av de fantastiska dagarna på året då man har möjlighet att fira mig. Igår var det den 7/7 2007 och min namnsdag.
Jag firade denna enastående dag med att jobba. Vi hade en ”major release” av ett av våra system igår så jag och Johannes var ”on site” för att se till att allt gick som det skulle. Jag hade tagit med mig pain au chocolat för att fira att vi fått förtroende att övervaka systemskiftet och som sagt, för att fira mig själv.
Efteråt åkte vi och handlade möbler. Min gamla stereo har länge stått på en kartong i sovrummet, men nu har den fått en egen byrå som ser väldigt provansk ut.
En svenska som heter Therese lovade redan för flera dagar sedan att baka en paj till mig på min namnsdag. Jag trodde att hon skulle glömma/förtränga det, men hon hade faktiskt gjort det och kom ner till oss i Antibes på kvällen. Johannes inneboende från New York var också hemma så hon, jag, Johannes och Therese åt middag och firade att Therse fått jobb och som sagt, att det var min namnsdag.
Rabarberpajen (med svenska havregryn!) var supergod och vi fick förklara för amerikanskan vad rabarber var. Hon trodde först att hon åt en citronpaj. Amerikaner!
Efter middagen satt vi kvar och pratade om kulturskillnader och språk hela kvällen och plötsligt var klockan två och en av mina bättre namnsdagar var till ända.
…och det är så underbart att komma hem från jobbet och dra på sig badbyxorna och gå ner till poolen och simma lite i eftermiddagssolen.
Min lillebror och hans flickvän är på besök. De små liven tycker dock att det franska livet är lite för hårt.
Redan i onsdags när jag kom hem från jobbet hittade jag en av dem sovandes i soffan och en annan sovandes i min säng. Helt utslagna. Jag lyckades få med dem ut på promenad och vi gick och handlade Burritos.
På morgonen när jag gick till jobbet och solen strålade in i vardagsrummet sov de fortfarande tungt. Och när jag kommer hem igen efter en hård dag på jobbet hittar jag dem nästan likadant igen. De säger att de har varit i Antibes, Monaco och Nice, men jag vet faktiskt inte.
Igår kväll spelade vi UNO, minns ni det gamla kortspelet?, och texas holdem. Precis när vi spelat klart somnade dem igen. Med kläderna på. Inga partydjur direkt.
Ikväll är det fyrverkerifest i Antibes och jag skall försöka lura ut ungdomarna på något sätt så att vi kan se på spektaklet. Och imorgon är det nationaldag och vi skall till Cannes och kolla på mer fyrverkeri. Fete national!
Ha en nice helg!
Det har varit perfekt väder här i flera veckor nu: sol och 27 grader varje dag. Men idag gick temperaturen upp två grader och det känns. Nu blir man svettig när man går tillbaka till kontoret efter lunchen.På kontoret finns det luftkonditionering så man behöver bara ställa in önskad temperatur för att trivas och övertala kollegorna om att det är den bästa temperaturen. Eftersom jag numera bara har en tysk som heter Nils i mitt kontor (och han dessutom är stageiere stagiere, exjobbare) så är det inte svårt för mig att ställa in precis vad jag vill.
O-Ringen, världens största orienteringstävling, startade idag med första etappen. O-Ringen, eller femdagars som tävlingen populärt också kallas eftersom den pågår i fem dagar, går i år i Mjölby i Östergötland.
Jag är dock inte med i år eftersom jag inte har orienterat på ett helt år och är tvungen att jobba istället. Men jag längtar faktiskt dit, trots det ihärdiga regnet ni verkar ha där hemma. Det är en väldigt speciell känsla att vara med på O-Ringen.
Allt det här är bara en bortförklaring till varför det är så dåligt med inlägg här. Jag skriver nämligen om klubbens framgångar på min hemmaklubbs hemsida istället. Det är där allt händer nu. Min orienteringsklubb heter IF Marin Väst och hemsidan finns på www.ifmv.nu.
Ikväll skall jag på BBQ hos en vän som skall flytta till Schweiz.
Utomhus är det fortfarande knappt 30 grader och helt okej väder. När man är van från Sverige att varje morgon gå upp och kolla vad det är för väder känns det lite trist när det alltid är perfekt här.
Temperaturen som minskar är inte den utomhus utan den i min lägenhet. Jag får nämligen inget varmvatten längre. Jag har en egen varmvattenberedare så det är ju enkelt att förstå att det är den som har lagt av. Trist och besvärligt. I torsdags kväll var vattnet fortfarande ljummet och jag tänkte ”jaja, nu när det är så varmt ute är det okej att duscha kallt”, men i fredags morse hade vattnet kallnat helt och det var riktigt, riktigt obehagligt att duscha.
Jag förberedde mig på ett halvtidsjobb med att fixa det här problemet. Jag har nämligen hört hur mina kompisar blir behandlade av sina hyresvärdar. De flesta hyresvärdar (agencys kallas de här), försöker att på alla sätt låta bli att arbeta. Först måste man ringa dem så ofta att det är besvärligare för dem att svara i telefon hela tiden än att fixa problemet. När inte det hjälper måste man hota med att inte betala hyran. Mycket tråkigt system, men så fungerar det tydligen här.
Min agency har dock alltid varit hjälpsamma och trevliga. Det kanske har att göra med att jag vägrar betala automatiskt till dem, vilket är det gängse sättet här nere. Man lämnar ut sin bankinformation och mottagaren kan dra pengar lite hur de vill från ens bankkonto. Jag åker istället varje månad ner till agencyn med en check och lämnar över personligen. Det uppskattar mitt kontrollbehov.
Eftersom jag lider av en svag telefonskräck och denna blir ännu värre när jag skall parata i telefon på ett språk som jag inte kan, skrev jag ett mail till min agency. Jag hade inga förhoppningar på att de skulle svara (jag skrev tillochmed på engelska!), men jag var tvungen att göra något för att kunna skjuta på det där samtalet några dagar till.
I fredags kväll åkte jag till Sverige för en minisemester över helgen. Och trots att vädret var ungefär likadant som min iskalla dusch så fanns det iaf varmvatten inomhus.
Nu precis när jag satt och våndades ringde plötsligt telefonen och det var rörmokarn (tror jag) som undrade när han kunde komma (tror jag). Jag frågade om han pratade engelska och han svarade ”Non!”. Då berättade jag för honom att han kunde hämta nyckeln hos agencyn varpå han svarade ”va? klockan fem?”. Jag försökte igen och denna gången berättade att han kunde hämta nyckeln istället för låssmeden. Då gick det bättre och han sa att han skulle snacka med agencyn.
Det skall bli spännande att se hur min lägenhet ser ut ikväll.
Apropå telefonskräck så har jag köpt en ny telefon som man kan ringa genom Skype med, den skall jag testa ikväll.
Rörmokarn kom hem till mig igår och lade sig på rygg i hallen med huvudet under varmvattenberedaren. Efter ett tag kom han fram och förklarade att han pillat på termostaten och att allt var igång igen. Men om det inte skulle ha blivit något varmvatten efter ett dygn var det bara att ringa så skulle han komma och byta ut termostaten.
Redan på kvällen var dock vattnet riktigt varmt och skönt och jag kunde ta en dusch.
Det här var nog mitt första riktiga franskatest och jag klarade det. När jag fick rörmokarns telefonnummer muntligt för att skriva ner på ett papper blev det dock 63 istället för 73, men det är ju så himla svårt när de inte har ett vettigt talsystem! Jag menar: sextiotretton!?
Jeremy, han med kaffeautomaten, har gjort sin andra bra insats i teamet.
Häromdagen hittade vi lite gamla vinflaskor i ett skåp på kontoret. En okej och en fin flaska. Jeremy föreslog genast att vi måste ha en picknick för att dricka upp vinet och alla tyckte det var en bra idé. Vi bestämde oss för att ha picknicken på torsdag lunch.
Jag har lovat att laga svenska köttbullar och var och en av de övriga skall ta med baguetter, franska ostar, charkuterier, korvar, tomater och fruktsallad.
Vilken grej!
Min favorit-Vincent som skötte alla databasgrejer på jobbet har flyttat till nästan-Schweiz. Det betyder att han gör som en hel del västkustbor hemma i Sverige. Han bor i ett land men jobbar i ett annat. Hemma är det många svenskar som jobbar i Norge för att tjäna lite extra, men bor kvar i Sverige. Här är det samma sak mellan Frankrike och Schweiz. Man bor alltså i Frankrike men jobbar i Schweiz.
Det var väldigt trist att Vincent lämnade teamet och mig eftersom han var den enda fransmannen (som jag vet om) som läste min blogg. Eller iaf tittade på bilderna.
Han kom visserligen med riktigt bra argument som att:
Vincent var dessutom den som lärde mig mest och bäst franska ord och som hånade mig mest när jag sa fel.
Vincent hade en hejdåfrukost i fredags och bjöd på franska bakverk.
Jag kom precis hem från jobbet och det enda jag kunde hitta att laga till middag var en liten gammal baguett och en skvätt rödvin. (Har jag inte blivit fransk, så säg!)
Det händer mycket just nu, iaf för att vara en lugn fransk riviera. Jag har tex precis gjort rent mitt tangentbord:
<AZSDSA<azsxsza<as< §§ §§ §1§ QA> §12321§1234567
Och vi har fått en ny databaskille på jobbet som inte fattar att man måste ta det lite lugnt om man skall få något gjort.
Rent och fint.
Shit!
Jag trodde att det skulle bli en trevlig stund med glada vänner i en skogsglänta.
Det blev det inte.
Det blev en prövning, och jag är inte helt säker på att jag klarade av den.
Som jag skrev i förra veckan hade vi picnick på jobbet på torsdag lunch. Alla skulle ta med vad de ville (men det var noga organiserat av Jeremy) och på så sätt skulle vi sätta ihop en underbar måltid. Vi hade ju lite vin över på kontoret som någon hade fått av någon anledning som ingen längre mindes, och vin är till för att drickas.
Skogen som vi skulle vara i ligger alldeles intill kontoret. Det är en fin skog med stigar och terrängspår. Jag har sprungit i den några gånger så jag känner till området.
Dagen till ära visade det sig att polacken (Lukasz) varit ute med sina polska vänner kvällen innan och uppenbarligen var så bakfull att han fortfarande inte kommit till kontoret klockan tolv. Chefen var på möten som vanligt så honom fick vi inte heller med oss.
Jag, Jeremy, Vincent, Nicolas, Eric och Virginie är de enda som klarar av att hålla en tid och går tillsammans mot skogen men möts av följande anslag:
Franska som vi är rycker vi på axlarna och går vidare in i skogen. Vid en glänta och ett bord stannar vi och börjar duka upp korvar, ostar, kötbullar, baguetter, vinflaskor, fruktsallad, drickor, knivar och glas.
Efter ett tag kommer chefen med alla charkuterier och efter ytterligare ett tag kommer polacken med mer vin och öl. Typiskt polacken.
Allt är trevligt och gemytligt tills Erik tar fram de franska ostarna. Herregud! Jag trodde att jag visste att de luktade fotsvett och smakade värre, men det här var något fruktansvärt. Och ni som känner mig vet att jag äter nästan allt, utom torsk och gröna ärtor.
De första ostarna, nån konstig antik brie och en roquefort var bara hemska. De nästföljande två var fruktansvärda. De var stora och mjuka och luktade så illa att jag var tvungen att dricka mer vin.
Men den värsta osten var den sista. Den var rund, ganska platt, väldigt mjuk och väldigt gul och luktade obehagligt innan man öppnat pappret. När man öppnat pappret stack det i näsan. Och då var det ändå gladpack kvar runt ”osten”.
Jag har ibland fått höra att franska ostar luktar äckligt men smakar finfint. Problemet med den här osten var dock att det inte fanns en chans att smaksinnet skulle kunna överrösta luktsinnets chocksignaler. Jag smakade faktiskt på osten trots allt, men gjorde mig av med det mesta på andra sätt.
Min chef tog glatt en stjättedel av den stora runda osten och smetade ut på en liten, liten bit baguett som helt och hållet försvann under osten. Osten åt liksom upp baguetten innan min chef åt upp alltihop. I en tugga. Och sen tog han en rejäl bit till.
Jag drack mer vin.
Han kanske inte är min idol på riktigt, men han är en duktig orienterare. Och han tyckte det var synd att jag inte var med på O-Ringen.
Saknar man mig på O-Ringen och skickar en idolbild med en autograf och en hälsning till Frankrike får man vara med på min blogg. Så enkla är reglerna.
Om O-Ringen säger Emil så här (från Corren.se):
”Jag är jävligt förbannad på mig själv. Låg bakom och sparade krafter inför slutet. Då bommade klungan — och jag som inte läst kartan på en halvtimme sprang åt fel håll, konstaterade den regerande världsmästaren över sprintdistans.”
Ungefär som jag
Jag har köpt en personlig tränare. Han heter Nike plus och hjälper mig att springa kilometer efter kilometer efter kilometer.
Nike plus består av två delar, en sensor som man stoppar i sin löparsko och en mottagare som man kopplar in i sin iPod nano. När man springer berättar skosensorn hela tiden vilken hastighet jag har för iPod-mottagaren som i sin tur berättar för mig vilken hastighet jag håller, hur långt jag sprungit och hur långt jag har kvar.
iPodden spelar naturligtvis musik under hela träningspasset och det går att ställa in hur långt man vill träna i antingen sträcka eller tid. Det går nog tillochmed att ställa in hur många kalorier man vill bränna, men det har jag inte vågat testa ännu.
Som en extra bonus kan man ställa in en "Power Song" som spelas upp när man håller inne mittenknappen på iPodden. Om man väljer rätt power song kan det bli en jävla kick av extra energi när man tror att man egentligen inte orkar mer. En trevlig mans- eller kvinnoröst (man kan välja) berättar med jämna mellanrum hur långt man har sprungit och hur långt man har kvar.
Men det som gör hela systemet så lysande och som får till och med mig motiverad att springa är att all träningsdata laddas upp till Nike+-siten på internet. Där kan man se sin prestation i olika diagram och analyserbara siffror. Och man kan utmana andra löpare.
Anders, min gamla orienteringskamrat och -fiende har utmanat mig på försten till 10 mil. Det är faktiskt en ganska tuff utmaning för mig som inte längre är det minsta van vid att springa. Utmaningen startade förra fredag, alltså för ganska exakt en vecka sedan.
På dessa sju dagar har jag sprungit 35,11 km vilket jag är mycket nöjd med. Men Anders har på samma tid hunnit springa 56,37 km, men så har han ju semester. Hur som helst skall jag vinna tävlingen, eller iaf komma tvåa.
Nedan har jag lagt in en liten aktuell-ställnings-visare som hela tiden är aktuell:
I tisdags släppte Apple nya datorer igen. Det är lika härligt varje gång.
Jag har haft min gamla bärbara dator i ett och ett halvt år nu så den är helt klart avskriven för längesedan. Det är en mycket fin och vit iBook G4 och jag köpte den egentligen bara för att jag var tvungen att ha något när jag slutade mitt förra jobb eftersom jag hade en bärbar dator för jobbet på den tiden.
Jag har ju alltid gillat bärbara datorer mycket eftersom man kan ha dem överallt. I soffan, i sängen, i köket, på balkongen, i stan, på jobbet, på stranden, i bilen och båten och så vidare. Men å andra sidan är de dyrare och har sämre skärm, tangentbord, mus, ja egentligen är ju allt lite sämre förutom just mobiliteten.
Igår åkte jag därför med Johannes till Cannes för att besöka macaffären där. Jag var ganska säker på att de inte skulle ha fått in de nya modellerna på så kort tid, jag ville egentligen bara ta en titt på affären och förbereda det "riktiga besöket". Så fort vi klev in i affären fick jag dock se det svarta äpplet och insåg alltså att de nya modellerna redan kommit hit till Rivieran. Försäljaren sa att han hade ett enda exemplar kvar av modellen som jag var intresserad av, den stora 24-tummaren. Han förklarade (naturligtvis) att han var helt säker på att sälja den under eftermiddagen.
Eftersom det här kom helt oförberett för mig hade jag varken bil eller pengar i Cannes så jag var tvungen att inse att det inte kunde bli någon ny dator. Så nära! Istället satte vi oss på croisettan, tittade ut över stränderna och åt varsin brioche.
Jag äter brioche i Cannes
Technoratilänk för att min blogg skall bli ännu populärare.
När jag hade fått se och ta på den nya iMacen igår kunde jag inte slita mig från tanken på att ha en hemma på skrivbordet.
Jag fixade pengar, bil och ringde tillbaka till affären i Cannes för att fråga om iMacen som jag ville ha var såld eller fans kvar. Den var såld. Men MCS har även en affär i Nice så jag ringde dem och de hade faktiskt precis den modellen jag börjat längta efter.
Två timmar senare packade jag upp den nya iMacen hemma i lägenheten. Vilket monster! Med en fantastisk, blank, 24-tums stor skärm och full med hastighet står iMacen nu på mitt skrivbord och gör allt jag säger till den att göra. Det nya tangentbordet är extremt tunt och försvinner nästan ner i skrivbordet.
Nu finns det inga anledningar kvar för att gå ut i solen.
Supertunt tangentbord för många långa blogginlägg.
Jag längtar hem!
För att minska, eller kanske öka, hemlängtan har jag tittat på alla fem filmerna i sällskapsresan. Framförallt seglingstävlingen i skärgården funkade riktigt bra för att längta hem till en seglingsvecka på västkusten. Sverige är så vackert!
Igår gjorde jag det mest svenska här nere hittills: jag köpte havregryn och kokade gröt.
Här nere kan man inte gå till vilken affär som helst och köpa ett eller fem kilo havregryn. Här nere var jag tvungen att åka till Monoprix i Cannes och gå till deras speciella hylla för bio-mat. Fransmännen vet naturligtvis inte vad man skall ha de här grynen till så på paketet står det att ”Havregryn används för att koka gröt av i norra Europa”.
Havregryn – Flocons d’Avoine
Imorse kokade jag havregrynsgröt och åt med fransk mjölk, dvs sådan som man kan glömma framme i solen en dag men som ändå smakar likadant efter det.
Havregrynsgröt är gott! Låt oss alla alltid minnas detta.
Med jordgubbssylt och UHT-mjölk. Mums!
Alla språk har ju sina egenheter. Svenskan har åäö, engelskan har w och använder det, franskan har sina accenter.
Men det mesta är ju samma. D, t, g, b, u ser likadana ut på svenska, engelska och franska. Q, a, w, s, z är också identiska på de flesta språk. Man kan därför fråga sig hur fransmännen tänkte när de tillverkade sitt första tangentbord.
Det lät nog så här
– ”Jag tycker att semikolon är viktigare än punkt! Kan vi inte tvinga folk att hålla nere shift för att skriva en punkt?”
– ”Bien sûr”
– ”Och jag tycker att vi ska ha vänsterparentes på femman och högerparantes på gradteckenet jättelång från femman!”
– ”Bien sûr”
Jämför gärna med ditt svenska tangentbord och skänk mig en stilla tyckasyndomtanke:
Jag skall börja kalla mig Klqs.
Idag är det l’assomption här nere i Frankrike. På svenska kallas högtiden Marie Himmelsfärd eller Marias Upptagning. Det är en katolsk högtid och vi är lediga idag!
Passagen skriver: ”… Av dessa är Marie Himmelsfärd den 15 augusti den äldsta och fanns redan på 400-talet i den grekiska liturgin och ett par sekler senare i den katolska. Den är också en av de främsta av alla Mariadagarna, men inte förrän 1950 förklarade påven Pius XII den som dogm.”
Man kan läsa lite till på Wikipedia.
Jag skall snart åka in till Nice och kolla hur man firar l’assomption.
Kanske såg det ut så här då hon blev upptagen?
Boney M, den gamla discogruppen, förädlade 15-augustifirandet i Nice igår. Det var riktigt, riktigt bra. Bobby Farrell är gammal men dansar än. Kolla in några gamla discodansfilmer på YouTube »
Därefter blev det mer show och teater av annat slag.
För några veckor sedan stack jag, Charlie och Johannes till Nice för att möta upp vår guide för en heldag i bergen med så kallad ”canyoning”.
Canyoning innebär att man till fots och med våtdräkt och hjälm tar sig ner genom vattendrag och forsar. Man hoppar, dyker, kanar, simmar, flyter och går längs vattnet. Som ett äventyrsbad, fast på riktigt.
Efter att vi fått all utrustning började vi styra mot Italien och upp i föralperna. Vid baslägret (en liten affär uppe i bergen som såg ut som Peppes bodega, där man kunde köpa italienska mandelskorpor, Absolut Vodka och Panini) parkerade vi. Nu var det dags att göra sig redo för den långa promenaden upp för berget och den sköna vägen ner för berget. Med våtdräkter och hjälmar begav vi oss iväg.
Det tog ungefär en timma att nå starten av canyoningen. En trappa ledde ner till den första ”poolen” där vi satte oss med hela gruppen på bergskanterna runt om och åt vår picknick. Gruppledaren bjöd på sitt egengjorda rosévin och alla tuggade på sina baguetter. Sedan hoppade vi i det kalla, men sköna, vattnet.
Vi fick en del instruktioner för hur man får lov att ta sig fram genom naturen och efter det var det bara att följa efter guiden. Vi var indelade i smågrupper med varsin guide så det var inga problem att göra som man skulle. På vissa ställen åkte man rutschkana, på andra ställen hoppade eller dök man i små ”pooler” med underbart grönblått vatten. Det var ett otroligt häftigt landskap.
Vår guide hoppar ner i en av ”poolerna”.
Vi vet fortfarande inte om vi gick fel eller om det var meningen, men nedfärden tog flera timmar. Några av oss var lite trötta och småskadade efter alla hårda berg, men jag mådde prima och tyckte att det var bland det roligaste jag har gjort. På slutet kom vi till ett vattendrag som faktiskt var en ganska bred fors där man bara behövde flyta med i det brusande vattnet. Det var häftigt!
Johannes, jag och Charlie simmare vidare efter en liten rutschkana i berget.
Lite mer bilder från canyonen vi var i och lite mer info om canyonen på franska.
Det verkar som Malmö Aviation har återgått till att enbart flyga inkrikes. De har visserligen flighter till Bryssel, men de flygs av deras partner Brussel Airlines. Nice finns således inte kvar bland destinationerna.
Trist att förlora ännu ett direktflyg mellan Nice och Göteborg, men å andra sidan var det alltid svårt att hitta några bra flighter, som inte redan var fullbokade, med Malmö Aviation.
Just nu är det alltså Sterling (som för övrigt har lite rabatt just nu) och RyanAir till Marseille som är de aktuella flygbolagen så vitt jag vet.
Förra helgen var Charlie här och hälsade på och eftersom vi redan har kollat in i stort sett hela Rivieran redan tog vi istället en sväng österut mot Italien och Pisa. Det tar inte mer än fyra-fem timmar att köra härifrån till Pisa om man tar snabba vägen, men eftersom vi var på semester delade vi upp det på två dagar istället och körde längs kusten och tittade på småstäderna och badade. Det var drygt trettio grader i Italien så luftkonditioneringen i bilen gick varm eh… kall (ha ha ha).
Italien är bra för det finns pizzor! Och pizzorna i Italien kostar runt 5 euro, dvs som hemma i Sverige, men smakar mycket godare och mer. Med riktig mozzarella, paramaskinka, parmesan och ruccula kan det inte bli annat än utsökt. Mat och dryck är överhuvudtaget billigare och godare i Italien än i Frankrike.
Tornet i Pisa lutar mycket mer än jag trodde det skulle göra. Det ser verkligen dumt ut. Omringat av andra stora och rejäla marmorbyggnader ser det väldigt oroväckande ut. Enligt Wikipedia lutar tornet 5,4 grader.
Jag såg dock till att hålla emot så att inte tornet skulle välta medan vi var där. Min insats för Italiens historiska arv.
Sedan köpte vi billig sprit på Italienska Lidl och tog snabba vägen hem och badade i poolen.
Några bilder som min nya kollega tagit i Pisa.
Bara för att förtydliga hur otroligt mycket bättre pizzorna är i Italien än i Sverige:
Och till efterrätt Panna Cotta med skogsbär (frutti di busca):
Google Earth är ett helt otroligt program för att titta på satellitbilder över vår jord med. Man kan zooma in väldigt när marken och se hus, bilar och på vissa ställen till och med människor. Det är nästan som att flyga och att besöka platserna man ser. Bilderna kommer från satelliter och har lite olika upplösning på olika ställen i världen. Nyligen blev bilderna över mitt hus här i Frankrike en aning skarpare och man kan nu tydligt se mitt hus och poolen i Google Earth.
Innan jag åkte till Italien tittade jag lite på satellitbilderna därifrån och upptäckte att det nu också på vissa ställen finns höjder inlagt och att man kan vrida på kameran så att man kan se horisonten. Det är en väldigt häftig känsla att panorera över jorden på det sättet.
Nu har Google dessutom lagt in en flygsimulator i Google Earth så att man kan styra med knapparna på tangentbordet och flyga fram runt jorden. Häftigt men svårt.
Ladda ner Google Earth och testa!
Ps. Flygsimulatorn är lite gömd och man måste trycka kommand + ctrl + A för att få fram den. Ds.
På söndag skall jag ut och åka jetski. Vi är ett gäng som åker från Cannes till Saint Aygulf och tillbaka, se kartan nedan. Turen tar ca fyra timmar och det skall bli riktigt intressant för jag har aldrig kört jetski förut.
”After leaving Cannes, the itinerary takes you along the red-rock coastline near Theoule, Le Trayas, Anthéor and Saint Raphael up to Saint Aygulf (which is between Saint Raphael and Sainte Maxime). Several pauses during the ride allow you to rest and admire the scenery. A long stop is scheduled at Saint Aygulf to enjoy a real breakfast.”
Jag hittade följande skylt på en trottoar när jag var på väg till Nice:
Helgens franskaövning blir alltså att översätta skylten. Skriv ditt svar bland kommentarerna.
Jag har träningsverk i lår, rygg och armar och Daniel är hos doktorn med en skadad lilltå. Det är resultatet av gårdagens vattenskoteräventyr. Efter fyra timmar på en skoter i full fart över halvmeterhöga vågor känns det att kroppen har fått jobba.
Men det var bland det roligaste jag har gjort! Vilken fart! Nästan samma känsla som när man får upp motorcykeln i bra fart, men med fördelen att man inte behövde vara orolig för att skada sig. Jag åkte i vattnet redan efter fem minuter eftersom Daniel slutade gasa. Det finns ingen broms på skotern men när man slutar gasa stannar den väldigt snabbt ändå och det var inte jag beredd på så när Daniel insett det och börjat gasa igen hade jag redan tappat taget och flög av skotern och rakt ner i det stora blåa havet. Men vattnet var varmt och med våtdräkt kändes det knappt att man träffade vattenytan.
När jag sedan körde fick jag min revansch.
Skotrarna hade 100 hästkrafter och kraften räckte alltså gott och väl till. När vattnet var lugnt och fint kunde man gasa fullt och det var svårt att hålla sig kvar i styret när man gjorde det. Vilken känsla!
Vi var totalt ca femton skotrar och några instruktörer. Det var nästan full fart hela vägen från Cannes la Bocca till Saint Aygulf, med några få stopp för att samla upp truppen. Väl framme på den vita, breda, långa och naturskyddade stranden, som var förvånansvärt folktom, lämnade vi våra skotrar i vattnet och vadade upp på land. På en strandservering var det uppdukat jos, croissanter och pain au chocolat. Vi satt i skuggan av palmbladstaket och den ljumma vinden fläktade medan vi tog igen oss efter nästan två timmar på skotern. Det serverades kaffe och vi pratade med en tyska som flyttat hit för att hon saknade havet så mycket när hon bodde i Tyskland.
När kaffet var uppdrucket var det inte tid för någon mer vila, ut till skotrarna igen och iväg. Det hade börjat blåsa lite mer och man fick faktiskt kämpa för att klara av att klyva vågorna på ett bra sätt. Eftersom man inte behöver akta sig för någonting på havet (okej, det är bra att ha uppsikt på andra farkoster, men i övrigt finns inte många farliga hinder) så drog vi på trots vågorna. Vi flög både högt och långt och landade ibland väldigt bra, precis på nedfarten av nästa våg eller två vågar bort, ibland helt fel så att hela botten av skotern var plan med vattenytan och det lät som skrovet skulle spricka.
Ibland kom det sneda vågor och när man körde över dem i full fart välte skotern så mycket att vi åkte av båda två. Då var det svårt att kränga sig upp på skotern igen för man darrade och var alldeles svag av allt parerande.
På slutet gjorde vi några fräcka skarpa svängar i full fart. Faktiskt utan att åka av.
Jag hade med mig en GPS som har sparat positioner längs vägen. Den hade tydligen inte kontakt hela vägen, men med lite fantasi kan man se hur vi åkte på följande länk ena vägen är iaf ganska bra trackad.
Vi hyrde skotrarna från Cannes Jet Location som jag kan rekommendera om någon är här i närheten och vill ut på havet.
Idag skall vi lära oss de vanligaste djuren på franska. Tänk på att bara uttala 75 % av orden, annars kommer ni att göra bort er.
Några uttalstips:
en hund – un chien
en katt – un chat
en häst – un cheval
en ko – une vache
en tjur – un taureau
en kalv – un veau
ett får – un mouton
en get – une chèvre
ett lamm – un agneau
en tupp – un coq
en höna – une poule
en kyckling – un poulet
en fisk – un poisson
en hummer – un homard
en krabba – un crabe
en kräfta – une écrevisse
en manet – une méduse
en giraff – une girafe
en elefan – un éléphant
en tiger – un tigre
ett lejon – un lion
en zebra – un zèbre
en leopard – un léopard
en puma – un puma
en antilop – une antilope
en fluga – une mouche
en mygga – un moustique
en kackerlacka – une blatte
ett bi – une abeille
en råtta – un rat
en myra – une fourmi
en hamster – un hamster
en kanin – un lapin
en hare – un lièvre
en kalkon – une dinde
en fågel – un oiseau
en struts – une autruche
en flamingo – un flamant
en björn – un orse
en apa – un singe
ett svin – un porc
ett vildsvin – un sanglier
en gris – un cochon
ett marsvin – un cochon d’Inde
I lördags, dagen innan jag skulle köra till Cannes för vattenskoterutflykten, tyckte jag att mitt bakdäck på motorcykeln såg lite dåligt pumpat ut så jag planerade att åka iväg och pumpa det. Men jag hade inte kommit längre än till grinden när det kändes väldigt konstigt att svänga motorcykeln och jag insåg att däcket nästan var pafft. Punka! Eller un pneu crevé som det heter här.
Vi fick åka tåg till jetskin istället och jag fick åka buss till jobbet i går.
Efter lite sökning på nätet visade det sig att jag har en Honda-serviceverkstad bara 1 km hemifrån så jag åkte ner dit ikväll och lämnade in motorcykeln för lagning. Den skall vara klar imorgon och jag hoppas att jag inte blir allt för blåst.
Min moto på Hondaverkstaden, precis till vänster om entren.
Jag får be om ursäkt för den dåliga bilden, jag hade bara min mobil med mig när jag lämnade in hojjen.
Min underbara arbetsgivare är ute tidigt i år och låter oss redan nu välja vad vi vill ha i julklapp. Man får välja mellan värdecheckar eller franska delikatesser. Valet blev med andra ord inte så svårt.
Det finns två delikatesslådor att välja mellan, en från havet, ”mer”, och en som kallas ”gourmand”. Det valet blev alltså inte heller så svårt.
Mina föräldrar och min bror har planerat att komma hit över jul och vad passar väl bättre än att inviga dem i den franska matkulturen på detta bekväma sätt? Delikatesserna kommer från Fleurons de lomagne och det här är vad som väntar er:
Äntligen tillbaka i sadeln; motorcykeln kör igen och bättre än någonsin tidigare. Verkstaden försökte inte ens lura mig. Material och arbeta 20€25 är rimligt för en punktering på bakhjulet.
På fakturan står det dock ”fläta” som material och varken jag eller min franska kollega Nicolas har förstått varför de har lagat punkan med en fläta, men motorcykeln går som sagt utmärkt så jag kommer inte att engagera mig mer i arbetsmetoderna.
Just nu landar två chalmerister på Nices flygplats för att spendera helgen här på Rivieran. Jag har inte träffat Daniel och Per på länge så det skall bli kul att höra vad de har gjort sen sist.
Ikväll skall vi på polsk party, imorgon segling och på kvällen strandparty, söndag turistande och måndag grillfest. Helgen är med andra ord välplanerad.
I mitt förra inlägg om vattenskoterfärden skrev jag att Daniel var hos doktorn för sin skadade lilltå. På kvällen efter skoteråkningen var tån alldeles blå och han har gnällt och ömkat sig varje dag sedan dess.
Häromdagen fick han tid för röntgning av foten och kunde konstatera att alla ben i foten satt där de skulle och var hela. Så nu har han iaf slutat gnälla och småhaltar bara lite.
Här är beviset för att allt är som det ska:
Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad Acromer gör, men de bjöd med oss på en segling igår för att kolla läget runt Mandelieu, Cannes och Ils de Lerins. Vi seglade en Oceanis som var en mycket komfortabel båt.
Jag tror att man kan kontakta Acromer om man vill segla i medelhavet trots att man inte har någon båt. Man får nog inte hyra båten utan guide, men man får skota själv om man vill.
Vi svenskar lyfte inte ett finger på båten igår. Vi lät besättningen göra allt. Man har ju semester!
Kontakta Acromer via deras webbsida acromer.free.fr för mer information (på franska).
RyanAir, lågprisflyget som gav lågprisflyget dess namn, börjar flyga till Nice. Tidigare har den närmaste flygplatsen på Rivieran varit Marseille. Första flighten går i november och destinationen är än så länge bara Dublin, men jag hoppas naturligtvis att detta utökas allteftersom.
Priserna varierar kraftigt mellan olika avgångar, som det alltid gör med lågprisbolagen, men jag lyckades hitta en weekendresa till Dublin för totalt €50.
Dessutom flyger RyainAir mellan Dublin och Göteborg så det kanske går att flyga billigt mellan Nice och Göteborg via en Guinness i höst.
Sätt igång och sök på www.ryanair.com.
Höstregnet här på Rivieran har hållit på sedan igår lunch. Det verkar som det kommer att bli bättre imorgon igen, men än så länge öser det ner.
Rejäla blixtar alldeles utanför fönstret har slått ut elsystemet här flera gånger idag. Men varje gång det händer känns det som man är på en rymdstation för den stora, gröna diselgeneratorn sätter igång och strömmen kommer tillbaka nästan genast. Dessutom går alla datorer och annan utrustning på säkrare ström så bildskärmarna fortsätter lysa medan lamporna slocknar och tänds igen.
Det är high-tech det!
Utsikten från kontoret igår.
Det vankas regatta i Saint Tropez. Jag och några kompisar seglade dit i helgen och kollade på de riktiga monstren till segelbåtar som just nu befinner sig där.
Regattan kallas Les voiles de Saint Tropez 2007 vilket betyder ungefär Seglen från Saint Tropez, och pågår mellan 1 och 7 oktober. Det utlovas både klassiskt och modernt, vilket stämmer mycket bra med de båtar vi såg i hamnen i helgen.
Skywalker rusar fram i Saint Tropez-bukten. Foto: Klas
Canica från Oslo var på plats. Foto: Klas
Den bästa av dem alla: Ranger från George Town. Foto: Klas
Mina seglingsvänner åker tillbaka till Saint Tropez på fredag och följer tävlingen på nära håll, medan jag åker på semester till Göteborg, men jag skall be dem plåta åt mig.
Som jag skrev i mitt förra inlägg var det seglingsregatta i St Tropez i helgen. Jag var hemma i Sverige och andades in frisk höstluft, men mina seglingsvänner ställde faktiskt upp i regattan. Eftersom jag inte var med kom de naturligtvis sist i tävlingen.
Här följer fyra bilder på några mycket vackra båtar och deras segel. Victor har fotograferat.
Det är dags att dra igång en miniföljetong här på bloggen. Följetongen kommer att handla om Frankrikes alla färgglada kort. Jag vet inte varför fransmännen tenderar att ge sina kort färger eller för den delen varför vi inte gör samma sak i Sverige. Det känns väldigt pedagogiskt och svenskt det här.
Kort, i det här sammanhanget, är typiskt kort av kontokortsstorlek som innehåller lite information och som är tänkt att förenkla eller försvåra bärarens vardag och som oftast kostar pengar på ett eller annat sätt. Men korten kan också vara i pappersform, som vi kommer att få möjlighet att se.
Jag tror att målet i en fransmans liv är att samla så många olika kortfärger som möjligt. Jag har än så länge bara fyra.
I den här första delen är det alltså dags för det blåa kortet: Carte Bleue.
För gemene fransman skulle jag tro att Carte bleue inte är mer än en synonym för Visa-kort/kontokort. Men det finns faktiskt en liten historia om carte bleue.
Det var sex franska banker som 1967 tillsammans bildade Carte Bleue: BNP, CCF, Crédit du Nord, CIC, Crédit Lyonnais och Société Générale. (Jag anlitar naturligtvis banken med flest accenter, av princip.)
Redan sex år senare, 1973, började fransmännen åka utomlands, alltså utanför Frankrike, dvs till andra länder! Därför skapades Carte Bleue International, med VISA-koppling. Numera har korten både Carte bleue-logo och VISA-logo.
Det som faktiskt är värt att notera i sammanhanget är att Frankrike ligger långt före Sverige rent tekniskt sett med sina kontokort. Det förekommer tex aldrig att man får skriva några signaturer vid kortköp här eftersom alla affärer och restauranger som tar kort har terminaler där man får trycka in sin kod istället. Betalar man med kort på restaurang kommer kyparen fram med en liten handhållen terminal som han håller fram mot en då man skall slå koden. Man behöver alltså aldrig lämna kortet utom synhåll vilket är mycket bra. Dessutom använder terminalen microchippet på kortet istället för magnetremsan och kortet måste sitta kvar i terminalen under hela transaktionen. Så tiden då krogägare kunde ha en extra liten magnetremseläsare under bardisken och dra kortet där innan det drogs på riktigt är över. Eller ja, det är ju inte helt sant eftersom magnetremsan fortfarande är kvar på kortet. Men det var iaf en fin tanke.
För övrigt använder vi fortfarande checkar här nere. Ett mycket intressant system och väldigt bra för att lära sig hur man skriver siffror på franska.
Jag har gett mig in på mitt hittills största franska projekt; jag skall försöka ta körkort på franska. Jag skall alltså frivilligt försöka lära mig att framföra ett fordon på ett sämre sätt än vad jag brukar. Jag skall lära mig att köra mot rött, göra farliga omkörningar, parkera på trottoarer (både med och utan varningsblinkers), tuta på bussar, svära, vifta, skrika samt stanna utanför bageriet med motorn igång, gå in och handla en baguette och komma ut igen -utan att känna mig stressad!
Ni som läst min blogg från start vet att jag köpte en motorcykel för drygt ett år sedan. Det är en Honda CBR 125 som jag är jättenöjd med. Men den börjar kännas lite liten och klen nu när jag har vant mig. Men för att få köpa en större och mer kraftfull motorcykel måste jag ta A-körkort (en lätt motorcykel får man köra på B-körkort här i Frankrike, om man haft B-körkortet i minst två år).
Jag funderade ett tag på att ta motorcykelkörkortet i Sverige när jag ändå är hemma på besök, men jag tror faktiskt inte att det är tillåtet. Man måste vara fast bosatt i Sverige för att ta körkort där, om jag har förstått det hela rätt.
Förra onsdagen skrev jag in mig på en körskola här i Antibes och fick betala en himla massa pengar för jag köpte ett helt körkortspaket. I paketet ingår 20 körtimmar (vilket är ett lagkrav här i Frankrike), obegränsat med ”teorilektioner” (en teorilektion går ut på att man gör ett test med 40 frågor från en mycket informativ DVD-film), teoriprov, uppkörning samt ett femtiotal olika blanketter.
Första målet är att klara teoriprovet, ”Code de la route”. Det är samma teoriprov för motorcykel som för bil så jag måste lära mig en hel del. Eftersom jag ännu inte kan franska måste jag dessutom lära mig alla frågor och deras korrekta svar utantill.
I förrgår var jag i Nice och kollade läget. Place Massena är ju sedan ett tag färdigbyggt och invigt med nya fina spår för spårvagnar. Men igår var första gången som jag såg spårvagnar rulla genom staden. Det kändes nästan som hemma i Göteborg.
Än så länge är det nog bara testkörningar i väntan på att resten av vägarbetet/Nice blir färdigt.
Det har börjat komma in klagomål på att min blogg är lite för populär bland sökresultaten på Google. Om man tex söker på franska tangentbord hamnar man på min blogg. Och söker man på frankrike och kesella hamnar man på min blogg. Och när det inte finns vettiga svar på bloggen om vad man tex ersätter kesella med när man är i Frankrike blir folk upprörda.
Ärlig talat drabbade detta även mig då vi skulle baka cheesecake igår och när vi sökte efter någonting att ersätta kesellan med hamnade vi på min blogg vilket hjälpte föga.
I fortsättningen, när jag lärt mig nya saker som jag skrivit om på min blogg tidigare eller fått nya tips på spännande saker, skall jag försöka skriva det här så att den som söker skall finna.
I Sverige har vi en mejeriprodukt som heter Kesella och som är en slags färskost. Enligt Wikipedia är det Arla som kallar kvarg för Kesella.
Här i Frankrike finns det en produkt som heter Fromage blanc och som verkar vara ungefär samma sak. Dock är Arlas version betydligt fetare med sina 10 procent fett. Den fetaste fromage blanc jag hittade igår var på 3,2%, men de flesta hade 0% fett. Hur bra är det?
I cheescaken igår märktes det också att det var lite för lite fett. Konsistensen var fin, men smaken var inte riktigt så rund och fin som den skulle kunna ha varit.
Det går alltså utmärkt att ersätta med Kesella i recept med lika mängd Fromage blanc, men det kommer inte att bli lika fett.
Nu skall jag brygga svenskt kaffe och äta blåbärscheescake, vilken torsdag!
Ikväll klockan 18:00 släpper Apple den senaste versionen av sitt operativsystem Mac OS. Versionsnumret är 10.5 och det kallas för Leopard.
Det regnade och var skitväder här igår, men nu har det börjat klarna upp. Om det är fint och torrt på vägarna ikväll åker jag till Cannes efter jobbet och köper Mac OS Leopard i min macaffär.
För de nyfikna finns alla nyheter och fräcka funktioner på Apples hemsida. Nedräkningen till 18:00 finns också där så det är bara att bänka sig och ta fram julaftonskänslan.
Igår hade jag min första riktiga körlektion på motorcykel. Jag och Per träffade vår körskollärare klockan 14 och vi var inte tillbaka vid körskolan igen förrän klockan 18. En rejäl första lektion alltså!
Vi började stenhårt helt utan trams. Körskolläraren (le professeur) skjutsade Per på den ena motorcykeln och jag fick köra själv och ensam på den andra motorcykeln. Läraren vet ju att jag har kört liten motorcykel i ett år.
Vi körde till en lugn parkering bortanför la Fontonne och började med genomgång av motorcykeln. Sedan var det krypkörning, krypkörning med svängar, serpentinbana, åtta med koner och paus. Därefter pratade vi lite om högerregeln och sedan åkte vi ut på vår första (riktiga) lektion i trafik.
Läraren körde först i bil och sedan följde jag och efter mig körde Per. Vi körde på supervackra franska vägar i bergen och i skogen, genom små franska byar med smala vägar och små korsningar och ner till havet och kustvägen tillbaka.
Jag förstår bara enstaka ord som läraren säger men det går rätt bra ändå. Han måste dock tro att vi är helt knäppa för vi svarar bara ”ja, ja” på allt han säger och sedan testar vi oss fram.
Jag har gjort en liten skiss över de vanligaste orden för oss motorcyklister. Hojjen är den jag övningskörde på igår, en Suzuki 500.
Klicka på bilden för att förstora den.
Som många andra här nere på Rivieran har jag blivit väldigt fotointresserad. Med de otroliga vyerna och det nästan alltid vackra vädret är det svårt att inte vilja fånga allt på bild.
För ett tag sedan träffade jag en kille som heter Christopher på en avskedsfest för en kollega och igår på söndagspromenaden träffade jag honom igen. På axeln hade han en Nikon med ett objektiv som jag inte sett förut så jag frågade honom vad det var för ett objektiv. Det visade sig att hans tjej köpt det i New York precis och att han var ute och testade det. Priset för hans objektiv var ungefär detsamma som min totala investering i fotoutrustning hittills.
Christopher har en fotosida och bilderna är mycket vackra, särskilt den senaste från flygplatsen i Nice. Jag skall försöka lära mig lite av honom. Hans fotosida finns på www.thisismyeye.com. Titta och njut!
På dagens teorilektion handlade fråga 35 om förarens beteende om denna använder droger. Jag tyckte att frågan var så fint illustrerad att jag måste dela med mig av den till er.
Rätt svar skriver ni som vanligt i en kommentar.
I min miniföljetång om de franska färgglada korten har vi idag kommit fram till det svarta kortet – Carte Noir! Det är egentligen inte ett kort, åtminstone inte det Carte Noir som jag använder. Men heter något Carte Noir får det lov att vara med i min följetång.
Det svarta kortet använder man med fördel på jobbet i en liten maskin som Jeremy köpt. Vi snackar alltså kaffe här. Kaffe förpackat i små dosetter som också kallas T-Disc. Det finns olika sorter av det svarta kortet och den bästa är faktiskt den röda, espresson.
Här är de olika sorterna som jag testat hittills:
Expresso – Bäst!
Voluptuoso – Mellanting mellan espresso och svenskt kaffe. Inte mycket att ha.
Petit Déjeuner – ”Frukost”, ganska likt vårt svenska kaffe, men Jeremy tillåter bara att man dricker det på morgonen eller möjligtvis förmiddagen.
Chocolate – Mycket dålig och vattning chokladliknande vätska. Köp aldrig!
Colombia – Har jag fortfarande inte testat.
Jag övar upp min kaffebalas. Foto: Nicolas.
Igår hade vi ledig dag här i Frankrike för att fira alla helgon (la Toussaint). Istället för att fira ett enda helgon åkte jag, Daniel och ett gäng andra kollegor till Plage Sailis för att segla Hobie cat.
Hobie cats är små katamaraner (segelbåtar med flera skrov) som är mycket lätta och smidiga. Varken jag eller Daniel hade seglat katamaran förut, men vi har seglat mycket annat så vi trodde inte att det skulle bli några problem.
En katamaran sedd framifrån.
Efter genomgång av reglerna av den stränga seglingsfröken fick vi bära ner båtarna i vattnet och börja segla. Vi skulle segla runt, runt tre bojar, men det lyckades vi missuppfatta så vi seglade dit det fanns mest vind hela tiden. Vi ville ju bara segla lika fort som Skywalker!
När det var dags för lunch sa fröken att om vi inte skärpte till oss skulle vi få sitta på stranden hela eftermiddagen (vilket faktiskt hade varit bättre för det visade sig att vinden försvann helt efter lunch).
För att visa att vi var riktigt duktiga seglingspojkar la vi på stora charmen och fick följa med ut igen efter den härliga lunchen i solen på stranden. Denna gången skulle vi alla hålla ihop gruppen och det var inga som helst problem för vi kom ca 500 m ut från stranden och sedan tog vinden slut. Hela gruppen låg, i grupp, och guppade.
Vi vände och seglade mycket långsamt tillbaka till stranden igen och avslutade äventyret. Sammanfattningsvis var det en mycket vacker dag på Rivieran, men lite för lite vind för segling.
Det blir många roder när varje båt har dubbla.
Antibes till vänster och de numera snöklädda Alperna i bakgrunden.
Vy från Club Nautique Antibes.
Jag har köpt en väska i Tyskland. En amerikansk väska i Tyskland. Den heter ”The Daily L” och är gjord av Crumpler. Jag skall ha den till min kamera och mina färgglada kort.
Idag var det någon här och försökte leverera väskan, men jag var på jobbet. Det är konstigt att fraktbolagen och webbaffärerna fortfarande inte har fattat att de flesta av deras kunder jobbar på dagarna. Vad är det för vits att köra omkring och leverera paket när ingen är hemma?
När jag kom hem låg det en lapp i brevlådan som sa att min väska finns i Mouans-Sartoux. Det är en bit bort så jag får ta en utflykt på lunchen imorgon. Men utflykter på Rivieran är nästan alltid trevliga. Om Mouans-Sartoux har något spännande att erbjuda så lovar jag att berätta det för er, mina kära bloggläsare.
När jag var som mest igång med att höststäda köket i morse slog det mig plötsligt att jag inte skrivit om hur det gick med Leopard, den senaste versionen av Mac OS X som jag skulle åka och köpa förra fredagen.
Det klarnade upp och blev en jättefin kväll (på den tiden var det fortfarande sommartid och ljusa, härliga kvällar) så jag drog till Cannes och MCS, den nyöppnade macaffären där.
Efter den sedvanliga ”franska kvarten” hälsade affärsinnehavaren välkommen och hans medarbetare började presentera Leopard för de hugade åskådarna. Vi var väl ett trettiotal förväntansfulla macanvändare som egentligen inte alls ville lyssna på något utan istället bara gå hem och testa det nya systemet. 29 av oss visste troligen mer om systemet än presentatören själv och den sista var en äldre kvinna som ställde frågor hela tiden.
Tillslut var talet över och det bjöds på champagne och buffé och vi skålade och firade tillsammans hela natten lång, eller iallafall till jag kom fram till kassan och fick min DVD. Sedan smet jag snabbt iväg hem och installerade och jag har varit lycklig sedan dess.
När jag ändå är på uppföljningshumöret kan jag lika gärna dra den om väskan också.
Igår fick jag ju hem en lapp om att kameraväskan jag beställt från Tyskland hade varit här och försökt leverera sig. På lappen stod det, både på baksidan och framsidan att väskan skulle vänta på mig i Mouans-Sartoux. Det är en bit härifrån, men eftersom jag gillar att köra min motorcykel gjorde det mig inget att jag fick ägna lunchen åt det igår.
Efter att ha kört ett tag med GPSen och handsfreen och en röst i hjälmen som mest hela tiden sa ”I rondellen, kör rakt fram” eftersom trafikljusen i stort sett är helt utrotade utanför städerna här, kom jag till postkontoret. Jag lämnade in min lapp i den lilla luckan med den lilla fransmannen i och han muttrade och gick iväg och letade i sina papper, och på datorn, och i sina papper, och i datorn, och i hans kollegas papper och i datorn. Sedan frågade han var jag bodde och sedan gick han och letade i sina papper och i datorn. Och i sina papper. Och sedan ringde han chaffören och det enda jag förstod av samtalet var ”okej, jag skall kolla på lappen innan jag ringer nästa gång” och sedan kom han fram till mig och sa att mitt paket finns i Antibes.
Jag bor i Antibes!
Jag förstår fortfarande inte hur man kan skriva Mouans-Sartoux på en lapp och lägga i min brevlåda innan man lämnar ett paket till mig på posten i Antibes. La Poste!
Väl på posten i Antibes gick allt fint och min kamera har numera ett nytt hem.
Det har snöat på ”Prealps”, de mest sydliga bergen här. Så nu kan man titta på snön medan man tar sig ett dopp i Antibes. Jag skulle tro att det är omkring 17-18 grader i vattnet nu, så det kanske är lite magstarkt att hoppa i.
Här är en bild över stranden i Antibes den 28 oktober.
En av Antibes badstränder, den mest centrala, mitt i gamla stan. Hamnen med de superstora yachterna och Cagnes sur mer och Nice i bakgrunden.
Obs! Jag badade 1 november!
Som ni redan vet skall jag fira julen här nere på Rivieran i år. Mor, far och lillebror kommer ner några dagar innan julafton och stannar en vecka.
När man har chansen att fira jul i Frankrike, gourmeternas land, måste man ta chansen att äta lite lokala delikatesser och dessa skall, naturligtvis, avnjutas med chmpagne.
Så häromveckan blev jag medlem i en champagneklubb, Riviera Champagnes, och har redan hunnit beställa tre flaskor till jul. Vitsen med champagneklubben är att medlemmarna beställer vad de vill ha och klubben samlar ihop beställningarna och går direkt till producenten och får bra deals.
Följande flaskor är beställda hittills:
Brut Grande Réserve 1er Cru
Cuvée Prestige Millésime 2003
Cuvée Prestige Rosé Millésime 2003
I söndags fyllde min blogg ett år men jag hade fullt upp med att fira far istället
Mitt första inlägg skrev jag den 11 november 2006 från ett lägenhetshotell inte långt härifrån min nyfunna lägenhet. Nu är det bara 69 år kvar till bloggen fyller 70, som Ekot.
Vi börjar närma oss pepparkakstider och alla svenskar i Frankrike behöver slå upp vad ingredienserna heter på franska. Dagens ord därför:
ingefära – gingembre
Tyvärr går det inte att uttala, men man kan läsa och jämföra i kryddhyllan.
PS. Jag har placerat min blogg i Frankrike på bloggkartan.se. DS.
De senaste inredningstrenderna direkt från Rivieran
I söndags var vi, Daniel, Victor och jag, på möbelmässa i Nice. Victor har köpt en lägenhet i Antibes och håller för fullt på att måla om och göra iordning den. Så här gick mässan till:
Först gick vi in…
…och efter åtta timmar gick vi ut med ett kök.
Fler bilder från mässan på min Picasasida »
I helgen var vi ute på årets sista segling. Vi gick till Port-Cros i lördags och stannade över där till söndagen. Vädret var helt fantastiskt!
Här i Frankrike är chaufförer, lokförare och andra inom transportbranschen i strejk. DN skriver om det, GP skriver om det, SR skriver om det, och igen.
Trafikarbeterna strejkar bla för att presidenten vill ge dem sämre pensionsvillkor, dvs de skall arbeta 40 år istället för 37,5.
Mina franska/svenska bloggvänner skriver också om det: Varför Sarkozy vinner strejken, Fackledare och medlemmar på kollisionskurs, Sarkozy byter taktik mot strejkarna, Ingen dager synes än, Militanta fransmän protesterar, Grundkurs i fransk strejkanalys och Nu får det banne mej vara nog.
Jag har fortfarande inte märkt någonting av strejken.
Tågstationen i Nice den 8 februari, då tågen fortfarande gick.
SNCF är det franska järnvägsbolaget, som SJ men naturligtvis med fler bokstäver eftersom det är franskt. SNCF står för Société nationale des chemins de fer français, alltså Nationellt företag för de franska järnvägarna.
Herr Oliv har gjort en parodi på strejken i följande YouTube-film. Tillochmed icke fransktalande borde uppskatta denna vackra musikvideo där YMCA är utbytt mot SNCF:
Min kollega Nicolas försöker välja mobiltelefon och kör på ”slumpmetoden”: ole dole doff. Tyvärr blundade han när han pekade på de olika modellerna och hamnade med fingret mitt emellan Razr och en SonyEricsson.
Så här går hur som helst ramsan och det är samma melodi som på svenska:
Ams, tram, gram,
Pic et pic et colégram,
Bour et bour et ratatam,
Ams, tram, gram
I oktober fyllde Amadeus tjugo år och eftersom tjugo är så många och så jämnt bestämde vi oss för att göra ett riktigt häftigt födelsedagskort.
I somras ägnade vi en hel förmiddag på Amadeus campus i Sophia Antipolis för att skapa en mänsklig pil. Alla fick varsin födelsedagst-shirt:
Med våra t-shirts blev vi dirigerade att springa åt olika håll och stanna på olika ställen och… omtagning! Det var svettigt och kul och resultatet blev bra.
Titta på födelsedagsskortet med filmen här »
Igår firade vi att Amadeus fyllde 20 år. Mellan 1987 och 2007 har vi skapat riktigt stora resebokningssystem tillsammans med våra kunder.
Födelsedagskalaset ägde rum på Palais Nikaïa i Nice och vi var flera hundra medarbetare där för att fira. Vi fick champagne och gåslever som sig bör i Frankrike. Hummerpaté, lamm med kronärtskocka, curaçaosorbet och mer champagne stod också på menyn.
Cyril, Marion, jag och Victor utanför Palais Nikaïa.
Space Invaders var på besök och sköt alla gäster med grön laser.
Nästan alla var där!
Akrobatik i luften.
Det har varit kallt, regnigt och trist väder på Rivieran i nästan en vecka, eller mer? Men idag verkar det äntligen som vintern har kommit. Det är nämligen bara på hösten och våren som det regnar här. Idag är det sol och femton grader, precis som det ska vara.
Jag sitter och dricker söndagskaffet i t-shirt på min balkong och det är bland det bästa som finns.
Min balkong i novembersolen.
Vi har ställt fram den allra finaste julgransfoten vi kunde hitta i Nice. Nu väntar vi bara på den traditionsenliga svenska granen.
I lördags gick premiärturen för 1:ans spårvagnslinje i Nice. Sedan jag flyttade hit, och långt innan dess, har centrala Nice varit en byggarbetsplats för att göra om bilvägar till spårvägar. Nu börjar stan bli riktigt vacker.
Som jag har förstått det kommer det att komma fler och fler linjer. Jag vet dock inte varför 1:an kom först, det känns inte så franskt.
Enligt mina tolkningar av www.tramway-nice.org kommer man inom några år att kunna åka spårvagn hela vägen till flygplatsen.
Många snart-överkörda tår.
Ett transportmedel som går på gräs måste tillhöra framtiden.
Hållplats: ”Operan – Gamla stan”.
1:ans linjesträckning i Nice. För mig blir det bra att kunna åka från centralen ner till gamla stan.
Spårvagnarna i Nice låter exakt likadant när de svänger som de hemma i Göteborg.
Det här är en intressant bild från Nice och Place Massena. Jag tror att det är någon form av konst, men jag är inte helt säker. Jag vet heller inte om fåglarna ingår i skapelsen eller om de bara utnyttjar den för att vila på hög höjd.
Den personliga integriteten är ju viktig här i Frankrike så det kanske är en form av låtsasövervakning, utan videokameror, men som ändå ger känslan av att man är övervakad. Storebröderna ser dig?
Klicka för förstoring
Jag tänkte delge er ett litet lördagsinlägg om vilka effekter det kan få att inte kunna ett språk.
Det är en fin helg här på franska Rivieran. Jag dricker mitt morgonkaffe och har satt igång en tvättmaskin. För här har alla sin egen tvättmaskin och tvättstugorna, som finns i vartenda lägenhetshus hemma, är mycket ovanliga här. Plötsligt hör jag ett ljud, ett snabbt dovt slag från tvättmaskinen och efter det verkar den ha andra ljud för sig. Ljud som jag inte brukar höra från maskinen. Den surrar mer än vanligt. Jag testar lite tafatt att stänga av och sätta på tvättmaskinen, ni vet: en omstart hjälper alltid. Men inte denna gång. Det surrar mest.
Jag låter programmet gå klart och skall hänga upp tvätten när jag inser att allt är genomblött. Shit! Jag har verkligen andra saker för mig än att köpa en ny tvättmaskin.
Tvätten gör ju iallafall ingen nytta inne i maskinen så jag börjar hänga upp den på balkongen. Efter några sekunder börjar det droppa sakta från det ena klädesplagget efter det andra. Sedan formas små pölar på kakelplattorna på balkongen och de bildar sjöar som svämmar över och rinner ut i floder ner på grannens altan. Hoppas att hon inte äter tidig lunch tänker jag, men vågar inte titta efter.
Istället börjar jag fundera över hur jag skall tvätta mina kläder i framtiden. Måste jag köpa en ny maskin? Kan jag få den servad av tillverkaren? Av en allmän tvättmaskinsreparatör? Varför har ingen lärt mig hur man gör när en tvättmaskin surrar? Vad skall man med hemkunskap till om inte det här?
Informationsteknikingenjör som jag är googlar jag tillverkaren. Som svar får jag ”Indesit – Nous travaillons, vous vivez” (vi arbetar, ni lever (…livet)) vilket inte riktigt hjälper mig att tvätta min tvätt. Jag klickar på Service eftersom det är ett ord jag förstår.
För att hitta någon som kan hjälpa mig med min tvättmaskin verkar det som jag skall ringa ett av två betalnummer. Det ena kostar 0,34€/min och det andra 0,15€. En kärnfamilj(?) håller en sköldpadda, men jag blir inte tryggare av det.
Plötsligt hör jag min kollega Martins röst i huvudet ”det var bara drivremmen som var pajj” och jag minns hur han har pratat om sin havererade tvättmaskin. Uppenbarelse nummer två låter inte vänta på sig, jag inser att surret kommer från motorn som slipper driva trumman. Jag öppnar tvättmaskinen och känner på snurret på trumman och den är helt frikopplad. Nice! Då var felet lokaliserat.
Jag är ju som sagt ingenjör så ni förstår fortsättningen själva. Ut med maskinen från bänken, fram med skruvmejseln, av med maskinens bakstycke och voilà, där ligger drivremmen på golvet bredvid motorn.
Bara att åka och köpa en ny rem tänker jag. Men sedan hejdar jag mig, inspekterar remmen och ser att den är lite sliten och fransig på sina ställen men inte mer än att den borde hålla några varv till. Jag tar fram stora kökskniven och putsar rent remmen så att den blir jämn och fin och spänner på den igen.
Tillbaka med strömmen och provkör och allt fungerar utmärkt. In med den genomdränkta tvätten igen och ett litet centrifugprogram senare är allt som det ska. Vad gör man inte för att slippa prata franska?
Tänk om datorsystem var lika enkla som tvättmaskiner.
Jag sitter och skriver en check för att betala min hyra. Just den här månaden råkade den bli på ett mycket klurigt belopp: €822,96. På checken måste man skriva siffrorna med bokstäver också, och det måste bli rätt för om det är skillnad på beloppet med bokstäver och beloppet med siffror så är det bokstäverna som gäller.
Jag skrev huit cents vingt-deux euros quatre-vingt-seize centimes. Hoppas att det är rätt.
Här finns en bra hjälpsida: www.geocities.com/jusjih/nombres.html
I dag var det stora julmatsbeställardagen i Antibes. Jag, Aurelie och Daniel satte oss i adventssolen och gjorde den stora beställningen av franska delikatesser till jul.
Vi beställer direkt från gården Ferme de ”La Grand Borde” av uppfödarna Henri och Suzanne FOURQUIER i Goas. Beställningen till min julmiddag blev:
Foie Gras de canard entier – 98%-ig gåslever
Pâté de Canard au Poivre Vert – Grönpepparpaté på gåslever
Magrets de Canard Confits – Ankbröst tillagade enligt den franska traditionen
Aurelie och jag beställer gåslever och ankbröst i solen i Antibes.
Aurelie var mest fransk och beställde mer gåslever än båda jag och Daniel tillsammans. Ett halvt kilo!
Julpysslet är påbörjat och naturligtvis blev det en apelsin med nejlikor för att sprida den allra bästa juldoften.
Nejlikor heter på franska clous de girofle och apelsin heter orange. Nu när ni vet både nejlika och ingefära kan ni snart baka pepparkakor på franska.
Ikväll kommer granen från västkusten till Nice! Från www.consulat-suede.fr:
”Dec 8
Kl 17:50
Luciatåget utgår från Hôtel de Ville i Nice till granen vid Forum Masséna.
Kl 18:00
Den svenska granen skänkt av Västkustens Skogs AB tänds på Place Massena! Högtidligheten förrättas av Sénateur Maire de Nice Jacques Peyrat och Sveriges Ambassadör i Frankrike Gunnar Lund.
Kl 20:00
Julkonsert i den fantastiska kyrkan St Pierre d’Arène 62, rue de France, (bakom Hôtel Negresco), Nice
Musikalisk knäck, marsipan och marmelad, nötter, apelsiner och ris à la Malta. Kom och låt dina öron fyllas av läckra julgotter när Vokalkvartetten VOX frossar i sånger med ljuvligt juliga förtecken. Staffansvisor, Jul Jul, strålande Jul, O Helga natt, Jingle Bells, Marias vaggsång, Deck the Hall, When you wish upon a star. Andäktiga stunder. Blandat med många leende minutrar.
Vokalkvartetten VOX är en av Vara Konserthus fasta, professionella ensembler. De fyra sångarna har gjort sig kända för sin varma och öppna utstrålning med fin publikkontakt. Oavsett om VOX sjunger en madrigal, folkvisa eller nyskriven konstmusik genomsyras framförandet av lusten att levandegöra musikens alla känslor och färgskiftningar.
Nyligen gjorde kvartetten med Allan Edwall-porträttet Grovdoppa ånyo succé i Göteborgs Stadsteaters lunchteaterserie. Ensemblen hänger sig gärna åt den äldre musiken, såväl renässans- och barockmusik. VOX är dock lika framgångsrik i den helt nya repertoaren där man genom åren fått en mängd ny musik skriven direkt för ensemblen. Men nu till jul är det ju de gamla vanliga sångerna vi vill höra. Det får vi från VOX. Men vi får också höra en del sånger som vi kanske inte ännu har placerat i vår julmusikönskelista.
Du får möta Katarina Lundborg (mezzosopran), Tore Sunesson (tenor), Matts Johansson (baryton) och Ulrika Åhlén Axberg (sopran) – alltså vokalkvartetten VOX som denna höst fått den världsberömda sopranen Barbara Bonney som konstnärlig coach. Ett unikt tillfälle att få möta en sällsynt begåvad grupp.
Fritt inträde! Kollekt till förmån för Le Forneau Economique, soppkök i Vieux Nice!”
Någon har julpyntat yuccapalmen i entrén i mitt hus. Julstämningen infann sig genast.
I lördags var de, som ni redan vet, luciafirande i Nice med luciatåg och julkonsert. Gunnar Lund, vår ambassadör i Paris, hade tagit sig ner hit till södern för att berätta lite om våra svenska traditioner för oss och fransmännen.
Borgmästaren i Nice fick en julklapp av Gunnar och luciatåget sjöng svenska julsånger. Det var fint, men hade kunnat varit lite mer spektakulärt. Tex hade de kunnat servera rykande het glögg och pepparkakor istället för att bara prata om det.
Fransmännen hade en massa små bodar där det bland annat såldes vin chaud (varmt vin), som verkligen inte är mycket att hurra för om man jämför med den svenska glöggen. Var är ni V&S? IKEA gör ett betydligt bättre jobb som säljer 2 flaskor glögg + en burk pepparkakor för 9,90€, men det är ju i Toulon!
Luciatåget stämmer upp i julsånger.
Gunnar Lund förklarar vem Santa Lucia var och varför vi går klädda i lakan mitt i vintern.
Borgmästaren i Nice, Jacques Peyrat, fick en skål från Orrefors i julklapp av Sverige.
När man berättar att man är svensk för fransmännen brukar de alltid bli glada. Kanske för att de först tog en för engelsman och vad som helst är bättre än engelsmän.
Fransmännen gillar Sverige. De ser upp till oss och tycker att vi har ett fint samhälle som fungerar smidigt och där alla gör som de blir tillsagda.
Om det råkar vara en man som hör att man är från Sverige brukar det alltid komma en kommentar om att vi har så vackra flickor. Det har vi ju, men anledningen till att fransmännen vet om det är att Victoria Silvstedt gjort sig en liten karriär här nere genom att vara med i det ”glamorösa” lyckohjulet, la Roue de la fortune.
Jag säger inte mer utan låter er njuta av en fransk lyckohjulsfinal med Sverige i ett franskt nötskal via YouTube (Victoria är alltså hon som är på scenen och ingen annan och hon kallas tydligen Vikki och verkar fortfarande prata svenska):
Jag har fått en tidig julklapp av Charlie. Det var en blixt som heter Nikon Speedlight SB-600 i paketet. Det är min allra första blixt och jag kan inte så mycket om fotografering med blixt ännu. Hittills har min inställning till blixt varit: hellre suddigt än att använda blixt, eftersom blixten ger så tråkiga, kalla och platta bilder.
Men med en vridbar blixt blir allt annorlunda. Istället för att låta blixten gå av rakt fram, och skapa konstiga skuggor bakom det man fotograferar, kan man låta ljuset från blixten studsa någonstans först. Man kan tex vrida blixten ungefär som på bilden ovan och låta ljuset studsa i taket innan det träffar motivet.
När ljuset får studsa blir det för det första mycket mjukare och diffusare, precis som vanligt dagsljus, och för det andra kommer det uppifrån vilket ser mycket mer naturligt ut. När ljuset kommer uppifrån hamnar skuggor i ansikten där vi är vana att se dem.
Dessutom går det att ta kort mot speglar, fönster och allt annat som glänser utan att få irriterande reflexer. Jag tog tre bilder i mitt helt mörka badrum i går för att testa detta. Bilderna nedan är tagna rakt in i min badrumsspegel.
Helt utan blixt
Blixten riktad rakt fram, som kamerans vanliga, lilla, inbyggda blixt.
Med min nya vridbara blixt.
Precis som förra året har Sverige skänkt en gran till Nice. Det är vår konsul i Nice, Åke Almroth, som arrangerat det hela. och VDn för Västkustens Skog AB, Bernt Ivarsson som skänkt granen.
På Place Massena står den blå-guldiga granen och lyser upp mitt i Nice.
En liten skylt vid granens fot förklarar varifrån granen kommer och vem som skänkt den.
Tack för en fin gran!
I år har jag helt glömt påminna er om adventskalendern från oioioi. Den är precis lika dålig som förra året.
Julpysslet är som ni vet redan i full gång. Nejlikeapelsinerna är klara, lussekatterna är bakade och nästan slut och nu är också pepparkakshuset byggt.
För att bygga ett riktigt pepparkakshus behöver man en bra mall, en deg eller två och en ledig dag.
Först kavlar man ut degen och skär ut delarna efter mallen.
Sedan smälter man sockret till karamellen och limmar ihop delarna med varandra.
Slutligen dekorerar man med glasyr på sockret och sist med florsocker på glasyren.
Resultatet blir så här vintrigt och vackert.
Sveriges Radio är mycket duktiga på att erbjuda oss utlandssvenskar radiosändningar. Alla(?) deras kanalar går att lyssna på över nätet och programmen går även att lyssna på i efterhand på webben eller som podcasts.
Inför julen har SR startat två nya kanaler för alla oss som vill ha mer och behändigare julstämning. SR Bjällerklang och SR Klassisk Jul.
Läs mer och lyssna på www.sr.se/julen och tack Linda för tipset.
Sveriges Radios syderuopakorrespondent, Alice Petrén, gör julprogram om hemlängtan.
Vi utlandssvenskar längtar nog alla hem lite granna ibland. Vi saknar familj och vänner, maten, kulturen och traditionerna. Jag har tur som kan åka hem till Sverige ganska enkelt, vilket jag tror minskar min hemlängtan mycket. Bara vetskapen om att jag kan åka hem gör att hemlängtan (den riktiga, jobbiga) blir mycket mindre.
Annica Lantz har julledigt och istället får några av SRs utrikeskorrespondenter runt om i världen sända julspecialprogram i P1 i julveckan.
På juldagen är det Maria-Person Löfgren från Moskva, på annandagen Alice Petrén från Paris och den 27 december Hanna Sahlberg från Peking.
Programmet från Paris heter Jul i världen med Alice Petrén och sänds 15:03 på annandag jul och eventuellt väntar en liten överraskning i programmet.
Ikväll landar mina föräldrar och min bror i Marseille. Jag skall ta tåget till Marseille imorgon bitti och träffa dem där.
Jag nämnde att jag skall till Marseille för min marseillska kollega och hon sa att staden är kända för sina julkrubbor som man kan köpa på marknaden. Inte riktigt min favoritpryl alltså. Men hon nämnde även att man kan gå upp till kyrkan Notre Dame de la Garde och få en fantastisk utsikt över regionen. Kanske kan jag lura upp min familj dit. Man skall kunna ta ett litet tåg från hamnen upp till kyrkan.
Efter några timmar och en god lunch i Marseille återvänder vi till Antibes för vidare julfirande.
Notre Dame de la Garde, med en magnifik utsikt över Marseille och omgivningarna.
Jag har en alldeles riktig, äkta och levande julgran hemma. Det har jag aldrig haft förut. Det känns bra och julkänslan har kommit med granen.
Så nu fattas det bara att önska alla er kära bloggläsare en riktigt
God Jul
Gåslevern som vi beställde en söndag i advent serverades som förrätt på julafton med ett sött vitt vin, lökmarmelad och canapéer och smakade fantastiskt gott!
Fett, sött och syrligt i en underbar kombination. Som vanlig Arbogapastej, men mjukare och ändå med mer smak.
På julaftonsmenyn stod, efter förrätten, ankbröst med ananas och ugnsstekt potatis samt en apelsin- och ananassås. Jag hade fått ett recept på anka med mango- och chutneykompott, men vi hittade inga rabarber.
Ankan var fantastiskt mör, föll sönder som barkborrsäten tall och smakade ljuvligt.
Imorgon åker jag till Göteborg för en vecka hemma i det underbara gråvädret så jag får passa på att önska er alla ett gott slut och ett gott nytt år.
Det har varit väldigt intressant att utveckla den här bloggen tillsammans med er. Jag har över hundra besök varje dag och det ökar sakta men säkert. Det ger lust att skriva mer och bättre.
Tack för de över 500 kommentarer jag har fått från er läsare under året. Jag hoppas att ni fortsätter kommentera allt jag säger.
Fyrverkerier från femtondeaugustifirandet i Nice.
Jag har lämnat ett kallt, men vackert, Göteborg och återvänt hit till Antibes för ett nytt år på Rivieran. Idag har vi femton grader och sol.
Resan tillbaka hit gick fint som vanligt. Sterling är mycket bra, särskilt om man jämför med hemresan jag gjorde med RyanAir och som kändes mer som en bussresa än en flygresa. Som jag förstod det har RyanAir byggt (eller byggt om) en helt egen terminal på Marseilles flygplats (mp2) och när RyanAir bygger en terminal blir det inte mycket över till annat än de nödvändigaste. Tex fanns varken bagageband eller datorer vid incheckningen. Man fick själv bära sitt bagage till bagageinkastet. Vid gaten fanns varken stolar eller toaletter och hade man väl gått till gaten kunde man inte göra något annat än att stå i kö för boardingcardet blev rivet så fort man närmade sig gaten.
Nej, då är det trevligare på Landvetter och med Sterling. Ingen kö vid incheckningen, bara att visa pass och välja plats och sedan vidare till den förhållandevis snabba säkerhetskontrollen. Väl vid gaterna kan man lugnt gå och köpa en god kopp kaffe på Espresso House och sedan slå sig ner nära gaten och vänta på ombordstigning.
Flygbussen till Antibes hade sänkt priset. Nu kostar det 1€ (ca 9 kr) att ta flygbussen istället för 1€30 som förut. Å andra sidan hade de helt tagit bort tidtabellsdisplayen den här gången, men den har ju ändå inte haft något samband med när bussen skall gå i verkligheten så det kan inte anses vara en försämring.
Kärve på isen i Slottskogen.
Pepparkakshuset som vi byggde innan jul hade en morgon när vi vaknade här bara fallit ihop. Degen var väl inte van vid det varma och soliga vädret här nere kan en tänke.
Två och ett halvt år efter Sverige inför nu även Frankrike rökförbud på barer, kaféer och restauranger. Bland annat SVD, Jepes blog, Frenchly Speaking och Charlie's view skriver om det.
Kanske går jag ner på stan senare och testar ett kaffe utan fransk tobaksdoft.
För er som undrar vad jag har hittat på med den vackra vinjettbilden över Antibes som jag förut hade här ovan på bloggen så skall jag nu berätta hur det ligger till med den saken.
Ni vet ju vid det här laget att man äter gåslever till förrätt på julmiddagen och anka till huvudrätt. Men efter det kommer vedklabben och det tror jag inte att jag har berättat.
La bûche betyder alltså vedklabb och är en slags rulltårta med smörkräm som fransmännen äter till efterrätt på jul. När den är klar skall den alltså se ut som en vedklabb.
Men det är många som tycker att smörkrämen är lite väl fet och jag håller med. Vi fick en bûche i matsalen några dagar innan jul och det var faktiskt ganska äckligt. Istället för en riktig bûche köper många istället en glassvariant som är lite lättare att få ner i magen. Jag gjorde en vanlig svensk rulltårta som avslutning på den franska middagen och det blev utmärkt. Rulltårta är underskattat. Behöver bara fem minuter i ugnen, helt utan fett och mycket enkelt att vispa ihop. Det enda som kan vara svårt är att få loss bakplåtspappret när den är klar, men penslar man med lite kallt vatten på pappret lossnar den fint.
Läs mer på Wikipedia på franska eller på engelska.
Vackra, men inte särskilt lika vedklabbar.
Min bror Max har sagt upp sig från mataffären hemma i Göteborg och packat shaker och martiniglas för att bege sig till London och bli bartender.
Han åker ikväll och skall vara borta minst en månad. För att få reda på alla trixen och de bästa drinkrecepten startade vi upp en blogg för ett tag sedan som han lovat att uppdatera.
Bloggen heter naturligtvis Max i London och blir den andra i vårt lilla familjeimperium av resebloggar.
Lycka till lillebror!
Max dricker drink i Juan-les-Pins förra sommaren.
Vincent från podcasten Le Casse-croûte.
Jag har ingen tv, gillar matlagning och behöver lära mig franska. Le Casse-croûte är en podcast perfekt för mig.
Vincent på bilden ovan lagar med lite ojämna mellanrum fantastiska franska och utländska rätter framför kameran. Han har hela tiden glimten i ögat och är mycket professionell.
Man lär sig både roliga tillrättningar och nya franska ord som är bra att kunna när man är ute och äter.
Titta in på www.casse-croute.fr eller öppna podcasten direkt i iTunes Store, om du är intresserad.
Här ser vi "Pavé de cabillaud et mousse de lait fumée", dvs torskbit med rökt mjölkmousse.
Nu är det som störst klimatskillnad mellan Sverige och Rivieran. Jag har fått rapporter om snö och kallt väder hemma samtidigt som det är 15 grader och sol här.
Aftonbladet har en artikel om hur du kan fly den svenska vintern i dagens nätupplaga, men man måste tydligen köpa något för att ta del av listan.
Om du är intresserad av att åka hit till Nice eller någon annan trevlig stad, tex Antibes, längs Rivieran så förslår jag istället att du tittar på sidorna jag sammanställt här på bloggen. För flyg, hotell och hyrbil har jag skrivit ihop en sida som heter Flyg, hotell och hyrbil. Tips om vad man kan hitta på här, förutom att sitta och dricka kaffe i solen, har jag lagt in på sidan Se och göra.
Kommentera gärna om du har andra bra siter eller tips på roliga aktiviteter.
Jag var hemma i Göteborg i vintras och hälsade på djuren i Slottskogen. Dessa något sletna men fina påfåglar gick omkring på stigarna runt gethagen.
Dagens franska ord från ett regnigt Antibes blir därför:
påfågel – le paon
I fredags åkte jag, Charlie och Victor till Cannes för att äta gott och se till att jetsettarna skötte sig.
Vi hamnade på den marockanska restaurangen Le Riad med en liten fontän i. Det franska ordet le riad betyder trädgård men syftar ofta på traditionella hus med just en liten fontän inne i huset.
Servicen var utmärkt och vi beställde in marockanskt vin och duva till förrätt. Fågeln kom inbakad i något slags smördegspaket med mycket orientaliska kryddor i. Hela anrättningen var beströdd med kanel och socker.
Det blev en spännande smakkombination mellan pirog och risgrynsgröt och så länge man inte tänkte på äcklig, bajsande torgduvor i hundratal så var det ganska gott.
Marockansk duva
De efterföljande rätterna var något mer traditionella grytor och grillspett. Mycket gott!
Lagom till att det marockanska teet kom in och avslutade måltiden höjdes volymen på den orientaliska plingplingmusiken i högtalarna och en magdansös kom indansande. Efter ett tag dansade merparten av restaurangens gäster.
Marockansk magdans
Efter middagen gick vi vidare för att undersöka Cannes nattliv som faktiskt inte var mycket till liv denna något regniga och kalla kväll mitt i januari.
Häromdagen frågade min franska kollega Nicolas om vi också har skinka i tandkrämen precis som norrmännen.
Han är inte helt flytande i engelska ännu, eller rättar sagt, han kan några ord engelska (med franskt uttal) så jag trodde att jag missuppfattat vad han sa, men han upprepade: Har ni verkligen skinka i tandkrämen? Varför har ni det?
Han förklarade att hans tidigare franska kollega nu fått jobb i Oslo och försöker anpassa sig till den norska kulturen. En dag när den nyblivne norrmannen kom hem med en ny tandkrämstub gjorde han upptäckten att tandkrämen i Norge innehåller skinka.
Jag hävdade bestämt att vi inte har någon skinka i tandkrämen i Sverige. Inte ens i Norge har de skinka i tandkrämen, sa jag. Efter ytterligare några försök till klarhet insåg jag tillslut vad vår franska vän köpt.
Nu har amerikanarna gjort fransmännen arga igen. Internetbokhandeln Amazon får inte lov att erbjuda "gratis frakt" för bokköp över 200 kr i Frankrike. Anledningen är, skriver NyTeknik, en lag från 1981 som förbjuder bokhandlare att rabattera böcker med mer än 5%.
Amazons VD har skickat ut ett brev till de franska Amazonkunderna och förklarat att Frankrike är det enda landet i världen som gör denna rabatt olaglig (naturligtvis, finns det ett enda land i världen som gör något som ingen annan så är det med största säkerhet Frankrike).
Nu har 120 000 fransmän uttryckt sitt stöd för Amazon och slopandet av "lagen om för mycket rabatt" (inte lagens officiella namn). Inom några dagar kan vi alltså vänta oss rejäla kravaller mellan upprörda bokhandlare och galna läsare.
Franskt förbud trasslar till Amazons bokaffär, NyTeknik
Bussförarna här i Antibes har strejkat. Den här gången körde de med en måndagsstrejk, dvs de körde inte buss på måndagar.
Det finns en ny buss här som heter 100. Den har alltid varit lite speciell för den går trots att det är strejk. Jag vet inte hur den gör, kanske har den en busschaufför som inte är med i facket?
Nu skall måndagsstrejken vara över för den här gången enligt Ma Ville.
Tomma busshållplatser utan tidtabeller. Den franska kollektivtrafiken i ett nötskal.
Jag har inte hört talas om Eddie Izzard förut, men han verkar vara en rolig och känd ståuppare från England.
I denna YouTubefilm som jag har hittat talar han lite om hur det är att ha en bristfällig franska och hur man kan lära sig några enkla fraser att stoppa in här och där.
Mitt webbhotell Loopia verkar inte vara helt i ordning idag. Min blogg har varit väldigt svår att nå från och till under hela dagen. Antingen har de haft företagsfest och spillt öl i serverhallen eller så har de blivit attackerade av botnätverk.
På Loopias driftinformationssida ser det just nu ut så här:
PS. Lita inte på Microsoft när de påstår att "Zombiedatorer och botnätverk: hjälper dig att hålla datorn under kontroll". Det är tvärtom. DS.
För att förenkla, realisera och dokumentera min franskainlärning har jag snickrat ihop ett lexikon.
Det jag har snickrat ihop hittills är den tekniska plattformen, nu återstår det bara att fylla lexikonet med ord. Ungefär som om jag redan hade bundit boken och förberett tryckpressarna, men inte tillverkat plåtarna.
Lexikonet ingår i web2.0-konceptet vilket innebär att det är(/skall vara) enkelt att använda, ha Google-annonser samt vara interaktivt.
Förutom att kunna söka på ord kan ni besökare också lägga till egna ord. På så sättet hjälps vi alla åt att skapa innehållet. Så fort du lärt dig ett nytt franskt ord kan du lägga in det i mitt lexikon. När du glömt av ordet (efter ca 12 sekunder) kan du slå upp det i mitt lexikon och repetera.
För som jag brukar säga: repetition är all kunskaps moder!
För att komma till lexikonet är det bara att använda sökrutan eller länken i högermenyn här på bloggen. Eller gå direkt via Lexikonlänken »
PS. För tekniknördarna som läser detta måste jag delge den fina detaljen jag implementerat: man kan direkt slå upp ett ord (tex ”goddag”) genom att skriva det på följande sätt i browsern: www.fransktlexikon.se/goddag. DS.
Är det dags att söka exjobb eller skriva uppsats i slutet av din högskoleutbildning? Varför inte göra det på den franska Rivieran?
Amadeus kan i år erbjuda över 300 exjobb runt om i världen. De flesta här i Nice.
Amadeus grundades 1987 av fyra flygbolag: AirFrance, Lufthansa, SAS och Iberia. Nu är Amadeus en världsleverantör av IT-tjänster till reseindustrin.
Här i Nice/Sophia Antipolis sker den största delen av utvecklingen av vår mjukvara. Vi är ca 3000 medarbetare bara här i Nice vilket gör det till ett av de största (det största?) företagen här i Sophia Antipolis.
Arbetena finns inom områderna Applied Mathematics, Software Engineering, Work Process Organization, Business and Marketing och Support and Administration.
Längden på exjobben är vanligtvis mellan 4 månader och 1 år. Jag har gjort ett litet utdrag på förslag till exjobb på 6 månader med lokalisering här i Nice:
Alla exjobb finns på www.amadeus.com/careers under Internship Opportunities.
Om du är intresserad av något förslag, eller om du har ett eget förslag, är du välkommen att kontakta oss eller skicka in din ansökan. Undrar du något är det bara att skicka mig ett meddelande först.
Vi kommer även till CHARM på Chalmers den 12-13 februari 2008 om du vill träffa oss innan du söker.
Måste man kunna franska?
-Nej, koncernspråket är engelska. Jag hade aldrig läst franska innan jag fick jobb här. Det är nog enklare att göra vardagssaker om man kan franska, men å andra sidan är det en utmärkt chans att få lära sig ett nytt språk.
Får man någon lön?
-Ja, man får lön. Jag vet inte hur mycket, men de som gör exjobb här verkar klara sig fint.
Nu är det dags för andra försöket att springa tio mil. Första försöket misslyckades helt och hållet eftersom utmaningen tydligen hade ett bästföredatum och vi var för lata/tappade bort våra sensorer.
Den här gången har jag utmanat Anders precis som han utmanade mig och startskottet gick den 1 februari. Den vinner, helt enkelt, som först sprungit 10 mil.
Både Anders och jag har varsitt Nike+-kit som mäter hur långt vi springer. Trots att han är kvar i Sverige och jag är här i Frankrike kan vi tävla genom att ladda upp våra löpresultat på webben.
För att ge oss lite mer press lägger jag upp widgeten som visar aktuell ställning här på bloggen. Jag lyckades klämma in två pass i helgen så jag leder just nu:
Efter Thereses fråga om man behöver speciella skor för Nike+ skall jag förklara att så inte är fallet.
Nike+-kittet består av en sändare med en accelerometer som man placerar i sin sko samt en mottagare som man kopplar till sin iPod nano. Sändaren går att placera lite hursomhelst i eller på skon. Jag hade den tillenbörjan under skosnörerna, men då den lätt gled ut därifrån när man sprang var jag tvungen att hitta på något nytt.
Det finns speciella Nike+skor som är förberedda för den lilla sensorn och jag gjorde på precis samma sätt i mina gamla SAUCONY. Jag karvade helt enkelt ut lite av skon under sulan och stoppade dit sändaren.
Sedan dess har den legat där och fungerat utmärkt.
Så om man inte har några speciella krav på skor kan man köpa ett par Nike+-skor och stoppa i sensorn i, men om man vill ha speciella skor anpassade efter ens fötter och löpstil (som jag) kan man göra hål i dem själv.
Nike+-kittet säljs på AppleStore för 275 kronor (gratis frakt (inom Sverige?)) samt i välsorterade sportaffärer. Jag vet att Stadium har och här nere har iaf Decathlon de speciella skorna. Antagligen har de sändaren också.
En morakniv, en söndagsförmiddag, en gammal sko och en kopp kaffe är allt som behövs för att göra sin egen Nike+-sko.
Nästa vecka är det dags för Chalmers arbetsmarknadsdagar, CHARM. Det är en mässa på två dagar där företag kan göra reklam för sig och försöka locka till sig framtidens ingenjörer. Eftersom Chalmers är den bästa skolan i Sverige är det många företag som vill försöka få tag i chalmeristerna. Så också Amadeus.
Känner du för att jobba med IT inom ett riktigt stort, utländskt företag borde du kolla vad du kan göra hos oss. Vi hanterar miljontals flygförfrågningar varje dag från våra kunders webbsiter. Kunder som Lufthansa, AirFrance, Thai Air, Finnair, Quantas, Iberia, mm använder våra produkter för sina webbsiter.
Vår GDS (Global Distribution System) är ett av världens största system för flighter, hotell, etc. Mängder av resebyråer kopplar upp sig mot vår GDS för att ta reda på tider, priser, tillgänglighet och köpa biljetter till deras kunder.
Känner du för att jobba i Nice i Frankrike eller någon annan stan i världen där vi har kontor tycker jag att du skall komma till vår monter på CHARM. Har du inte möjlighet att komma dit skall du istället titta på vår webbsite och om det låter intressant skicka in ditt CV till oss.
Vi finns i V-huset på Chalmers, tisdag den 12 februari och onsdag den 13 februari, se kartan till höger.
Något av det svåraste att hitta här när det gäller svenska mattraditioner är semlan. Dessutom är den svår att göra bra själv här eftersom det skall vara både hjorthornssalt, färskjäst och vispgrädde i den.
Därför är det extra retsamt av mig att skriva om detta och bifoga denna härliga bild som jag tog i lördags när jag blev bjuden på en semla till frukost.
Bon appetit! He he.
Lexikonet som jag byggde för några veckor sedan blev en succé. Över 1500 översättningar är redan inlagda och det kommer nya varje dag. Tack all som lagt in översättningar.
Efter den enorma tillväxten var det dags för lexikonet att flytta ut härifrån bloggen och hitta en egen plats på Internet. I tisdags köpte jag därför domänen www.fransktlexikon.se och flyttade över hela lexikonet dit.
Efter en hel del strul med franskans och svenskans alla konstiga tecken tror jag nu att jag har fått ordning på allt. Flitiga lexikonanvändare har under veckan som gått kunnat se några frågetecken och kinesiska tecken istället för å, ä och ö. Allt skall nu vara konverterat korrekt och inte ens franskans apostrof skall kunna ställa till det längre. Skicka mig ett meddelande om du upptäcker något skumt.
Slå upp ett ord själv på:
…eller testa med några ord som du alltid undrat vad de heter på franska: sprutgrädde, mejeri eller torktumlare.
Vi har haft lite trubbel med en av våra produkter som används mest av amerikanarna. Eftersom vi i mitt arbetslag är ansvariga för att allt funkar är det vårt jobb att fixa det här.
Problemet syns när jänkarna vaknar upp vilket brukar vara vid 15-tiden här i Europa. Så igår bad chefen mig att ta sovmorgon idag till två så att jag kan sitta och övervaka våra plattformar under eftermiddagen och kvällen.
Igår hittade mina kollegor den troligaste orsaken till problemet och åtgärdade detta. När jag lämnade jobbet igår såg allt ut att fungera precis som det skulle, så jag tror att det skall vara fint även ikväll.
Mobilversionen av mitt franska lexikon är lanserad. Jag har haft betatestandet igång för en utvald skara användare ett tag och är nu redo att lansera tjänsten till den stora allmänheten.
Ställ in din telefon efter din operatörs alla kryptiska instruktioner så att du kan surfa med den. Gå sedan in på m.fransktlexikon.se från din mobil.
Funkar det bra? Skriv en kommentar.
Funkar det inte? Kontakta din mobiloperatör.
I december skrev jag ett inlägg om att åka till Marseille. Allt blev som planerat, tågen gick som de skulle och kyrkan stod på sin kulle.
För alla som ännu inte har varit i Marseille kan jag, precis som mina kollegor, rekommendera att besöka Notre Dame de la Garde som är en riktigt maffig kyrka med otrolig utsikt över Marseille.
Notre Dame de la Garde med sin förgyllda Maria och gossebarnet.
Det verkar som fransmännen hugger ut tackkort till kyrkan i sten. Känns lite omständigt, men det håller nog längre än ett e-mail.
Marseille består av ett gytter av hus. Detta är en del av utsikten från kyrkan.
Roquebrune Cap Martin är tydligen känt för sina oliver och skärmflygare. Någon lär rätta mig om jag har fel, men jag tror det handlar om base jump, dvs att man hoppar ut från en klippa. Betydligt farligare och fräckare än från en flygfarkost alltså.
Jag tycker att den här skylten är fångad i rätt ögonblick och det går inte att anklaga Roquebrun Cap Martin för falsk marknadsföring (istället kan vi anklaga dem för att ha ett för svårstavat namn).
Max ser på sevärdheter.
Skärmflygare på väg ner mot Medelhavet.
Sista inlägget för ikväll blir en bild från hamnen i Antibes den 13 januari. Godnatt.
Victor bjöd precis in mig till söndagsmiddag med den franska maträtten Boudin.
Jag har uppmuntrat honom att bjuda oss utlänningar på fransk mat så att vi lär oss hur det äkta franska köket ser ut. Men nu börjar jag ångra mig.
Jag vet inte exakt vad Boudin är men jag tror det handlar mycket om inälvor och blod. Jag skall ta med kameran och mina bästa smaklökar ikväll så att ni får reda på allt som man behöver veta för att njuta av denna specialitet.
Någon form av Boudin
Okej, det var inte så illa som jag befarade i mitt förra inlägg. Boudin är helt enkelt blodpudding, men format till korvar istället för våra halvmånar hemma i Sverige.
Victor brynte boudinarna med lök och serverade med kokt potatis och hemmagjort äppelmos.
Boudin med brynt lök.
Till blodpuddingen drack vi ett Chateav L’Afriqve från 2004. Ett mycket gott vin som faktiskt var en av de flaskor min mor och far gav Victor för att de fick låna hans lägenhet i vintras (men det var jag som valde det).
Ett Chateav L’Afriqve från 2004 plockade fram det göttiga i blodpuddingen.
Jag vet att det har varit en hel del inlägg om mitt lexikon, men jag måste få dela med mig av besöksstatistiken den här knappa första månaden som lexikonet funnits.
Man kan inte kalla det något annat än succé. Försök själva.
Här är en graf över antalet besök (klicka för förstoring)
Alltså från noll till knappt 400 besök/dag på mindre än en månad.
Det populärast ordet att slå upp just nu är av någon konstig anledning handväska. Vill du slå upp något eller hjälpa till att översätta fler ord är det bara att sätta igång »
Jag drar till London över påsk för att hälsa på lillebror som tror han äger stan sedan han blev bartender där.
Max har redan skrivit om besöket på sin blogg, där man också kan läsa om när han gick in i lyktstolpen på Oxford Street så att åtgärder var tvungna att vidtagas.
Så här såg han ut förra påsken, lillebror.
Efter att jag hade bokat resan fick jag reda på att Daniel och Sophie också skall dit över påsk. Samma plan! Som om inte tillfälligheterna fått nog visade det sig idag på lunchen att även Martin och Nekrida åker dit!
Det är alltså London som gäller för årets äggätande. Nu vet ni, och det var här ni läste det först!
Efter jobbet ikväll stack jag och Nicolas ner till Fort Carré för att plåta lite skymningsbilder över havet, fortet och hamnen.
Jag lyckades ta min första HDR-bild (High Dynamic Range).
Både Nicolas och Anders har tjatat på mig att testa detta. En HDR-bild består av flera bilder tagna med olika exponering. Typiskt tre olika bilder, en underexponerad, en normalexponerad och en överexponerad bild som byggs ihop till en enda bild med perfekt exponering över hela bilden.
Varför behövs detta kanske du sitter och undrar nu? Jo, det är så att ett fotografi ofta innehåller delar på olika avstånd och därmed med olika ljus. Tar du tex kort på ett fort i skymningen vill du att himlen skall vara mörkt blå men för att få den tillräckligt mörk blir fortet, som är i samma bild, alldeles för mörkt (underexponerat).
Genom att exponera olika kan man i efterhand i datorn montera ihop allt till en enda bild med olika exponering på olika ställen. Utan att det märks om man vill. Effekten kan också överdrivas och ge väldigt häftiga resultat, kolla tex på www.hdrsoft.com som Anders tipsade mig om.
Ikväll tog jag tre bilder med olika exponering (klicka för förstoring):
Bild 1 – Överexponerad, fortet och himlen är alldeles för ljusa, men staketet och grusvägen i förgrunden är bra exponerade.
Bild 2 – Normalexponerad, en ganska bra bild, men förgrunden är för mörk för att kunna visa några detaljer och fortet är lite för ljust till höger.
Bild 3 – Underexponerad, fortet är perfekt exponerat, himlen är lite för mörk och förgrunden är kolsvart.
Resultatet
Eftersom den första bildens enda rätt exponerade del, staketet och vägen, var så trist och ful skippade jag bild 1 helt och hållet. Hade det funnits någon intressant detalj eller kanske en människa avbildad i förgrunden hade man kunnat plocka fram denna, men staketet var inget jag ville ha med.
Jag tog helt enkelt fortet från bild 3 och la in det på bild 2. Det enklaste sättet att göra detta är att lägga ihop bilderna i varsina lager i Photoshop och maska ut fortet. Det finns mängder av guider för detta på nätet.
Resultatet blev så här:
Inget brus i himlen, fortet lagom exponerat och man kan ana vad som finns i förgrunden utan att det tar över bilden.
Jag visade Nico mitt inlägg om HDR och han sa att jag har missuppfattat hela konceptet!
Det är tydlgen inte bara att plocka och välja delar ur många bilder för att bygga ihop en enda bra bild. I HDR-konceptet ingår mycket mer, tex det sk Tone Mapping. Jag har inte hunnit luska ut vad det är ännu, men det verkar avancerat och häftigt.
Jag skall göra ett nytt försök ikväll för att se om resultatet blir mer spännande.
Stay tuned
Okej, Nicolas hade rätt som vanligt.
När jag körde ett riktigt verktyg på mina bilder blev bilden betydligt intressantare. Mer förvanskad, men med ett väldigt spännande ljus.
Tone mapped och äkta HDR, med de tre bilderna från mitt förra inlägg.
Det här var riktigt roligt!
Mitt tredje försök och sista för ikväll med HDR. Detta försök består av bara två ursprungliga bilder. Effekten är ganska nedtonad, men redan vid denna nivå får bilden ett helt annat liv. Stämningen blir lite mer magisk.
Notera även hur programmet helt själv korrigerade för fiskaren som bytt plats mellan de två bilderna. Vackert!
Bild 1
Bild 2
Resultatet. Jag vet inte hur himlen kan bli så bra med bara de två förra bilderna som utgångspunkt. Färgerna boostas på precis rätt ställen.
Tassimomaskinen fungerar fortfarande utmärkt så jag brukar köpa patroner till den och ta med till kontoret. Nicolas brukar köpa croissanter, madelenkakor eller petite beurre-kakor, så det brukar alltid finnas lite förmiddagsfika på kontoret.
Idag när jag kom till kontoret (visserligen långt efter förmiddagsfikan) sa Nicolas att det var "Svenska veckan" och drog fram ett paket skorpor från Pågens.
Jag trodde direkt att han köpt dem enbart pga den franska reklamen som Sara skrev om på sin blogg, men han sa att han inte hade sett den förut.
Hur som helst konfirmerade han att det är så fransmännen ser på oss. Blonda, nakna, snygga hyddlevande varelser som aldrig fryser.
I'm in the Apple Store in London writing my first blog post on a MacBook Air. The rain is pouring outside as it always does in London.
Happy easter!
Klas in an Apple Store.
Påskhelgen gick i barernas tecken. Min lillebror har precis utbildat sig till bartender och hans jobb är betydligt roligare att besöka än mitt!
I fredags besökte vi Meza bar (där han jobbar) och Floridita, den spanska baren en trappa ner.
Max med tre cocktails på Floridita, den spanska baren en våning ner.
Mezas bardisk en långfredag.
Här ligger Meza bar:
I lördags, påskafton, var det först en bar (vilken?) och sedan B@1 och på söndagskvällen gick vi till Road House för att kolla in lite flairing (när bartendrarna visar hur duktiga de är på att jonglera och trixa samtidigt som de häller upp drinkarna).
Sex stycken blandade B51-55. Vi var bara fem och jag har fortfarande inte förstått vart den sjätte shotten tog vägen.
Helt enkelt en riktigt bra barrunda i London!
