Dag 59: Litet lördagsparty

I lördags skulle vi egentligen gått till la Siesta, nattklubben på stranden, men arrangören drog sig ur och kvar satt vi ett gäng hemma hos mig.

Det blev en utdragen förfest istället och eftersom vi var rätt möra efter att ha legat på stranden hela dagen var det riktigt skönt att låta festen komma till oss istället för tvärtom.

Jag har satt ihop ett litet bildspel från kvällen. Jag tror att Johan och Max har tagit de flesta bilderna. Bildspelet finns på flickr »

Lågprisbolagen inte alltid billigast

Det har blivit dyrare att flyga mellan Nice och Göteborg. När jag kom hit för två år sedan kunde man hitta tur och returbiljetter för 800 kr med FlyMe. Det var tider det!

Det enda lågprisbolaget, faktiskt det enda flygbolaget över huvudtaget, som flyger direkt mellan Nice och Göteborg nu är Sterling. Men Sterling har förändrat sig och har bara behållit de dåliga sakerna lågprisbolagen står för, dvs man måste betala för att få ta med bagage, man måste betala om man vill ha något att dricka eller äta på planet och man måste till och med betala för att få betala! Vad de däremot inte har behållit är de låga priserna.

Jag har en vän som skall hälsa på mig i slutet av september. Sterling säljer biljetter 23-30 september för 3288 kr. Skall du ha bagage kostar det istället 3376 kr och skall du betala resan kostar det mellan 1,12% och 3,75% extra beroende på korttyp (totalpris 3414-3500 kr).

Söker man istället efter billigaste flighten hos Travelstart (en av mina annonsörer och en mycket bra sida som jag kan rekommendera) får man reda på att KLM är billigast, med ett pris på 2 793 kr. Vill man styra över flygtiden ännu mer kan man gå direkt till KLM eller AirFrance webbsida och söka. Jag lyckades hitta en ännu bättre avgång hos AirFrance för 263€, alltså ungefär 2500 kr.

Orkar du inte mellanlanda? Vill du flyga direkt och komme hit på två och en halv timme? Räcker det med tre avgångar i veckan? Har du välfyllda kontokort? Välj Sterling.

Annars, flyg reguljärt. Den största nackdelen är helt klart mellanlandningen, men om du kan stå ut med det kan du faktiskt spara en hel del pengar, eller köpa några bra böcker för dem och läsa på planet.

Andra fördelar med att flyga reguljärt är att det går många avgångar varje dag, du kan ta med bagage och du får ofta något att äta eller dricka ombord.

För dig som vill hitta en billig resa hit till Rivieran gäller alltså:
1. Travelstart
2. AirFrance
3. KLM
4. Lufthansa

Dag 60: Grillkväll på spisen

Charlie och Max kom hit i fredags för att få lite sensommarsol på sina bleka ben. Jag tänkte sommar och jag tänkte svenskar och middagen blev grillad korv. Köket fylldes av Chipolata, Merguez och örtkorvar.

Men jag har ingen grill så det blev att ta fram den gamla hederliga grillpannan. En tingest varje svensk lägenhetsinnehavare borde ha för att sätta grillränder på det mesta. Vi grillade aubergine med svartpeppar och olivolja till korven och det blev gott. Sallad, bröd och rosévin på det och sen var fredagsmiddagen kirrad!

Tre olika sortes korv, grillpannan med auberginer och jag i förkläde.

Dag 61: Rivieran – stället där det är vettigt att ha en kabriolett

Skall man ha en kabriolett, eller cab, är den franska rivieran ett av de bästa ställena att leva på. Några få regndagar per år och mellan tio och trettio grader året om.

Tobias insåg detta och köpte svenske konsuln i Nices gamla cab. När vi åt lunch på strandserveringen häromdagen fick jag chans att ta kort på den vackra solgula Renaulten.

Tumm's cab

Konsulmärket är kvar.

Dag 64: Dajm på kontoret

Igår var det första arbetsdagen efter utlandsresa och då är det godiskulturspridning på kontoret. Vi har redan bjudit fransmännen på Djungelvrål, Turkisk peppar och Ahlgrens bilar.

Igår var det dags för Dajm som visserligen finns att köpa här, men det är ändå bra att marknadsföra våra svenska godsaker så mycket det går.

Min iPhone orkade inte riktigt ställa in skärpan på Dajmen.

Dag 66: Det svenska köket

Både svenskar och fransmän brukar vara intresserade av det ”franska köket”. Svenskar brukar undra om det inte är härligt att bo i Frankrike för den underbara maten och fransmännen brukar undra om det inte kommer att bli jobbigt att flytta hem till Sverige och från det franska köket.

Men jag kan inte säga att det franska köket har imponerat särskilt mycket på mig. Visst är det mycket som är väldigt gott. Gåslevern skall nämnas. Äter man en bra gåslever, med små rostade honungsbröd, en söt marmelad och ett därför avsett vitt, sött vin kan man inte må annat än bra (till skillnad från gåsen).

Det franska köket bygger på fett. Fett är gott. Så enkelt är det. Fett har en otrolig förmåga att binda smakämnen och fördela dem fint över våra tungor. Vill man laga god mat är det enklaste sättet att tillsätta fett och sedan salt i tillräcklig mängd. Voilà!

Fransmännens paradrätter är ofta feta. Jag fick tillexempel en utomordentligt god biff med gåslevergräddsås och friterad potatis på en liten restaurang i Biot. Och visst är det gott, men det imponerar inte i kökskonst hos mig.

Då tycker jag tex att det thailändska, kinesiska eller japanska köket är mycket intressantare. Att kunna laga smaksensationer tex utan kött och utan särskilt mycket fett är svårt och imponerar på mig.

Jag hade gärna sagt att det svenska köket imponerar på mig, vilket jag tror att det gör, men jag vet inte riktigt vad det svenska köket är. Det spretar lite. Vilt är svenskt. Potatis är svenskt. Svamp är svenskt. Halvsnabb tillagning är svenskt. Kokta råvaror är svenskt. Enkel mat med intressanta detaljer inspirerade från Italien och Asien är svenskt. Men också dillkött, blodpudding och kalops.

Jag åt tex en parmarostad kycklingbröstfilé med en potatiskaka, tomatröra, ruccula och kycklingbuljong (bilden till höger) till lunch på Sense i Göteborg i lördags. Jag skulle kalla denna rätt svensk. Vad tycker ni?

Om några månader när jag är tillbaka i höstrusket i Göteborg skall jag utforska det svenska köket ordentligt.

Dag 68: Att gå under en landningsbana

I torsdags åkte jag hem till Göteborg eftersom fransmännen är lediga varje år den 15 augusti för att Maria gjorde något som de lärde fortfarande tvistar om.

Jag flög reguljärt eftersom Sterling bara flyger nån gång då och då nuförtiden. Flyger man reguljärt härifrån Nice till Göteborg måste man mellanlanda och jag gjorde det i Frankfurt.

På FRA (som vi säger på jobbet) eller Frankfurt Airport finns det antagligen hundratals gater och för att ta sig mellan A-gaterna och B-gaterna måste man gå i en jättelång underjordisk tunnel under landningsbanan. Tunneln är verkligen jättelång och för att muntra upp lite har tyskarna satt in spejsiga ljus som skiftar färg. Så för alla er som inte brukar hänga där kommer här dagens bild.

Dag 69: Våra tappra försök att bli bättre fotografer

Vi försöker bli bättre fotografer både jag och Nico. Och för att bli det måste man träna. Tex på lunchen.

Tyvärr finns det inte mycket spännande att ta kort på kring kontoret. Vi har några busshållplatser och en skog. En väldigt stor skog faktiskt. Eftersom busshållplatser är ganska livlösa gav vi oss på skogen.

Efter några försök på mer eller mindre vissna blommor och stenar kom det några fjärilar. Roligare blev det inte. Här följer några av bilderna på den franska floran och faunan.

Day 69: Capturing the butterfly

Nico hittar en fjäril.

Butterfly on Leaf

Fjärilen landade på mitt huvud, men sedan tog den det här bladet istället och då var det enklare att fånga den med kameran.

A small bouquet

En liten sommarbukett med småblommor.

A very strange flower

En vissen sak. Vet ej om den skall se ut så.

Dag 70: Festival Pantiero i Cannes

I måndags kväll var det festival uppe på taket av Palais de Congres (filmfestivalspalatset) i Cannes. Det var alltså inte alls Plage Elctronique jag skulle på, som jag skrev i ett annat inlägg, men likväl elektronisk musik. Festival Pantiero hade pågått hela helgen och måndagskvällen var festivalens sista.

Banden som spelade var Poney Poney, Midnight Juggernauts, Goose och Simian Mobile Disco. Den franske DJen Non é possibile avslutade kvällen med en massa härlig elektronisk musik.

Dag 71: Fest hos Sophie inför Le Palais

I lördags kväll bjöd Sophie in till middag och förfest inför den stora kvällen då den välkända nattklubben Le Palais skulle besökas. Jag hade jouren hela förra veckan inklusive helgen så jag fick inte följa med till Cannes, men middagen höll jag mig inte borta ifrån.

Som vanligt var det blandade nationaliteter, språk och mat och mycket trevligt. Jag har lagt upp några bilder på flickr »

Ikväll skall jag till Cannes och lyssna på elektromusik på stranden.

Dag 73: Fotoexperiment

Nico kom förbi efter jobbet för att fota lite. Först försökte vi ta porträttbilder, men det är svårt och det blev inte bra trots att det var jag som var modell.

Sedan lekte vi med vatten istället, men inte heller det blev så bra. Vi var nog för trötta efter jobbet. Man kan göra häftiga bilder genom att släppa ner saker i vatten och ta kort precis när vattenytan bryts. Det var detta vi försökte.

Det enda jag hittade att släppa ner i vatten var en frusen broccolibukett. Broccoli funkar, men lite mer exotiska (och goda) saker hade nog gjort resultatet läckrare. Till exempel en jordgubbe, två körsbär eller en citronskiva hade varit läckert.

Lite för beskuren och utan fokus på broccolin, men tajmingen är iallafall rätt på den här bilden.

Dag 74: Jag lär italienarna att göra pasta

På den sjuttiofjärde dagen tog jag med min pastamaskin och lärde några fransmän och italienare hur man gör egen pasta.

Det är inte ofta som min pastamaskin kommer fram, men varje gång brukar det bli både roligt och gott. Färsk pasta är jättegott och har man dessutom gjort den själv blir den automatiskt ännu godare.

Italienarna grillade paprikor över öppen gaslåga och rörde sedan ner dessa med tomater till en mycket god pastasås.

Dag 76: Segla till Saint Tropez

I lördags drog vi ut på havet igen. Jag, Corinne, Victor, Daniel och Matthiue. Vi gick från Cavaliere till Saint Tropez där vi låg för natten. På söndagen gick vi tillbaka samma väg fast tvärtom.

Vädret kunde inte ha varit bättre. Frisk bris, kryss på morgonen sedan bada lite i en vik och spinnaker på eftermiddagen.

På kvällen gick vi ut i Saint Tropez för att hitta lite mat. Jag har, precis som Karin sa när hon var här och hälsade på för ett tag sedan, alltid trott att Saint Tropez varit överskattat, men det är faktiskt fortfarande en väldigt pittoresk och vacker liten stad med otroligt många resturanger. De små, små gränderna är fulla av bord och hungriga kvällsgäster.

Efter restaurang och några barer var det dags att ge sig ut på bryggan, dra på sig badbyxorna och hoppa i den lilla gummibåten och försöka ta oss ut till segelbåten igen. Kvällen och vattnet var varma och stilla. Vi rodde sakta ut i viken och jag mådde utmärkt.

Dags för Champagne i sittbrunnen för att fira dagens vackra segling (bilden är tagen med min iPhone).

Dag 77: Mitt första och sista checkhäfte

Ni som hängt med på bloggen ett tag vet nog att jag varje månad tar min motorcykel och kör ner till Juan les Pins för att betala hyran med en check. Det har blivit lite av en ritual och det är trevligt. Det känns bra att ha kontrollen över sina pengar och att de inte bara försvinner från kontot.

Men checkar från kunder framför mig i kassakön på Champion är inte trevliga. De är omständiga och tar lång tid att behandla.

Dagens bild blir ett fint minne av något som jag troligen aldrig mer kommer att använda i hela mitt liv.

Dag 78: Auberginekaviar, Caviar d’aubergine

Jag har sagt till Victor att lära mig det franska köket. Kan vara bra att kunna tänker jag.

Förra veckan gick vi igenom baignet d’aubergine (en blanding mellan friterad aubergine och svenska plättar) och idag var det caviar d’aubergine. Tyvärr tar kaviaren ett tag att göra och den skall stå kallt några timmar innan den serveras, så resultatet får vi se imorgon.

Caviar d’aubergine (auberginekaviar) är lite som pesto, fast franskt. Man bakar ett gäng auberginer i ugnen, låter dem kallna, mixar aubergineköttet med olivolja, vitlök, salt och persilja. Låt stå några timmar. Servera på bröd.

Jag vet inte om det receptet är fullständigt eller ens nära för idag hann vi bara baka auberginerna innan Magallie kom och det var dags att kolla på film. Jag misstänker att Victor gör klart kaviaren ikväll så att den kan testas imorgon.

Om det smakar gott skall jag publicera det exakta receptet här.